Landskrona BoIS (Landskrona Boll och Idrottssällskap, ofta bara benämnt som BoIS) är en svensk fotbollsklubb från Landskrona som spelar i Superettan säsongen 2026. Klubben kallas ofta för Di randige eller Randigt, men ett mera klassiskt smeknamn är Skånes uruguayare. Klubben spelar sina hemmamatcher på Landskrona IP, som har en publikkapacitet på 9 000 åskådare.
Landskrona BoIS grundades den 7 februari 1915 som ett resultat av en sammanslagning mellan de två klubbarna IFK Landskrona och Landskrona BK (tidigare Diana BK). Landskrona BoIS var ett av de tolv medverkande lagen i den allra första säsongen av Allsvenskan år 1924/1925. Sedan dess har laget lyckats spela 34 säsonger i Allsvenskan,http://svenskfotboll.se/allsvenskan/historik/maratontabell/ samt 58 säsonger i Sveriges näst högsta division.
Klubben genomgick något av en storhetstid under 1970-talet som man efter ett lyckat kvalspel till högsta serien år 1970 tillbringade i Allsvenskan, med ett antal placeringar högt upp i tabellen. Under detta årtionde lyckades även Landskrona BoIS att vinna sin första och hittills enda titel, Svenska Cupen 1971/1972.
Klubben utövade även ishockey i slutet av 1950-talet och början av 1960-talet.
Historia Fotbollens rötter i Landskrona miniatyr|IFK Landskrona, ett av lagen som skulle komma att slås ihop till BoIS, på väg till en bortamatch under början av 1910-talet. En av de tidigaste idrottsklubbarna i Landskrona var GF Idrott som grundades år 1882.Åke Jönsson "100 år av idrott" 1982, prolog Landskrona velocipedklubb byggde år 1893 en enkel cykelbana som inkluderade en gräsplan i mitten, vilket så småningom skulle komma att bli Landskrona BoIS första hemmaplan. Ett år senare introducerades fotboll för en större publik i Landskrona, vid ett evenemang som GF Idrott anordnade. Uppvisningsmatchen mellan spelare från Malmös velocipedklubb sågs av ca 700 åskådare.
GF Idrott blev aldrig någon framgångsrik klubb i Landskrona, eftersom klubben mer riktade sig åt medelklassen i en stad med tunga industrier och stor arbetarklass. GF Idrotts fotbollssektion lades ner år 1910. Landskronabaserade konkurrentklubben Diana tilltalade många av stadens socialist- och nykterist-rörelser och hade även en ungdomssektion med strikta regler, samt var en klubb med formell ledarskapsstruktur. Inte mycket är känt om IFK Landskrona, det andra laget som tillsammans med Diana så småningom slogs ihop till Landskrona BoIS.
Bildande och tidiga omständigheter Landskrona BoIS bildades den 7 februari 1915 i Landskrona som en sammanslagning av Diana och IFK Landskrona. Dianas tidigare ordförande, Bror Nilsson, blev även den nybildade klubbens första ordförande. Klubbens första hemmaplan var på den inre gräsytan av den så kallade "Banan", en enklare form av cykelvelodrom. I juli 1918 spelade Landskrona BoIS sin första match utomlands, mot Köpenhamnslaget KFUM.
miniatyr|vänster|Harry Dahl är med sina 334 mål den bästa målskytten någonsin i Landskrona. En av de mest prominenta spelarna under åren före Allsvenskan var Albin Dahl, som blev klubbens förste, och hittills ende, olympier. Dahl representerade Sverige i Olympiska sommarspelen 1920 i Antwerpen. Albin spelade för klubben mellan 1915 och 1921, innan han gick till Helsingborgs IF tillsammans med sin yngre bror Harry Dahl, år 1922. Övergången var känslig eftersom klubbarna inte kunde komma överens om villkoren. Till skillnad från Albin återvände dock Harry Dahl till BoIS efter endast en säsong i Helsingborg. Båda bröderna blev uttagna till att representera Sverige vid Olympiska sommarspelen 1924 i Paris, men Harry Dahls föreståndare på Thulinverket i Landskrona stoppade honom från att åka.
