Anna Leopoldovna (А́нна Леопо́льдовна), född Elisabeth Katharina Christine av Mecklenburg-Schwerin 7 december 1718, död 18 mars 1746 (död i barnsäng), även känd som Anna Karlovna (А́нна Ка́рловна), var Rysslands regent mellan 20 november 1740 och 6 december 1741 som förmyndare för sin son tsar Ivan VI.Troyat, Henri (2000), Terrible Tsarinas: Five Russian Women in Power, New York: Algora Publishing, s. 99–101
Anna Leopoldovna var född i Tyskland men bosatte sig som barn i Ryssland när hennes föräldrar separerade. När hennes moster besteg tronen 1730 konverterade hon till den ortodoxa tron, antog ett ryskt namn och blev en potentiell men aldrig formellt utnämnd tronarvinge. Hennes son utnämndes till hennes mosters tronarvinge som nyfödd och placerades på tronen med Ernst Biron som förmyndare. Anna Leopoldovna lät avsätta Biron i en palatskupp och blev själv Rysslands regent. Hennes regering hade svagt stöd och var impopulär på grund av hennes gynnande av utlänningar, och hon uppges ha ägnat sig mer åt sitt privatliv än åt politik. Hon avsattes i en palatskupp av sin kusin Elisabet, som lät fängsla henne och hennes familj. Hon avled i barnsäng i fängelset.
Biografi Anna var dotter och enda barn till Katarina Ivanovna (syster till kejsarinnan Anna I), och hertig Karl Leopold av Mecklenburg-Schwerin. Hennes föräldrar separerade 1722, och Anna bosatte sig med sin mor i Ryssland, där hon växte upp från fyra års ålder.
År 1730 avled tsar Peter II av Ryssland barnlös och ogift. Annas mor Katarina övervägdes som en av flera kandidater till den ryska tronen. Hon valdes bort bland annat för att hon fortfarande formellt var gift med en utländsk monark, och tronen gick i stället till Annas moster, Anna Ivanovna. Den nya kejsarinnan Anna var ogift och barnlös, men hade ambitionen att låta tronen ärvas av hennes egen släktlinje, och hennes enda syskonbarn Anna Leopoldovna hamnade därmed genast i en potentiell maktposition.
Potentiell tronarvinge
Den 12 maj 1733 konverterade hon officiellt till den rysk-ortodoxa tron och antog då formellt namnet Anna Leopoldovna. Hennes mor avled senare samma år. Annas konvertering gjorde henne tekniskt sett tänkbar som rysk tronarvinge. Hennes moster kejsarinnan Anna förklarade dock aldrig formellt Anna som tronarvinge, även om det finns tecken på att det var hennes avsikt. Hon fick dock titeln storfurstinna och företräde framför Elisabet av Ryssland (som enligt den gamla tronföljdsordningen var laglig tronarvinge), och kejsarinnan fick Elisabet att svära trohet till vilken tronarvinge som än skulle komma att utses. Kejsarinnan lät trolova henne med Anton Ulrik av Braunschweig-Lüneburg, som fördes till det ryska hovet 1733. Kejsarinnan ville dock inte tvinga Anna att gifta sig, och sköt upp giftermålet av hänsyn. Vigseln mellan Anna Leopoldovna och Anton Ulrik ägde slutligen rum 3 juli 1739. I augusti 1740 födde Anna en son, storfurst Ivan, som 5 oktober samma år adopterades av hennes moster kejsarinnan Anna, som lät utropa Ivan till tronarvinge istället för hans mor.
Den 28 oktober 1740 avled kejsarinnan Anna Ivanovna, och efterträddes av sin systerdotters nyfödda son Ivan VI. Tsaren ställdes enligt kejsarinnans testamente under en förmyndarregering ledd av hennes gunstling Ernst Biron. Biron hade svagt stöd, och hamnade snart i konflikt med Anna Leopoldovna och hennes make, som han varnade för att försöka blanda sig i politiken. Han tog kontakt med prinsessan Elisabet, gav hennes ett underhåll och uppges ha försökt övertala henne att gifta sig med hans son i syfte att vinna hennes stöd mot Anna Leopoldovna. Biron uppges ha hotat med att förvisa Anna och hennes make till Tyskland, och hon hade inga svårigheter att avlägsna honom från makten med hjälp av Burkhard Christoph von Münnich och 27 november själv ta makten som sin sons förmyndare och ställföreträdande regent.
Regentskap
Anna Leopoldovna visade som regent bristande intresse för politiken. Hon avskedade Burkhard Christoph von Münnich, och överlät statens affärer på greve Heinrich Ostermann. Hon förlorade stöd även bland den ryska adeln genom sitt gynnande av balttyskar.
