Taj Mahal ( ; bokstavligen "palatsets krona") är ett mausoleum i Agra i Indien som mogulhärskaren Shah Jahan lät uppföra över sin älsklingshustru Mumtaz Mahal. Bygget påbörjades 1632 och slutfördes omkring 1643. Många arkitekter var involverade i arbetet med Taj Mahal, men den persiska Ustad Ahmad Lahauri framstår som den som troligen haft det största inflytandet.UNESCO advisory body evaluation Ustad Isa antas ha varit assisterande arkitekt.
Taj Mahal anses generellt vara det mest praktfulla exemplet på mogularkitektur, en arkitektur i en stil som kombinerar element från muslimsk och indisk arkitektur. Det vita kupolförsedda mausoleet är den mest kända delen av monumentet av alla de olika byggnader som Taj Mahal består av. Byggnaden pryds av persisk kalligrafi.
1983 togs Taj Mahal upp på Unescos världsarvslista med motiveringen "ett universellt beundrat mästerverk bland världsarv." Den 7 juli 2007 utsågs Taj Mahal till ett av världens sju nya underverk.
Ursprung och inspiration miniatyr|150px|Shah Jahan, som lät bygga Taj Mahal Shah Jahan var härskare över mogulriket under dess blomstringstid. När hans andra maka Mumtaz Mahal dog 1631 i samband med att hon födde sitt fjortonde barn, dottern Gauhara Begum, sörjde Shah Jahan så intensivt att han beslutade att uppföra ett stort palats till hennes minne som blev kallat Taj Mahal.Muhammad Abdullah Chaghtai Le Tadj Mahal D'Agra (Hindi). Histoire et description (Brussells) 1938 s 46'Abd al-Hamid Lahawri Badshah Namah Ed. Maulawis Kabir al-Din Ahmad and 'Abd al-Rahim u-nder the superintendence of Major W.N. Lees. Vol. I Calcutta 1867 pp384-9 ; Muhammad Salih Kambo Amal-i-Sal\lih or Shah Jahan Namah Ed. Ghulam Yazdani Vol.I (Calcutta) 1923 s. 275 Uppförandet av mausoleet inleddes kort efter Mumtaz död. Huvudmausoleet stod färdigt 1638, och de omgivande byggnaderna och trädgården färdigställdes fem år senare.
Den franske resenären François Bernier, som besökte Agra 1663, skrev följande: Jag ska avsluta detta brev med en beskrivning av de två fantastiska mausoleer, vilka gör att Agra rankas över Delhi. Ett uppfördes av Jehan-guyre [sic] till hans far Ekbars ära; och Chah-Jehan uppförde det andra till minnet av sin makas Tage Mehale, en sådan extraordinär och hyllad skönhet, i vilken hennes make var så förälskad att det sägs att han var henne trogen hela livet och att han vid hennes död blev så förtvivlad att han var nära att gå i graven för henne.François Bernier "Letter to Monsieur de la Mothe le Vayer. Written at Delhi [sic] the first of July 1663" Travels in the Moghul Empire A.D. 1657-1668 (Westminster: Archibald Constable & Co.) 1891 s. 293
Influenser miniatyr|150px|Humajuns grav som uppfördes 1560 har samma stil som Taj Mahal Taj Mahal omfattar och omformar många stiltraditioner, särskilt inom persisk och tidig mogularkitektur. Inspiration kom från flera timuridbyggnader i nuvarande Iran, Afghanistan och Uzbekistan. Bland dessa finns Fredagsmoskén i Isfahan, Gur-Emir (Timurs grav i Samarkand – stamfadern till moguldynastinChaghtai Le Tadj Mahal s. 146), Humajuns grav, Itmad-Ud-Daulahs grav (kallas ibland Baby Taj) och Shah Jahans egen Jama Masjid i Delhi. Under hans beskydd förfinades den moguliska byggnadskonsten.Copplestone, s.166 Tidigare mogulbyggnader var huvudsakligen byggda i röd sandsten, men Shah Jahan bidrog till användande av vit marmor med halvädelstenar. Under mogulperioden utvandrade många persiska konstnärer och arkitekter till Indien.
Trädgården miniatyr|200px|vänster|Taj Mahal, sett från floden Yamunas norra bank. Byggnadskomplexet ligger i och kring en 300 × 300 meter stor chahâr bâgh (en formell persisk trädgård uppdelad i fyra delar). Trädgården har upphöjda gångar som delar in varje fjärdedel i 16 nedsänkta parterrer eller blomrabatter. En upphöjd vattentank i marmor mitt i trädgården, mitt emellan graven och porten, en linjär reflekterande bassäng i nord-sydlig riktning reflekterar Taj Mahal. I resten av trädgården finns trädalléer och fontäner.
