miniatyr|Vägskylt på Stäksön. miniatyr|Stäket och Stäksundet 1801. miniatyr|Bebyggelsen vid sundet, 2014. miniatyr|Stäkets nyare bebyggelse, 2014.

Stäket är ett bostadsområde i kommundelen Kallhäll-Stäket i Järfälla kommun i Stockholms län.

Stäket ligger vid östra sidan av Stäksundet, längst norrut i kommunen och bebyggelsen ingår i sin helhet i tätorten Stockholm. Stäket delas upp i Norra Stäket och Södra Stäket, gränsen är motorvägen E18. Orten hade 2005 en befolkning på personer och bebyggelsen domineras av friliggande villor och sommarbostäder.

Historia Redan under 1620-talet planerade man en stadsbildning här i Stäket, och en liten koloni med hantverksyrken växte upp öster om sundet. Det var det området, som på 1600-talet kallades för Stäketfläcken.

Området kring Stäket, som omkring år 1900 hade avsöndrats från det stora godset Almare-Stäkets gård, var en del av egendomen som låg avsides. Denna del tillhörde då också en annan socken än huvuddelen av godset Almare-Stäket, nämligen Eds socken i Uppland. Bebyggelsen bestod huvudsakligen av gårdar och torp. Stäket överfördes den 1 januari 1955 till Järfälla landskommun. Tidigare hörde området till Eds landskommun och sedan en kort tid till Upplands-Väsby landskommun.

Stäket hade fram till 1968 en station vid Mälarbanan, längs dess gamla sträckning.

Tidiga bosättare

I området vid Stäket, på östra sidan om Stäketsundet i nuvarande Järfälla kommun, bosatte sig i början av 1600-talet en rad hantverkare som skomakare, smeder, skräddare, glasmästare, timmermän och fiskare. En stadsliknande plats, Fläck, uppkom. År 1627 besökte ståthållaren på Stockholms slott och Uppsala slott, Lars Bengtsson Skytte (1574-1634), platsen.

Genom det tomtdokument som upprättades på Lars Bengtsson Skyttes uppdrag ges en bild av hur Fläcken var bebyggd. Med hjälp av tomtmätningsinstrument från 1627 går det att rekonstruera den karta som ritades vid det tillfället. Den som gjorde mätningen på Lars Skyttes uppdrag var en Anders Larsson. Väster om Enköpingsvägen låg 27 bebyggda tomter och sju obebyggda. Ett område i söder var avsatt för kapell och begravningsplats. Fyra gator ledde ner mot en lastplats vid vattnet. Som mest fanns 1628 omkring 30 hushåll vid Stäketfläcken, vid Stäkets stad. Alla stadshantverkare skulle inordnas i skråämbetena. Där enstaka utövare av ett hantverk fanns, skulle de inordnas under ett ämbete i Stockholm. Även hantverkare på landet skulle inordnas i systemet, men bara tillåtas på vissa orter, så kallade fläckar. År 1627 fanns vid Stäketfläcken ett tjugotal hantverkare bosatta. Drygt hälften av hantverkarna i Stäket ägnade sig åt beklädnad, det var sex skräddare, fyra skomakare och två skinnare.

Idag leder järnvägen över området som låg mellan Enköpingsvägen och vattnet. Det finns inga synliga spår kvar av Stäketfläcken. Vid Stäkets gamla stationsområde finns idag en vacker promenadväg, som följer den gamla banvallen. Under markytan vilar en spännande historia här. Där låg Stäkets stad eller Stäketfläcken som den också kallas.

Kring Stäkets station försökte man etablera ett exklusivt villasamhälle vid 1900-talets början. På branten öster om järnvägsstationen byggdes de första villorna 1904. Villa Pardala uppfördes 1906 och Villa Ekeliden 1907. Under 1900-talets första årtionden uppfördes sammanlagt ett 30-tal villor och sommarstugor. Sedan fortsatte utbyggnaden med några hus per år, men dessa var oftast mindre. Att den exklusiva förorten som planerades inte kunde realiseras berodde troligen på det stora avståndet till centrala Stockholm, de glesa tågförbindelserna och konkurrens från mer etablerade samhällen, som till exempel Djursholm. De bevarade villorna i området är uppförda i trä. De är relativt stora och individuellt utformade.

