Red Hot Chili Peppers, ibland kända som The Chili Peppers eller förkortat RHCP, är en amerikansk rockgrupp bildad 1983 i Los Angeles, Kalifornien. Bandet har genom åren utvecklat en karaktäristisk stil som kombinerar rock, funk och psykedelisk rock. Bandet består av grundarna Anthony Kiedis (sång) och Michael "Flea" Balzary (basgitarr), samt trummisen Chad Smith och gitarristen John Frusciante. Red Hot Chili Peppers är med över 100 miljoner album sålda världen över ett av världens bäst säljande band. Gruppen har vunnit sex Grammy Awards, och är ett av de mest framgångsrika alternativa rockbanden i historien och innehar rekorden för flest topplaceringar (14), flest sammanlagda veckor som nummer ett (85), och flest topp 10-låtar (25) på Billboards Alternative Songs. 2012 blev de invalda i Rock and Roll Hall of Fame and Museum och 2022 fick de en stjärna på Hollywood Walk of Fame.
Den första uppsättningen av bandet bestod, förutom Kiedis och Flea, av gitarristen Hillel Slovak och trummisen Jack Irons. Då Slovak och Irons hade åtaganden med andra band, medverkade de inte på bandets självbetitlade debutalbum (1984). Cliff Martinez spelade trummor på bandets två första studioalbum (Irons spelade på det tredje), och gitarristen Jack Sherman medverkade på debutalbumet. Slovak spelade på bandets andra och tredje album, Freaky Styley (1985) och The Uplift Mofo Party Plan (1987), men dog av en överdos av heroin 1988. Slovaks död gjorde att Irons valde att lämna gruppen.
Gitarristen DeWayne McKnight togs in för att ersätta Slovak. Hans sejour i bandet blev dock kortlivad och han ersattes snart av John Frusciante 1988. Trummisen D.H. Peligro, som tidigare spelat i Dead Kennedys, ersatte Irons, men även hans tid i bandet var kort. Han ersattes samma år av Chad Smith. Uppsättningen med Flea, Kiedis, Frusciante och Smith var den uppsättning som höll längst, och spelade in totalt fem studioalbum, med Mother's Milk (1989) som det första. 1990 skrev bandet på för Warner Bros. Records och spelade in albumet Blood Sugar Sex Magik (1991) tillsammans med producenten Rick Rubin. Detta album blev bandets första kommersiella succé. Frusciante blev obekväm med bandets framgångar och lämnade tvärt bandet, mitt under en pågående turné 1992.
Efter två temporära gitarrister, gick Dave Navarro från Jane's Addiction med i bandet och medverkade på det efterföljande albumet One Hot Minute (1995). Trots att det var kommersiellt framgångsrikt, blev albumet inte lika omtyckt bland kritiker och blev inte lika populär som föregångaren, och sålde mindre än hälften av vad Blood Sugar Sex Magik gjorde. Navarro sparkades från bandet 1998. Frusciante, som precis lämnat rehab på grund av drogproblem, återvände till gruppen samma år, vilket Flea önskat. Den återförenade kvartetten spelade in Californication (1999), vilket kom att bli bandets största kommersiella framgång med 16 miljoner exemplar sålda världen över. Albumet följdes upp av By the Way (2002) tre år senare och dubbelalbumet Stadium Arcadium (2006) ytterligare fyra år senare. Efter en världsturné tog bandet ett längre uppehåll.
Frusciante meddelade 2009 att han lämnat bandet för att fokusera på sin solokarriär. Klinghoffer, som turnerat med bandet under Stadium Arcadium Tour, och arbetat med Frusciante på dennes soloprojekt blev därefter ny gitarrist i bandet. Red Hot Chili Peppers tionde studioalbum, I'm with You, gavs ut 2011 och toppade listorna i 18 olika länder. Bandet turnerade därefter till 2014 och gjorde ett framträdande tillsammans med Bruno Mars under Super Bowl XLVIII. Den 17 juni 2016 gavs bandets elfte studioalbum, The Getaway, ut som producerades av Danger Mouse. Detta var första gången sedan utgivningen av Mother's Milk som någon annan än Rick Rubin producerat ett av gruppens album. I december 2019 meddelades det att Frusciante återvänt till bandet och därmed ersatt Klinghoffer. 2022 gavs gruppens tolfte studioalbum ut, Unlimited Love.
