Maurice Wilmotte, född den 11 juli 1861 i Liège, död den 9 juni 1942 i Saint-Gilles, var en belgisk romanist.
Wilmotte blev efter studier i Halle, Berlin, Bonn och Paris lärare vid normalskolan i sin födelsestad och sedan professor i romanska språk vid universitetet där. Han utvecklade mycket stor verksamhet som vetenskaplig och publicistisk författare. Av hans arbeten kan nämnas Agénor de Gasparin (1880-81), Études de dialectologie wallone (1890), Le wallon. Histoire et littérature des origines à la fin du XVIII siècle (1893), Les passions allemandes du Rhin dans leur rapport avec l'ancien théâtre français (1898), Trois semeurs d'idées. Agénor de Gasparin. Émile de Laveleye. Émile Faguet (1907), Le français à la tête épique (1917) och De l'origine du roman en France (1924). Wilmotte sysselsatte sig sedan med frågan om den medeltidsfranska hjältediktens ursprung och historia.
Källor
Fotnoter
Kategori:Belgiska filologer Kategori:Belgiska romanister Kategori:Belgiska professorer Kategori:Personer verksamma vid universitetet i Liège Kategori:Filologer under 1800-talet Kategori:Filologer under 1900-talet Kategori:Belgiska forskare under 1800-talet Kategori:Belgiska forskare under 1900-talet Kategori:Personer från Liège Kategori:Födda 1861 Kategori:Avlidna 1942 Kategori:Män Kategori:Ugglan