Deltagande i den första Allsvenskan 1924 byggdes Landskrona IP och den nya arenan bidrog i allra högsta grad till att Landskrona BoIS skulle komma att bli en av de tolv första klubbarna i den allra första säsongen av Allsvenskan år 1924/1925. Regerande svenska mästarlaget Fässbergs IF från Mölndal hade ursprungligen kvalificerat sig efter att ha kommit på sjätteplats i Södra serien. BoIS, som hade slutat sjua, hade dock en bättre idrottsplats med för den tiden moderna stå- och sittplatser samt goda sanitära faciliteter, vilket Fässberg helt saknade."Ett fotbollslags historia, del 1, 1915-1975" Förbundet ville därför byta ut Fässberg mot Landskrona BoIS och införde då ett krav på en tillfällig avgift på 4 000 kr för alla lag som skulle deltaga i Allsvenskan. Fässberg fick inte ihop denna summa och därför gick erbjudandet om Fässbergs plats vidare till Landskrona BoIS, som enkelt ordnade den tillfälliga summan. Landskrona BoIS blev på så vis en av de tolv första klubbarna i Allsvenskan.
Landskrona BoIS blev på målskillnad Allsvenskans allra första tabell-ledare, efter en vinst med 1–0 mot IFK Norrköping under Allsvenskans invigningsdag. Klubbens första hemmamatch på Landskrona IP slutade med en förlust med 0–4 mot IFK Göteborg. Landskrona slutade på sjätteplats under sin allra första säsong i Allsvenskan. miniatyr|Landskrona BoIS hemmaarena Landskrona IP.
1920- och 1930-talen Harry Dahl fortsatte spela för klubben fram till säsongen 1931/1932. När han lämnade BoIS hade han gjort 334 mål på 410 matcher, ett rekord som gör att han än idag är klubbens bäste målgörare någonsin.
BoIS flyttades ner från Allsvenskan för första gången efter säsongen 1932/1933, första året efter att Dahl lämnat klubben. Klubben kom dock tillbaka till Allsvenskan igen följande säsong, och den här gången hade man sin första riktiga tränare i Nisse Svensson, som coachade laget till toppen av ligan. Klubben vann sin allra första medalj, lilla silver, efter att ha kommit på tredjeplats i Allsvenskan 1937/38. Följande säsong tog klubben brons, efter att ha hamnat på fjärdeplats.
Knut "Buckla" Hansson var en prominent spelare och målskytt under andra hälften av 1930-talet."Ett fotbollslags historia, Landskrona BoIS 1915-1975" page 65. Hansson tvingades dock lämna klubben eftersom han inte lyckades finna något jobb i Landskrona.
Under Allsvenskans arton första säsonger, från invigningsåret 1924/1925 till 1941/1942, deltog Landskrona BoIS i sjutton.
1940- och 1950-talen miniatyr|stående|vänster|Hasse Persson gjorde 257 mål på 327 matcher för Landskrona mellan åren 1955 och 1965. thumb|right|Landskrona IP:s norra ståplatsläktare, sent 1950-tal. 1940-talet var, till skillnad från 1930-talet, inte ett särskilt positivt årtionde för klubben eftersom laget saknade stabilitet och åkte upp och ner mellan divisionerna. Enda egentliga framgången kom i Svenska Cupen 1949, där BoIS lyckades ta sig till final efter att ha slagit ut Mjölby, Helsingborgs IF, Råå IF och BK Kenty. Finalen spelades den 24 juli mot AIK inför 14 718 åskådare på Råsunda Stadion i Solna. BoIS förlorade med 1–0, efter att en BoIS-spelare tagit bollen med handen och AIK tilldömts straff.
Efter nedflyttning säsongen 1941/1942 blev Landskrona BoIS ett topplag i näst högsta divisionen, och två gånger lyckades man ta sig tillbaka till Allsvenskan igen. Båda gångerna blev det korta sejourer och klubben slutade på sista plats både säsongen 1944/1945 och 1948/1949. Situationen blev värre säsongen 1951/1952, med nedflyttning från näst högsta divisionen till tredje högsta. Sejouren i tredje divisionen blev dock kortvarig och klubben flyttades upp igen 1953.
