Gastroenterit

Gastroenterit, eller mag- och tarmkatarr eller mag- och tarminflammation, i dagligt tal även magsjuka, maginfluensa eller kräksjuka, orsakas av en inflammation ("-it") som drabbar mag- och tarmkanalen, både magsäcken ("gastro"-) och tunntarmen ("entero"-), vilket resulterar i en kombination av diarré, kräkningar och buksmärtor. Även om sjukdomen inte har någon koppling till influensa, har den också kallats maginfluensa.

Globalt sett orsakas de flesta fall av magsjuka hos barn av rotavirus. Hos vuxna är norovirus och Campylobacter vanligare. Mindre vanliga orsaker är andra bakterier (eller giftämnen från dem) och parasiter. Smitta kan ske till följd av intag av felaktigt tillagad mat eller kontaminerat vatten, eller via nära kontakt med infekterade individer.

Grunden i hantering av sjukdomen är adekvat vätsketillförsel. I milda eller medelsvåra fall uppnår man detta vanligen genom vätskeersättning. I allvarligare fall kan intravenös behandling behövas. Gastroenterit drabbar i huvudsak barn och människor i utvecklingsländer.

Magsjuka kan även i sällsynta fall orsakas av maskar, men det är mycket ovanligt. I Sverige är risken för att bli magsjuk ofta högre i kommuner som levererar ytvatten i kranen.Anna Careborg, Susanna Baltschffsky, Henrik Ennart. "Ytvattentäkt ökar risk för magsjuka", Svenska Dagbladet, 1 mars 2011. Läst den 25 maj 2011.

Symptom och tecken

Gastroenterit inkluderar vanligen både diarré och kräkningar; det är mindre vanligt med bara diarré eller bara kräkningar. Kramper i buken kan också förekomma. Tecken och symptom visar sig vanligtvis 12–72 timmar efter kontakt med det som orsakat infektionen. Om orsaken är ett virus, försvinner sjukdomen som regel inom en vecka. I vissa fall av virusinfektion förekommer också feber, trötthet, huvudvärk och muskelvärk. Om det förekommer blod i avföringen är det mindre sannolikt att orsaken är ett virus och mer sannolikt att sjukdomen är bakterieorsakad. Vissa bakterieinfektioner förknippas med svåra buksmärtor som kan vara i flera veckor.

Barn som smittats av rotavirus återhämtar sig vanligen helt inom tre till åtta dagar. I fattiga eller utvecklingsländer är den behandling som krävs vid allvarliga infektioner emellertid ofta otillgänglig och ihållande diarré färekommer ofta. Dehydrering, alltså uttorkning, vätskebrist, är en vanlig komplikation i samband med diarré, och ett barn som lider av allvarlig vätskebrist kan ha förlängd kapillärfyllning (eller den tid det tar för att färgen återgår till det normala efter att man trycker på vävnaden) svag hudturgor och onormal andning. Återkommande infektioner är vanliga i områden med dålig hygien och undernäring, med hämmad tillväxt och långvariga kognitiva försämringar som resultat.

Reaktiv artrit tillkommer hos 1 % av dem som har drabbats av Campylobacter-infektion, och Guillain-Barrés syndrom förekommer hos 0,1 % av drabbade. Hemolytiskt uremiskt syndrom (HUS) kan uppstå som en följd av infektion av de Shigatoxin-producerande Escherichia coli- eller Shigella-arterna, vilket resulterar i brist på blodplättar, försämrad njurfunktion och lågt antal röda blodkroppar (beroende på nedbrytning). Barn är i högre grad predisponerade för HUS än vuxna. Vissa virusinfektioner kan ge upphov till benign barnepilepsi.

Orsak Virus (i synnerhet rotavirus) och arter av bakterierna Escherichia coli och Campylobacter är de primära orsakerna till gastroenterit. Det finns emellertid många andra infektionsagens som kan orsaka syndromet. Icke-infektiösa fall förekommer, men denna orsak är mindre sannolik än viral eller bakteriell etiologi. Infektionsrisken är högre hos barn då de inte byggt upp tidigare immunitet och kan ha relativt dålig hygien.

