Augusta Mary Anne Holmès, född 16 december 1847, död 28 januari 1903, var en fransk kompositör av irländskt ursprung. Hon använde i början av sin karriär. År 1871 blev Holmes fransk medborgare och lade till accenten i sitt efternamn. Hon publicerade också musik under pseudonymen Hermann Zenta. Hon skrev texten till nästan all sin vokalmusik själv, inklusive sånger, oratorier, librettot till operan La Montagne noire och de programmatiska verserna till de symfoniska dikterna Irlande och Andromède.
Holmès fick inte studera vid Conservatoire de Paris, trots sin talang för piano, så hon studerade musik utanför alla institutioner. Hon utvecklade sitt pianospel under den lokala pianisten Mademoiselle Peyronnet, organisten i Versailleskatedralen Henri Lambert och Hyacinthe Klosé, som visade Holmès kompositioner för Franz Liszt. Runt 1876 började hon studera för César Franck. Camille Saint-Saëns skrev ett inlägg om Holmès i tidningen Harmonie et Mélodie och friade till henne flera gånger. Holmès gifte sig aldrig, men hon bodde ihop med poeten Catulle Mendès och de fick fem barn tillsammans.
Biografi Augusta Mary Anne Holmes föddes i Paris den 16 december 1847.. Hennes föräldrar var Charles William Scott Dalkeith Holmes (17 juli 1797 – 19 december 1869),. irländsk officer från Youghal, och Tryphina Anna Constance Augusta Shearer (född 1811 i Hampshire och död 1858). Paret gifte sig 1827.
Hennes gudfar var Alfred de Vigny, vilket vissa rykten sades vara hennes biologiska far.K. G. Watters, « Aux débuts du stendhalisme une romantique anglo-irlandaise », in Victor Del Litto, Kurt Ringger (dir.), Stendhal et le romantisme, Librairie Droz, 1984, 360 pages, . År 1855 flyttade familjen Holmes till Versailles..
Utbildning
Holmes kunde börja studera musik 1858, när hennes mor dog, eftersom modern vägrade ens låta ett piano finnas i familjehemmet. Hennes far gav henne också en litterär och språklig utbildning (hon talade flytande franska och engelska, men även italienska och tyska).
Hon besökte ofta musikern Guillot de Sainbris salong, vilket gav henne möjlighet att delta i kammarmusik såväl som att sjunga. Där träffade hon bland andra kompositörerna Charles Gounod och Ambroise Thomas, liksom målarna Henri Regnault och Georges Clairin, författarna Henri Cazalis, Armand Renaud, Louis de Lyvron, André Theuriet och kompositören Camille Saint-Saëns, som "kände en verklig dragningskraft för den vackra och talangfulla musikern" och friade till henne två gånger. Senare skrev han om Holmès i tidskriften Harmonie et Mélodie: "Liksom barn har kvinnor ingen aning om hinder, och deras viljestyrka bryter alla barriärer. Mademoiselle Holmès är en kvinna, en extremist."
Även om hon också studerade måleri, var hon främst intresserad av musik. Trots att hon visade talang på piano fick hon inte studera vid Paris konservatorium. Hon påbörjade sina musikstudier hos Mademoiselle Peyronnet, och lärde sig de stora verken av Bach, Beethoven och Händel utantill. Liksom sin vän Camille Saint-Saëns ansågs hon vara ett underbarn på piano. Efter att ha studerat piano blev Augusta elev till Henri Lambert i orgel, harmonilära och kontrapunkt, samt klarinettisten Hyacinthe Klosé. Hon lärde sig också sång av Guillot de Sainbris. Enligt författaren Henri Gauthier-Villars gick hennes tessitura "gick från f till höga B". Hon sjöng medan hon ackompanjerade sig själv på piano i melodier där hon skrev både text och musik. Hon visade några av sina tidigare kompositioner för Franz Liszt. Omkring 1876 blev hon elev till César Franck, som hon betraktade som sin verklige läromästare. Hon ledde gruppen av Francks elever som 1891 beställde en bronsmedaljong till Francks grav från Auguste Rodin.. Medveten om "Den likgiltighet som möter en kvinnlig kompositörs verk", publicerade hon sina första partitur under pseudonymen Hermann Zenta, innan hon övergav denna praxis för att publicera under eget namn.
