+ SkånelandHalland Skåne Blekinge BornholmKarta över Sverige och del av Danmark med Skånelandskapen markerade, bestående av de svenska landskapen Blekinge, Halland och Skåne, samt den danska ön Bornholm Skåneland (i viss betydelse i litteraturen oftare Skånelandskapenhttp://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/skånelandskapen eller de skånska landskapen)https://tidskriftenale.se/127-2/de-skanska-landskapens-historiska-och-arkeologiska-forening-1866-1966/https://runeberg.org/skanskkomm/0106.html är en kulturhistorisk region i södra Skandinavien, vars storlek och avgränsning varierar en del i olika användningar.
Skåneland kan avse:
Ett i vissa historiesammanhang använt sammanfattande namn för de områden i dagens södra och sydvästra Götaland, som vid freden i Roskilde 1658 permanent tillföll Sverige, nämligen landskapen Blekinge, Halland (hade redan temporärt tillfallit Sverige vid freden i Brömsebro 1645) och Skåne. Den danska ön Bornholm kan även inkluderas i begreppet.Skåneland, Nordisk Familjebok."Skåneland" och "Skånelandskapen". Nationalencyklopedin.Olsson, Sven-Olof (1995). Medeltida danskt järn, framställning av och handel med järn i Skåneland och Småland under medeltiden .Forskning i Halmstad 1, Högskolan i Halmstad.Hjälpreda om Skåneland ,Populär Historia. Däremot brukar inte Bohuslän, som fram till Roskildefreden tillhörde den norska delen av det gemensamma kungariket Danmark-Norge, räknas till Skåneland. Ett poetiskt namn för landskapet Skåne. Så används det i olika dikter till exempel "Skåneland" av Nils Norling (1880–1956) , "Hembygden" av Nils Hildestrand (1849–1916) eller ”Skåneland” av Pidde P. Beteckningen Skåneland (ibland även Skånelandet) kan även i modern svenska användas som en omskrivning för Skåne,http://blogg.aftonbladet.se/1894/perma/1057994/ ungefär som Värmeland för Värmland.
Namnet Skåneland Detta begrepp återfinns i skriftliga källor från 1600-talet och framåt. Stor osäkerhet föreligger dock om vad termen i äldre källor åsyftade för geografiskt område och om det var ett officiellt begrepp.
Den danske historikern Arild Huitfeldt använde termen (på danska: Skånelandene) i sitt stora verk ”Danmarckis Rigis Krønicke” från 1603 i beskrivningen om pantsättningen 1332 av de områden som tyska grevar innehade i Skåne och Blekinge med Listerlandet. Områdena kom härigenom i svenske kungens besittning: ”Betenckte de at giffue dennem under Konning Magnus udi Sverige … Kong Magnus tog dennem an / louffuendis at beskytte och beskerme Skanne Land”.Danmarckis Rigis Krønicke, fra Kong Dan den første, oc indtil Kong Knud den VI. , s 457 och s 476f. I texten uppträder ”vort land Skaane” en gång, ”Skaane Land” en gång, och ”Skaaneland” fem gånger.
År 1658 använde lundabiskopen Peder Winstrup termen i ett brev till Karl X Gustav. Han skriver att kungen: "(…) igien hafver vundet Skaane Land til Sverriges Crone".Samlingar till Skånes historia, fornkunskap och beskrifning. Tidskrift utgifven af Föreningen för Skånes fornminnen och historia, genom Martin Weibull. Lund 1870. s 135f. Det framgår dock inte om andra landskap än bara Skåne innefattas i hans framställning. Syftet med hans skrivelse var dessutom att belysa situationen i Skåne som den bästa tänkbara för grundandet av ett nytt universitet i Lund.
Det äldsta belägget i SAOB för termen är från först 1719Svenska Akademiens Ordbok: Skåneland (består) uti af skillde och nog synlige delar af skog och slättmark. 2RA 1: 4 (1719). och Carl Linnæus använder det 1751, särskrivet, om landskapet Skåne i sin Skånska resa (1751).Svenska Akademiens Ordbok: Situationen af Skåne land är åtskillig. LINNÉ Sk III (1751).
Under 1901 började Martin Weibull och Lauritz Weibull utge "Historisk tidskrift för Skåneland"Svenska Akademiens Ordbok: Historisk tidskrift för Skåneland (Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm). (1901; titel på tidskriftshäfte). i regi av ”De skånska landskapens historiska förening”. Detta kan räknas som genombrottet för termens användning i historiska sammanhang. På danska används normalt formen Skånelandene"Frederik IV", Kongehusets historie: Kongerækken , Danmark. (eftersom området var danskt fram till 1658 finns de flesta ortnamn också i dansk form).https://www.danskskaanskforening.dk/OestdanskeStednavne.pdf Även på svenska kan formen Skånelanden förekomma.Svenska Akademiens Ordbok: Vid ett möte i Malmö på hösten 1662 mellan kungliga kommissarier och deputerade från Skånelanden upptogs frågan om den svenska rättens införande. Svensk Juristtidning 1937. s. 8.
Heraldik höger|miniatyr|Den skånska flaggan registrerades 1992 som Skånelands flagga i den privata publikationen Skandinavisk vapenrulla. Området är en gruppering av landskap och har ingen administrativ funktion. Det saknar också, i likhet med Sveriges landsdelar, Götaland, Svealand och Norrland ett fastställt heraldiskt vapen.För de statligt fastställda landskaps-, kommun- och länsvapen, se Statens arkiv: Heraldiskt register, och Lagar och förordningar som styr den statliga heraldiken.
