Sagovärld (engelska: The Tales of Beatrix Potter) är en brittisk balettfilm från 1971 i regi av Reginald Mills. Filmen handlar om de djurkaraktärer som skapades av Beatrix Potter. Dansare från Royal Ballet gestaltar djuren, vars koreografi skapades av Frederick Ashton (som dansade rollen som igelkotten Mrs. Tiggy-Winkle). Issue 58122. Musiken arrangerades av John Lanchbery från olika källor, såsom operorna av Michael William Balfe och Sir Arthur Sullivan. Filmen producerades av Richard Goodwin med John Brabourne som exekutiv producent. Berättelserna bearbetades av Goodwin och hans fru designern Christine Edzard. Beatrix Potter spelades av Erin Geraghty.
Filmen hade svensk premiär den 27 december 1974 som jullovsmatiné i TV2 och redan året därpå visades den på eftermiddagen dagen före julafton, något som senare blev något av en jultradition, även om filmen inledningsvis visades på olika datum under julen.Dagens Nyheter, 27 december 1974, sid.47 Denna tradition bröts dock efter 1999. Sagovärld återkom i SVT den 31 december 2021SMDb: Sagovärld, dock utan den tidigare svenska berättarrösten.
Sagovärld är den enda långfilmen regisserad av Mills, som är mest ihågkommen som filmklippare. Mills klippte De röda skorna (1948) och andra filmer regisserade och producerade av Powell and Pressburger som innehöll balett.
Produktion Förberedelser Idén började 1968 när Christine Edzard reste från Paris, där hon var assistent åt scenografen Lila de Nobili, för att arbeta med inspelningen av Franco Zeffirellis Romeo och Julia (1968) i Rom. Där träffade hon Richard Goodwin, biträdande producent för John Brabourne som gjorde Romeo och Julia. Edzard och Goodwin blev ett par och bestämde sig för att göra en film tillsammans.
När Edzard var i Storbritannien och träffade Goodwins mor såg och hörde hon Beatrix Potter för första gången när mrs Goodwin läste Sagan om fru Tiggy-Winkle för sina barnbarn. Edzard visade den "helt engelska" boken för Nobili, som var i Covent Garden-operan med baletten Törnrosa, som innehöll dansande djur, möss och en katt. Nobili föreslog det som ett projekt för paret, och Sagovärld som balett föddes.
Lila de Nobili hade tagit med sig Rostislav Doboujinskij från Paris för att göra djurmasker till första akten av Törnrosa och Doboujinskij pratade med Goodwin och Edzard. I oktober 1969 gick han med på att göra en provmask för muskaraktären 'Hunca Munca' vars ansikte är "kanske det mest attraktiva i filmen".
Konceptet var tänkt som en filmade balett, och Goodwin och Edzard kontaktade Frederick Ashton, tidigare chef för Royal Ballet, för att bli koreograf. Ashton sade senare: "Jag var inte säker på att tiden var rätt för en sådan explosion av ren charm med filmer då dominerade av våld och sex. Men nu tror jag att allmänheten var mer än redo för något sådant."Mrs. Tiggy-Winkle, Jemima Puddle-Duck and Royal Ballet: Puddle-Duck and the Royal Ballet Bernheimer, Martin. Los Angeles Times 13 June 1971: s40.
Parets första kontakt med Beatrix Potters förläggare Frederick Warne avvisades bestämt. (Dödsboet hade tackat nej till ett erbjudande från Walt Disney eftersom de var oroliga att han skulle förvränga verket.) Men deras idéer och Christines första skisser började vinna över dem, och medan både Warne och Ashton fortfarande övervägde det föreslagna projektet och villkoren bestämdes, gjordes förberedelser för inspelning under det följande året. Det var en risk, och Goodwin erkände att om Warne ändå hade vägrat, skulle de ha "blivit ruinerade."
Goodwin lyckades få filmrättigheterna från Potters dödsbo. Enligt Bryan Forbes betalade de bara £5 000 för dessa.
Filmen fick klartecken av Forbes under hans tid som produktionschef på EMI Films. Forbes mindes att EMI:s styrelse inte var entusiastiska, och producenten Nat Cohen hade aldrig hört talas om Beatrix Potter, men Forbes hade full konstnärlig kontroll över alla filmer gjorda med en budget under 1 miljon pund och kunde därför enkelt få godkännande.Bryan Forbes, A Divided Life, Mandarin, 1993 pp. 30–31 "Vi hade oerhört tur," sade Brabourne om Forbes. Forbes kallade den senare "en av de mest originella filmerna som någonsin gjorts".
Förproduktion Istället för ett konventionellt manus producerade Edzard, som var med och skrev manus samt designade produktionen och kostymerna, över tvåhundra skisser. Skisserna användes för att skapa filmens arbetsmanus utifrån en kontrast mellan fem av Beatrix Potters berättelser – Sagan om Jemina Puddleduck, Sagan om grisen Bland, Sagan om Jeremy Fisher, Sagan om två busiga möss och Sagan om Kurre Nötpigg. Filmen avviker ibland från handlingen men behåller äktheten från Potters original, och innehåller besökare som Peter Kanin från andra böcker.
