Assyrien var en stor forntida mesopotamisk civilisation, som existerade som stadsstat mellan 2000-talet f.Kr. till 1300-talet f.Kr., sedan som territorialstat, och senare som ett imperium från 1300-talet f.Kr. till 600-talet f.Kr..
Vanligtvis delar historiker in den forntida assyriska civilisationen i förhistorisk tid (ca 2600–2025 f.Kr.), gammal-assyrisk tid (ca (2025–1364 f.Kr.), medel-assyrisk tid (ca 1363–912 f.Kr.), ny-assyrisk tid (ca 911–609 f.Kr.) och postimperiell tid (ca 609 f.Kr. – 240 e.Kr.), baserat på politiska händelser och språkskiften. Assur, den första assyriska huvudstaden, grundades omkring 2600 f.Kr., men inga bevis talar för att staden var självständig förrän kollapsen av den tredje dynastin i Ur på 2000-talet f.Kr., när en rad självständiga kungar började styra staden, där Puzur-Ashur I var den första. Beläget i det assyriska hjärtlandet i norra Mesopotamien, kom den assyriska makten att fluktuera över tid, där staden såg flera perioder av främmande styre innan Assyrien reste sig under kung Ashur-uballit I under det tidiga 1300-talet f.Kr., vad historiker idag betecknar som det medel-assyriska riket. Under medel- och ny-assyrisk tid var Assyrien ett av två större mesopotamiska riken, tillsammans med Babylonien i de södra delarna av Mesopotamien, och var under långa perioder den största makten i forntidens Främre Orient. Assyrien var som starkast under den ny-assyriska tiden, när den assyriska militären var den starkaste militära makten i hela världen och Assyrien styrde det största imperium som världen dittills hade skådat, som sträckte sig från delar av dagens Iran i öst till Egypten i väst.
Det ny-assyriska riket föll under den senare delen av 600-talet f.Kr., erövrat av en koalition av babylonier, som levt under assyriskt styre under ett århundrade, och meder. Trots att erövringen orsakade stora skador i kärnområdena och att det efterföljande ny-babyloniska riket investerade få resurser i dess återuppbyggnad, fortsatte den antika assyriska kulturen och traditionerna att överleva i århundraden under den postimperiella perioden.
Assyrien återhämtade sig under de seleukidiska och parthiska rikena, men såg en försvagning igen under det sasaniska riket, som plundrade många städer och halvoberoende assyriska territorier i regionen, inklusive Assur. Det återstående assyriska folket, som överlevt i norra Mesopotamien fram till idag, kristnades gradvis från första århundradet e.Kr. och framåt. Forntida mesopotamisk religion fanns kvar i staden Assur till dess förstörelse på 300-talet e.Kr., men också på andra platser flera århundraden efteråt.
Forntida Assyriens stora framgångar och triumf kan inte bara tillskrivas dess kraftfulla krigsmonarker, utan också till dess skicklighet i att effektivt assimilera och styra erövrade territorier med hjälp av innovativa och avancerade administrativa metoder. Den utvecklingen av krigföring och styrning som introducerades av det forntida Assyrien fortsatte att användas av efterföljande imperier och stater i århundraden. Det forntida Assyrien lämnade också ett arv av stor kulturell betydelse, särskilt genom att det ny-assyriska riket gjorde ett framträdande avtryck i senare assyriska, grekisk-romerska och hebreiska litterära och religiösa traditioner.
Historiska källor och kronologi
Assyrien är en av de mest studerade kulturerna som fanns under forntiden i Främre Orienten. Till den assyriska kulturen och historien finns också ett omfattande källmaterial. Det rör sig om fynd från utgrävningar och översättningar av assyriska texter. Trots detta vet man långt ifrån allt om Assyrien och vissa perioder är sämre bevarade än andra. Den största kunskapen om Assyrien finns för den senare Ny-(neo-)assyriska tiden. Till denna tid hör de hänvisningar till assyrierna som finns i Gamla Testamentet i Bibeln.
