miniatyr|210px|Eduardo Mallea.
Eduardo Mallea, född 14 augusti 1903, i Bahía Blanca, Argentina; död 12 november 1982 i Buenos Aires, var en argentinsk författare och diplomat. Han skrev essäer, teater och noveller men blev framförallt känd för sina psykologiska romaner.
Biografi Eduardo Alberto Mallea var son till Narciso Segundo Mallea och Manuela Aztiria, den mellerste av tre söner. Hans far, född i staden San Juan och ättling till den klassiske argentinske författaren Domingo Faustino Sarmiento, var en självuppoffrande läkare utbildad i huvudstaden. Efter examen praktiserade denne i Benito Juárez och Azul (småstäder inom provinsen Buenos Aires) samt överflyttade sedan till Bahía Blanca där sonen föddes – dåförtiden argentinska söderns mest betydande stad, cirka 68 mil från huvudstaden. Dessa år formgav mycket i författarens litterära värld – samt gav honom synbarligen en negativ bild av faderns kollegor, då någon elak, alkoholiserad eller allmänt urspårad läkare ofta ingår bland berättelsernas figurer. Från fadern fick Eduardo Mallea den främsta influensen till att stadigvarande ägna sig åt litteraturen. Biografen Óscar H. Villordo skriver: "Fadern läste ständigt uppslagsverk, lexikon och andra böcker. Allt hade han läst, upprepade gånger. Han var vän till Manuel Láinez, med vilken romanförfattaren Manuel Mujica Láinez räknade släktskap."Villordo, Oscar Hermes. Genio y figura de Eduardo Mallea, Editorial Universitaria de Buenos Aires 1973.
År 1907 for familjen till Europa på rundresa. Tillbaka i Bahía Blanca, tre år senare, blev den sjuårige sonen inskriven vid en engelsk skola. År 1916 flyttade man till Buenos Aires, där 13-årige Eduardo författade sina första berättelser.
Ovanstående tidiga biografiska data säger åtskilligt om vad som sedan kännetecknande skriftställaren, samt författarskapet. En djup personlig känsla för hemlandets historia och kulturella särart. Samtidigt en kosmopolitisk utblick. Tidig kontakt med anglosaxisk bildning (brittisk snarare än nordamerikansk).Angående Malleas ”andliga rötter”, se exempelvis Artur Lundkvist, Utflykter med utländska författare, Stockholm 1969, sid 242.
År 1920 blev den första novellen La Amazona publicerad. Tre år senare tryckte tidningen La Nación hans Sonata de soledad. År 1926 utkom Cuentos para una inglesa desesperada. Redan denna tidiga debutbok mottogs väl, då filosofen José Ortega y Gasset lovordade den.Martin Rogberg: Avstånden är deras landskap – sydamerikanska möten i böcker och liv, Stockholm 1964, sid 104. Dock ansågs verket sedermera vanligen som ett ”lekfullt” första försök, följt av något decenniums tystnad innan Malleas litterära karriär tog fart på allvar.Enrique Anderson Imbert: Historia de la literatura hispanoamericana, II, 6 uppl. 1974, sid 292.
Snart nog övergav författaren sina juridikstudier och började arbeta journalistiskt. År 1931 anförtrodde dagstidningen La Nación åt Mallea ledningen för sin litteraturbilaga. Denna befattning innehade han sedan under nära trettio år. Mallea skrev även återkommande i tidningen. År 1931 blev också tidskriften Sur, ett av landets viktigaste litterära språkrör, grundad av bland andra honom.
miniatyr|220px|right|Tidskriften ”Sur” grundades av författarinnan Victoria Ocampo tillsammans med Mallea, Jorge Luis Borges och flera andra kända argentinska skriftställare. miniatyr|Mallea (höger) med redaktionen för ”Sur”.