Hon uppges ha ägnat sig åt sällskapsliv, skvaller och mode, och tillbringat dagarna med att läsa romaner. Hennes privatliv upptog en stor del av hennes tid. Hon uppges ha ett förhållande med både Sachsens ambassadör greve Moritz Karl zu Lynar och sin inflytelserika gunstling och hovdam Julia Mengden, och föreslog att de skulle gifta sig, för att förena de två hon älskade mest, samtidigt som hennes make tvingades bo i ett separat palats. För den ryska aristokratin och hovkretsarna uppfattades inte hennes bisexuella kärleksliv i sig som ett problem - den förra kejsarinnan hade själv öppet haft en älskare, och kvinnlig homosexualitet togs inte på allvar - men vid tjugotvå års ålder ansågs Anna vara för ung och omogen för att regera, och det faktum att hon var så intensivt upptagen av sitt kärleksliv som en fara för staten.Moss, Walter (2001), A History of Russia, vol. I, Boston: MacGraw-Hill, pp. 254–255
Anna Leopoldovna uppfattades som en utlänning som regerade för en utländsk bebis och gynnade utlänningar, och regeringen var bräcklig och impopulär, samtidigt som prinsessan Elisabet var populär i vida folklager och ansågs vara den rätta tronarvingen som berövats sin arvsrätt och som hade stöd av stadens gardesregementen.
Peter den stores dotter Elisabet, som var en favorit bland soldaterna, satte i december 1741 igång en revolt bland vaktstyrkan och tog över makten som kejsarinna. Österrikes, Sachsens och Storbritanniens sändebud, som uppfattade Elisabet som pro-fransk, utsatte nu regenten för uppmaningar att spärra in Elisabet i ett kloster för att neutralisera hennes som politiskt hot. När det började gå rykten om att Anna Leopoldovna planerade att avsätta sin son och utropa sig till regerande kejsarinna, och Elisabet förvägrades besöka tsar Ivan, började Elisabet frukta att ryktena talade sanning. 24 november konfronterade Anna Elisabet efter en bal och anklagade henne för att korrespondera med fiender, och hotade med att utvisa Elisabets anhängare, den franska ambassadören. Elisabet förnekade anklagelsen, och konfrontationen slutade med en försoning. Inte långt efter detta kom nyheten att de gardesregementen som var mest lojala mot Elisabet hade fått order att utkallas till fronten.
Natten den 6 december 1741 infann sig Elisabeth i de missnöjda gardesregementenas kasern, där hon fick deras stöd och utropades till monark. Hon förklarade att hon stod redo att befria landet från tyskarna, och bad om deras bistånd. När de sade att de skulle hacka tyskarna i bitar, förklarade hon att hon förbjöd det eftersom hon ville tillträda utan blod. Hon föll sedan på knä framför dem, kysste korset och förklarade att hon var villig att dö för dem, och de lovade henne entusiastiskt detsamma. Därefter tågade hon ut på gatan följd av regementena. Då de nådde palatset, övermannade hennes soldater lätt vakterna vid porten, som bands och försågs med munkavle och ersattes av hennes egna. Därefter erövrades palatset på samma sätt rum för rum, tills de nådde Annas sovrum.
Elisabet väckte den sovande Anna, som genast insåg vad som hänt. Hon bad endast att inget skulle hända hennes son, och att hon skulle få behålla sin gunstling Julia Mengden hos sig. Elisabet gick med på detta, och ex-regenten och hennes gunstling, ex-tsaren och hans sköterska och fördes sedan alla bort som fångar. Regentens make och rådgivare arresterades samtidigt i sina respektive sovrum.
Fångenskap
Segrarna lät den fängslande familjen flyttas till Dünamünde, nära Riga, för att slutligen placera dem i Khologory. Anna dog i barnsäng i fängelset 18 mars 1746. Hennes son Ivan VI blev mördad i Shlüsselburg den 16 juli 1764. Anna Leopoldovnas man Anton Ulrik av Braunschweig-Lüneburg dog den 19 mars 1776 i Kholmogory. Anna Leopoldovnas fyra barn blev frisläppta ur fängelset av Katarina den stora år 1780 och flyttade sedan till Jylland i Danmark, där de sattes i en mer bekväm husarrest i Horsens under sin faster änkedrottningens översyn och på rysk pension till sin död.
Familj Anna Leopoldovna fick barnen:
Ivan (1740–1764) Catharina (1741–1807) Elisabeth (1743–1782) Peter (1745–1798) Alexei (1746–1787)
Referenser
Kategori:Rysslands regenter Kategori:Romanov Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1718 Kategori:Avlidna 1746 Kategori:Kvinnliga regenter under 1700-talet Kategori:Ryska politiker under 1700-talet Kategori:Personer som dött i barnsäng Kategori:Anna Ivanovnas hov