Laget började åter arbeta sig uppåt under början av 1950-talet. Hasse Persson, "HP" kallad, var lagets största spelare och fixstjärna vid denna tid. Prominenta spelare under denna period var förutom Hasse Persson även Sigvard Pettersson, som gjorde totalt 297 mål för klubben, och Knut Hansson. 1958 misslyckades Landskrona BoIS med att kvala sig tillbaka till Allsvenskan, efter en förlust i kvalet mot Örgryte, inför 46 405 åskådare på Nya Ullevi. Året efter, 1959, fick klubben en ny chans att kvala sig uppåt. Kvalet 1959 mot Degerfors IF inleddes dock med vinst på Stora Valla.Ett fotbollslags historia del 1 1915-1975 Inför gällande publikrekord på Landskrona IP, 18 535 åskådare, lyckades dock Degerfors vinna med 3–2, vilket ledde till omspel på neutral plan, som inte heller gick BoIS väg.Svenska Fotbollförbundets årsbok 1959
1960-talet miniatyr|260px|Landskrona BoIS 1960 med bland andra lysande spelare som Hasse Persson, Sigvard Pettersson och målvakten Rolf Nilsson. Det blev, liksom under 1950-talet, inte en enda säsong i Allsvenskan under 1960-talet. Trots att man lyckades ta sig till kval två gånger, 1962 och 1968, så lyckades inte klubben avancera till Allsvenskan. 1962 spelades kvalet till Allsvenskan som en grupp med fyra lag, där lagen mötte varandra en gång. BoIS inledde med att besegra AIK hemma inför 16 200 åskådare, men förlorade sedan borta mot Halmia. Därmed blev matcherna i tredje omgången avgörande, och skulle komma att spelas på neutral plan. Efter att Landskrona vunnit sin match mot Holmsund med 3–1, på Eyravallen i Örebro, såg det ut som om laget hade lyckats säkra en allsvensk plats. Då visade det sig att den andra matchen mellan AIK och Halmia, som spelades i Malmö, hade blivit försenad med fem minuter. Med endast 20 sekunder kvar av matchen lyckades AIK göra 2–0 på Halmia, vilket gjorde att Solna-laget säkrade den allsvenska platsen istället. Därmed hade Landskrona BoIS förlorat tre kval på fem år. Även vid kvalet sex år senare, 1968, misslyckades laget med att nå den högsta serien.
Under det tidiga 1960-talet var Claes Cronqvist en av de mera framgångsrika spelarna, men han flyttade till Djurgårdens IF efter säsongen 1965. 1965 var också säsongen som Hasse Persson, en av klubbens största stjärnor någonsin, slutade. Hans totala facit i Landskrona BoIS blev 257 mål på 327 matcher.
1970-talet I den lokala småklubben BK Landora spelade en mycket lång och muskulös ung forward, vid namn Sonny Johansson. Precis som i fallet med Claes Cronqvist år 1966 ville Djurgården värva honom. Tillsammans med sin far Oscar åkte Sonny Johansson till Stockholm för att skriva på övergångspappren. Det blev dock aldrig någon flytt till Stockholm, eftersom Johansson förklarade att "far skulle bli så ensam". Istället skrev han på för Landskrona BoIS och han skulle komma att bli klubben trogen hela sin karriär.
Först vid det femte kvalförsöket gick det bra för Landskrona BoIS. I kvalserien 1970 besegrades Sandviken hemma med 2–0 och liksom i den historiska segern mot Helsingborgs IF tidigare samma höst kom åter igen över 15 000 åskådare till Landskrona IP. BoIS spelade även oavgjort mot IFK Luleå på bortaplan. Avslutningsmatchen mot Skövde spelades på Nya Ullevi och efter vissa problem lyckades BoIS få oavgjort, 2–2. Därmed vann man kvalserien och tog åter steget upp i den högsta serien. År 1971 spelades alltså allsvensk fotboll på Landskrona IP igen för första gången på 22 år. Detta comebackår förlorade BoIS ingen hemmamatch och publiksnittet var nästan 9 000. Fyra år senare i hemmamatchen mot Malmö FF 1975, förlust 0–5, kom 17 600 åskådare, den näst högsta publiksiffran för BoIS genom tiderna och den högsta klubben haft i Allsvenskan.Svenska Fotbollförbundets Årsbok 1975
Landskrona BoIS vann Svenska Cupen år 1972, klubbens hittills största triumf, och tog brons i Allsvenskan både 1975 och 1976. Under säsongen 1977 var klubben länge med i toppstriden och låg bland annat tvåa efter rivalen Malmö FF inför derbyt mellan Malmö och Landskrona i augusti 1977, men förlorade senare fem raka matcher och slutade på femteplats. Hösten 1972 deltog BoIS i Cupvinnarcupen, men åkte ut i första omgången. I Uefacupen fick BoIS 1977 möta Ipswich Town och förlorade med 0–1 hemma, samt med 0–5 borta.