År 1936 utgavs La ciudad junto al río inmóvil (här fann Mallea sin litterära egenart med en form som ofta återkom i hans författarskap: en berättelsekrets där olikartade människoöden skildras med en enhetlig stämning och tematik) och 1937 hans viktigaste essä med analys av landets sociala y andliga situation: Historia de una pasión argentina.Alberto Fernando Roldán, ”Eduardo Mallea y su visión del nuevo hombre argentino”, http://www.ensayistas.org/filosofos/argentina/mallea/roldan.htm År 1940 trycktes romanen La bahía de silencio och ett år senare Todo verdor perecerá. Dessa verk tillhör hans mest kända. I sina romaner förenade han den essäistiska och kulturkritiska analysen med fiktivt berättande. En senare romansvit 1944-1951 (med Las águilas och La torre) är en släktkrönika om familjen Ricarte – där den fåfänga och slösaktiga storstaden Buenos Aires ställs mot den rikt och tålmodigt alstrande landsbygden på ett närmast oförsonligt sätt.Lundkvist 1969, sid 244-245. Romanerna Chaves (1953) och La sala de espera (1953) bör också särskilt nämnas. Författaren Mallea erövrade sin plats inom litteraturen under 1930-50-tal, ehuru verksam på hög konstnärlig nivå ännu flera decennier därefter; hans sista roman utgavs 1985 (postumt).
Då general Pedro Eugenio Aramburu år 1955 övertog argentinska regeringen utsändes Mallea som Argentinas representant vid UNESCO (Indien); sedan emellertid Arturo Frondizi tre år senare fått makten lämnade Mallea sitt ämbete och återvände hem. Hans FN-tjänst var möjligen inte helt frivillig. Eftersom författaren hamnat alltför nära föregående regimen, ledd av Juan Domingo Perón, skickades han måhända i någon sorts exil då diktaturen som bar Peróns namn störtats.Tiririca & Cumpadi Washington, Ed.: Enciclopedia de la literatura argentina. Buenos Aires, Ed. Sudamericana, 1970, sid 122. (Dock bör sägas att Mallea arbetade vid den enda argentinska dagstidning som lyckades behålla viss yttrandefrihet trots diktatur; några sympatier för sagda regim torde han inte ha haft.)Rogberg 1964, sid 113.
Mallea förblev sedan en uppburen kulturpersonlighet bosatt i främst hemlandet, ehuru även flitigt resande. Han inbjöds att föreläsa vid många akademiska centra världen över, exempelvis universiteten Princeton och Yale, samt Goethe-Institut i São Paulo; till hans ära har Premio Eduardo Mallea instiftats.http://www.antoniolasheras.com/premio-especial-eduardo-mallea/ Gator och skolor i Argentina har uppkallats efter honom. Den 12 november 1982, sjuttionio år gammal, avled Mallea i Buenos Aires och jordades där. Han är begravd på Recoleta, argentinska huvudstadens stora kyrkogård.
Malleas författarskap Mallea var en litteraturkritiker med lysande intelligens. Hans eget författarskap är till stor del självbiografiskt. Teman som ensamhet och isolering inspirerade flera av hans romaner. I centrum finns problemet med storstadsmänniskans alienering, samt svårigheten att skapa sig en egen kulturell identitet. Figurerna i Malleas verk har likartade karaktärer, personligheter och beteenden. Nästan samtliga är enslingar, inåtvända, tystlåtna, med knapphändig förmåga till flytande kommunikation med andra.Ta Chaves, exempelvis. Mallea beskriver romanfiguren: "Chaves gick alltid hemifrån och tillbaka längs vägarna, och skyddade denna ensamhet som sin heliga skatt, vilken inte skulle få kunna skadas, förutom genom tio eller tjugo passiva avsteg vid något tillfälligt sammanträffande, då han blott lyssnade på den andra personen. Han vägrade ståndaktigt att tala."
Malleas ambition var att analysera det argentinska psyket. Han var dock även en stor resenär och väl förtrogen med europeisk litteratur, andligt besläktad med Anton Tjechov, William Blake och Miguel de Unamuno exempelvis. Läsare har fått associationer till Munch, August Strindberg, Søren Kierkegaard och François Mauriac i hans diktning.Se exempelvis Rosemary Goring, Marianne & Hans Levander: Vem är vem i världslitteraturen, Stockholm 1994, sid 206. Se även Rogberg 1964. Ingemar Algulin, ”Den latinamerikanska romanen”, Litteraturens historia i världen, av Berndt Olsson & Ingemar Algulin, Stockholm 1990, sid 579.
Beträffande inflytandet från andra författare skrev Myron Lichtblau: ”Han torde känna viss befryndan med de skribenter som försökt använda språkets fenomen icke blott som kommunikationsmedel eller deskriptiv utsmyckning, utan som en livgivande och skapande kraft, vilken kan totalt sammansmälta med det behandlade ämnet.”Myron Lichtblau, El arte estilístico de Eduardo Mallea, Buenos Aires 1967.