Virala Virus som man vet orsakar gastroenterit är rotavirus, norovirus, adenovirus och astrovirus. Rotavirus är den vanligaste orsaken till gastroenterit hos barn, och fördelar sig på liknande sätt både i industriländer och i utvecklingsländer. Virus är orsaken till omkring 70 % av alla fall av infektiös diarré i den pediatriska åldersgruppen. Rotavirus är en mindre vanlig orsak hos vuxna tack vare uppnådd immunitet.

Noroviruset är den huvudsakliga orsaken till gastroenterit hos vuxna i Amerika och orsakar mer än 90 % av utbrotten. Dessa lokala epidemier förekommer oftast då grupper av människor under en tid vistas fysiskt nära, som på kryssningsfartyg, sjukhus eller på restauranger. Man kan även bära på infektionen efter att diarrén har upphört. Noroviruset orsakar cirka 10 % av fall hos barn.

Bakteriella miniatyr|Salmonella enterica-serotyp Typhimurium (ATCC 14028) sedd i mikroskop vid en förstoring på 1000 gånger och med Gramfärgning. I industriländer är Campylobacter jejuni den primära orsaken till bakteriell gastroenterit och hälften av all fall kan kopplas ihop med exponering för fjäderfän. Hos barn orsakar bakterier cirka 15 % av fall, och de vanligaste typerna är orsakas av patogenerna Escherichia coli, Salmonella, Shigella och Campylobacter. Om mat kontaminerats med bakterier och förvaras i rumstemperatur under flera timmar förökar sig bakterierna, vilket ökar risken för infektion hos dem som äter maten. Några födoämnen som vanligen kopplas ihop med magsjuka är rått eller otillräckligt tillagat kött, fågel, fisk och skaldjur; samt ägg, råa groddar; opastöriserad mjölk och mjuka ostar; och frukt- och grönsakssafter. I utvecklingsländer, särskilt i Afrika i områden nedanför Sahara och i Asien, är kolera en vanlig orsak till gastroenterit. Infektion sprids då vanligen via vatten eller mat som kontaminerats.

Toxigena Clostridium difficile är en betydande orsak till diarré och förekommer oftare hos äldre. Småbarn kan bära på dessa bakterier utan att utveckla symptom. Det är en vanlig orsak till diarré hos personer som är intagna på sjukhus och kopplas ofta ihop med antibiotikaanvändning.Staphylococcus aureus-orsakad diarré kan också förekomma hos personer som har använt antibiotika. "Montezumas hämnd" (turistdiarré) är vanligtvis en typ av bakteriell gastroenterit. Syrahämmande mediciner verkar öka risken för allvarlig infektion efter exponering för en rad organismer, exempelvis arter av Clostridium difficile, Salmonella och Campylobacter. Risken ökar för individer som behandlas med protonpumpshämmare jämfört med de som tar H2-antagonister.

Parasitiska Ett antal protozoer kan ligga bakom gastroenterit – vanligen Giardia lamblia – men även Entamoeba histolytica och Cryptosporidiumarter förekommer. Som grupp förorsakar de tillsammans crika 10 % av fall hos barn. Giardia förekommer oftare i utvecklingsländer, men orsakar i viss mån gastroenterit över hela världen. Förekomsten är vanligare hos personer som har rest i områden med hög prevalens, hos barn som är i dagvård, hos män som har sex med män, och efter olika former av katastrofer.

Överföring Överföring kan ske via intag av kontaminerat vatten eller då personer delar privata föremål. På platser som har regn- och torrperioder blir vattenkvaliteten vanligtvis sämre under regnperioderna vilket korrelerar med ökad sjukdomsindicidens eller utbrott. I områden i världen med säsonger är infektioner vanligare under vintern. Flaskmatning av småbarn med flaskor som inte rengjorts ordentligt utgör en betydande orsak globalt sett. Infektion är också förknippad med dålig hygien, särskilt hos barn, bland trångbodda, och hos personer med dålig näringsstatus. Efter att ha utvecklat tolerans kan vuxna bära på vissa organismer utan att uppleva tecken eller symptom och således fungera som naturliga källor till smitta. Medan vissa agens (som Shigella) endast förekommer hos primater, kan andra förekomma hos en rad olika djur (som Giardia).

