Ecklesiastikdepartementet (av latinets samt grekiskans ecclesia, "kyrka") var från departementalreformen 1840 till 31 december 1967 namnet på det svenska utbildningsdepartementet. Ecklesiastikdepartementet behandlade kyrkliga och prästerliga frågor, kultur, allmän uppfostran, arkiv, bibliotek, akademier, museer, utbildning och forskning. Departementet leddes av en ecklesiastikminister som närmast motsvaras av dagens utbildningsminister, men kunde ha funktion som kyrko- eller samfundsminister. Olof Palme var den sista som innehade titeln och blev först med titeln utbildningsminister efter reformen.
Ecklesiastikministrar Se Lista över Sveriges utbildningsministrar.
Expeditionschefer i Ecklesiastikdepartementet Thure Fredrik von Baumgarten (1791–1844), 1840–1841 Gustaf Adolf Brandel 1841–1843 Thure von Baumgarten 1843–1844 Nils Wilhelm af Zellén 1844–1850 Thomas Munck af Rosenschöld 1850–1856 Gustaf Adolf Brandel 1856–1859 Lars Fredrik Holmquist 1859–1865 Gustaf Jakob Edelstam 1865–1873 Nils Vult von Steyern d.ä 1873–1878 Alfred Norberg 1878–1884 Nils Claëson 1884–1889 Karl Husberg 1889-1893 Fredrik Holmquist 1893–1899 Gustaf Emil Sundberg 1899–1904 (till 1901 tillförordnad) Bror Otto Bergman 1904–1908 Walter Murray 1908–1916 Emil Mårten Ericsson 1914–1917 (tillförordnad till 1916) Mortimer Munck af Rosenschöld 1917 (tillförordnad) Gustaf Tottie 1918–1933 Nils Löwbeer 1933–1938 Carl Axel Löwenhielm 1935-tidigast 1944 (tillförordnad 1935–1938)
Statssekreterare Mortimer Munck af Rosenschöld 1918-1931 Börje Knös 1929 (tillförordnad); 1931-tidigast 1944 Nils Löwbeer 1935-1938 (tillförordnad) Nils Gustav Rosén 1939-1941 (tillförordnad) Ragnar Sundén 1941-tidigast 1944 (tillförordnad)
Källor
Kategori:Ej längre existerande svenska departement Kategori:Svenska kyrkans historia Kategori:Sveriges utbildningshistoria Kategori:Organisationer bildade 1840 Kategori:Organisationer upplösta 1967