Lord Alfred Bruce Douglas, född 22 oktober 1870 i Powick i Worcestershire, död 20 mars 1945 i Lancing i West Sussex, även känd som Bosie Douglas, var en engelsk poet och journalist samt älskare till Oscar Wilde. Vid University of Oxford var han redaktör för tidskriften The Spirit Lamp, som hade en homoerotisk underton. I Oxford träffade han Wilde, med vilken han inledde en nära men stormig relation. Douglas far, John Douglas, 9:e markis av Queensberry, avskydde relationen och satte igång med att förödmjuka Wilde genom att offentligt anklaga honom för homosexualitet. Wilde stämde honom för förtal, men Queensberry presenterade vittnen som bekräftade sanningen i hans påstående, och Wilde fängslades senare. När han släpptes bodde han kort hos Douglas, men de hade separerat när Wilde dog 1900. Douglas gifte sig med poeten Olive Custance 1902 och fick en son, Raymond.

När han konverterade till katolicismen 1911 tog han avstånd från homosexualitet och uttryckte öppet antisemitiska åsikter i den katolsk tidskriften Plain English. Han fängslades för att ha förtalat Winston Churchill på grund av anklagelser om misskötsel under första världskriget. Douglas skrev flera diktsamlingar, några i en homoerotisk genre. Uttrycket "The love that dare not speak its name" ("Kärleken som inte vågar säga sitt namn") förekommer i en (Two Loves), även om det ofta felaktigt tillskrivs Wilde.

Biografi

Douglas föddes den 22 oktober 1870 på Queensberry House (Ham Hill House) i Powick, Worcestershire, som tredje son till John Douglas, 9:e markis av Queensberry, och hans första hustru Sibyl Montgomery.

Hans smeknamn kom från moderns vana att kalla honom "Boysie", en West Country-diminutivform som betyder "liten pojke", vilket så småningom förkortades till "Bosie." Det var ett smeknamn som fastnade resten av hans liv. Hans mor stämde framgångsrikt fadern för skilsmässa 1887 med hänvisning till makens otrohet."The Queensberry Divorce Case", The Times, 24 January 1887, p. 4. Markisen gifte sig senare med Ethel Weeden 1893, men äktenskapet annullerades året därpå.

Douglas utbildades vid Wixenford School, Winchester College (1884–88) och Magdalen College i Oxford (1889–93), som han lämnade utan att ta examen. Vid Oxford redigerade han tidskriften The Spirit Lamp (1892–93), en aktivitet som intensifierade den ständiga konflikten mellan honom och hans far. Deras relation hade alltid varit ansträngd, och under fejden mellan Queensberry och Wilde stod Douglas på Wildes sida och uppmuntrade till och med Wilde att åtala fadern för förtal. År 1893 hade Douglas ett kort förhållande med George Cecil Ives.

