Henry Dunning Macleod, född 31 mars 1821 i Edinburgh, död 16 juli 1902 i London, var en brittisk nationalekonom.
Macleod, som ursprungligen var jurist, blev 1854 direktör för Royal British Bank och bedrev därefter ett omfattande ekonomiskt forskningsarbete, som helt upptog hans tid, sedan hans bank 1856 gått omkull. Särskilt verksam som författare på kredit- och bankväsendets område, tilldrog han sig uppmärksamhet genom sin teori, att krediten bildade ett nytt kapital och sålunda utgjorde en självständig produktionsfaktor (penningen vore ett positivt, krediten ett negativt kapital). Denna teori kritiserades skarpt av bland andra Karl Knies och Eugen von Böhm-Bawerk.
Macleod införde 1858 i den nationalekonomiska litteraturen termen "Greshams lag". Nationalekonomin var för honom läran om bytet, och efterfrågan utgjorde värdets "orsak och källa". Mot den klassiska skolans uppfattning om värdets förhållande till produktionskostnaderna gjorde han redan före 1870 invändningar, som i viss mån anteciperade en senare framförd kritik.
Bibliografi i urval Dictionary of Political Economy (A–C, 1863) The Theory and Practice of Banking (1856; femte upplagan 1893) Elements of Political Economy (1858; tredje upplagan, Elements of Economics, två band, 1886) The Theory of Credit (två band, 1889, tredje upplagan, ett band, 1898) History of Economics (1896)
Källor Tryckta källor
Svensk uppslagsbok, andra upplagan, band 18 (1951), spalt 1188
Noter
Kategori:Brittiska nationalekonomer Kategori:Alumner från Edinburghs universitet Kategori:Födda 1821 Kategori:Avlidna 1902 Kategori:Män Kategori:Ugglan Kategori:Svensk uppslagsbok Kategori:Alumner från Trinity College, Cambridge