Karriär Holmès träffade den italienske kompositören Gioachino Rossini, som uppmuntrade henne på hennes musikaliska väg efter att ha hört henne tyda ett stycke A prima vista och sjunga. År 1869 närvarade hon vid premiären av Rhenguldet i sällskap med Franz Liszt, som senare skrev till henne att han hade "den högsta uppfattningen om [hennes] extraordinära talanger". Samma år födde hon Raphaël, som hon fick med poeten Catulle Mendès, då make till Judith Gautier. År 1870, under fransk-tyska kriget, tjänstgjorde hon som ambulansförare. Som en god patriot komponerade hon krigssången Vengeance! och ett ode till Frankrike med titeln Dieu sauve la France i slutet av 1870. Nu lade hon till en grav accent till sitt efternamn.
Från 1875 började hon studera för César Franck. År 1876 reste hon till Bayreuth för invigningen av Bayreuthfestspelen och första framförandet av Nibelungens ring. I Tribschen träffade hon Richard Wagner, vars musik skulle genomsyra hennes kompositioner som i den symfoniska dikten Lutèce eller i operan Astarté. Liksom Wagner skrev hon texterna till sina melodier, oratorier, vokala symfonier och operor, varav den mest kända är La Montagne noire...
År 1876 komponerade hon sin första symfoni Roland Furieux, som inte uruppfördes förrän 2019 av BBC National Orchestra of Wales i Cardiff. Dock framfördes Andante pastoral, som utgör den andra satsen, ofta separat och uruppfördes i januari 1877 i Paris under ledning av Édouard Colonne. Författaren Octave Mirbeau skrev att under en av de föreställningar han närvarade vid, blev verket utbuat, inte på grund av den kvalitet som författaren betonar, utan för att Augusta Holmès ansågs vara wagneriansk.. År 1879 blev hon naturaliserad fransk medborgare.
År 1880 komponerade Augusta Holmès sin andra symfoniska dikt med röst, Les Argonautes, som blev en stor framgång trots dess misslyckande i Paris, och vilket gjorde det möjligt för henne att 1882 få sin tredje symfoniska dikt Irlande uppförd, vilken var mycket patriotisk till sin natur och prisade landet där hon kom ifrån. Hon donerade också inkomsterna från verkets framföranden till irländska nationalistiska organisationer. År 1883 skrev hon ytterligare två symfoniska dikter, Andromède, som återigen inspirerades av grekisk mytologi, och en andra patriotisk symfonisk dikt, Pologne.
År 1884 skrev hon sin fjärde opera, La Montagne noire, som hade premiär på L'Opéra Garnier den 8 februari 1895. Verket fick blandad framgång med tretton föreställningar men sattes aldrig mer upp i Paris. Hennes talang ignorerades dock inte, utan berömdes av Claude Debussy för dess "charmiga och robusta musik".. År 1887 komponerade hon sin berömda julpsalm Trois anges sont venu ce soir, som blev en framgång motsvarande O, helga natt, komponerad av Adolphe Adam. Den kom att sjungas av Tino Rossi och andra populära sångare..
År 1888 komponerade hon ett symfonisk ode, Ludus pro Patria, för att förhärliga Frankrike, inspirerad av målningen med samma namn av Pierre Puvis de Chavannes. I samma anda var 1889 året för viss officiell erkännande: hon komponerade en Ode triomphale för att fira hundraårsjubileet av franska revolutionen, ett monumentalt verk för en orkester med trehundra musiker och en kör av niohundra kostymerade sångare på en scen på 2 000 kvadratmeter. Det fick Saint-Saëns att säga: "Det krävdes mer än en man för att besjunga hundraårsjubileet; i avsaknad av en gud som är omöjlig att möta har den franska republiken funnit vad den behövde: en musa!". Premiären ägde rum den 11 september 1889 på Palais de l'Industrie inför femton tusen åskådare. Det storslagna verket, med en karaktär som var både högtidlig och populär, blev en verklig publiksuccé. Föreställningar gavs även den 12 och 14 september. Firandet var i linje med de stora revolutionära ceremonierna av François-Joseph Gossec eller Étienne Nicolas Méhul. Hennes symfoniska dikter Ireland och Pologne gjorde henne känd som kompositör av programmusik med nationalistisk inriktning. Hon hyllades för sin musik, lika kraftfull och viril som dess vackra melodiska genialitet..