Minnesstenarna från 1700-talet

På Enköpingsvägen i Stäket står två minnesstenar vid gångvägen upp mot berget. Minnesstenarna vid Stäket berättar om två kungliga giftermål. Den vänstra stenen berättar om prins Adolf Fredriks gifte med prinsessan Lovisa Ulrika 1744 och den högra stenen berättar om deras äldste son, den blivande kung Gustav III som gifte sig med den danska prinsessan Sofia Magdalena 1766. Minnesstenarna är skyddade enligt lag och har nr 164 i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister för Järfälla socken.

Elisabetsystrarnas kommunitet och kapell

På Stäketvägen 7 i Stäket uppfördes 1954 ett kapell efter ritningar av arkitekt Erik Stark. Det var år 1866 som de katolska Elisabethsystrarna startade en verksamhet med sjukvård och åldringsvård i Stockholm. Elisabethsystrarna inköpte år 1944 en villa vid nuvarande Stäketvägen 7, villa Elisabeth, som rekreations- och ålderdomshem för systrar, som arbetade där och sju år senare förvärvade de även grannfastigheten, villa Maria. Villa Elisabeth brann ned 1979, men ett nytt hus byggdes upp och man sålde då villa Maria.

Landtransporter och vattentransporter

Redan under bronsåldern var Mälaren en viktig vattenled. Historiskt sett är Stäket en mycket viktig knutpunkt för både land- och vattentransporter vilket speglas i såväl nuvarande vägar och broar som i rester av äldre anläggningar. Här korsade landsväg, som ledde mot den norra mälarbygden och Bergslagen och vattenleden mot Uppsala. Därför har säkerligen den väg som gick via Barkarby och ledde vidare upp mot Stäket en hög ålder. I skriftliga handlingar omnämns en färja första gången på 1440-talet, men den har säkerligen funnits långt tidigare. I det smala och strategiskt viktiga Stäketsundet fanns på Biskopsholmen under medeltiden flera olika borgar som kan knytas till ärkebiskopsstolen i Uppsala. Här har omväxlande varit bro- eller färjeförbindelse genom tiderna.

Enköpingsvägen och Gyllenstiernas väg

I Stäkets villasamhälle är villorna vid Gyllenstiernas väg är bland de första som byggdes. Formspråket i det fashionabla villasamhälle som planerades avslöjas i villornas storlek och arkitektur, och i de väl tilltagna natur- och trädgårdstomterna.

Vid Stäket löper järnvägen och Enköpingsvägen samman på en smal markremsa. I öster begränsas utrymmet av en brant med stora villor och i väster vidtar Mälaren. På Stäketsholmen i Upplands-Bro kommun ligger resterna av den mäktiga biskopsborgen, Almarestäkets borg, ute i Mälaren.

Stäket var tidigt en knutpunkt för olika kommunikationer. Här löpte landsvägen till Enköping och Bergslagen samman med vattenvägen till Sigtuna och Uppsala. Så småningom tillkom ångbåtstrafik och järnväg. Redan på medeltiden gick landsvägen mot Bergslagen förbi Stäket.

En milsten av rödgrå granit står vid Enköpingsvägen vid Stäksundet i Stäket. Milstenen har beteckningen Kungsängen 2:1. Inskriften lyder: "Almare Stäk 2 MIL från Stockholm 1805". Milstolpen står i vägkanten av Enköpingsvägen strax väster om bron över Stäketsundet på Upplands-Bro-sidan.

Biskop Olovs väg i Norra Stäket På 1940-talet började dagens villasamhälle i Norra Stäket att byggas. Det var sedan AB Tomtcentralen köpt och styckat området. I väntan på att vatten- och avloppsfrågan skulle lösas infördes byggnadsförbud. Endast ett tiotal villor hann uppföras innan byggnadsförbudet utfärdades. Vid Biskop Olovs väg i nordöstra delen av Stäket uppfördes 28 kedjehus 1960. Husen är mycket typiska för 1960-talet. Husen hade eget avloppssystem, av vakuumtyp, utvecklat av ingenjör Joel Liljendahl. Någon ytterligare utbyggnad tilläts inte innan det kommunala vatten- och avloppsnätet byggdes ut i början av 1980-talet. 1982 antogs en stadsplan och idag präglas Norra Stäket nästan helt av den utbyggnad som skett under 1980-talet, främst villor. I södra delen av Biskop Olovs väg har kedjehusen enkla träfasader målade i grått och övervåningens gavelpartier i omväxlande grönt, rött och brunt. Med sin färgsättning och sin medvetna placering längs den böjda vägsträckningen skapas ett livfullt och väl sammanhållet gaturum.Stockholms läns museum, Faktabanken, Kulturmiljöer i kommunerna, Biskop Olovs väg, Järfälla.