Några av gruppens populäraste låtar är "Give It Away", "Under the Bridge", "Around the World", "Otherside", "Californication", "By the Way" och "Dani California". Red Hot Chili Peppers har sålt över 85 miljoner album världen över.
Historia 1983–1988: De första åren Red Hot Chili Peppers bildades i Los Angeles av sångaren Anthony Kiedis, gitarristen Hillel Slovak, basisten Michael "Flea" Balzary, och trummisen Jack Irons, som alla var klasskamrater på Fairfax High School. Gruppen gick till en början under namnet Tony Flow and the Majestic Masters of Mayhem, och deras första konsert hölls inför en publik på cirka 30 personer då man agerade förband till Gary and Neighbor's Voices. Man inspirerades av punk- och funkgrupper såsom The Contortions och Defunkt, och under denna konsert improviserade bandet all musik medan Kiedis rappade en dikt han skrivit, "Out in L.A.". Vid denna tid hade Slovak och Irons tidigare åtaganden med ett annat band, What Is This? men då framträdandet var så livligt, ombads bandet att komma tillbaka veckan därpå. På grund av denna oväntade framgång bytte man namn till Red Hot Chili Peppers och började spela på flera olika klubbar i Los Angeles. Sex låtar från dessa konserter återfanns på bandets första demo.
I november 1983 fick bandet ett skivkontrakt med EMI America och Enigma Records. Två veckor tidigare hade What Is This? också fått ett skivkontrakt, med MCA Records. Slovak och Irons såg fortfarande Red Hot Chili Peppers enbart som ett sidoprojekt och lämnade bandet i december 1983 för att fokusera på What Is This?. I stället för att upplösa bandet rekryterade Kiedis och Flea nya medlemmar. Fleas vän Cliff Martinez, som också var medlem i punkbandet The Weirdos, ersatte Irons. Bandet höll auditions för en ny gitarrist men beslutade efter några få repetitioner att The Weirdos gitarrist Dix Denney inte passade gruppen. Därefter anlitade man Jack Sherman som Slovaks ersättare.
Bandet släppte sitt självbetitlade debutalbum, Red Hot Chili Peppers den 10 augusti 1984. Även om skivan inte satte några försäljningsrekord, fick den speltid på collegeradio och MTV hjälpte till att bygga upp en fanskara, och albumet sålde slutligen i drygt 300 000 exemplar. Gang of Fours gitarrist Andy Gill, som producerade albumet, "samtyckte inte [om bandets] musikaliska estetik eller ideologi", och hamnade ständigt i gräl med bandet om hur albumet skulle låta. Kiedis sade att "Andys grej var att man skulle ha en hit till varje pris, [...]" Trots tveksamheter från Kiedis och Flea, fick Gill bandet att spela med ett renare, skarpare, mer radiovänligt sound. Bandet var missnöjt med albumets sound och kände att det var alltför polerat. Gwen Dickey, sångaren från den framgångsrika funkgruppen Rose Royce, medverkade på albumet. Bandet inledde därefter en lång turné med 60 konserter på 64 dagar. Under denna turné växte spänningarna mellan Kiedis och Sherman. När turnén avslutades i oktober 1984 fick Sherman sparken och Hillel Slovak, som just hade lämnat What Is This?, återvände till bandet i början av 1985. miniatyr|Bandets originalgitarrist Hillel Slovak avled 1988. George Clinton producerade bandets nästa album, Freaky Styley. Clinton kombinerade olika delar av punk och funk i bandets repertoar, vilket införlivade en mängd olika stilar i musiken. Maceo Parker och Fred Wesley medverkade på flera av låtarna på albumet. Under inspelningen av albumet missbrukade bandet heroin, vilket påverkade såväl texterna som albumet musikaliska riktning. Bandet hade en mycket bättre relation med Clinton än vad man hade med Gill, men Freaky Styley, som gavs ut den 16 augusti 1985, nådde inga större framgångar och tog sig inte in på någon hitlista. Trots bristen på framgång var bandet nöjt med Freaky Styley, men den efterföljande turnén ansågs vara improduktiv för bandet. Bandet dök 1986 upp i filmen Thrashin''' (med Josh Brolin i huvudrollen) och framförde låten "Blackeyed Blonde" från Freaky Styley. Under samma period medverkade bandet även i filmen Tough Guys med Burt Lancaster och Kirk Douglas med låten "Set It Straight".
