Vilho Nenonen (Vilho Petter Nenonen), född 6 mars 1883 i Kuopio, död 17 februari 1960 i Helsingfors, var en finländsk general av artilleriet och den viktigaste tillskyndaren av ett modernt artilleri för det självständiga Finland. Han var artilleriinspektör i nästan två decennier och ledde artilleriet under båda vinterkrig och fortsättningskrig. Han är känd för sina tekniska innovationer, bland annat ett eldledningssystem och banbrytande insatser inom topografisk flygfotografering. År 1945 tilldelades han Mannerheimkorset och 1950 utnämndes han till hedersdoktor vid Helsingfors universitet.
Biografi
Tidig karriär i rysk tjänst Sin utbildning fick Nenonen vid Mihailovs artilleriakademi i Sankt Petersburg och blev officer 1902. Nenonen deltog i det första världskriget med de ryska styrkorna och befordrades 1915 till överstelöjtnant och 1916 till regementschef.
Finska inbördeskriget I finska inbördeskriget 1918 fungerade överste Nenonen som artilleriets inspektör och befordrades till överste.
Mellankrigstiden Efter inbördeskriget blev Nenonen åsidosatt då tyskarna övertog organiseringen av den finska armén och inte hade plats för tidigare ryska officerare. Hans befattning indrogs och han förflyttades till det då föga viktiga kustartilleriet. Situationen förändrades efter tyskt nederlag i november 1918, och Nenonen tillträdde befattningen som artilleriinspektör i maj 1920.
Under mellankrigstiden utvecklade han ett eldledningskort som märkbart kom att underlätta eldledarens arbete. I slutet av 1920-talet deltog han dessutom i konstruerandet av en kamera för flygfotografering och var banbrytare i Finland på den topografiska flygfotograferingens område.
En märklig episod i Nenonens liv var hans hemliga resor till det revolutionära Ryssland för att finna systrarna Skrjabin, två officershustrur han lärt känna i Vladivostok före kriget. Kriget och revolutionen hade berövat kvinnorna deras makar. Våren 1921 reste Nenonen med diplomatpass till Moskva. Den äldre av systrarna hade då redan avlidit, och för att få den yngre, Pelagea, samt hennes mor och de bägge systrarnas döttrar ut ur landet gifte sig Nenonen med henne. I Finland adopterade han senare de bägge döttrarna.
År 1923 befordrades Nenonen till generalmajor och 1930 till generallöjtnant. Han var år 1923–1924 försvarsminister, 1924–1925 tillförordnad befälhavare för krigsmakten och från 1928 artilleriinspektör.
Vinterkriget och fortsättningskriget Under fortsättningskriget utvecklade han en korrigeringstabell som gjorde att man kunde avfyra hundratals artilleripjäser i sekvens så att alla granater slog ner i stort sett samtidigt. Detta skulle komma att delvis möjliggöra undret vid Ihantala.
Det finländska artilleriet var vid denna tidpunkt ett av de effektivaste i världen på grund av sin precision och momentana eldeffektivitet. När man lyckats stoppa fienden vid Tali-Ihantala sköt man sönder de fientliga formationerna en efter en. De stora sovjetiska manskapsförlusterna vid Tali-Ihantala var till stor del artilleriets förtjänst.
År 1941 befordrades han till general av artilleriet. Efter krigsslutet gick Nenonen i pension i februari 1947. År 1945 tilldelades han Mannerheimkorset och 1950 utnämndes han till hedersdoktor vid Helsingfors universitet.
KarriärÖverste1918Generalmajor1923Generallöjtnant1930General av artilleriet1941
Utmärkelser 50px Kommendör med stora korset av Svärdsorden, 1932. Ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien, 1936.
Noter
Externa länkar
Kategori:Finlands försvarsministrar Kategori:Finländska generaler Kategori:Mannerheimriddare Kategori:Personer i finska inbördeskriget Kategori:Hedersdoktorer vid Helsingfors universitet Kategori:Kommendörer med stora korset av Svärdsorden Kategori:Ledamöter av Kungliga Krigsvetenskapsakademien Kategori:Gravsatta på Sandudds begravningsplats Kategori:Personer från Kuopio Kategori:Födda 1883 Kategori:Avlidna 1960 Kategori:Män