Charbaghträdgårdar infördes i Indien av den förste mogulhärskaren Babur, inspirerad av persiska trädgårdar. Syftet med en charbagh är att den ska påminna om paradisets trädgårdar (från persiskans paridaeza — en muromgärdad trädgård). I sufiska texter från mogulperioden beskrivs paradiset som en idealträdgård, fylld av överflöd. Vatten spelar en stor roll i dessa beskrivningar. I paradiset finns, enligt dessa texter, fyra floder som mynnar från en central källa eller berg och delar in trädgården i nord, väst, syd och öst.
miniatyr|200px|höger|Gångvägar längs den reflekterande bassängen De flesta av mogulcharbagherna är rektangulära, med en grav eller en paviljong i mitten av trädgården. Taj Mahals trädgård är ovanlig i och med att graven ligger i den bortre änden av trädgården. Upptäckten av Mahtab Bagh eller "Månskensträdgården" på andra sidan av floden Yamuna möjliggör en annan tolkning — den att Yamunafloden själv omfattades av trädgårdsutformningen och sågs som en av paradisets floder.
Trädgårdens utformning och dess arkitektoniska element som dess fontäner, tegelstens- och marmorgångvägar och geometriska rabatter påminner om Shalimars trädgård, och kan därför ha skapats av samma person, Ali Mardan.
Tidiga beskrivningar av trädgården berättar om dess växtrikedom, ett överflöd av bland annat rosor, påskliljor och fruktträd. Trädgården förföll dock tillsammans med mogulriket. Då britterna tog över skötseln av Taj Mahal, ändrade de trädgården till att likna Londons gräsmattor.
Övriga byggnader miniatyr|Porten till Taj Mahal Taj Mahal-komplexet omgärdas på tre sidor av en krenelerad mur i röd sandsten. Den sida som vetter mot floden saknar mur. Utanför muren finns ytterligare mausoleer över Shah Jahans andra fruar och en större grav över Mumtaz favorittjänare. De är huvudsakligen byggda av röd sandsten och är typiska för mindre mogulgravar från denna tidsperiod.
På insidan av trädgården har muren arkader, vilka är typiska i hindutempel och senare skulle inkorporeras i mogulmoskéer. Muren bryts av kupolförsedda lusthus (chattris) och små byggnader som kan ha varit utsiktsplatser eller vakttorn, såsom det så kallade Music House, som numera används som museum.
Huvudingången (darwaza) är en monumental byggnad i rödfärgad sandsten. Stilen påminner om tidigare mogulhärskares arkitekturstil. Dess valvportar speglar mausoleets valvportar och dess pishtaqvalv har samma kalligrafi som pryder graven. Den har bas-reliefer med inlagda pietra dura-blomdekorationer. De välvda taken och väggarna har en genomtänkt geometrisk utformning, liknande de som finns i andra sandstensbyggnader i anläggningen.
I bortre ändan finns två stora sandstensbyggnader öppna mot graven. Baksidan på dem går parallellt med de västra och östra murarna.
De båda byggnaderna är som varandras spegelbilder. Den västra byggnaden är en moské, och den andra är jawab (eller gästhuset) vars huvudsyfte var att skapa arkitektonisk balans (och kan ha använts som gästhus under mogultiden). Skillnaden är att jawab saknar en mihrab, en bönenisch i moskén som vetter mot Mekka, och att golven i jawab har en geometrisk utformning, medan moskéns golv har konturer av 539 bönemattor i svart marmor.
Moskén liknar andra som Shah Jahan lät bygga, särskilt Masjid-i-Jahan Numa eller Jama Masjid i Delhi — en lång hall omgiven av tre kupoler. Mogulmoskéer från denna tid delar hallen i tre delar: en större helgedom, med något mindre helgedomar på vardera sidan. Vid Taj Mahal öppnar sig varje helgedom mot ett enormt kupolförsett valv.
Byggnaderna stod klara 1643.
