thumb|right|Gabriel Nicolas de la Reynie miniatyr|La Voisin, en centralgestalt inom giftmordsaffären.
miniatyr|Fängelsetornet på slottet i Vincennes, där många av de inblandade i Giftmordsaffären satt fängslade 1679-82.
Giftmordsaffären () var en berömd rättsprocess som utspelade sig i Paris mellan 1677 och 1682. Utredningen sköttes av en särskild kommission kallad Chambre ardente under ledning av la Reynie, som hade bildats av Ludvig XIV för att undersöka en lång rad giftmord.
Utredningen avslöjade en omfattande illegal handel med gifter avsett för mord, afrodisiakum och andra substanser samt aborttjänster (vilka då var olagliga) tillhandahållna av ett nätverk av professionella spåkvinnor och andra ockultister kring centralfiguren La Voisin, som utförde påstått magiska tjänster och arrangerade svarta mässor mot betalning. Processen implicerade en rad personer ur den franska högadeln och medlemmar ur det kungliga hovet, främst bland dem kungens mätress Madame de Montespan, vilket ledde till att rättsprocessen till slut avbröts och hemligstämplades för att undvika ytterligare skandal. Anne Somerset - The Affair of the Poisons: Murder, Infanticide, and Satanism at the Court of Louis XIV (St. Martin's Press (October 12, 2003) )
Bakgrund Bakgrunden till giftmordsaffären var processen mot Marie-Madeleine d'Aubray, markisinna av Brinvilliers som 17 juli 1676 avrättades dömd för att en rad giftmord. Fallet tilldrog sig stor uppmärksamhet även bland adeln och det kungliga hovet, då Brinvilliers var en medlem av societeten och hade värdefulla kontakter, och det sades att hela societeten hade närvarat vid hennes avrättning.Mitford, Nancy, 1966, Solkonungen. Ludvig XIV och Versailles, Göteborg, Bonniers. s. 84 Vid sin död ska hon ha sagt att det tycktes henne orättvist att bara hon skulle få lida, med tanke på att varenda människa gjorde samma sak när det passade dem.
Fallet Brinvilliers drog uppmärksamheten till en rad misstänkta giftmord och dödsfall som hade inträffat de senaste åren, och de allt mer intensiva ryktena om den hemliga handeln med gifter som cirkulerade i Paris. Redan när kungens svägerska Henrietta av England avlidit 1670, hade det förekommit intensiva rykten om gift. Den nya polismästaren i Paris, Gabriel Nicolas de la Reynie, informerades vid tiden för fallet Brinvilliers av en präst i Notre Dame att ett ständigt ökande antal personer de senaste åren bekände i bikt att de hade gjort sig skyldiga till giftmord.Mitford, Nancy, 1966, Solkonungen. Ludvig XIV och Versailles, Göteborg, Bonniers. s. 85 Prästens varning tycktes bekräfta Brinvilliers ord, och La Reynie började alltmer misstänka att det förekom ett illegalt nätverk av giftförsäljare i Paris.
Processen
Fallet La Grange I februari 1677 arresterades spåkvinnan Magdelaine de La Grange för mord tillsammans med sin medbrottsling Nail. Hon meddelade krigsminister François Michel Le Tellier de Louvois att hon hade information om brott av hög betydelse, något Louvois förde vidare till kungen. Kungen gav i uppdrag åt Gabriel Nicolas de la Reynie att inleda en allmän undersökning om alla de rykten om giftmord och gifthandel som cirkulerade i Paris.
5 december 1677 arresterades alkemisten Louis de Vanens, som snart kom att misstänkas för att tillverka och sälja gifter tillsammans med sin betjänt Chaboissiere. När en länk kunde etableras mellan de La Grange och Louis de Vanens - Vanens medbrottsling Chaboissiere noterades ha besökt La Granges medbrottsling Nail i fängelset - blev myndigheterna övertygade om att de var en kriminell organisation på spåren. Utredningen stod länge i stå medan de La Grange, de Vanens och deras medåtalade förhördes.