Icke-infektiösa Det finns ett antal icke-infektiösa orsaker till inflammation i mag- och tarmkanalen. Några av de vanligaste är mediciner (som NSAID), viss mat som innehåller laktos (hos laktosintoleranta) och gluten (hos personer med celiaki). Crohns sjukdom är också en icke-infektiös orsak till (ofta allvarlig) gastroenterit. Sjukdom till följd av toxiner kan också förekomma. Några födoämnesrelaterade tillstånd som kopplas ihop med illamående, kräkningar och diarré är: ciguateraförgiftning på grund av intag av kontaminerad rovfisk, intag av makrillfiskar, förknippat med intag av vissa typer av rutten fisk, tetrodotoxinförgiftning på grund av intag av bland annat blåsfisk samt botulism vanligen beroende på mat som inte förvarats korrekt.

Patofysiologi Gastroenterit definieras av kräkningar eller diarré och beror på en infektion i tunn eller tjocktarmen.Mandell 2010 Chp. 93 Förändringarna i tunntarmen är i regel icke-inflammatoriska till skillnad från förändringarna i tjocktarmen, vilka är inflammatoriska. Antalet patogener som krävs för att ge upphov till en infektion varierar från så få som en (gäller Cryptosporidium) till så många som 108 (gäller Vibrio cholerae).

Diagnos Gastroenterit diagnostiseras vanligtvis kliniskt utifrån de tecken och symptom som uppvisas hos individen. Normalt krävs inte att man fastställer den exakta orsaken bakom symptomen, eftersom detta i stort inte förändrar behandlingen av tillståndet. Emellertid kan det finnas behov att genomföra avföringsodling för de individer som uppvisar blod i avföringen, de som kan ha varit utsatta för matförgiftning, och de som nyligen rest i utvecklingsländer. Diagnostiska prover kan också tas för övervakning. Eftersom hypoglykemi förekommer hos cirka 10 % av späd- och småbarn, har det rekommenderats att serum-glukos mäts för denna population. Elektrolyter och njurfunktion rekommenderas också att uppföljas vid oro för svår dehydrering.

Dehydrering En viktig del av utvärderingen är att fastställa om en individ är dehydrerad eller inte. Dehydrering delas vanligtvis in i lindriga (3–5 %), medelsvåra (6–9 %), och svåra (≥ 10 %) fall.Hos barn är de mest tillförlitliga tecknen på medelsvår eller svår dehydrering utdragen kapillärfyllning, svag hudturgor och onormal andning. Andra användbara fynd (då de kombineras) kan vara insjunkna ögon, minskad aktivitet, brist på tårar och muntorrhet. Normal urinproduktion och oralt vätskeintag ses som positivt. Laboratorietester är till liten klinisk nytta för att fastställa graden av dehydrering.

Differentialdiagnos Andra potentiella orsaker till tecken och symptom som efterliknar de som förekommer vid gastroenterit och bör uteslutas är bland annat blindtarmsinflammation, volvulus, inflammatorisk tarmsjukdom, urinvägsinfektioner och diabetes mellitus. Pankreasinsufficiens, korttarmssyndrom, Whipples sjukdom, glutenintolerans och missbruk av laxermedel kan också övervägas. Differentialdiagnosen kan vara något svårbedömd, om personen ”endast” kräks eller har diarré (snarare än både och).

Blindtarmsinflammation kan förekomma med kräkningar, buksmärta och lite diarré hos upp till 33 % av fallen. Detta skiljer sig från den stora andelen diarréer som är typiska för gastroenterit. Lung- eller urinvägsinfektioner hos barn kan också leda till kräkningar eller diarré. Klassisk diabetisk ketoacidos (DKA) har symptomen buksmärta, illamående och kräkningar men ingen diarré. En studie fann att 17 % av barn med DKA först diagnosticerades med gastroenterit.

Förebyggande miniatyr|Procentandel rotavirusprover med positiva resultat, per övervakningsvecka, USA, juli 2000 – juni 2009.

För att undvika magsjuka bör man:vårdguiden tvätta händerna efter toalettbesök och innan man äter något eller lagar mat ha det rent i köket använda olika skärbrädor till kött och grönsaker förvara maten kallt och värma upp den ordentligt vid tillagning och kyla ned den hastigt efteråt. Man bör inte heller låta den stå framme i rumstemperatur.

Livsstil