År 1858 hade hans farfar Archibald Douglas, 8:e markis av Queensberry dött i vad som rapporterades vara en skjutolycka, men det ansågs allmänt ha varit självmord.Linda Stratmann, The Marquess of Queensberry: Wilde's Nemesis, Yale University Press 2013 p. 25Neil McKenna, The Secret Life of Oscar Wilde, Random House 2011 p. 427. År 1862 konverterade hans farmor, Lady Queensberry, till katolicismen och tog sina barn för att bosätta sig i Paris.Lady Florence Dixie at Spartacus-Educational.com (accessed 26 February 2019) En av hans farbröder, Lord James Douglas, var djupt fäst vid sin tvillingsyster "Florrie" (Lady Florence Douglas) och blev förkrossad när hon gifte sig med baronet Sir Alexander Beaumont Churchill Dixie. År 1885 försökte Lord James kidnappa en ung flicka, och efter det blev han alltmer manisk. År 1888 ingick han ett olyckligt äktenskap.Douglas, Murray, Bosie: A Biography of Lord Alfred Douglas, Chapter One online at nytimes.com (accessed 8 March 2008). Efter skilsmässan från Florrie drack James ner sig i en djup depression, och begick 1891 självmord genom att skära halsen av sig. En annan av hans farbröder, Lord Francis Douglas (1847–1865), hade omkommit i en klättringsolycka på Matterhorn. Hans farbror Lord Archibald Edward Douglas (1850–1938) blev präst.G. E. Cokayne et al., eds., The Complete Peerage of England, Scotland, Ireland, Great Britain and the United Kingdom, Extant, Extinct or Dormant, new edition, 13 volumes in 14 (1910–1959; new edition, 2000), volume X, page 694. Alfred Douglas faster, Lord James tvillingsyster Lady Florence Douglas (1855–1905), var författare, krigskorrespondent för The Morning Post under det första boerkriget och feminist.Dixie, Lady Florence, poet, novelist, writer; explorer and a keen champion of Woman's Rights in Who Was Who online at 7345683 at xreferplus.com (subscription required), accessed 11 March 2008. År 1890 publicerade hon romanen Gloriana, eller revolutionen 1900, där kvinnlig rösträtt uppnås efter att en kvinna som utger sig för att vara en man vid namn Hector D'Estrange väljs in i brittiska underhuset. Karaktären D'Estrange är tydligt baserad på Oscar Wilde.Heilmann, Ann, Wilde's New Women: the New Woman on Wilde in Uwe Böker, Richard Corballis, Julie A. Hibbard, The Importance of Reinventing Oscar: Versions of Wilde During the Last 100 Years (Rodopi, 2002) pp. 135–147, in particular p. 139.

Förhållandet med Oscar Wilde

År 1891 tog poeten Lionel Johnson med Douglas till Oscar Wildes hem på Tite Street i Chelsea för eftermiddagste. Wilde blev intresserad av Douglas men det dröjde sex månader innan de blev intima och deras affär började.H. Montgomery Hyde, The Love That Dared not Speak its Name; p. 144Ellmann (1988:98) År 1894 publicerades Robert Hichens roman The Green Carnation, en nyckelroman som satiriskt skildrar Douglas beroende relation till Wilde.

Douglas har beskrivits som bortskämd, vårdslös, oförskämd och extravagant. Han spenderade pengar på pojkar och spel och förväntade sig att Wilde skulle bidra till att finansiera hans smak. De grälade ofta och gjorde slut, men blev försonades alltid.

Douglas hade berömt Wildes pjäs Salome i Oxford-tidskriften The Spirit Lamp, där han var redaktör. Wilde hade ursprungligen skrivit Salomé på franska, och 1893 bad han Douglas att översätta den till engelska. Douglas franska var mycket dålig och hans översättning kritiserades hårt; till exempel i en passage som lyder "On ne doit regarder que dans les miroirs" ("Man ska bara titta i speglar") återgav han "Man får inte titta i speglar". Douglas blev upprörd över Wildes kritik och hävdade att felen faktiskt fanns i Wildes ursprungliga pjäs. Det ledde till ett uppehåll i relationen och ett gräl mellan de två, med arga meddelanden och till och med inblandning av förläggaren John Lane och illustratören Aubrey Beardsley när de själva protesterade mot den dåliga standarden på Douglas arbete. Beardsley klagade till Robbie Ross: "Under en vecka var antalet telegraf- och budpojkar som kom till dörren helt enkelt skandalöst". Wilde gjorde om mycket av översättningen själv, men föreslog i en försoningsgest att Douglas skulle dedikeras som översättare istället för att krediteras, tillsammans med honom, på titelsidan. Douglas accepterade detta och liknade skillnaden mellan att dela titelblad och att ha en dedikation till "skillnaden mellan en hyllning av beundran från en konstnär och ett kvitto från en handelsman".

År 1894 kom Douglas och besökte Oscar Wilde i Worthing, till den senares hustru Constances bestörtning.Antony Edmunds, Oscar Wilde's Scandalous Summer; p. 26

Vid ett annat tillfälle, när han bodde hos Wilde i Brighton, blev Douglas sjuk i influensa och vårdades av Wilde, men han lyckades inte återgälda gesten när Wilde själv blev sjuk efter att ha drabbats av influensa som följd. Istället flyttade Douglas till det lyxiga Grand Hotel och på Wildes 40-årsdag skickade han ett brev där han informerade honom om att han hade debiterat Wilde för hotellräkningen. Douglas gav också sina gamla kläder till manliga prostituerade, men misslyckades med att ta fram brev som utväxlades mellan honom och Wilde ur fickorna, vilka sedan användes för utpressning.Oscar Wilde by Richard Ellman, published in 1987.

