miniatyr|Två vargar på Kolmårdens djurpark.
Varg i Skandinavien har funnits i betydande utsträckning från istidens slut fram till utrotandet under 1900-talet.
Efter artens återintroducering finns i Skandinavien för närvarande livskraftiga vargbestånd i Sverige och Norge. I Danmark sköts den sista ursprungliga vargen 1813. Från 2013 har det dock regelbundet rapporterats om förekomst av varg på Jylland.
Denna artikel berör primärt varg i Skandinavien, och således belyses endast i förbigående frågor som handlar om varg i Finland. Spontant invandrande vargar kommer dock från Finland eller via Finland från Ryssland.
Historik miniatyr| Ulsted, byens vartegn Staty av Jens Kjær Pedersen, 1941.I Ulsted kan Danmarks sista varg ha funnits. mini|Varggrop i Södra Sandsjö socken, Småland Vargen invandrade till Skandinavien för ungefär 10 000–12 000 år sedan, i samband med att den senaste istiden tog slut. Populationens storlek har därefter haft en variation som skiftat i takt med tillgången på lämpliga bytesdjur.
Den skandinaviska vargstammen tillhör gruppen Nordliga vargar, stora arter med stor hjärna och starka rovdjurständer, som förekommer i Nordamerika, Europa och norra Asien.Hemmer, Helmut (1990). Domestication: the decline of environmental appreciation. Cambridge University Press. , sid:40 På grund av sin storlek och kraftigare tanduppsättning är de ett farligare rovdjur än sina sydeuropeiska släktingar.www.vargfakta.se - Fakta om vargen Det finns dokumentation på att varg förekommit i alla svenska landskap utom på Öland och Gotland.
I Sveriges gamla landskapslagar är det tydligt att varg var vanligt i hela landet. I Västgötalagen står det: "Alla, som i Västergötland bo, ingen undantagen, skola bygga varggård eller hålla vargnät". Magnus Erikssons allmänna landslag från 1347 och i Kristofers landslag från 1442 finns liknande skyldigheter. Förutom vargnät skulle man även äga en varggrop, vargtrumma, vargtång, spjut, gevär och lapptyg. I Olaus Magnus Historia de gentibus septentrionalibus från mitten av 1500-talet står det att vargen är mycket talrik och hemsöker byar på landet under stränga vintrar. I Karl XI:s dagbok från 1689 skriver kungen: "Den 8 november var jag, min son Karl och prins Fredrik uppå jakt i Djurgården och bekommo 10 vargar i stora Lopkärrsbacken, men tvenne sluppo."
Vargens utrotande och återkomst Vargen har länge betraktats som ett skadedjur, redan på 1200-talet påbjöds i de svenska landskapslagarna att bönder skulle hålla redskap för och delta i vargjakt. Torpare och bönder var påbjudna deltagande i rovdjursskall, där drevkedjor med ibland tusentals drevkarlar, gick genom skogarna i jakt på varg och andra rovdjur. Den som inte deltog straffades med böter.www.de5stora.com om vargens historia i Skandinavien. För att uppmuntra jakt infördes genom 1647 års jaktstadga skottpengar på varg. I 1664 års jaktstadga höjdes skottpengen till två daler för en vuxen varg och till en daler för varje dödad vargunge.
Före 1850 var vargar talrika till och med i Skåne, där en fälldes så sent som 1875. Under andra hälften av 1800-talet minskade antalet vargar snabbt i Sverige av flera orsaker som ökat jakttryck, brist på villebråd, ökat användande av stryknin från 1830 samt sjukdomar hos vargen. Under 1850-talet dödades 1 850 vargar i Sverige.Gillis Herlitz & Per Peterson (2011), Vargen : hatobjekt och kramdjur. Liber AB. . Decimeringen av den svenska vargstammen skedde med början i södra Sverige och från 1870-talet verkar den mest ha varit koncentrerad till landets nordligaste delar. Jakt med varggrop, även kallat fångstgrop, förbjöds 1864.
Reduceringen av vargstammen på 1800-talet miniatyr|"Vargjakt på skidor", tecknad på trä av Alex Fussell och graverad av Mason Jackson, i Llewellyn Lloyds Scandinavian Adventures: During a Residence of Upwards of Twenty Years; Representing Sporting Incidents, and Subjects of Natural History, and Devices for Entrapping Wild Animals. With Some Account of the Northern Fauna, 1854.
