Klabböle by är belägen på södra sidan om Umeälven ca 1 mil uppströms Umeå. Den är en av Umebygdens äldsta byar med anor ända sedan yngre stenåldern, dvs ungefär 2800 f.Kr. Historia Pollenanalyser visar att odling förekom redan vid 700 f.Kr. (yngre bronsåldern). Under 1200- och 1300-talet började det uppstå vad man kallar en by. Det var under den tid då norrlandskusterna koloniserades bl.a. på grund av de laxrika älvarna. Klabböle har alltid varit en framstående by vad gäller fiske. Från bygden härstammar den speciella kallrökningsmetoden av nättingen. På 1500-talet inrättade kungliga hovet ett kronofiske, under namnet Falltinsskola. Drottning Kristina skänkte det 1653 till Magnus Gabriel De la Gardie, och genom byteshandel tillföll det landshövding Johan Graan. Senare tillföll fisket byns bönder till fullo och bedrevs till 1958 då utbyggnaden av vattenkraften tvingade fisket att upphöra.

Första gången Klabböle påträffade i skriftlig källa var under 1530-talet. Då hette byn Claffuaböle, namnet ändrades senare till det nuvarande Klabböle, vilket man tror härstammar från att det har verkat en bonde med namnet Klave i bygden.  Böle betyder nyodling eller nybygge.

I jordaboken 1543 framgår det att byn hade åtta bönder och 1750 hade antalet ökat till tio stycken. På 1500-talet anlades också en skvaltkvarn i forsen, samt en av Umeå sockens fyra dåtida bondesågar. De flesta gårdarna var innan laga skifte 1876 belägna i den del av byn som kallas "Nerbyn", men efter genomförande av laga skifte flyttades sju gårdar ut från den gamla bykärnan. Efter laga skifte är byn uppdelad i tre huvudområden, dels "Nerbyn", sedan "Tåstaten" och "Överbyn".

År 1898 beslöt Umeå stad att bygga ett vattenkraftverk i Klabböleforsen för att tillgodose den ökade efterfrågan på elektricitet. Maskinbyggnaden blev ett rödfärgat trähus med vitmålade snickerier, placerat på en hög mur av natursten. Under 1909 påbörjades en utbyggnad som utformades av Axel Rudolf Bergman. ”Det nya verket” av tegel och betong stod klart den 28 maj 1910. Mindre utbyggnader gjordes 1914 och 1932. Kraftverket i Klabböle stod för merparten av elförsörjningen till Umeå stad fram till 1958, då det nyanlagda Stornorrfors kraftverk togs i drift. Därefter revs det nya verket, men det gamla står kvar och ingår som kraftverksmuseum i Umeå Energicentrum.

Orten idag I och med utbyggnaden av vattenkraften i älven gick flera epoker i graven, bland annat det framstående yrkesfisket efter lax och nätting som under generationer varit ryggraden i bygden. Under mitten av förra seklet fanns som mest tre affärer, ett café och en kiosk i byn. Numera finns ett sommarcafé beläget vid Umeå Energicentrum. Idag består byn av ca 80 hushåll. De flesta som bor i byn jobbar i Umeå. Det finns inga heltidsbönder kvar, bara några på hobbynivå. Dessutom finns det några egenföretagare som har sin verksamhet i byn. Klabböle har ett starkt föreningsliv med flera aktiva föreningar, bland andra Klabböle IF och Klabböle EFS som arrangerar aktiviteter för alla åldrar. I byn finns två samlingslokaler, samt en hockeyplan och en mindre fotbollsplan. Byn har även en aktiv jaktklubb. Förutom dessa finns en IT-förening och en vägförening samt en samfällighetsförening som samordnar markägarnas gemensamma intressen. Från Klabböle går en hängbro för gång och cykel över till Baggböle på andra sidan Umeälven, den s.k. Notvarpsbron. I byn finns vad som troligen är Umeå kommuns äldsta björk. Bygden har stora kulturhistoriska värden och ingår i ett område av riksintresse för kulturmiljövården.

Bilder

Se även Umeå socken Noter

Kategori:Orter i Umeå kommun Kategori:Riksintressen för kulturmiljövården i Västerbottens län Kategori:Småorter i Sverige