thumb|280px|En flod i Amazonas.
Amazonas regnskog, ofta bara Amazonas, är en tropisk och subtropisk regnskog i Sydamerika. Amazonområdet omfattar 7 miljoner km², men själva regnskogen har en yta på 5,5 miljoner km² (drygt 12 gånger Sveriges yta) i nio länder: Brasilien (med över 60 procent av regnskogen), Colombia, Peru, Venezuela, Ecuador, Bolivia, Guyana, Surinam och Franska Guyana (Frankrike).
Regnskogen representerar över hälften av världens återstående regnskogar och är den mest artrika tropiska regnskog som existerar. Stora delar av Amazonas regnskog är allvarligt hotad, och enligt WWF har 17 procent av den ursprungliga regnskogen gått förlorad på grund av avskogning.
Uppkomst och naturhistoria Amazonas anses av vissa forskare ha kunnat bildas redan under sen Krita, när dinosaurierna fortfarande dominerade på jorden. De enda bevisen som finns för en regnskog i Amazonasbäckenet under den här perioden är dock fynd av pollen. Andra forskare anser att regnskogen förmodligen inte uppstod förrän efter att dinosaurierna hade dött ut för cirka 64,5 miljoner år sedan.
Omfattningen av regnskogen under den tidigaste perioden är fortfarande starkt omtvistad. Det råder dock bred enighet om att under tidig eocen, för cirka 55 miljoner år sedan, var regnskogen omfattande.
Anderna bildas thumb|300px|right|Amazonfloden rann en gång i tiden åt andra hållet genom regnskogen. Under den tidigaste perioden av Amazonas rann Amazonfloden västerut, istället för österut som idag. Sydamerika var för ungefär 130 miljoner år sedan en del av Gondwana, och när den Sydamerikanska kontinentalplattan skiljdes från denna fick floderna en västlig riktning på grund av det höglandsmassiv i de östra delarna av kontinenten som uppstod vid separationen från Gondwana. Allt ändrades dock när den Sydamerikanska kontinentalplattan för ungefär 50 miljoner år sedan kolliderade med Nazcaplattan, något som skapade bergskedjan Anderna. Samtidigt skapades en betydligt mindre bergskedja, Purusbergen, i centrala Amazonas som delade upp vattenflödet i två delar.
Vid kollisionen med Nascaplattan hindrades vattenflödet västerut och i västra Amazonbäckenet uppstod ett grunt hav. Efterhand fylldes området med sediment och övergick alltmer till en enorm träskliknande insjö där flera av de havslevande djur som blivit fångade anpassade sig till sötvatten. Det finns till exempel 20 arter av stingrockor i Amazonfloden, familjer som normalt återfinns i havet. Till slut hade landet höjts så mycket i väster att vattnet för omkring 10 miljoner år sedan bröt igenom sandstensmassiven i mellersta Amazonas. Detta var den moderna Amazonflodens verkliga födelse.
Påverkan av klimatförändringar Flera forskare har betonat att regnskogen i Amazonas drabbats hårt av de lägre temperaturer och torrare klimat som forna istider förde med sig och att Amazonasbäckenet då huvudsakligen ska ha varit täckt av savanner med små isolerade zoner, så kallade refugier, där regnskogen kunde överleva. Isoleringen kan ha skyndat på evolutionen vilket spekuleras vara en viktig orsak till den oerhörda biodiversitet som Amazonas uppvisar. Vid slutet på varje istid återuppstår långsamt regnskogen till sin fulla storlek och nya arter sprids.
Det finns dock även flera kritiker till hypotesen om refugier, på grund av bristen på data som stödjer den. Bland annat har man inte sett någon nämnvärd minskning av pollen i sedimenten från senaste istiden, annat än möjligen i regnskogens yttersta utkanter. Det har även presenterats data på kolisotoper i sediment från Amazonfloden som motsäger en omfattande savannisering av regnskogen. Däremot finns tecken som tyder på att mindre nederbörd föll i Amazonas under istiden, vilket anses bero på att skogstäcket då var mindre omfattande.Colinvaux, P.A., De Oliveira, P.E. 2000. Palaeoecology and climate of the Amazon basin during the last glacial cycle. Wiley InterScience. (abstract) Skogstäcket minskade därmed troligen i någon omfattning, men om minskningen var så pass stor att refugier bildades under denna eller andra istider är fortfarande en öppen fråga.