Kring 1800-talets början var vargpopulationen fortfarande stark och vargen var vanligt förekommande i hela Sverige, utom på Gotland och Öland. Ett högt jakttryck kombinerat med dålig tillgång på mat gjorde att stammen minskade betydligt.Världsnaturfonden, Varg i Sverige
Under åren 1827–1839 dödades omkring 6 790 vargar. För 1840-talet är statistiken mycket ofullständig, men under perioden 1850–1859 utgjorde totalfångsten omkring 1900 vargar för hela landet, och av dessa svarar Norrbottens län ensamt för 434, medan endast ett fåtal fälldes i de tre sydligaste länen och 1 i Stockholms län. I Östergötland, de båda västgötalänen samt Kronobergs län ökade antalet till över 100 per län, i det sistnämnda till 180. Örebro län och Södermanland förefaller däremot ha varit vargfria. Det följande årtiondet, 1860-talet, visar sig vara det för vargstammen i Sverige kritiska decenniet. Visserligen uppgår totalsiffran för i Sverige dödade vargar till 909 och bör troligen ha varit omkring ett 50-tal högre på grund av vissa brister i redovisningen, men i flera län var det de sista resterna av vargstammen, som nu utrotades. Under 1870-talet var det bara de tre nordligaste länen, som kunde uppvisa en verklig vargstam, av vilken 391 dödades, under det att för hela det övriga landet redovisades ett knappt tjugotal dödade vargar. Som exempel på minskningen kan nämnas att i Dalarna dödades på 1860-talet 128 vargar, men på 1870-talet endast 1. Under 1880-talet fanns varg enbart i de tre nordligaste länen, och där fälldes 333 djur, varav 236 i Norrbottens län. Under 1890-talet ökade stammen, sannolikt genom invandring från nordöst. I Norrbottens län dödades under perioden 366, i Västerbotten 107, i Jämtland 266 samt i Dalarna, som tidigare varit vargfritt, 19.
I Norge dödades under första hälften av 1800-talets 300–400 vargar årligen. Liksom i Sverige var 1860-talet det decennium som var avgörande för reduceringen av vargstammen. Under detta årtionde tömdes i stort sett Sydnorge på vargSOU 1999:146 s.62].
Utrotningen av vargen på 1900-talet Den svenska vargstammen år 1900 har uppskattats till ett hundratal djur.Under 1900-talets första decennium hade vargstammarna ungefärligen samma inbördes förhållanden i de tre nordligaste länen, men de hade minskat. I slutsumman för dödade vargar i hela landet, som var 301, ingick de 23 sista vargarna i Dalarna. Under 1920-talet kom en ny invandringsvåg österifrån, som åstadkom en ökning av de i Norrbottens län fällda vargarna till 286. I Västerbottens blev ökningen inte större än till 29, medan invasionen ej var märkbar i Jämtland; där visade sig rentav en fortsatt nedgång i det fällda antalet till 73. 1920–29 dödades i Norrbottens län de tre första åren 55 vargar, men en valpsjukeepidemi minskade sedan stammen, så under de sju följande åren fälldes inte mer än 23 vargar. Även i Västerbottens län hade stammen minskat, så under samma tioårsperiod dödades endast 15 vargar. I Jämtlands län var antalet 34. Under perioden 1930–1937 förekom varg i praktiken endast i de tre nordligaste länen, antalet fällda djur reducerades kraftigt, något som säkerligen kan sammanlänkas med den höga statliga skottpenningen på 550 kronor per djur. Under 1950-talet kan stammen uppskattas till omkring 20 djur.
Den sista kända föryngringen i Sverige ägde rum 1964 i Lule lappmarkMarend 1976, sid. 11 och när vargen fridlystes i Sverige, vid halvårsskiftet 1966Henrik Ekman (2010) Vargen : den jagade jägaren. Norstedts. ., fanns högst ett 10-tal vargar kvar. I Norge fridlystes vargen temporärt 1972Nationalencyklopedin. Läst 2012-04-16 och permanent 1973. Det fanns under vintern 1975–1976 sannolikt endast en varg kvar i Sverige och Norge, en ensam hane i Sarek-PadjelantaMart Marend et al. (1976): Projekt Varg - om vargens situation och framtid i Sverige, Svenska Naturskyddsföreningen, Stockholm, , s.11. Med tanke på att det endast fanns en varg i Sverige och Norge var en naturlig tillväxt högst osannolik,Mart Marend et al. (1976): Projekt Varg - om vargens situation och framtid i Sverige, Svenska Naturskyddsföreningen, Stockholm, , s.23 och med denna individ dog den ursprungliga skandinaviska vargstammen ut."Släktskap och inavel i denskandinaviska vargstammen" av Olof Liberg, Staffan Bensch, Håkan Sand, Petter Wabakken, Douglas Sejberg och Hans Pedersen s.80 www.slu.se - De skandinaviska vargarnas ursprung - Mikael Åkesson, Øystein Flagstad, Håkan Sand, Petter Wabakken, Olof Lidberg, Camilla Wikenros & Johan Månsson
Vargens återkomst miniatyr|Eurasisk varg (Canis lupus lupus) på Polar zoo nära Bardu.
