Falangen var en konstpolitisk sammanslutning av svenska konstnärer, som första gången framträdde med en utställning på Liljevalchs konsthall i Stockholm hösten 1922. Sammanslutningen kom att dominera det svenska utställningslivet under 1920-talet.
Gruppens stomme utgjordes av 1909 års män, det vill säga den unga modernistiska genombrottsgeneration som gått i lära hos Henri Matisse. Dock omfattade sammanslutningen konstnärer som representerade många olika stilar som intim realism, naivism och expressionism men även klassicism.
Nästan alla konstnärer i Falangen ingick i konstutställningen Nordisk Konst på Göteborgs jubileumsutställning 1923. 1926 gick Falangen med i den skandinaviska sammanslutningen Unionalen, som bildats samma år, och kom sedermera att upplösas.
Följande 18 konstnärer var ledande i gruppen, men även andra tillhörde Falangen vid olika tillfällen:
Leander Engström Arvid Fougstedt Nils Dardel Einar Jolin Otte Sköld Birger Simonsson Arthur Percy Carl Ryd Gideon Börje Hilding Linnqvist Vera Nilsson Sigfrid Ullman Torsten Palm Gunnar Svenson Axel Nilsson Frithjof Schüldt Eric Hallström Nils Möllerberg
Referenser Noter
Tryckta källor Svensk uppslagsbok. Malmö 1931.
Kategori:Konstnärsgrupper i Sverige