miniatyr|En modern fika inomhus på ett kafé med caffe latte, kaka och te. Fika är en svensk samhällsinstitution som innebär en avkopplande paus i kombination med intagande av kaffe, te eller annan dryck och ibland kaffebröd, smörgåsar eller något annat ätbart i mindre storlek. En fika kan äga rum på exempelvis ett kafé eller konditori, på arbetsplatsen, som kyrkkaffe, i hemmet och även utomhus. Fika är vanligtvis förknippat med mellanmänskligt umgänge, även om det är möjligt att fika ensam. Ordet fika används både som verb och substantiv. Fika fick sitt stora genombrott i Sverige under 1960-talet, när kaffepauser skrevs in i fackliga avtal. Fika har under 2000-talet använts för att marknadsföra Sverige och svensk samhällskultur globalt.

Det finns en liknande tradition i Finland.

Definition och förekomst Det finns olika typer av fika. Dels kan det vara en paus från arbete, men även en fritidsaktivitet och ett sätt att lära känna någon på, exempelvis som ett alternativ till dejtning eller ett traditionellt möte. En fullständig större måltid som lunch eller middag kallas i sig inte fika. Däremot kan man fika direkt efter måltiden, ibland kallat "ta en fika på maten". Fika kan vara en del av uppvaktning eller hedrande och då förekomma i ordsammansättningar som födelsedagsfika, bröllopsfika eller begravningsfika. Ordet snabbfika finns i Svenska Akademiens ordlista och beskrivs som vardagligt. Det används dels om en kort fikapaus, dels om recept på fikabröd och dylikt som går snabbt att tillreda.

Fika på arbetsplatser Fika förekommer vanligen inom svenskt arbetsliv, i form av fikapaus eller fikarast – en fika tillsammans med kollegor. Ofta på fasta tidpunkter – exempelvis en gång mitt på förmiddagen och en gång mitt på eftermiddagen, men fikatider kan variera mellan arbetsplatser. Pausen är del av den betalda arbetstiden och kan på en arbetsplats tillbringas i ett fikarum eller lunchrum. Denna tradition kan anses vara en del av svensk kultur. Det anses troligt att den svenska fikatraditionen ger möjlighet till större meningsutbyte och förståelse arbetskollegor emellan. Enligt etnologen och måltidsforskaren Richard Tellström är det unikt för Sverige att chefen förväntas fika tillsammans med sina anställda och diskutera saker tillsammans. Tidningen The Wall Street Journal har i en artikel beskrivit fika som ”den svenska hemligheten till glädje på jobbet”.

Studier kring gemensam fika saknas. Enligt experter som Magnus Sverke, professor i arbets- och organisationspsykologi vid Stockholms universitet, är gemensam fika på arbetsplatser något som i mitten av 2020-talet kan vara på väg att försvinna. Mer arbetsbörda, högre tempo och mindre tid över har blivit vanligt på många arbetsplatser, även om stora variationer förekommer. Det gör det svårare att få till en kollektiv fikapaus.

Historik miniatyr|Två kvinnor fikar på en altan år 1932.

Kaffets intåg i Sverige

År 1657 skickade kung Karl X Gustav politikern och diplomaten Claes Rålamb till Konstantinopel för förhandlingar med sultanen. Förhandlingarna misslyckades men under sin resa blev Claes Rålamb den första svensken att prova kaffe. Fikakulturen kopplas dock till införandet av kaffe i Sverige år 1685, då det första kaffet kom till Sverige. Till en början såldes kaffe på apotek med syfte att lindra sjukdomar. Kaffet fick därefter sitt stora genombrott i början av 1700-talet då Karl XII introducerade drycken i Sverige.

1700-tal till 1970-tal Under 1700-talet blev kaffe en populär dryck och ett njutningsmedel bland borgerskap och adel. År 1740 kostade ett skålpund kaffe femtio daler kopparmynt, vilket motsvarade en bonddrängs hela årslön och orsakade kaffedrickandets höga status. Vid mitten av 1700-talet infördes flera förbud mot kaffedrickande år: 1756–1759, 1794–1796, 1799–1802 och 1817–1823.