Alfreds far, markisen av Queensberry, misstänkte att förbindelsen var mer än vänskap. Han skickade ett brev till sin son och attackerade honom för att ha lämnat Oxford utan examen och för att inte ha påbörjat en riktig karriär. Han hotade att "förskjuta [Alfred] och stoppa all pengaförsörjning." Alfred svarade med ett telegram där det stod: "Vilken rolig liten man du är."

I Queensberrys nästa brev hotade han sonen med en "omgång stryk" och anklagade honom för att vara "galen". Han hotade också att "skapa en offentlig skandal på ett sätt du inte kan drömma om" om han fortsatte sin relation med Wilde.

Queensberry var välkänd för sitt häftiga temperament och för att hota med att slå folk med hästpiska. Alfred skickade ett vykort till sin far där han skrev "Jag avskyr dig" och gjorde klart att han skulle ta Wildes sida i en kamp mellan honom och markisen, "med en laddad revolver".

Som svar skrev Queensberry till Alfred (som han kallade "Du eländiga varelse") att han hade skilt sig från Alfreds mor för att inte "riskera att föda fram fler varelser till världen som du" och att när Alfred var bebis, "grät jag de bittraste tårar över dig en man någonsin fällt, att jag hade fött en sådan varelse till världen, och ovetande begick ett sådant brott.... Du måste vara galen."

Douglas äldste bror Francis Viscount Drumlanrig dog i en misstänkt jaktolycka i oktober 1894, då rykten cirkulerade om att han haft en homosexuell relation med den blivande premiärministern Lord Rosebery, och att dödsorsaken var självmord. Markisen av Queensberry inledde därför en kampanj för att rädda sin andra son och började en offentlig förföljelse av Wilde. Wilde hade varit öppet flamboyant och hans handlingar gjorde allmänheten misstänksam redan före rättegången.Ellmann (1988:101) Markisen och en livvakt konfronterade Wilde i Wildes hem; senare planerade Queensberry att kasta ruttna grönsaker på Wilde första kvällen av Mister Earnest, men förvarnad om detta lyckades Wilde neka honom tillträde till teatern.

Queensberry förolämpade sedan offentligt Wilde genom att lämna ett visitkort på dennes klubb där han hade skrivit: "Till Oscar Wilde som utger sig för att vara en somdomit ". Formuleringen är omtvistad – handstilen är oklar – även om Hyde rapporterar det som detta. Enligt Wildes barnbarn Merlin Holland är det mer sannolikt att det är "Poserande somdomit", medan Queensberry själv hävdade att det var "Poserande som somdomit". Holland föreslår att formuleringen ("att posera [som] ...") hade varit lättare att försvara i domstol.

Rättegången 1895

Med Douglas ivriga stöd, men mot råd från vänner som Robbie Ross, Frank Harris och George Bernard Shaw, lät Wilde arrestera Queensberry och åtalas för förtal, eftersom sodomi då var ett brott. Enligt dåtidens förtalslagar, eftersom hans författarskap till anklagelsen om sodomi inte var ifrågasatt, kunde Queensberry undvika fällande dom genom att visa i domstol inte bara att anklagelsen han framfört var sann utan också att det fanns ett allmänt intresse av att ha offentliggjort anklagelsen. Queensberrys advokat Edward Carson skildrade Wilde som en grym äldre man som utnyttjade naiva pojkar och med extravaganta gåvor och löften om en glamorös livsstil förförde dem till ett liv i homosexualitet. Flera mycket suggestiva erotiska brev som Wilde skrivit till Douglas presenterades som bevis; Wilde hävdade att de var konstverk. Wilde blev noggrant ifrågasatt om de homoerotiska teman i Dorian Grays porträtt och The Chameleon, en ennummerstidskrift utgiven av Douglas där Wilde hade bidragit med "Phrases and Philosophies for Use of the Young".