MaraboustorkSveriges ornitologiska förening (2016) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter , läst 2016-02-10 (Leptoptilos crumenifer) är en fågelart i släktet krävstorkar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11 De lever på savannen i centrala Afrika och deras föda består bland annat av as. Maraboustorken är vanligen grå eller grönaktig på ryggen och har vitt bröst.
Utseende Maraboustorken är en mycket stor fågel, upp till 150 cm lång och med ett vingspann upp till 3,20 meter. Hos de flesta exemplar är vingspannet däremot 2,25 till 2,87 meter. Arten har en lång, mycket grov och spetsig näbb som är smutsgul till färgen. Dess delvis fjäderlösa huvud och hals är rödrosa med mörka fläckar, främst i pannan. Uppe på hjässan har den ett yvigt vitt dun. Vingarna är blåsvarta och resterande är smutsvitt. Dess långa ben är ljusgrå.
I motsats till de flesta storkar flyger de tre arterna i släktet krävstorkar med nacken tillbakaböjd som en häger.
Utbredning Maraboustorken lever på savann söder om Sahara. Se även karta längst ned i informationsrutan.
Ekologi Maraboustorken är bland annat asätare, men äter även insekter, smågnagare och småfåglar. Maraboustorken jagar i grupp på ett för fåglar annorlunda sätt. På savannen går de bredvid varandra med utbredda vingar och tvingar på detta sätt bytet framför sig och fångar det med ett snabbt hugg med näbben. Favoritbyten vid denna form av jakt är vaktlar och springhöns. Maraboustorken häckar i 3-4 månader. Den är känd för att vara relativt argsint.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).
Maraboustorken och människan En silhuettbild av storken användes som Marabous logga ända in på 60-talet, tills man kom på att en asätare inte var en vidare lämplig symbol. Namnet på fågeln kommer sannolikt av marbut.
Fjädrarna har använts sedan slutet av 1800-talet för att tillverka marabou för dekorera klädesplagg.
Källor Delar av denna artikel är baserad på en översättning från engelska Wikipedia. Läst 20061002. Noter
Källförteckning Anders Wirdheim, Maraboustorkarnas vaktelmarsch, Vår Fågelvärld, nr.7, 2005
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Storkar Kategori:Fåglar i etiopiska regionen