På privat initiativ har ett vapen med en "skånsk panter" i guld på en röd sköld registrerats i den heraldiska tidskriften Skandinavisk vapenrulla (SVR 431/93), utgiven av Monitorförlaget.Monitorförlaget http://hem.fyristorg.com/monitorforlaget/svr-register.html
De landskap som ingår i området fick sina landskapsvapen i samband med Karl X Gustavs jordfästning 1660. Se vidare Blekinges landskapsvapen, Hallands landskapsvapen och Skånes landskapsvapen. De nuvarande länens vapen är härledda ur landskapsvapnen. Dessutom har samtliga kommuner i området egna kommunvapen i likhet med landets alla övriga kommuner.
Den så kallade skånska flaggan registrerades likaledes under namnet Skånelands flagga i Skandinavisk vapenrulla år 1993, detta i ett försök att göra den till en gemensam symbol för hela området. Den används dock i mycket begränsad omfattning utanför landskapet Skåne. På Bornholm, som understundom räknas in i begreppet Skåneland, används dessutom ofta i stället en egen lokal röd-grön flagga i två varianter, se vidare Bornholms flagga.
Historia höger|miniatyr|Ärkebiskop Anders Sunesens 1200-talsupplaga av Skånelagen och den skånska kyrkorätten. Skåneland var en egen stat under några korta perioder, under Olof Haraldsson 1140–43 och under Harald Skrænk 1182–1183. Med Sven Grate som gemensam kung var Skåneland 1146–57 i union med Själland. Perioden 1332–1360 var Skåneland ett rike under svenske kungen Magnus Eriksson, i en personalunion tillsammans med Norge och Sverige."Det odelade Danmark. Dansk historia före 1658 i skånskt perspektiv." Föredrag av Harald Gustafsson. 30 maj 2001 på Kulturen i Lund. Under perioden 1231–1645 sammanföll områdets gränser med Lunds stift. Därefter övergick Halland till Göteborgs stift och Bornholm 1660 till Själlands stift, medan Lunds stift fortsatt kom att omfatta Skåne och Blekinge. Detta som anpassningar till de nya riksgränserna. Området har under vissa perioder av medeltiden varit förenat under ett för parterna gemensamt ting på Lerbäckshög i Lund, ett av de tre huvudting i Danmark där man under medeltiden bland annat valde sina kungar. Senare delades tingets uppgifter upp på de olika landsdelarna. Skåneland styrdes under 1100-, 1200- och 1300-talen av en särskilt ämbetsman, gälkare, som utövade den högsta myndigheten i kungens namn. Detta ämbete var i Danmark unikt för Skåneland.Johannesson, s. 59
Det första riktigt säkra beviset för att Blekinge var danskt är år 1231, då detta omnämns i Kung Valdemars jordebok. Redan på 1060-talet kristnades landskapet av biskop Egino från Dalby. Adam av Bremen skriver dock i fjärde boken, kapitel 14 följande: "Men om vi vänder tillbaka till det baltiska havets mynning i norr, möter vi först nordmännen, därefter skjuter det danska landskapet Skåne fram, och öster därom bebor götarna ett vidsträckt område upp till Birka". I fjärde boken kapitel 7 skriver Adam följande: "Skåne är den yttersta delen av Danmark och utgör en halvö".Adam av Bremen. Historien om Hamburgstiftet och dess biskopar. Stockholm 1984. Vid denna tidpunkt låg hela Skandinavien under ärkebiskopen i Hamburg-Bremen. Kyrkan i de olika länderna i Skandinavien konkurrerade alltså inte med varandra, utan de samarbetade. I "Necrologium Lundense" (där de olika böckerna är skrivna under 1100-talet och första halvan av 1200-talet) nämns inte på något ställe Blekinge, orter i dåtidens Blekinge eller personer som bor i eller kommer från Blekinge (inte ens i samband med upptagandet av kyrkliga skatter). Några författare har dragit slutsatsen att Blekinge inte har kunnat komma under Lunds stift förrän under 1230-talet.Mats Anglert: "Kyrkor och herravälde", Lund 1995.
Gemensamt för Skåneland var att de tillhörde Skånelagens jurisdiktionsområde fram till övergången till svensk lag 1683 (Blekinge, Halland, Skåne) respektive dansk lag (Bornholm). Jurisdiktionsområdet fungerade under den danska tiden som en administrativ och politisk enhet.Gustafsson, Harald (2003). "Att göra svenskar av danskar? Den svenske integrationspolitikens föreställningsvärld 1658–1693". Da Østdanmark blev Sydsverige. Otte studier i dansk-svenske relationer i 1600-tallet . Red. Karl-Erik Frandsen and Jens Chr.V. Johansen. Narayana Press. , s. 35: "inom Danmark rådde fortfarande en juridisk uppdelning från de medeltida landskapslagarnas tid, med Jyske Lov för Jylland och Fyn, Sjællandske Lov för Lolland, Falster, Møn och Sjælland samt Skånske Lov för Skåne, Halland, Blekinge och Bornholm.
Området kom i union med Sverige 1332 när Magnus Eriksson köpte detta landområde som Danmark hade pantat bort till en holsteinsk greve. Valdemar Atterdag inledde ett krig för att försöka återerövra området, men efter freden i Varberg 1343 tvingades han avsäga sig alla anspråk på Skåne och Halland. Efter ett nytt krig 1360 lyckades Valdemar dock återerövra landområdet. Valdemars hjälp begärdes i gengäld av den svenska adeln för att störta den svenske kungen, Albrekt av Mecklenburg. Sverige och Skånelandskapen kom åter under samma kungahus när Valdemars dotter Margareta av Danmark valts till drottning i Sverige med anledning av Kalmarunionen. Margareta fungerade som Sveriges drottning redan under den 6-års period då hon höll Albrekt av Mecklenburg fängslad på svenska adelns begäran på borgen Lindholmen i Skåne. av landet in."