I början av 1700-talet öppnade det första kaffehuset i Stockholm och år 1728 fanns det femton kaffehus i staden. På kaffehusen dracks inte bara kaffe utan även öl och brännvin. Under 1700-talet tyckte myndigheterna att Stockholms kaféer var problematiska på grund av alkoholserveringen. Kaffe var dyrare än öl, vin och sprit. När besökarna blev fulla orsakade detta bråk och stök. Många gäster spelade också kort om pengar, vilket var förbjudet. Det ursprungliga kaffehusen hade därför mer gemensamma nämnare med pubar än med de moderna caféerna. I Stockholm under 1880-talet fanns det fler än 800 kaféer med alkoholservering och 30 där man också kunde köpa kaffe.

Till en början besöktes kaffehusen främst av överklassen. Främst män från överklassen tillbringade delar av sin fritid på kaffehusen, där man diskuterade politik och spelade lättsamma spel.

Under 1800-talet började fler publika lokaler med kaffeservering samtidigt som fler började konsumera kaffe i hemmet. Kaffedrickandet spred sig under 1800-talet från människor med hög status, till att de mindre bemedlade i samhället fick tillgång till kaffe. Således kom kaffet att bli en folklig dryck under 1800-talets andra hälft och dracks nästan i samma omfattning som brännvin. När restauranger, arbetsplatser och kyrkor började servera kaffe i samband med olika tillställningar blev drycken även en social aktivitet. Sedan dess har konsumtionen av kaffe ökat, inte minst bland kvinnor, bortsett från ransoneringar under krigstid. Under 1800-talet var det vanligt att kaffet delvis eller helt var kokat på kaffesump eller gjort med kaffesurrogat. Surrogatet kunde exempelvis bestå av ärter, cikoriarot, spannmål eller hårda små rågbröd. Dessa bakades, rostades och krossades för att antingen blandas med riktiga kaffebönor eller bryggas direkt. I kaffet användes ofta ett klarskinn för att klarna upp kaffet. Skinnet, som drog åt sig grumlig sump, var oftast en bit torkat fiskskinn. Under början av 1900-talet blev det också vanligt att använda kaffegrädde eller tunngrädde i kaffet.

Svenskarna konsumerade mest kaffe i världen under perioden 1920–1970. Kaffet är en viktig komponent av att fika och en anledning till att vi konsumerade mer kaffe än i andra länder var att vi drack kaffe i hemmen, medan man internationellt sett drack kaffe i offentliga rum.

Kaffebrödets framväxt

Innan 1800-talet var det vanligt att baka småbröd som kokats i fett, som exempelvis struvor och klenäter men också kringlor och anisbröd. Ibland användes även speciella redskap för att baka över öppen eld. Våffeljärn, rånjärn och munkpanna var vanligt under denna tid. I slutet av 1800-talet började det som under 2000-talet kallas kaffebröd att ta form i Sverige. Detta hörde ihop med den ökade tillgången på pressjäst, vetemjöl och socker samt att järnspisar blev vanliga. I Sverige hörde tillgången på vetemjöl länge ihop med högtider och de rika familjerna. Vete tål inte kyla och på grund av detta kunde inte veteodlingen expandera längre än till södra Sverige långt in på 1700-talet. Uppåt landet bakades det istället på havre, korn eller råg. Under andra halvan av 1800-talet blev vetemjöl istället en del av var mans bröd. Vetet blev under 2000-talet den dominerande brödsäden med bäst bakningsförmåga av alla sädesslag. Under 1850-talet startade även den industriella framställningen av jäst i Äsperöd i Skåne. För både den industriella bakningen och husbehovsbakningen var jästen mycket viktig och effektiv.

