Brunbjörn (Ursus arctos) är ett växt- och köttätande däggdjur som ingår i familjen björnar och som har ett stort utbredningsområde i holarktis. Grizzlybjörn, kodiakbjörn och den utdöda mexikanska brunbjörnen är alla underarter till brunbjörn.
Utseende Brunbjörnen känns igen på sitt stora huvud, små ögon och öron samt puckeln över frambogen/skulderpartiet. Pälsen är tjock och färgen varierar från ljusbrun till mörkbrun, även brungrå päls kan förekomma. Yngre björnar har ofta en ljusare halsbandslik teckning runt halsen. Brunbjörnen har sommar- och vinterpäls och byter dessa under senvåren respektive tidig höst.Nordens däggdjur (2004) s. 201-206 Brunbjörnen uppvisar en rad lokala variationer över sitt stora utbredningsområde vad gäller storlek, vikt, skallform och färg på päls. Generellt kan man säga att brunbjörnen är större ju längre norrut den förekommer. För lokala morfologiska variationer se Underarter. I en normalt byggd individ har den en längd, från nos till svansrot, mellan 1,7 och 2,8 meter och en mankhöjd på cirka 90 till 150 centimeter. Vikten varierar beroende på årstid, men är som störst på hösten innan vintersömnen. Vikten för en hanne är normalt 100–300 kg, för en hona 60–200 kg.Kortfakta om brunbjörnen Den största svenska björnen som fälldes i Arjeplogs kommun augusti 2019, vägde 352,1 kg. Den skulle kunnat väga mer just innan idegången senare på hösten
Utbredning och systematik Brunbjörnen har ett stort utbredningsområde, det största utbredningsområdet av alla arter av björn, och förekommer i norra palearktis, Alaska, och i västra Kanada. Längre söderut förekommer den bland annat i Karpaterna, Nepal, Pakistan, norra Indien, i delar av Kina och Mongoliet. Många av populationerna i Europa och de sydligare i Asien och Nordamerika är små och isolerade. En gång i tiden förekom den över än större områden, över stora delar av Nordamerika, ända till Mexiko, men även i större delen av Europa, Asien, Mellanöstern och Nordafrika.
Evolution Brunbjörnen tros härstamma ifrån Ursus etruscus. Det äldsta funna fossilet är cirka en halv miljon år gammalt och är funnet i Kina. Arten nådde Europa för ungefär 250 000 år sedan, och Nordamerika kort därefter. Fossila lämningar av brunbjörn ifrån pleistocen är ganska vanliga på de brittiska öarna där de anses ha konkurrerat ut grottbjörnen. Brunbjörnen nådde Alaska för ungefär 100 000 år sedan men dess utbredning expanderade söderut först för 13 000 år sedan. En teori kring detta är att de inte kunde breda ut sig söderut förrän den mycket större björnen Arctodus simus var utdöd.Did Large Predators keep Humans out of North America? Fossil av brunbjörn funna i Ontario, Ohio, Kentucky och Labrador visar att arten uppträtt längre österut än vad som tidigare beskrivits.Bruce McLellan and David C. Reiner (1994). A Review of bear evolution Int. Conf. Bear Res. and Manage. 9(1):85–96
Taxonomi Det råder ingen vetenskaplig konsensus kring brunbjörnens systematik och dess taxonomi är under diskussion. Brunbjörnen uppvisar flera variationer vad gäller storlek, skallform, pälsens färg och andra morfologiska kännetecken. Detta har resulterat i en mängd beskrivna underarter. Vissa taxonomier föreslår så många som 90 underarter. Ofta delas den dock upp i 15-20 underarter men sentida DNA-analyser har bara identifierat fem klader.