Det var Edzards första samarbete med Goodwin, som är känd för sitt noggranna filmskapande, ofta baserat på viktorianska engelska källor. . Paret grundade senare Sands Films. Deras produktioner sedan dess inkluderar Stories from a Flying Trunk (1979), The Nightingale (1981), Biddy (1983), Lilla Dorrit (1987), Dåren (1990), As You Like It (1991), Amahl and the Night Visitors (1996), The IMAX Nutcracker (1997), The Children's Midsummer Night's Dream (2001) och The Good Soldier Schwejk (2018).
John Brabourne sa att Goodwin och Edzard "gjorde alla kostymer i sitt eget hus och vi använde mitt produktionsbolag. Christine tog in den fantastiska mannen Rostislav Doboujinsky, som gjorde maskerna. Det var deras uppslag, deras idé, så jag ställde mig bakom det och drev det men jag tyckte det var rättvist att Richard skulle ha producenträttigheterna."
Tillsammans med Christine Edzard gjorde Doboujinskij de masker "som mycket av filmens framgång vilade på". Doboujinskijs ursprungliga masker för filmen, gjorda av cykelhjälmar, polystyren, handsytt hår och synhål täckta med gasbinda, måste återskapas för scenen, med ett större synfält för dansarna. Konstnären använde formar av originalen, borrade hundratals hål framtill och täckte masken med nylonhår "med elektrostatisk laddning.”
Musiken arrangerades av John Lanchbery, som tidigare arbetat med Ashton på La fille mal gardée, Les Deux Pigeons och The Dream, baserade på teman av Balfe, George Jacobs, Léon Minkus, Jacques Offenbach, Arthur Sullivan och andra.Tales of Beatrix Potter (1970) An EMI Films production entry on the Frederick Ashton Foundation website, accessed 9 November 2023.
Producenten Richard Goodwin kallade filmen "en avledning... en soufflé... det är underhållning." Kostymerna for till USA för en utställning ombord på Queen Elizabeth 2 samma år som filmen släpptes.
Inspelning Inspelningen började i augusti 1970 på EMI:s Elstree Studios där filmteamet var stationerat i fem veckor. Det hade redan gjorts fotografering vid Lake District.
Handling Som en ramhandling presenteras Beatrix Potters liv som ung, i England runt år 1880, samt hennes inspirationskällor till sina framtida kända berättelser och figurer. Sedan kommer flera av Potters sagofigurer till liv i en serie baletter, däribland Pelle Kanin, Benjamin Kanin, Kurre Nötpigg, Moses Metare och fru Muslina.
Rollista i urval
Frederick Ashton – Mrs. Tiggy-Winkle Alexander Grant – Peter Rabbit / Pigling Bland Julie Wood – Mrs. Tittlemouse Ann Howard – Jemima Puddleduck Bob Mead – Fox Garry Grant – Alexander Sally Ashby – Mrs. Pettitoes / Tabitha Twitchit Brenda Last – Black Berkshire Pig Michael Coleman – Jeremy Fisher Erin Geraghty – Beatrix Potter
Mottagande The Evening Standard kallade den "en förtrollande film som generationer av barn kommer att uppskatta."
En recension från 1971 av Roger Ebert var positiv: "Sagorna berättas enkelt och direkt och med en viss nästan klumpig charm. Istället för att satsa på perfektion i dansen har Royal Ballets dansare valt karaktäriseringar istället. De olika djuren har sina egenheter och egenheter, och de är ganska äkta: Grodan dansar till exempel som en groda, och inte som Rudolf Nurejev." Ebert rated the film with four stars (out of four).
Anthony Nield skrev 2011: "Sagovärld är en av brittisk films verkliga engångsverk, en film helt olik alla andra. Till synes riktad till barn, satte denna adaption av Potters olika djurcentrerade berättelser upp av Royal Ballet och koreograferades av Sir Frederick Ashton. Berättelserna återges som en serie danser, löst sammanlänkade av författaren som ung flicka (spelad av Érin Geraghty) och hennes livliga fantasi. Det finns inga ord, bara musik och rörelse när Royal Ballets utövare – i full djurdräkt – tolkar hennes berättelsers enkla berättelser."
John Brabourne sade att Agatha Christie lät honom få filmrättigheterna till Mordet på Orientexpressen eftersom hon gillade Sagovärld.
Källor
Externa länkar
Kategori:Brittiska filmer 1971 Kategori:Engelskspråkiga filmer Kategori:Brittiska baletter Kategori:Beatrix Potter Kategori:Filmer från Metro-Goldwyn-Mayer Kategori:Jul i TV Kategori:Filmer baserade på barnböcker Kategori:Filmer inspelade i Elstree Studios