Den assyriska kronologin är känd från 912 f.Kr. under Ny-(neo-)assyrisk tid. Den grundar sig bland annat på en nedtecknad solförmörkelse i Nineve, vilken har beräknats till 763 f.Kr. Utifrån de assyriska limmu-listorna med eponymer och viktiga historiska händelser kan man rekonstruera den assyriska kronologin år för år. För den tidigare historien måste man förlita sig på länkar mellan Assyrien och andra kulturer i jämförelse med den assyriska kungalistan. Viktigast av dessa är de babyloniska observationerna av planeten Venus. Beräkningar av dessa astronomiska observationer visar att de kan dateras till återkommande perioder av ca 60 år. Därför finns en "hög", "mellan", och "låg" kronologi för den Gammal-assyriska tiden, vilka skiljer sig med upp till 120 år. Även om mycket talar för den lägre kronologin förekommer alla tre i litteraturen. Shamshi-Adad I:s död kan därför variera mellan 1837, 1781 och 1717 f.Kr.
Förhistoria Assyrien låg i gränslandet till den bördiga halvmånen där jordbruk kunde bedrivas utan konstbevattning. I Tell Hassuna har arkeologer funnit spår efter en förhistorisk kultur från neolitisk tid. Hassunakulturen uppkom omkring 6000 f.Kr. och var en jordbrukskultur där folk levde bofasta i mindre byar med tamdjur. De tillverkade vacker keramik och kultfigurer av lera. En annan förhistorisk kultur i området är namngiven efter den framtida assyriska huvudstaden Nineve, vilken var bebodd redan under det femte årtusendet f.Kr. Man vet inte vilket folk som levde i Assyrien under förhistorisk tid, men i omgivande trakter fanns hurriter under det tredje årtusendet f.Kr. Staden Assur erövrades omkring 2300 f.Kr. av Sargon av Akkad och styrdes därefter av en guvernör från den sumeriska staden Ur.
Assyriernas egna senare historiska källor berättar om förfäder vilka man endast känner till namnet. Dessa "kungar som levde i tält" och "kungar som var förfäder" var troligen amoritiska nomadstammar som slog sig ned vid Tigris stränder omkring 2000 f.Kr. Hela Mesopotamien drabbades vid denna tid av en jordbrukskris som innebar slutet för de stora palatsegendomarna. Ett pågående forskningsprojekt studerar om en klimatförändring var grunden till samhällsomvandlingen. Amoriter invandrade i stort antal från stäpperna i sydväst och småriken växte upp när den sumeriska centralmakten i söder kollapsade.
Gammal-assyrisk tid Det gammal-assyriska riket var den första stora statsbildningen i Assyriens historia. Även om rikets storhetstid var kort, mindre än ett århundrade på 1700-talet f.Kr., brukar det även få beteckna hela perioden omkring 2000 - 1500 f.Kr.
Handelsstaden Assur Assur var en liten men viktig stadsstat vid mellersta Tigris i början av det andra årtusendet f.Kr. och hade frigjort sig från akkaderna och sumererna. Assur var en central punkt i ett nät av handelsvägar, vilka band samman Anatolien med Mesopotamien. Den viktigaste handelsvaran vid denna tid var metaller; bly, koppar, tenn och silver. Mesopotamien saknade metallfyndigheter, medan bergen i Anatolien var rika på dessa. Mesopotamien var däremot lämpligt för en omfattande djuruppfödning och fårskötsel, och ull var en viktig exportvara. De assyriska köpmännen grundlade särskilda handelskolonier kallade karum (vilket betyder "hamn" på akkadiska), i Anatoliens städer. Den bäst kända av dessa handelskolonier var Kanesh.
Den amoritiska kungen Shamshi-Adad I Shamshi-Adad I kom från en amoritisk klan och skulle skapa det första stora assyriska riket. I de historiska assyriska källorna berättas att han först levde i Babylonien, men kom sedan för att erövra staden Ekallatum i närheten av Assur. Därefter besegrade han Erishum II, kungen av Assur, och blev herre över staden. Shamshi-Adad var emellertid inte en fredlig köpman, utan var angelägen om att behålla sin maktposition gentemot andra riken. Ett hot för Assyrien var staden Mari vid Eufrat. Mari var ett amoritiskt rike, vilket innefattade de bördiga slätterna vid Khabur-floden väster om Assyrien. Shamshi-Adad och hans armé besegrade Maris kung Yahdun-Lim och anslöt dess territorium till Assyrien. På Khaburs flodslätt utsåg Shamshi-Adad en småstad till en central punkt i sitt utvidgade rike. Där grundades den nya assyriska huvudstaden Shubat-Enlil. För att kontrollera riket insatte Shamshi-Adad sin äldste son Ishme-Dagan som vicekung i Ekallatum vid Tigris, och sin andra son Yasmah-Adad som vicekung i Mari vid Eufrat.