Under våren 1986 beslutade man sig för att påbörja arbetet med sitt kommande album. EMI gav bandet en budget på 5 000 dollar för att spela in en demo, och bandet valde att arbeta med producenten Keith Levene då han delade bandets intresse för droger. Levene och Slovak tog beslutet att lägga undan 2 000 dollar från budgeten att istället lägga på heroin och kokain, vilket skapade spänningar mellan bandmedlemmarna. Martinez "hjärta fanns inte längre i bandet", så han sparkades, mot sin vilja, av Kiedis och Flea. Efter att Martinez sparkats i april 1986 återvände originaltrummisen Jack Irons till Kiedis, Flea, och Slovaks stora överraskning. Detta var första gången alla fyra ursprungliga medlemmarna var tillsammans sedan 1983. Under inspelningen och den efterföljande turnén av Freaky Styley, hade Kiedis och Slovaks heroinmissbruk eskalerat. På grund av sitt missbruk hade Kiedis "inte samma driv eller önskan att komma med idéer eller texter" och "sov bokstavligen" på bandets repetitioner. Han sparkades under en kort period ut ur bandet efter turnén, och fick en månad för att rehabilitera.
Kiedis motiverades att bli kvitt sina drogproblem efter att bandet vunnit "Band of the Year Award" i tidningen LA Weekly. Efter att ha ringt sin mor för att få råd, skickade hon honom på drogrehabilitering. Efter sin tid på rehab kände han, på grund av sin nyvunna nykterhet, en "helt ny våg av entusiasm" och skrev texten till "Fight Like a Brave" på flygplanet hem. Han återvände till Red Hot Chili Peppers i Los Angeles för att spela in gruppens nästa album, The Uplift Mofo Party Plan. Gruppen försökte anställa Rick Rubin som producent, men han tackade nej. Bandet anlitade slutligen sitt sista val, Michael Beinhorn. Kiedis satte sig med Beinhorn för att diskutera inspelningen av albumet. Kiedis planerade att spela in albumet på tio dagar och skriva låtar under inspelningssessionerna. Låtarna skrevs snabbt, albumet tog form och blandade samma funkkänsla som Freaky Styley, med ett hårdare, mer direkt närmande till punkrock.
Skivan spelades in i källaren i Capitol Records Building. Inspelningsprocessen för skivan var svår: Kiedis försvann ofta, på jakt efter droger. Efter att ha varit nykter i 50 dagar, beslutade sig Kiedis för att ta droger igen för att fira sin nya musik. Hans droganvändning gjorde början av inspelningsprocessen "till en röra", men man såg ändå denna period som en bra tid för bandet. Bandet inspirerades musikaliskt av Jack Irons återkomst, som hade "ett så viktigt och annorlunda inslag i vår kemi." Slovak hjälpte Kiedis att spela sin sången på albumet, och mellan tagningar sprang han runt i studion av upphetsning och sa "det här är det vackraste vi någonsin gjort."The Uplift Mofo Party Plan gavs ut den 29 september 1987 och blev bandets första album att ta sig in på någon topplista. Trots att det endast nådde plats 148 på Billboard 200, var detta en betydande framgång jämfört med de två första albumen. Under denna period hade dock både Kiedis och Slovak allvarliga drogproblem och övergav ofta bandet, varandra, och närstående i flera dagar i sträck. Slovaks missbruk ledde till hans död den 25 juni 1988, kort efter att turnén för albumet avslutats. Kiedis lämnade Los Angeles och närvarade inte under Slovaks begravning (vilket refereras i låten "This Is the Place"), och såg situationen som surrealistisk och drömlik. Efter att ha återvänt till Los Angeles hade Kiedis, Flea och Irons ett möte med managern Lindy Goetz för att räkna ut vad man skulle göra härnäst. Irons bestämde sig för att lämna bandet då han inte ville vara en del av en grupp där hans vänner dör. Irons, som kämpade under flera år med depression, blev senare medlem i grungebandet Pearl Jam. Då Slovak avlidit och Irons slutat, diskuterade Kiedis och Flea om de skulle fortsätta göra musik, och beslutade sig i slutändan att gå vidare i hopp om att fortsätta med det Slovak "hjälpt till att bygga".