Flera paleontologer har föreslagit möjligheten att brunbjörnen har spridit sig söderut i Nordamerika via två olika utvecklingslinjer. Enligt denna teori skulle grizzlybjörnen härstamma ifrån mer smalskallade björnar från norra Sibirien vilka spridit sig till de centrala delarna av Alaska och resten av kontinenten, medan Kodiakbjörnen skulle härstamma ifrån mer bredskallade björnar ifrån Kamtjatka som koloniserade Alaskahalvön. 400px|thumb|Brunbjörnens, och vissa av dess underarters utbredningsområde. Enligt Waits et al., 1998 finns det två utvecklingslinjer i Europa. Den första omfattar Skandinaviens och sydvästra Europas brunbjörnar medan den andra består av populationerna på Balkan och i Sibirien. Enligt samma studie tillhör Kodiakbjörnen samma utvecklingslinje som de mindre individerna i Alaskas centrala delar, medan populationen i Alexanderarkipelagen är en distinkt utvecklingslinje, och den sistnämnda populationen är enligt denna studie genetisk närmare släkt med isbjörnen.L. P. Waits, S. L. Talbot, R. H. Ward, G. F. Shields: Mitochondrial DNA phylogeography of the North American brown bear and implications for conservation. in: Conservation Biology. Blackwell, Boston Mass 12.1998, 408–417.
En annan DNA-studie indikerar istället att alla världens beskrivna underarter av brunbjörn, både nearktiska och palearktiska, genetiskt är mycket lika och deras genetiska fylogeografi inte alls överensstämmer med den traditionella taxonomin. miniatyr|Kodiakbjörnen är en av de största underarterna. Underarter Nedan följer femton av de taxon som länge varit erkända som goda underarter:Wozencraft, W. Christopher (16 november 2005). Order Carnivora (sid:532-628). in Wilson, Don E., and Reeder, DeeAnn M., eds. Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference (3rd ed.). Baltimore: Johns Hopkins University Press, 2 vols. . Mammal Species of the World - Browse: arctos miniatyr|stående|U. a. syriacus har ljusbrun till gråbrun päls. Europeisk brunbjörn (U. a. arctos) är utbredd över nästan hela Europa och förekommer i Skandinavien, Alperna, Baltikum, Pyrenéerna, Tjeckien, Slovakien, Polen, Ungern, och delar av Balkan, som Albanien, Bulgarien och Grekland. U. a. syriacus är jämförelsevis liten och har ljusbrun päls. Den lever i regionen kring Kaukasus och i Sydvästasien. Vissa auktoriteter kategoriserar den som en varietet av europeisk brunbjörn. U. a. beringianus lever i Rysslands asiatiska delar och är ganska storväxt. Kamtjakabjörn (U. a. piscator), är en av världens största björnar och härstammar från den ryska halvön Kamtjatka. Även om vikter på över 600 kilogram har påträffats så väger en hane i genomsnitt 140-320 kilogram vilket är mer än den europeiska brunbjörnen. Längden ligger vanligtvis på ca 2 meter och mankhöjden uppgår normalt till 130 centimeter. I den engelskspråkiga litteraturen kallas underarten för Bergman´s Bear, efter Sten Bergman. Denna underart är utrotningshotad. U. a. crowtheri utdöd underart som fram till 1800-talet levde i norra Afrika i Atlasbergen. Vissa auktoriter som den självständiga arten Ursus crowtheri. Grizzlybjörn (U. a. horribilis) lever i Nordamerika. Kustlevande grizzlybjörnar är kraftigare och tyngre än den europeiska underarten medan björnar i inlandet når ungefär samma storlek som europeisk brunbjörn. Grizzlybjörnen beskrivs som mer aggressiv. Kodiakbjörn (U. a. middendorffi), beskrivs ofta som den största brunbjörnsunderarten. De lever kring Alaskas kust och har fått sitt namn från Kodiak Island. Isbjörnen anses generellt sett vara den största arten av björnar men den största björn som någonsin uppmätts var en Kodiakbjörn i fångenskap. Likt alla kustlevande björnar får den sin storlek genom god tillgång på fet fisk. En hane väger i genomsnitt 312 kilogram men vikter på 700 kilogram har påträffas. U. a. californicus är utdöd som levde i Kalifornien och på halvön Baja California. Underarten hade gyllenbrun päls. Mexikansk brunbjörn (U. a. nelsoni, synonym U. a. mexicanus) är utdöd och levde i norra Mexiko men utrotades troligen under 1960-talet.Bear Specialist Group 1996. Ursus arctos ssp. nelsoni. Från: IUCN 2006. 2006 IUCN Red List of Threatened Species. Läst 20061003. U. a. isabellinus förekommer i norra Indien, Himalaya och Centralasien. U. a. manchuricus förekommer i norra Kina (Manchuriet) och i Mongoliet. U. a. pruinosus förekommer i Tibet och Sichuan, och kännetecknas av blågrå päls. U. a. yesoensis förekommer på den japanska ön Hokkaido. "Sibirisk brunbjörn" (U. a. collaris) förekommer öster om Jenisejfloden i Sibirien, ner till norra Mongoliet, östra Kazakstan och norr om Xinjiang, Kina. Den är större än europeisk brunbjörn men mindre än kamtjatkabjörnen. U. a. lasiotus förekommer vid Kurilerna, Ussuri & Amurfloden, samt delar av Kina och Japan. Den är jämnstor med sibirisk brunbjörn.
