BT (kyrilliska: БТ, av , ”snabb stridsvagn”), ibland med smeknamnet Betesjka/Betusjka (), var en klass eller snarare serie av kryssarstridsvagnar i Sovjetunionen mellan 1932 och 1945 som bland annat användes i spanska inbördeskriget, sovjet-japanska gränskriget och andra världskriget. De var snabba, skottsäkra och bestyckade med kanontorn. Sammanlagt producerades omkring 8 000 exemplar av BT-stridsvagnarna (alla varianter och prototyper inräknade).

BT-vagnarna byggde överlag på samma vidareutvecklade grundkonstruktion: Christie M1930, en amerikansk stridsvagn utvecklad under 1920-talet av den amerikanske uppfinnaren och konstruktören John Walter Christie, vilken är känd för sin upphängning, så kallad Christie-upphängning. Sovjet köpte ett par Christie-vagnar och kopierade konstruktionen. Mot andra världskriget vidareutvecklades konstruktionen till att innefatta tjockt sluttande pansar som till slut blev prototypen till T-34 (ursprungligen projekterad som BT-20).

Modeller BT-1 mini|vänster|stående|Christie M1930 under utprovning i Sovjetunionen. Under 1930-talet var det sovjetiska pansarvapnet baserat på två typer av stridsvagnar: lätta infanteristridsvagner (huvudsakligen T-26) och snabba "kavalleristridsvagnar" (BT-serien). BT-stridsvagnarna var tänkta att användas för operationer i djupled efter frontlinjegenombrott, riktade mot fiendens försörjningslinjer, kommunikationsnät, depåer, flygbaser och liknande.

Trots att Sovjetunionen saknade diplomatiska relationer med USA inköpte en delegation från UMM RKKA (Direktoratet för Röda arméns mekanisering och motorisering) 1930 något enstaka exemplar av den amerikanska lätta stridsvagnen M1930 som hade konstruerats av J.M. Christie. Ett av skälen till att man valde just M1930 var den konvertibla upphängningen (som sedermera kom att kallas Christie-upphängning efter konstruktörens namn): vagnen gick att köra både med larvfötter och på vanliga hjul. I terräng skulle vagnen köras på larvfötter och på väg skulle den köras på de gummihjul som larvfötterna annars vilade mot. När vagnen kördes på hjul var larvfötterna fästa ovanpå "stänkskärmarna". Enligt sovjetiska källor tog det mellan 10 och 15 minuter att växla mellan band- och hjuldrift, men enligt vad man vet användes hjulfunktionen aldrig i strid.

De första exemplaren i BT-serien, BT-1, var två prototyper, baserade på M1930 som levererades i september 1931.

BT-2

BT-2 var den första modellen i BT-serien som godkändes för produktion. Beväpningen bestod av en 37 mm stridsvagnskanon eller kulsprutor och modellen tillverkades endast i ett fåtal exemplar. BT-2 såg strid så sent som i finska vinterkriget 1940.

En infanterikanonvagnsprototyp konstruerades även kallad D-38 som var bestyckad med en 76,2 mm PS-3 haubits i ett större torn.

BT-3

BT-3 var en standardiserad och metrifierad BT-2 med 37 mm kanon. När Christie-vagnen kopierades så medföljde även att måtten var i amerikanska Brittiska måttenheter. Detta korrigerades med BT-3-vagnen som ritades om och byggdes enligt metersystemet. I tjänst kallades de överlag dock fortfarande för BT-2.

BT-3 såg strid så sent som i finska vinterkriget 1940.

BT-4 BT-4 utvecklades i juli 1932 av samma designteam på KhPZ som utvecklade BT-2 och BT-3. Den största modifieringen gentemot föregående var implementeringen av ett helsvetsat skrov istället för ett nitat med möjligheten att enklare komma åt sidofjädrarna. BT-4 fick också bogserkrokar på sidan och en mekanism som gjorde det möjligt för föraren att öppna och stänga motorspjället från förarplatsen.

Hösten 1932 byggdes tre prototyper men till skillnad från det planerade svetsade skrovet hade de en kombinerad nitad och svetsad konstruktion.

BT-5

mini|Republikansk spansk BT-5. BT-5 var en BT-3 med förstärkt bestyckning i form av en 45 mm stridsvagnskanon M1932 (20-K) i ett torn som i princip var identiskt med det torn som T-26 använde. Vagnen började tillverkas 1933 och var för sin tid väl beväpnad men var utrustad med mycket klent pansar. Skrovet var än av nitad konstruktion.

BT-5 användes i spanska inbördeskriget (omkring 50 exemplar), under Zjukov i Mongoliet och Manchuriet 1938-1939, samt i finska vinterkriget.

BT-6 BT-6 (A-6) var i stort sett en helsvetsad BT-5 och fungerade som prototyp för följande BT-7. Under 1934 började man utveckla en helt ny BT-vagn med svetsat sluttande pansar, nytt torn, fler kulsprutor och ny motor. Konstruktionen förbättrades med en ny form på skrovfronten och sedermera nytt torn vilket blev BT-7.

BT-7

BT-7 var den första helsvetsade BT-vagnen att massproduceras och togs i drift 1935. Den kom att tillverkas i ett antal varianter och massproducerades i tusental. Det blev även den sista BT-vagnen att se tjänst och konceptet skrotades strax inpå andra världskriget och BT-7 ersattes med vagnen T-34.

BT-20 mini|Utvecklingsled, från vänster: Efter BT-7 ville sovjet utveckla en modern BT-vagn med högre skydd. Efter olika försökserfarenheter togs projektet BT-20 (prototyp A-20) fram som i stort sett var en BT-7 med gravt sluttande pansar på skrovet. Denna vagn hade fortfarande samma konvertibla upphängning som tidigare vagnar vilket visat sig vara dyrare än det var värt i praktiken. En modifierad variant utan drivlina i bakre länkarmen togs fram kallad A-20G (G = ”band”). Vid detta lag var en snabb stridsvagn i samma anda som tidigare ej längre relevant och vagnen blev ytterligare uppansrad och omdöpt till A-32, vilken sedermera blev A-34 som togs i drift som T-34.

Källor Noter

Skrift

Externa länkar

BT-7 på webbplatsen battlefield.ru

Kategori:Kryssarstridsvagnar Kategori:Sovjetiska stridsvagnar