TajgablåstjärtBirdLife Sveriges Taxonomikommitté (2014) Förändringar i listan över holarktis fåglar, Vår Fågelvärld, vol.73, nr.2, sid:36-45 (Tarsiger cyanurus) är en liten tätting i familjen flugsnappare.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11 Den häckar från Finland österut genom Ryssland till Japan. Idag anses den även vara en mycket sällsynt men etablerad svensk häckfågel i norra Norrlands inland. Vintertid flyttar den huvudsakligen till Sydostasien. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Tajgablåstjärt och himalayablåstjärt behandlades tidigare som en och samma art under namnet blåstjärt.
Utseende och läte Till storleken är tajgablåstjärten något större än en rödhake, 13–14 cm. Hos båda könen är som namnet avslöjar stjärten blå, med typiska orangefärgade kroppssidor. Den adulta hanen har vackert dovt blå ovansida, på övergump, stjärtsida, vingknoge och hjässida klarare blå, medan undersidan är vit. Honor och unga hanar är mer diskret färgade olivgrå ovansida och smutsvit undersida. Förutom orange på flankerna är det gråsolkiga bröstet samt den vitaktiga haklappen och ögonringen karakteritiska. Den knycker ofta på stjärt och vingar.
thumb|left|Hona eller ungfågel.
Sången som framförs från en trädtopp, ofta i gryningen, är en rask, kort och vemodig strof, djupare och klarare än rödstjärtens, "itjy-tjyrr-tjetjetjujurr". Oroslätet är ett rakt "viht" eller ett dämpat "track".
Hane Himalayablåstjärt, tidigare en underart till cyanurus, skiljer sig från tajgablåstjärten genom blått istället för vitt ögonbrynsstreck framför ögat, djupare blå ovansida, koboltblått på övergump och yttre delarna av stjärten, ej djupt turkosblått och vitare undersida med mer utbredd fläckning på bröstet. Den har även längre stjärt och avvikande sång med bland annat färre toner.del Hoyo, J., Collar, N. & Christie, D.A. (2020). Himalayan Bush-robin (Tarsiger rufilatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/1344064 12 january 2020).
Systematik Tajgablåstjärten behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas upp i några underarter. Tidigare inkluderades qilianblåstjärten (T. albocoeruleus) som förekommer i nordcentrala Kina, men denna urskildes 2024 som egen art baserat på skillnader framför allt i genetik och läten.Wei, C, Sangster, G, Olsson, U, & 12 others. Cryptic species in a colorful genus: Integrative taxonomy of the bush robins (Aves, Muscicapidae, Tarsiger) suggests two overlooked species. Molecular Phylogenetics and Evolution, vol 175. DOI: https://doi.org/10.1016/j.ympev.2022.107580 Svenska Birdlife Sverige kategoriserar dem dock ännu som en och samma art.
Längre tillbaka behandlades länge de båda taxonen cyanurus och rufilatus som underarter till arten Tarsiger cyanurus som då bar trivialnamnet blåstjärt. Studier visar dock att de utgör två goda arter varför Tarsiger cyanurus fick det nya namnet tajgablåstjärt och Tarsiger rufilatus fick namnet himalayablåstjärt.Club300, fyndstatistik
Familjetillhörighet Tajgablåstjärt ansågs fram tills nyligen, liksom bland andra buskskvättor, stentrastar, rödstjärtar vara små trastar. DNA-studier visar dock att de är marklevande flugsnappare (Muscicapidae) och förs därför numera till den familjen.Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) , Zool. Scripta 39, 213-224.
Utbredning Tajgablåstjärten är en flyttfågel som häckar på tajgan i norra Asien, från några mindre populationer i Sverige och Finland genom stora delar av norra Ryssland till Kamtjatka och norra Japan. Arten övervintrar i södra Kina, Stora Sundaöarna, Myanmar, Thailand och Laos. Den återvänder till häckningsplatserna från mitten av maj, i Sverige troligen ofta senare.
thumb|Hane tajgablåstjärt fotograferad under flyttningen i Taiwan.