The Integrated Taxonomic Information System (ITIS) listar 16 underarter men några av dessa är inte identiska med underarterna i listan som finns här.
Ekologi Föda Både kött och vegetarisk mat är björnens föda. Den äter vad den hittar och menyn består av växter, frukter, insekter, byten och kadaver. Svensk forskning har visat att bär utgör omkring 45 procent av den sammanlagda födan på ett år. Den näst viktigaste födan är myror, motsvarande 20 procent. Björnen äter även gräs, örter och kadaver. De är specialiserade på att slå älgkalvar. I Dalarna, ett av Sveriges björntätaste område med 20–25 björnar per 1 000 km2, dödas årligen omkring 25 procent av älgkalvarna av björn. Men brunbjörnen kan även slå vuxna älgar. Under våren jagar den som mest och under hösten äter den mycket bär men även rötter, ekollon och frön från tallar när det gäller växter som föda.
Det sammanlagda energiintaget under våren och sommaren är 17–33 MJ (4 000–8 000 kcal) per dag. Under hösten, före vintersömnen, är intaget cirka 84 MJ (20 000 kcal) per dag. Under dvalan äter eller dricker björnen ingenting.
Björnens kranium visar att den är allätare. Den har långa hörntänder som används för att döda bytet. Den har även kindtänder med stora flata ytor som används för att mala sönder den vegetabiliska födan.
En svensk studie från Viltskadecenter visade att de studerade björnarna i snitt dödade elva renkalvar per år. Under perioden 1 maj-15 juni dödade de sändarförsedda björnarna i snitt 0,4 renkalvar per dag. Honor med ungar dödar upp mot en renkalv om dagen. Studien kunde inte påvisa att vissa individer var mer benägna att döda renar utan att predationen istället är kopplad till hur länge björnen befinner sig i ett område med kalvande vajor. Studien visade också att björnen jagar renar och renkalvar i huvudsak på kvällar och nätter.
Hemområde Brunbjörnar har så kallade hemområden. Det är områden där de lever, söker föda, föder sina ungar. Hemområden kan till skillnad från revir överlappa till viss del. Hur stora ytor det rör sig om skiljer mellan populationer i t.ex. Sverige och Kanada och mellan könen. Honor i Sverige har hemområden på ungefär 500 km2 och hanar 1500 km2. I den arktiska tundran kan hemområdet vara 8000 km² stort. I en utvald region är hannarnas hemområden vanligen tre till fyra gångar större än honornas hemområden.
Fortplantning Vartannat år föder honan en till fyra ungar som väger mellan 300 och 600 gram vid födseln. Parningstiden ligger i maj/juni och embryot vilar en tid innan den egentliga dräktigheten på två månader börjar. Därför föds ungarna först i januari. Ungarna uppfostras helt av modern och lär sig att klättra upp i träd vid tecken på fara. Ungarna stannar hos modern 1,4–1,5 eller 2,4–2,5 år beroende på deras viktuppgång och ett andra år har en positiv effekt på vikten, speciellt om kullen består av en till två ungar.Dahle, B., and J. E. Swenson. 2003. Factors influencing length of maternal care and its consequences for offspring in brown bears Ursus arctos. Behavioural Ecology and Sociobiology 54:352-358.