Spetsstrimbock (Macroplea appendiculata) är en skalbaggsart som först beskrevs av Georg Wolfgang Franz Panzer 1794. Den ingår i släktet Macroplea och familjen bladbaggar. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Beskrivning Spetsstrimbocken är en avlång skalbagge med spetsar baktill på täckvingarna. Färgteckningen är mycket variabel för alla strimbockar, i form av mörkare och ljusare längsstrimmor. Denna art är mycket lik trubbstrimbock och hårig strimbock, även den vanligen är något mörkare. Kroppslängden varierar mellan 5,5 och 8,5 mm.
Utbredning Utbredningsområdet omfattar centrala och norra Europa österut till östra Sibirien, Kina (Xinjiang), Mellanöstern och Nordafrika (Algeriet).
Arten finns i hela Norden och de baltiska staterna. I Sverige finns den från Skåne till Norrbotten. De enda områden där den helt saknas är Värmlands län, Västmanlands län och Gotland. I Finland finns arten i södra yhalvan av landet med undantag för Åland, och med ett enstaka fynd i nordvästra Lappland.
Status Enligt den svenska rödlistan 2015 är arten livskraftig i Sverige. 2010 listades den dock som sårbar, eftersom man inte hade några registrerade fynd senare än 1990. Riktade sökningar har dock klargjort att arten är vanligare än vad som förmodats. En riktad sökning efter bladbaggar och deras larver och puppor under augusti-september 2014 i insjöar i Södermanland och Uppland visade exempelvis att arten var lätt att hitta trots en relativt begränsad sökning, och förmodligen förekommer i stort antal. Arten hittades i mer än två tredjedelar av de valda lokalerna. Fynden i Södermanland var de första någonsin från landskapet.
Även i Finland är arten klassificerad som livskraftig.
Ekologi Spetsstrimbockens livsmiljö är sjöar, vattendrag och andra mindre vatten. Arten förekommer även i brackvatten. Dess larver och puppor gömmer sig mycket omsorgsfullt vid och omkring rötterna av vattenväxter, som slingor (hårslinga Myriophyllum alterniflorum, axslinga M. spicatum) och nate (gäddnate Potamogeton natans, grovnate P. lucens, ålnate P. perfoliatus och borstnate P. pectinatus). Arten påträffas främst i sjöar, men även i rinnande vattendrag.
Larverna utvecklas främst i klara, ej för näringsrika sjöar eller långsamrinnande vattendrag med sand- och gyttjebotten. De hakar sig fast vid värdväxten med hakar vid bakdelen. Hakarna har även funktion för syreupptagningen, som i detta utvecklingsskede sker från värdväxtens luftvävnad. Under sensommaren bildar larven en skyddande kokong som fästs på växten. Kokongen är först ogenomskinlig, men blir senare så genomskinlig att en betraktare kan se om kokongen innehåller en larv, puppa eller färdig skalbagge. Redan första sommaren färdigbildas en skalbagge, men den stannar i kokongen till nästa sommar.
Artens akvatiska levnadssätt bygger på att den har mycket låg syreförbrukning. Detta åstadkoms bland annat genom att flygmuskulaturen är begränsad (skalbaggen saknar flygförmåga) och att individerna rör sig långsamt. Den vuxna skalbaggen tillbringar fortfarande en stor del av sin tid under vatten. Då andas de med hjälp av en plastron, en behåring som håller en tunn film av luft bunden vid kroppen. Denna luftbehållare har ett gasutbyte med det omkringliggande vattnet.
Källor Ljungberg, Lundberg och Wanntorp: Vattenlevande bladbaggar: Macroplea appendiculata och M. mutica i sjöar i Mälarområdet (Colepotera, Chrysomelidae), Entomologisk Tidskrift, ss 97-104, Vol 135, nr 3/2014, Uppsala 2014. ISSN 0013-886x
Externa länkar
Kategori:Bladbaggar appendiculata