Dårskap för Kristus, (grekiska: διά Χριστόν σαλότητα, kyrkslaviska: оуродъ, юродъ , ryska: юродивый, jurodivyj), förekommer inom kyrkor i framförallt ortodoxa gemenskapen, där heliga personer tog på sig rollen av en dåre för att kunna bära fram sitt budskap. Även i katolska kyrkan och inom protestantismen förekommer så kallade Kristi dårar.
I den ryska klassiska litteraturen var Kristi dåre en, ofta förekommande, benämning på en "svagsint" (eller förment sinnessjuk) helig man/kvinna – stundom uppträdande som kringresande tiggare, vilken i synnerhet av religiöst troende ansågs utrustad med profetiska (klärvoajanska) egenskaper.
Företeelsen kan exemplifieras av den rysk-ortodoxa kyrkans 'jurodivyj'. En 'jurodivyj' kunde ostraffat uttala förgripliga meningar om överheter, till och med om tsaren.Dostojevskij: Bröderna Karamazov, övers. Staffan Dahl; s.28 Den ansågs ofta som straffrättsligt immun, och kunde göra i princip vad den ville. De kunde klä sig i trasor, tvättade sig i princip aldrig, lät skägg och hår växa fritt, och gick halvnaken och barfota både sommar och vinter, även i de kalla ryska inlandsvintrarna. De bara fötterna fascinerade och skrämde det ryska folket i århundraden.
Kristi dåre spelade ofta sinnessjuk (det kunde dock vara äkta också), som ett led i Kristi efterföljelse, där den som förnedrar sig själv blir upphöjd, enligt Bibeln.
Simeon av Emesa är bland de bysantinska dårarna mest känd och anses vara en föregångare till det "klassiska" Kristi dårskapet. Franciskus av Assisi, ett bekant namn för många i väst, anses ibland vara en helig dåre. . Det finns dock de som anser att varken han eller många andra västerländska exempel uppnår den psykologiska och sociala profilen som klassiskt betecknar en Kristi dåre. Bland de ryska heliga dårarna finns exempelvis Xenia av Sankt Petersburg och Vasilij den välsignade.
Den rysk-ortodoxa kyrkan räknar 36 heliga dårar bland sina helgon, och är därmed det kyrkosamfund som visar den största respekten för sina äldre tiders dårar. Men även inom protestantismen förekommer den heliga dårskapen, bland annat hos radikalpietisten Lars Ulstadius på 1600-talet. Det närmaste vi kommer en helig dåre i Sverige i modern tid är mystikern Fritz Olofsson, en Uppsalapräst som gick bort 2008.
I Första Korinthierbrevet skriver Paulus: "Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade." (1 Kor 4:10)1 Kor. 4:10
Kristi dårar
Xenia av Sankt Petersburg Franciskus av Assisi Simeon av Emesa Lars Ulstadius Fritz Olofsson
Källor
Externa länkar SvD: Dåren i Kristus en postmodern helighet av Per-Arne Bodin Essän "Dårskapen i Kristus" av Per-Arne Bodin, publicerad på nätet i tidskriften Delta, nr. 3, 2018 Johan Björnsson - Den helige dåren
Kategori:Personligheter inom ortodox kristendom