Specialiseringstjänstgöring (ST) är i Sverige en av Socialstyrelsen reglerad utbildning som legitimerade läkare och legitimerade tandläkare kan genomgå för att bli specialistkompetenta inom ett visst medicinskt område. Efter fullgjord specialiseringstjänstgöring är det möjligt att ansöka om specialistbevis, vilket utfärdas av Socialstyrelsen. Därefter kallas läkaren för specialistläkare och tandläkaren för specialisttandläkare.

Beskrivning Legitimation erhålls för läkare efter fullgjord läkarutbildning samt allmäntjänstgöring och AT-prov. Sedan 2021 läses läkarutbildningen under sex år och mynnar ut i läkarlegitimation i samband med avlagd examen. I och med denna förändring kräver specialiseringstjänstgöring istället en inledande bastjänstgöring (BT) innan specialisering. De allra flesta läkare genomgår specialiseringsutbildning. En specialiseringstjänstgöring omfattar vanligen minst fem års heltidsarbete, under vilka ST-läkaren arbetar inom såväl sitt huvudområde som angränsande områden. Arbetet inom angränsande områden kallas sidoutbildning (tidigare "randutbildning" eller "randning"/"att randa sig"/"randa").

Tandläkare erhåller legitimation efter avslutad grundutbildning. Endast cirka 10% väljer att genomgå specialistutbildning. Specialiseringstjänstgöringen pågår för tandläkare i minst tre år efter grundutbildningen. Ett ytterligare krav är att tandläkaren måste ha arbetat kliniskt i minst två år innan det är möjligt att påbörja en specialistutbildning.

Specialistexamen Efter internationellt mönster har det blivit allt vanligare med en frivillig specialistexamen för läkarna som är ett kunskapsprov som utförs mot slutet av specialiseringstjänstgöringen. För tandläkarna är specialistexamen obligatorisk för att få ut specialistbeviset från Socialstyrelsen.

Överläkare och övertandläkare Överläkare och övertandläkare är yrkestitlar inom svensk sjukvård för specialistläkare eller specialisttandläkare på vissa kliniker. Överläkare och övertandläkare är, till skillnad från exempelvis läkare och sjuksköterska, inget legitimationsskyddat yrke och saknas därmed i Lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område.

Specialiteter Det finns ett stort antal olika specialiteter för läkare.

Barn- och ungdomsmedicinska specialiteter

Barn- och ungdomsmedicin Barn- och ungdomsallergologi Barn- och ungdomshematologi och onkologi Barn- och ungdomskardiologi Barn- och ungdomsneurologi med habilitering Neonatologi

Bild- och funktionsmedicinska specialiteter

Klinisk fysiologi Radiologi Neuroradiologi

Enskilda basspecialiteter

Allmänmedicin Akutsjukvård Arbets- och miljömedicin Hud- och könssjukdomar Infektionssjukdomar Klinisk farmakologi Klinisk genetik Onkologi Reumatologi Rättsmedicin Socialmedicin

Tilläggsspecialitet

Allergologi Palliativ medicin

Invärtesmedicinska specialiteter

Endokrinologi och diabetologi Geriatrik Hematologi Internmedicin Kardiologi Lungmedicin Medicinsk gastroenterologi och hepatologi Njurmedicin

Kirurgiska specialiteter

Anestesi och intensivvård Barn- och ungdomskirurgi Handkirurgi Kirurgi Kärlkirurgi Obstetrik och gynekologi Ortopedi Plastikkirurgi Thoraxkirurgi Urologi Ögonsjukdomar Öron-, näs- och halssjukdomar Hörsel- och balansrubbningar Röst- och talrubbningar

Laboratoriemedicinska specialiteter

Klinisk immunologi och transfusionsmedicin Klinisk kemi Klinisk mikrobiologi Klinisk patologi

Neurologiska specialiteter

Klinisk neurofysiologi Neurologi Neurokirurgi Rehabiliteringsmedicin

Psykiatriska specialiteter

Barn- och ungdomspsykiatri Psykiatri Rättspsykiatri

Se även Allmäntjänstgöring (AT-Läkare) Medicinska specialiteter Odontologiska specialiteter Övertandläkare

Referenser

Externa länkar Socialstyrelsen om Läkarnas specialiseringstjänstgöring Läkarförbundet om Specialiseringstjänstgöring

Kategori:Medicin Kategori:Odontologi Kategori:Yrken inom hälso- och sjukvård