Gnipahålan (norröna: GnipahellirI Hauksbók på ett ställe stavat Gnupahellir.) är i nordisk mytologi en grotta, som ofta har antagits vara ingången till dödsriket Hel. Lokaliseringen bygger på antagandet att odjuret Garm, som i Vǫluspá 44, 49 och 58 sägs stå bundet vid Gnipahålan, skulle vara identiskt med dödsgudinnan Hels hund som omtalas i Baldrs draumar 2-3, men som inte nämns med namn. En annan tolkning är att Garm är ett heiti för Fenrisulven.Nordal (1923), sid 84f.Simek (2007), sid 100, 114. I så fall bör Gnipahålan vara belägen vid klippan Gjöll, där ulven enligt Gylfaginning 34 står fjättrad.
Namnet Gnipahellir Endast sista sammansättningsledet i namnet Gnipahellir kan tolkas med säkerhet: hellir betyder "håla, klipphåla, grotta". Gnipa- har ibland översatts "utskjutande" eller "hängande över","overhanging cave"; Lindow (2001), sid 147 och Simek (2007) sid 114."jutting cave"; Faulkes (2005), sid 168. vilket tycks vara motsatsen till vad en håla är. Björn Collinder föreslog "stupgrottan"Björn Collinder, Den poetiska Eddan, Forum 1957, sid 250. men ändrade sig senare till "stengrottan".Björn Collinders översättning av Snorres Edda, Forum 1970, sid 133. Åke Ohlmarks tvekar mellan "hålan i det branta berget" och "kvalens grotta".Ohlmarks (1948), sid 224. Det finns dock flera översättningsförslag.
Källor Den poetiska Eddan Snorres Edda Faulkes, Anthony (2005), Edda (Snorri Sturluson) – Prologue and Gylfaginning. Lindow, John (2001), Norse Mythology: A Guide to the Gods, Heroes, Rituals, and Beliefs, Oxford University Press. Nordal, Sigurður (1923), Völuspá Ohlmarks, Åke (1948), Eddans gudasånger, Schildts förlag. Simek, Rudolf (2007), Dictionary of Northern Mythology, D.S. Brewer.
Noter
Kategori:Platser i nordisk mytologi