Assyrien i maktkamp med Babylon När Shamshi-Adad I dog efterträddes han av sin son Ishme-Dagan. Hans andra son Yasmah-Adad i Mari blev emellertid störtad, och staden gjorde sig oberoende från Assyrien. Söder om Assur låg Babylon där en annan amoritisk dynasti hade grundats ett århundrade tidigare. Babylon var också inriktat på expansion, men hade en mäktig rival i staden Larsa längre söderut. Den nya kungen av Babylon, Hammurabi, allierade sig nu med Mari. Ishme-Dagan ingick i sin tur en allians med Babylons fiender, och maktkampen över Mesopotamien varade i årtionden. Utgången blev inte gynnsam för Assyriens del. Det slutade med det gammal-assyriska rikets undergång då Hammurabis son Samsu-Iluna intog Shubat-Enlil omkring 1700 f.Kr.
De odugliga härskarna Assyrien skulle de kommande århundradena styras av rivaliserande klaner, vissa av dem ”odugliga” enligt senare assyriska källor. Babylonierna dominerade Mesopotamien politiskt för ytterligare ett århundrade. Därefter grep kassiterna makten i Babylon. Assyriernas grannfolk hurriterna grundlade ett nytt rike, Mitanni, i Khaburs floddal där Shamshi-Adad I:s huvudstad Shubat-Enlil en gång legat. Staden Assur var under denna period en vasallstat till först babylonierna och sedan hurriterna.
Medel-assyrisk tid Nutida forskare placerar ibland den medel-assyriska tidens början direkt efter Shamshi-Adad I:s gammal-assyriska rike. Assyriens kungar var i början av den medel-assyriska tiden vasaller till Mitanni och för en tid möjligen även till Babylonien. Kungen av Mitanni, Shaushtatar, hade vid mitten av 1400-talet f.Kr. plundrat staden Assur enligt en senare källa.
Ashur-uballit I Assyrien steg fram som ett mäktigt rike under Ashur-uballit I:s regeringstid. Assyriens makt erkändes utomlands, och ett diplomatiskt giftermål ingicks mellan Ashur-uballits dotter Muballitat-Sherua och den kassitiska kungen Burna-Buriash av Babylonien. Babyloniens tronarvinge, som var Ashur-uballits sonson, störtades dock av kassiter som inte erkände den assyriska inblandningen i landets affärer. Ashur-uballit svarade med att marschera till Babylon och avsätta troninkräktaren. Fiendskapen mellan Assyrien och Babylonien skulle dock fortsätta under generationer.
Krigarkungar De följande assyriska kungarna Arik-din-ili, Adad-nirari I, Salmanassar I och Tukulti-Ninurta I, utkämpade många krig för att försvara och utvidga rikets gränser. Bergsstammar utgjorde ett stort hot mot Assyrien, liksom hettiterna och hurriterna. Huvudfienden var kassiterna i söder. Salmanassar I:s grundade av en ny huvudstad kan ha orsakats av det kassitiska hotet mot den gamla huvudstaden Assur. Den nya huvudstaden Kalhu låg längre norrut och skyddades av Tigris och Zab-floden mot en fiende som kom söderifrån.
Det kassitiska hotet upphörde tillfälligtvis när Tukulti-Ninurta I, Salmanassars son, tillfångatog den kassitiska kungen Kashitiliash IV och deporterade honom till Assyrien. Babylonien gjorde inom kort uppror och denna gång plundrade Tukulti-Ninurta Babylon och skändade Marduk-templet. Marduks kultstaty togs som krigsbyte till Assyrien. Det mäktiga prästerskapet i Assur ogillade detta och Tukulti-Ninurta blev slutligen mördad av en av hans söner. Assyrien försvagades sedan av tronstrider.