Artens västliga utbredningsområde har under lång tid ökat västerut in i Finland men populationen väster om Uralbergen är utspridd på några få mindre områden. Den har tillfälligt häckat i Norge och Estland.SLU Artdatabanken (2026). Artfakta: tajgablåstjärt (Tarsiger cyanurus), läst 2026-04-26
I övriga Västeuropa är den en tillfällig men starkt ökande gäst, främst på höstflytten och några få individer har även observerats i Nordamerika.Larsson (2001)
Förekomst i Finland Tajgablåstjärten etablerade sig i Finland i början av 1950-talet, främst i landets östra delar med Kuusamo som ett viktigt kärnområde. Sedan slutet av 1980-talet ökade beståndet kraftigt, även om antalet fluktuerar stort mellan åren. Under 2000-talen uppskattas det genomsnittliga beståndet till 350–500 par. Expansionen västerut och de höga populationstopparna tros vara kopplade till varma vårar och ett förändrat klimat.
Förekomst i Sverige Tajgablåstjärten är en sentida invandrare i den svenska fågelfaunan med ursprung från öster. De första häckningarna i landet konstaterades 1996 och beståndet har sedan ökat kraftigt under 2000-talet. Artens utbredningsområde omfattar idag skogslandet i nordöstra Norrland, från Västerbotten och nordligaste Ångermanland i söder till de nordliga lappmarkerna. De högsta populationstätheterna återfinns i Norrbotten.Svensson, M., Grahn, J., Green, M., Lignell, N., Nilsson, J. & Tjernberg, M. (2023-2025). Rödlista 2025 – expertkommittén för fåglar, Uppsala: SLU Artdatabanken, läst 2026-04-26
Första fyndet i Sverige var en 1K som sågs mellan den 27 och 29 december 1965 i Vallåkra i Landskrona i Skåne. Sen ökade observationer i landet från slutet av 1980-talet. Sommaren 1996 gjordes det första häckfyndet då sex individer, varav en hona befann sig i Naakajärvi ekopark i Pajala kommun i Norrbotten.Tajgablåstjärt, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
Ekologi Tajgablåstjärten häckar i Sverige och Finland i barrskogar, helst i kuperad terräng i fuktig och mossrik granskog med inslag av björk. Längre österut är den mindre kräsen och kan också förekomma i andra typer av skogar, till exempel björkskog. Sången upphör snabbt när hanen attraherat en hona, men i västra delen av utbredningsområdet där antalet oparade hanar är stort kan dessa, ofta ettåringar, sjunga långt in på sommaren. Den bygger sitt bo nära marken, exempelvis i en rotvälta, stubbe eller ihålig stam, där den lägger tre till fem ägg som ruvas av honan.
Föda Under häckningstiden utgörs födan av insekter och andra småkryp, men under flyttning och övervintring äter den också frön och bär. Jämfört med rödhaken är den mindre markbunden under födosöket.
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig. Beståndsutvecklingen är dock okänd. Notera dock att IUCN inkluderar qilianblåstjärten i bedömningen. Den sammanlagda världspopulationen uppskattas till mellan nio och 18 miljoner adulta individer.
Status i Sverige I Sverige har arten under 2000-talet genomgått en kraftig populationsökning. På grund av detta sänktes artens hotstatus på Artdatabankens rödlista 2025 från starkt hotad (EN) till sårbar (VU). Det svenska beståndet uppskattas till cirka 440 reproduktiva individer. Även om utbredningsområdets totala storlek överskrider gränsvärdet för rödlistning, uppfyller arten kriterierna för sårbar (VU) baserat på dess begränsade förekomstarea (AOO), som skattas till 880 km². Trots att populationen i Finland har ökat kraftigt, sker ingen ytterligare nedgradering av hotkategorin på grund av artens starka beroende av naturskog.
Referenser Delar av artikeln är översatt från engelskspråkiga wikipedias artikel Red-flanked Bluetail Noter
Källor Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Fåglar i palearktiska regionen Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Flugsnappare