Kring 1800-talet var sockret en vara med en mycket exklusiv och värdeladdad status. Under 1870-talet började betsocker framställas och den inhemska odlingen av sockerbetor ökade, vilket medförde en ökad tillgång på socker som kunde användas i fikabröd. Under 1800-talet fick även järnspisen sitt stora genombrott och var en förutsättning för ett mer storskaligt bakande, men också husbehovsbakandet. Det senast nämnda var dock förbjudet under 1430–1840-talen. Då hade skråväsendet monopol på bakandet. Det var inte förrän skråväsendet försvann som det blev tillåtet att baka hemma. Järnspisens ugn var inte lämplig för storbak av matbröd, men passade däremot bra till att baka kakor i. I samband med den ökade tillgången uppstod många kakrecept. Utmärkande kaffebröd för den modernare fikakulturen är tillbehör som sockerkaka, kanelbulle, dammsugare, prinsesstårta, chokladboll och olika småkakor.

Kafferep

miniatyr|Fika vid Gästgivaregården i Svartå 1950-tal. I samband med att kaffedrickandet ökade uppkom fenomenet kafferep med början under 1700-talet, då det rörde sig om kaffedrickande bland överklassens kvinnor och någon form av bakverk. Det utvecklades under 1800-talet till en social aktivitet även i andra samhällsklasser där det bjöds på kaffe och traditionellt sju sorters kakor. För hemmafruar fyllde sammankomsterna en viktig funktion och var för många det enda tillfället där de hade möjlighet utbyta erfarenheter och umgås med andra kvinnor utan att män och barn närvarade. Fika kan delvis ses som en utveckling av kafferepet, men typiskt för kafferepet var att det var kopplat till olika etikettregler, till skillnad från kakbuffé där det var mer fritt. När de gifta kvinnorna började yrkesarbeta i början av 1900-talet blev det ovanligare med kafferep. Under 2000-talet har däremot kafferep blivit vanligare igen, även om det inte är bland just hemmafruar. Lattemammor är när föräldralediga kvinnor träffas på ett kafé och tar med sina barnvagnar.

Det folkliga umgänget Det folkliga kaffekalaset under 1900-talet utgör ett tydligt exempel på hur söta bakverk, vilka tidigare setts som exklusiva statusobjekt, demokratiserades och växte in i fler samhällsklassers sociala liv. Det idealistiska kafferepet under mitten av 1900-talet hade nämligen samma utmärkande egenskaper som de välbärgades exklusiva dessertbord under 1800-talet.

Historiskt sett har svenskarna druckit relativt stora mängder kaffe och kaffedrickandet har i första hand ägt rum i hemmen. Till en början nyttjades det uteslutande av den välbärgade befolkningen och av kvinnor. Damer i de övre samhällsklasserna samlades på kafferep i borgerliga hem för att ägna sig åt småprat över en kopp kaffe och handarbete. Från 1800-talets mitt spred sig kaffekonsumtionen till fler samhällsklasser och blev ett alternativ till rusdrycker som tidigare präglat det folkliga umgängets festligheter. Vanliga rusdrycker var exempelvis gravöl, skördeöl och barnsöl. Med tiden blev kaffekalaset standardformen för en anständig tillvaro i det folkliga umgänget. Dock dröjde det innan fina mjuka bakverk infördes på kaffekalas på landsbygden. Där serverades istället torra saker som skorpor att doppa i kaffet eller en sockerbit att suga på.Torell, Ulrika (2015). Socker och söta saker. sid. 241-245. Läst 26 januari 2023

Under första halvan av 1900-talet ledde ett ökad utbud på vetemjöl och socker, i kombination modernare spisar, till att det gradvis blev en alldaglighet att baka finbröd och söta kakor i de svenska hushållen. Under 1940-talet var bakning något en husmor förväntades klara av. År 1945 gavs boken Sju sorters kakor ut för första gången och följdes sedan ständigt upp med nya upplagor, den 87:e utgavs 2005. Recepten i boken skulle vara lättlästa, billiga och goda. Boken var alltså anpassad för den vanliga husmodern och det folkliga umgänget.

Under perioden 1920–1960 hade kaféerna i Sverige sin storhetstid och därefter sjönk dess popularitet något. Orsaken var en samhällsutveckling som medförde en högre levnadsstandard och att det blev vanligare att umgås i hemmen. Antalet familjemedlemmar minskade och man bodde i större lägenheter med fler rum. Det blev även vanligare att umgås hemma framför TV:n, istället för att umgås på lokal.

Konditorikulturen