I januari 1679 kom dock genombrottet i samband med gripandet av giftförsäljaren Marie Bosse. Under en middag hos Marie Vigoreaux hade en av gästerna, en advokat hört en annan gäst, Marie Bosse, glatt utropa i berusat tillstånd: "Vilka härliga affärer! Vilka kunder! Hertiginnor och prinsar! Bara tre förgiftningar till så har jag fått ihop min förmögenhet! Jag kan dra mig tillbaka!" Advokaten hade först trott att det var ett skämt, men förstått att det var allvar när han upptäckte ett utryck av fasa i Vigoreaux ansikte. Han rapporterade saken till la Reynie, som sände en kvinnlig polisagent till Bosse för att köpa gift att använda på en grym äkta make. När lockfågeln återvände med ett dödligt gift arresterades Bosse, hennes son och två döttrar och Marie Vigoreaux och fördes till fängelset i slottet i Vincennes.
Bosse och Vigoreaux uppgav under förhör att de var medlemmar i ett nätverk av ungefär 400 spåkvinnor i Paris och kretsarna kring hovet, ofta inneboende hos personer som hade tillgång till hovet, som skogvaktare och tvätterskor, som sålde gift till högt uppsatta kunder utöver sitt arbete som spåkvinnor. De började sedan uppge namn på kollegor och kunder. Marie Bosse angav den berömda societetspåkvinnan La Voisin, centralfiguren för den illegala giftförsäljningen i Paris, som greps 13 mars 1679 på trappan till Notre-Dame-de-Bonne-Nouvelle i Paris. Bosse och Vigoreaux uppgav att La Voisin ofta hade närvarat då de tillverkade gifter, och att en av deras kunder var Marguerite de Poulaillon.
La Reynie kände till La Voisin som en berömd spåkvinna med kunder vid hovet, och Marguerite de Poulaillon som en medlem av Parissocieteten. Namnen fick honom att underrätta Louvois, som i sin tur underrättade kungen. I samråd med La Reynie och Louvois beslöt kungen att bilda en kommission för att hantera den kommande utredningen för att undvika att den sköttes av Parisparlamentet. Anledningen var dels att kungen inte ville dra för mycket uppmärksamhet till saken; och att det verkade som om utredningen skulle komma att dra in medlemmar ur adeln, och att Parisparlamentet var dominerat av ämbetsadeln, som i sin tur var ingift med svärdsadeln vid hovet; det fanns anledning att misstänka att Parisparlamentet skulle undvika att dra in medlemmar av sin egen klass, och kungen var angelägen om att krossa den illegala gifthandeln även om den skulle dra in adeln.Mitford, Nancy, 1966, Solkonungen. Ludvig XIV och Versailles, Göteborg, Bonniers. s. 86
Arresteringen av La Voisin Den 10 april 1679 bildades formellt den kungliga kommissionen Chambre Ardente. Den ledde formellt av kansler de Compans, med bland andra Bretauil och d'Ormesson som medlemmar. Kommissionen beslöt att arbeta i hemlighet för att inte dra uppmärksamhet till gifternas sammansättning och de påstådda demoniska gärningarna. Proceduren fastställdes: La Reynie skulle ge order om arrestering, de gripna skulle förhöras av allmänna åklagaren, som skulle avgöra om de misstänkta skulle konfronteras med andra anklagade. En rapport skulle lämnas till kommissionen, som sedan skulle ta beslut om den misstänkta skulle släppas eller förhöras under tortyr, varefter en dom skulle fällas som inte kunde överklagas.
La Voisin uppgav att hon var en harmlös spåkvinna och rådde polisen att fokusera på Bosse. Under konfrontationen mellan La Voisin och Bosse förklarade Bosse att La Voisin hade förgiftat sin egen make liksom de äkta männen till Françoise de Dreux, kusin till M. d'Ormesson, en av kommissionens domare, och Marguerite Leféron, änka efter en ordförande i Parisparlamentet, och Marguerite de Poulaillon.Mitford, Nancy, 1966, Solkonungen. Ludvig XIV och Versailles, Göteborg, Bonniers. s. 87 Bosse uppgav att Dreux hade försökt förgifta inte bara sin make utan även hustrun och älskarinnorna till sin egen älskare hertig de Richelieu, allt med gift sålt av La Voisin.