Författarens upptagenhet med ”det typiskt argentinska” samt hemlandets förhållanden (”argentinism”) är, tvärtemot vad man kanske kunnat förmoda, högst allmänmänsklig och ingalunda provinsiell. Den ledde naturligt nog till att han uppmärksammades främst av argentinare, i andra hand inom den spanskspråkiga världen. Likväl är hans verk översatta till flera andra språk. (Se översikt nedan.) Han har blivit kallad för ”seklets centralgestalt i argentinsk litteratur” och länge ansetts, jämte Jorge Luis Borges, vara den ene av Argentinas två internationellt betydande författare.Se exempelvis Goring etc 1994, sid 206.
Mildred Adams, som var USA:s bästa kännare av latinamerikansk litteratur, skrev i New York Times följande om Malleas år 1940 publicerade La bahía de silencio: ”Här är äntligen en sydamerikansk roman som tål jämförelse med det goda författarskapet i vilket land som helst… Som bild av liv och tankar i Argentina lyfter den landet ur gaucholegenden på de illustrerade tidskrifternas glanspapper och förvandlar det till en del av den aktuella världen… Så som den intellektuella ungdomens samtalsnivå reflekteras i denna bok borde den väcka tvekan hos de nordamerikaner som föreställer sig att det tillkommer oss att exportera kultur till den södra hemisfären.”Citerat i översättning efter Rogberg 1964. Se även New York Times 12 mars 1944, sektion 7, sid 4-5
Svensk publik fick kännedom om hans verk främst genom att kulturskribenten Martin Rogberg kände honom personligen. Efter ett flyktigt möte våren 1944 fick denne ett bestående intresse för Malleas författarskap.Martin Rogberg: Följ med till framtidslandet, Uppsala 1945, sid 74-75. Rogberg var sedan under sex år pressattaché i bland annat Argentina, efter att tidigare ha varit kulturchef på Svenska Dagbladet under lång tid. Rogberg träffade Mallea emellanåt i Buenos Aires under dessa år. Mallea ställde sig 1949 till förfogande för en spansk radiokurs som AB Radiotjänst och Iberoamerikanska institutionen i Göteborg gemensamt producerade.Rogberg vidtog de praktiska arrangemangen för en uppläsning och bandupptagning. Mallea läste upp en ståtlig invokation ur Conocimiento y expresión de la Argentina såsom sitt bidrag. Rogberg 1964, sid 113-114. Radiokursen från våren 1949 hette Spansk-amerikanska röster, http://libris.kb.se/bib/1399787. Sidorna 19 samt 33-34 berör vår författare. Rogberg översatte 1951 även en av Malleas berättelser, under personligt samarbete med denne.Rogberg 1964, sid 114-115. Senare blev också akademiledamoten Artur Lundkvist intresserad.Lundkvist 1969, sid 241-246.
Några av Malleas skrifter, innehåll
Några av författarens mest kända verk kan lämpligen kort refereras. Många ytterligare förbigås. Nedanstående tillhör dock de mest kända och representiva för Malleas diktning.
Nocturno europeo (1934) är en bekännelse skriven i tredje person. Genom berättaren – Adrián – började Mallea fördjupa sin ångestfyllda livssyn. Stilen är nu en helt annan än i förstlingsverken.Anderson Imbert 1974, sid 292.
Essän Historia de una pasión argentina (1935) gör hemlandet Argentina till ångestens föremål. Boken är självbiografisk och riktar omskakande eldiga fördömanden mot ”de svekfulla”, samt uttrycker kärlek till röster ur nationens djup. Ett ”synligt” Argentina vari de onda hör hemma skildras, samt ett ”osynligt” Argentina som är de godas hemvist. (Det senare identiskt med den liberala övre medelklassens ideal?)Anderson Imbert 1974, sid 292-293.
Novellsamlingen La ciudad junto al río inmóvil (1936) söker uppdaga vad staden Buenos Aires bär på för hemlighet. Figurerna är medvetna om sin ensamhet och förtvivlan. De saknar moraliska rötter. Denna tankevärld blir senare mycket typisk hos författaren.Anderson Imbert 1974, sid 293.