Även globalt varmare temperaturer kan visa sig skadliga för regnskogen. En klimatmodell över framtida klimatförändringar från utsläpp av koldioxid visar att området skulle kunna få drastiskt mindre regn och ökande temperaturer, vilket enligt vissa forskare skulle kunna leda till en nästan fullständig förlust av regnskogen i Amazonbäckenet fram till år 2100.Cox, Betts, Jones, Spall and Totterdell. 2000. Acceleration of global warming due to carbon-cycle feedbacks in a coupled climate model. Nature, 9 november 2000. (prenumeration krävs)Radford, T. 2002. World may be warming up even faster. The Guardian. Andra modeller visar däremot på andra resultat när det gäller mängden av nederbörd, och uppskattningar finns för allt från svaga ökningar till de dramatiska minskningar som nämnts ovan.Houghton, J.T. et al. 2001. Climate Change 2001: The Scientific Basis . Intergovernmental Panel on Climate Change. Resultaten visar att regnskogen under 2000-talet kan hotas av den globala uppvärmningen.
Klimat thumb|325px|right|Vatten avdunstar efter en regnskur i Amazonas. Klimatet i Amazonas är precis som i andra tropiska regnskogar hett och fuktigt; frost är ett okänt koncept. Det finns två huvudsakliga säsonger – regnsäsongen och den tre till fem månader långa torra säsongen – men även under den torra säsongen får området ofta betydande mängder regn. Under regnsäsongen är vädret ofta mycket blött med regnskurar över hela dagen och de kraftigaste på eftermiddags- och kvällstid. Vädret under den torra säsongen är vanligen soligt, men regnskurar på eftermiddagen är inte ovanliga. Vissa områden av Amazonas, till exempel i närheten av Iquitos i Peru, har ingen tydlig uppdelning i säsonger. De flesta områdena i Amazonas får årligen mellan 2 000 och 3 000 mm regn, men lokala variationer förekommer. Medeltemperaturen i Amazonas är ungefär 27 °C året runt.
Amazonas är en viktig kolsänka, genom sin förmåga att lagra koldioxid i träd och mark. I en studie från 2021 kunde en grupp klimatforskare dock visa att Amazonas mellan 2010 och 2019 släppte ut 20 procent mer koldioxid än vad regnskogen band fast. Amazonas förmåga att lagra koldioxid har enligt forskaren David Lapola halverats mellan 1990-talet och 2021.
Vattencykeln En stor del av fuktigheten i regnskogen förses av träden genom transpiration från bladen, varifrån vattenångan blandas med atmosfären där den bidrar till nybildandet av regnmoln. Det anses att 50–80 procent av fuktigheten i centrala och västra Amazonas behålls i området genom denna cykel.
Men när skogen huggs ner minskar transpirationen till atmosfären. Vattnet rinner då istället ut i havet, vilket minskar mängden moln och regn över Amazonas och omkringliggande områden. Detta kan hota flera träd som i sin tur förlorar sin förmåga att förse atmosfären med fuktighet. En annan fara för vattencykeln är de hastigt smältande glaciärerna i Anderna vilka står för upp till 50 procent av vattnet i övre Amazonas.
Amazonas försörjer inte bara 50 procent av sin egen nederbörd, utan påverkar även mönster för nederbörden i Afrika och Nordamerika. I takt med att Amazonas avskogas riskerar nederbörden att störas både i Amazonas själv och på närliggande kontinenter, vilket tydligt kommer påverka jordbruk och tillgången på sötvatten. Om mer än 25 procent av Amazonas avskogas riskerar man att gå över en brytpunkt där regnskogen dör. Torrperioderna kommer bli längre, bränderna fler, och till slut skulle Amazonas förvandlas till ett savannlandskap. 2021 var mellan 15 och 17 procent av Amazonas avverkat.