Poulaillon, Dreux och Leféron arresterades och fängslades i Vincennes, vilket ledde till skandal i den borgerliga Parissocieteten.
Arresteringen av La Voisin och hennes kollega Adam Lesage 17 mars ledde till en kejdereaktion av gripanden av så småningom hundratals personer i Paris, som var direkt eller indirekt inblandade i La Voisins affärer. Undersökningen avslöjade ett kriminellt nätverk, bestående av framför allt spåkvinnor och andra ockultister men också av andra personer, allt från grönsaksförsäljare till präster, som ägnade sig åt illegal försäljning av gifter avsedda för mord, potensmedel och aborttjänster. La Voisin uppgavs att utfört aborter åt kvinnor ur societeten. De personer som utpekades blev i sin tur arresterade och förhörda. De förhördes om de illegala tjänster de hade utfört, om de klienter de hade sålt dessa tjänster till, och vilka kolleger de hade. Varje persons uppgifter utgjorde grunden för fler arresteringar.
Allt fler personer ur överklassen nämndes vid förhören av giftblandarna: grevinnan du Roure, vicomtessan de Polignac, hertiginnan av Angouleme, hertiginnan av Vitry, prinsessan de Tingry, grevinnan de Gramont, greve de Cessac och greve de Clermont blev alla utpekade i förhören på Vincennes. Till slut började namn uppges även på personer i kungens personliga umgängeskrets. De åtalade började tala om kungens älskarinna Madame de Montespans kammarjungfru Claude de Vin, Mademoiselle des Œillets och hennes svägerska hertiginnan de Vivonne; och om kungens privata vänner Olympe Mancini och Marie Anne Mancini.
La Reynie förklarade efter förhöret med La Voisin att han hade förlorat tron på mänsklighetens natur: "Människoliv är till salu som om det gällde vardagliga affärer, mord är den enda utvägen när en familj råkat i svårigheter. Vidriga brott förövas överallt - i Paris, i förstäderna och i landsorten". Den 27 december 1679 gav Ludvig XIV order om att utrota hela organisationen och alla dess kunder med alla medel, oavsett rang, kön eller ålder på de inblandade. Han uppfattade det som angeläget att få ett slut på giftmorden.
De första avrättningarna ägde rum under 1679. Marie Vigoreaux avled under tortyr, medan Marie Bosse och La Voisin dömdes till döden. Poulaillon, Dreux och Leféron mottog alla mildare straff, något som senare kom att kritiseras som klassmässig partiskhet från domarnas sida.
Andra fasen I februari 1680 avrättades La Voisin genom bränning på bål i Paris.
Skandalen omtalades i hela Europa när medlemmar ur hovet och den högsta adeln drogs inför rätta åtalade för att ha varit klienter till nätverket. Under 1680 utfärdades arresteringsorder mot personer ur adeln och hovkretsarna och skandalen spred sig från den borgerliga Parissocieten till hovet. En arresteringsorder utfärdades mot grevinnan de Soissons för mord på hennes make; mot hertiginnan de Bouillon för mord på en betjänt som kände till hennes kärleksaffärer och för mordförsök på hennes make; på markisinnan d'Alluye för att ha förgiftat sin svärfar; för prinsessan de Tingry; på marskalk de Luxemburg och på rad andra personer ur hovadeln.Mitford, Nancy, 1966, Solkonungen. Ludvig XIV och Versailles, Göteborg, Bonniers. s. 88 Kungen sände grevinnan de Soissons en varning om att en arresteringsorder var utfärdad på henne och att hon fick välja mellan att hamna i Bastiljen och ställas inför rätta eller att för alltid lämna Frankrike, och hon valde då att fly till Bryssel tillsammans med markisinnan d'Alluye; även markis de Cessac och madame de Polignac lyckades fly, men de övriga aristokraterna blev häktade.