I Iljansboda i Norra Stäket ligger villor och kedjehus, som byggdes i början av 1960-talet. I området installerades för första gången ett vakuum-avloppssystem efter ingenjör Joel Liljendahls patent. Iljansbodaskolan ligger på Biskop Johannes väg 16. Det är en kommunal grundskola med förskoleklass till och med årskurs 3, samt fritidshem.

Vägarna norr om motorvägen har uppkallats efter gamla ärkebiskopar.Birgitta Johansson och Järfälla kultur, Kulturstigar Kallhäll-Stäket, 1996, sidorna 12-21. . Biskop Henriks väg, Henrik Karlsson var ärkebiskop av Uppsala stift från 1383 till sin död 1408. Han bytte till sig delar av Almarestäket, vilka han dock senare sålde igen. Biskop Johannes väg, biskop Johannes var ärkebiskop av Uppsala stift från 1185 till sin död 1187. Biskop Johannes tillträdde posten som ärkebiskop 1185, men dödades vid Almarestäkets borg redan 1187 av estniska sjörövare som plundrade staden Sigtuna. Han efterträddes av biskop Petrus. Biskop Jöns väg, Jöns Bengtsson (Oxenstierna) den yngre var ärkebiskop av Uppsala stift från 1448 till sin död 1467. Han färdigställde Almarestäkets borg i början av 1450-talet. Borgen hade 300 mans besättning.

Den första Stäketbron Huvudartikel om broarna för vägtrafik: Stäketbron (vägtrafik); Huvudartikel om broarna för spårtrafik: Stäketbron (spårtrafik);

Redan på medeltiden gick landsvägen mot Bergslagen förbi Stäket. Vid Stäket tillkom så småningom ångbåtstrafik och järnväg. Den första järnvägsbron, en lågbro över Stäketsundet, invigdes 1876. Över Stäketsundet anlades en svängbro, den bron är numera riven. Sedan 2001 finns en högbro över sundet som ersatte den äldre lågbron. Högbron, som är en bågbro, ligger cirka 200 meter norr om den gamla svängbron.

På 1440-talet omtalas för första gången en färja. Den första bron, som låg söder om den nuvarande bron, byggdes av staten på 1630-talet. Bron som löpte via Stäketsholmen ersattes och byggdes om ett flertal gånger tills den förstördes fullständigt vid vårfloden 1670 eller 1671. Trafiken sköttes därefter med färjor tills Almare-Stäkets gårds ägare, landshövdingen och greven Samuel af Ugglas, bekostade en ny bro 1804. Han lät reparera och bygga om den gamla bron. Även denna ledde via Stäketsholmen. Samuel af Ugglas erhöll sedan rätt att uppta bropengar. Från denna bro återstår idag rester av västra brofästet i form av en cirka 15 meter lång, fem meter bred och tre meter hög stensatt konstruktion.

På samma plats som dagens bro byggdes nästa landsvägsbro 1862-1863. Denna bro, som byggdes på 1860-talet, var en svängbro av järn som vilade på pelare och landfästen av sten. Bron rasade 1922 efter en lång tids vanskötsel. Därefter användes en provisorisk flottbro tills den nuvarande svängbron kom på plats 1926. I mitten av 1960-talet byggdes en ny motorvägsbro norr om de gamla överfarterna i samband att den nya sträckningen av E18 byggdes. På militärbron finns brons äldre mittupplag av bearbetad gråsten bevarat. Nuvarande bro är en träkonstruktion på stålbalkar, som enligt en minnestavla på broräcket restes 1981 av Svea ingenjörregemente, Ing 1, femte kompani.

Avgifter De som passerade bron eller färjan måste fram till 1927 erlägga en avgift. Av dessa pengar skulle sedan bro- eller färjevakten betala arrende direkt till staten eller via Almare-Stäkets ägare. Arrendatorn bodde länge på Stäketsholmen, men 1754 flyttades bostället till det norra färjeläget på östra sidan om Stäket.

Krogar för väg- och sjöfarande