Projekt varg
I syfte att stärka vargens förekomst i Sverige startade Svenska Naturskyddsföreningen år 1971 Projekt Varg.Den ursprungliga tanken med Projekt Varg var att skapa en vargstam om 10–15 individer som rörde sig i norra Värmland, norra Dalarna och angränsande områden i Norge. Man avsåg att begränsa stammens storlek genom avskjutning.www.jaktojagare.se - Bjärvall ville endast ha cirka tio vargar
1976 begärde Svenska Naturskyddsföreningen pengar av regeringen till Projekt Varg för att återskapa en frilevande vargstam i Sverige. Detta skulle ske genom utsättning av vargar uppfödda i djurparker. Inom Projekt Varg ansågs spontan invandring från Finland vara orealistisk, och vintern 1976 hade man en patrull i Finland i syfte att fånga in vilda vargar för att få in friskt blod i de djurparksvargar som senare skulle släppas ut.
Sommaren 1976 presenterade Projekt Varg planer på att skapa ett vilthägn på en kvadratmil vid Eskilsberget söder om Fredriksberg, i gränstrakterna mellan Dalarna, Värmland och Västmanland. I hägnet skulle befolkning och övrigt vilt stängas in med minst 100 djurparksvargar i ett försök att återanpassa dessa till ett liv i det vilda. Man avsåg att finansiera det kostsamma projektet med skattemedel. Projektet genomfördes aldrig.www.infocentrum.se om planerna på en vargfarm
Invandring från öst När första snön föll hösten 1977 konstaterades spår av varg på flera platser i norra Norrland. Det rörde sig om totalt 7–8 djur varav 2 höll till i skogslandet öster om Kiruna och 3 i Stora Sjöfallets nationalpark. Djuren var del av en invandringsvåg som samma år till Finland från dåvarande Sovjetunionen. 1978 skedde en föryngring i Kirunatrakten och på hösten samma år konstaterades en flock på 8 vargar i området. Detta var den första kända föryngringen i Skandinavien efter fridlysningen 1966. De kommande åren dödades vargarna vid både legal och illegal jakt. Inventeringar vintrarna 1980 och 1981 påvisade att det endast fanns en ensam varg kvar i Stora Sjöfallets nationalpark. I maj 1981 sköts även denna individ och Skandinavien var återigen utan känd varg.SOU 1999:146 s.64-65]
Vid 1970-talets slut observerades vargar i norra Värmland samt angränsande delar av Dalarna och Hedmarks fylke i Norge. Först observerades bara enstaka ensamlevande vargar, men vintern 1982/1983 hade ett par etablerats. Denna händelse räknas som starten för återetableringen av den nuvarande skandinaviska vargstammenwww.slu.se - De skandinaviska vargarnas ursprung - Mikael Åkesson, Øystein Flagstad, Håkan Sand, Petter Wabakken, Olof Liberg, Camilla Wikenros & Johan Månsson . De valpar som föddes var den första kända föryngringen i södra Skandinavien sedan 1918. Därefter har föryngring skett i Mellansverige varje år utom 1986.SOU 1999:146 s.65] Dessa vargar har med hjälp av DNA-analys konstaterats vara av finskt/ryskt ursprung och den nuvarande skandinaviska vargstammen har inget härstamning från den forna populationen som utrotades."Släktskap och inavel i denskandinaviska vargstammen" av Olof Liberg, Staffan Bensch, Håkan Sand, Petter Wabakken, Douglas Sejberg och Hans Pedersen s.80 Vegårsheiulven blev 1984 den första varg som fälldes legalt efter vargens utrotande i Norge.Tvedestrandposten - Ulven blant «norske attraksjoner»