Graven Grund miniatyr|höger|Plan över Taj Mahal, med graven i överkant. miniatyr|Huvudiwan och sidopishtaqer Den vita marmorgraven är Taj Mahals blickfång. Liksom de flesta mogulgravar har många av huvudelementen persiskt ursprung och består av en symmetrisk byggnad med en iwan, en valvformad port krönt av en stor kupol. Graven står på ett kvadratiskt fundament. Den nedre delen av är en stor byggnad med många kammare. I den främsta av kamrarna finns kenotafer över Mumtaz Mahal och Shah Jahan med de faktiska gravarna en våning ned.
Basen är huvudsakligen en kub med rundade hörn, omkring 55 meter på varje sida. På långsidorna finns en massiv pishtaq, eller ett portvalv, som ramar in iwanen, med liknande valvformad balkong ovan. Dessa huvudvalvbågar sträcker sig ovanför byggnadens tak genom en integrerad fasad. På vardera sida om huvudvalvbågen finns ytterligare pishtaqer staplade. Staplade pishtaqer återkommer även i de rundade hörnområdena.
Utformningen är helt symmetrisk på alla sidor av byggnaden. Fyra minareter, en vid varje hörn av sockeln, som vetter mot de rundade hörnen, ramar in graven.
Kupol Marmorkupolen som kröner graven är dess mest spektakulära drag. Den är ungefär lika hög som byggnadens nedre del, omkring 35 meter. Dess höjd förstärks av att den står på en sju meter hög ”trumma”.
På grund av dess form kallas kupolen ofta lökkupol (även kallad amrud eller guavakupol). Toppen av kupolen pryds av en lotusdesign, vilket förstärker dess höjd. Kupolen toppas av en förgylld fial, vilket blandar traditionella persiska och hinduiska dekorationsinslag.
Kupolformen betonas av fyra mindre kupolformade chattrier i dess hörn som efterliknar huvudkupolen. De är öppna genom taket på graven och skänker ljus till interiören. Chattrierna kröns också av förgyllda fialer.
Höga dekorativa spiror (guldastas) sträcker sig från kanterna på basens väggar och betonar domens höjd. Lotusmotiven upprepas både på chattrierna och på guldastas.
Fial Huvuddomen kröns av en förgylld spira eller fial. Fialen var gjord av guld fram till början av 1800-talet, men är numera av brons. Fialen utgör ett tydligt exempel på integrationen mellan traditionella persiska och hinduiska dekorationsinslag. Fialen toppas av en måne, vars spetsar pekar mot himlen, ett typiskt islamiskt motiv, men månens spetsar och fialens spets utgör även en treudd som påminner om en traditionell hinduisk Shivasymbol.
Minareter I hörnen av fundamentet står fyra mer än 40 meter höga minareter som återigen uppvisar Taj Mahals strävan efter symmetri. Tornen skapades som fungerande minareter, ett traditionellt inslag för moskéer, en plats där en muezzin kallar de islamiskt troende till bön. Varje minaret delas in i tre lika stora delar av två balkonger som rundar tornet. Längst upp finns ytterligare en balkong som kröns av en chattri som speglar de som finns på graven.
Chattrierna på minareten har också en lotusdesign krönt av en förgylld fial. Varje minaret, konstruerades på så sätt att om de skulle rasa, skulle de göra det i riktning bort från graven.
Bilder
Utsmyckning Exteriör utsmyckning miniatyr|120px|Fiskbensmönster som skapar en synvilla; pelarens form är samma hela vägen. Nästan varje yta på hela anläggningen har utsmyckats. Dekorationerna på Taj Mahals exteriör anses höra till mogularkitekturens yppersta.
Motiven upprepas och dekoren förfinas proportionerligt. En stor pishtaq har större yta än en mindre.
Utsmyckningen kan delas in i tre kategorier: Kalligrafi Abstrakta geometriska mönster Växtmotiv
Betoningen på det abstrakta och geometriska kommer sig av att islamiska regler förbjöd avbildning av antropomorfa (människoliknande) former.
Utsmyckningen skapades på tre sätt Färg eller stuck lades på väggarnas yta Steninläggning Snideri
Kalligrafi miniatyr|115px|Kalligrafi på en stor pishtaq Verser från Koranen har använts som dekorativa inslag på hela byggnadskomplexet. Kalligrafin är snirklig och så gott som oläslig thuluth-skrift skapad av mogulhovets persiske kalligraf, Amanat Khan, som signerade flera av panelerna. Då man går genom Taj Mahals huvudport, ser man en kalligrafi där det står "Du själ, som har kommit till ro! Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag!" (Citat ur Koranen, sura 89, "Gryningsljuset", vers 27-28)