År 1890 tilldelades hon Akademiska palmen. Hennes berömmelse spreds över gränserna: staden Florens gav henne i uppdrag att skriva ett verk till ceremonierna som markerade sexhundraårsjubileet av Beatrice Portinaris död, Dantes älskade. Det blev Hymne à la paix, som hade premiär i Florens i maj 1890 i kompositörens närvaro. Samma år komponerade hon pianopreludiet Ce qu'on entendit dans la nuit de Noël, som inleder Stephan Bordèses Contes mystiques, en samling dikter tonsatta av flera samtida kompositörer, däribland Edmond Diet, Théodore Dubois, Gabriel Fauré, Charles Lecocq, Charles Lenepveu, Jules Massenet, Émile Paladilhe, Camille Saint-Saëns, Pauline Viardot och Charles-Marie Widor.
Den 8 februari 1895 hade hennes opera La Montagne noire premiär på Parisoperan, vilket gjorde tonsättaren till den tredje kvinnliga kompositören att få sin opera uppfört av denna institution efter Élisabeth Jacquet de La Guerre och Louise Bertin. Efter operans misslyckande reducerade Augusta Holmès kompositionen drastiskt och hon utgav endast några få melodier med piano, en Fantasi för klarinett och piano samt ett sista orkesterverk: Le Jugement de Naïs..
Under sitt liv upprätthöll hon en omfattande korrespondens, särskilt med Camille Saint-Saëns och Jules Massenet..
Sista åren I slutet av sitt liv besökte Augusta Holmès ofta Nina de Villads salong. Hon var också intresserad av spiritism, gav piano- och sånglektioner för att överleva och fortsätter att komponera, trots att hennes verk inte gav henne mycket pengar. Melodin Trois anges sont venus ce soir sålde hon till sitt musikförlag för endast 250 franc..
Hon konverterade till katolicismen och döptes den 3 juni 1900. Hon dog av en hjärtattack den 28 januari 1903 i Paris.Acte de décès (17e arrondissement, 213 de 1903. Vue 3/31) sur le site des Archives de Paris. Claude Debussy skrev en kort men lovordande nekrolog över henne i tidskriften Gil Blas den 3 februari. Begravningsceremonin ägde rum i Saint-Augustin-kyrkan, där Camille Saint-Saëns hade varit organist. Hon testamenterade sina musikaliska manuskript till biblioteket vid Nationalkonservatoriet, sitt bibliotek till kommunbiblioteket i Versailles och sex porträtt som representerar henne till Versailles museum..
Augusta Holmès är begravd tillsammans med sin far på Saint-Louis-kyrkogården i Versailles. Hennes grav, invigd den 12 juli 1903 skulpterades av Auguste Maillard. På basen är två verser från hennes symfoni Lutèce inskrivna: "Härligheten är evig och graven flyktig; Själar säger inte adjö!"
Påverkan Julia Daudet skrev om Augusta Holmès skönhet i Souvenirs d'un groupe littéraire. Hon inspirerade målare som Henri Regnault, som tog henne som modell i sina målningar Thétis apportant à Achille, pour venger la mort de Patrocle, les armes divines forgées par Vulcain, med vilken han tävlade om Prix de Rome. Men också författare, såsom Alfred de Vigny, som tillägnade henne L'Esprit pur i Les Destinées, Émile Deschamps eller Armand Renaud som tillägnade henne en dikt från Nuits persanes. Camille Saint-Saëns tillägnade också henne två dikter i sin Rimes familières. André Theuriet använde henne också som modell för att gestalta den ungerska musikern Mira Strany i Mademoiselle Guignon. Léon Daudet beskrev henne i Fantômes et Vivants : souvenirs des milieux littéraires, politiques artistiques et médicaux de 1880 à 1905. Flera tonsättare dedikerade sina verk till henne, såsom Camille Saint-Saëns, som ofta prisade hennes skönhet, som i La Solitaire, den tredje av Mélodies persanes eller hans symfoniska dikt Le Rouet d'Omphale, och César Franck i hans tredje koralkör för orgel.
Privatliv
Redan 1864 var hennes uppseendeväckande kärleksaffär med en ung polsk man stadens samtalsämne.Henri Mondor, Vie de Mallarmé, Gallimard, 1942, s. 151. Hon förlovade sig 1868, men det blev aldrig något av det. Runt 1874 sägs Saint-Saëns ha friat till henne, men blev avvisad.