Biologisk mångfald Fuktiga tropiska regnskogar är de mest artrika biom som finns på jorden, och amerikanska regnskogar är genomgående mer artrika än sina asiatiska och afrikanska motsvarigheter. Som den artikaste regnskogen i Amerika har Amazonas en unikt hög biodiversitet.
Växtlighet mini|200px|höger|Träd i Amazonas i närheten av Macapá. Den mest synliga delen av Amazonas regnskog är givetvis träden, och från luften ser det ut som ett enhetligt och oavbrutet grönt täcke som sträcker sig bortom horisonten. När man kommer närmare börjar den oerhörda komplexiteten synas genom en stor variation av trädarter. På 0,4 hektar (1 acre) har man räknat till så många som 100 arter träd, och nästan ingen av dem med fler än ett exemplar.
Skogen i Amazonas kan precis som i de flesta regnskogar delas upp i olika lager. Överst i regnskogen, 30-40 meter över marken, sträcker sig soltörstande jättar som bildar det till synes ogenomträngliga skogstaket. Vissa enskilda träd, kända som emergenter, växer dock ännu högre (upp till 60–70 meters höjd) och bildar öar ovanför skogstaket. Dessa har ofta omfattande rotsystem som hjälper till att stötta träden när stormar drar förbi.
Vanliga arter i det översta lagret är gummiträd, paranöt och sapucaia. Under det översta lagret finns ett par lager med skuggtoleranta träd, som olika arter palmer, fikon, och mahogny. En stor mängd epifyter, växter som lever på andra växter, finns i detta lager. Exempel på dessa är otaliga arter orkidéer, mossor och lavar. Allt är sedan sammanbundet med ett omfattande nätverk av lianer. Den lägsta nivån i regnskogen befinner sig nästan utan undantag helt i skugga. Så pass lite ljus når ner så långt att få växter överlever här. Det kan därför vara förvånansvärt lätt att färdas till fots i regnskogen.
Över 40 000 olika växtarter från Amazonas har beskrivits vetenskapligt, men det verkliga antalet förmodas vara betydligt större än det.
Insekter mini|200px|höger|Morpho peleides, en av flera miljoner insektsarter i Amazonas. Den stora majoriteten av alla djurarter i Amazonas är insekter. Uppskattningar har gett vid handen upp till flera tiotal miljoner arter. Insekterna är precis som i alla andra tropiska biom generellt större och färggladare än dess motsvarigheter i icke-tropiska områden.
För den som reser i Amazonas regnskog är insekterna vanligen mycket mer besvärliga och farliga än de faror många först tänker på som anakondor, pirayor eller krokodiler. Enorma mängder myggor plågar både djur och människor och kan smitta dessa med sjukdomar som malaria och gula febern. Dessutom finns aggressiva myror som ständigt gör sig påminda.
De insekter som ofta anses som mest besvärliga är emellertid vissa sandflugor, vars bett kan klia i dagar. Dessa ställde till exempel till det för den tidigare amerikanska presidenten Theodore Roosevelts expedition till området. Andra vanliga insektsarter i Amazonas regnskog är eldflugor, bin, bålgetingar, getingar, skalbaggar, kackerlackor, tusenfotingar, cikador, skorpioner, fästingar och fjärilar.
De flesta insektsarterna kan dock hittas bland träden, ett område av regnskogen som bara utforskats på allvar sedan 1990-talet. I vissa områden kan de flesta insekter man hittar tillhöra nya arter, och av de flesta insektsarterna man fångar hittar man bara ett exemplar vid varje undersökning. De vanligaste metoderna för att fånga in insekter är att använda nät eller släppa ut insektsgift i gasform, och sedan fånga upp insekterna på vitt tyg när de faller ner.
Däggdjur mini|200px|höger|Jaguar, en av över 800 kända däggdjursarter i Amazonas regnskog. Mella 427 och cirka 800 arter däggdjur har så här långt konstaterats leva i Amazonas regnskog, merparten av dem är fladdermöss och gnagare. Trots det stora antalet arter överraskas ofta besökare av att de ser så få däggdjur. Orsaken är till stor del att många av Amazonas däggdjur är nattaktiva eller endast lever högt uppe i träden. Många av däggdjuren är också mycket skygga och drar sig tillbaka långt innan en turist lyckas lägga märke till dem.