Maria Antonia Josepha Johanna von Habsburg-Lothringen av Österrike, vanligtvis känd under sitt franska tilltalsnamn Marie-Antoinette, född 2 november 1755 i Wien, död 16 oktober 1793 i Paris (avrättad), var drottning av Frankrike och Navarra från 1774 till 1792. Hon var från 1770 gift med kung Ludvig XVI av Frankrike. Av sina fiender betraktades Marie-Antoinette som en symbol för de privilegierade klassernas slöseri på de underprivilegierades bekostnad och avrättades med giljotin under franska revolutionen dömd för högförräderi. Hon är en kontroversiell historisk gestalt som har skildrats i mängder av pjäser, filmer och böcker.
Att Marie-Antoinette skulle ha yttrat den berömda frasen "Låt dem äta kakor" är inkorrekt, då denna anekdot var känd långt före hennes födelse och upprepades om flera andra kvinnor under 1700-talet.
Biografi Barndom
Marie-Antoinette var dotter och näst yngsta barn till den regerande kejsarinnan Maria Teresia av Österrike och hennes make Frans av Lothringen, tysk-romersk kejsare. Maria Teresias barn uppfostrades parvis efter kön och ålder, och Marie-Antoinette ska ha stått särskilt nära sin syster Maria Karolina: de fick Charlotte och Louise av Hessen-Darmstadt som lekkamrater, och Marie-Antoinette brevväxlande sedan hela sitt liv med dessa. De tillbringade vintrarna i Wien och somrarna på Schönbrunn, och uppfostrades tillsammans under överinseende av sin guvernant grevinnan Brandeis, som beskrivs som eftergiven. Maria Teresia mottog regelbundna rapporter om deras hälsa, men träffade dem normalt sett enbart en gång per vecka.
Marie-Antoinette fick en bristfällig utbildning. Maria Teresias uppfattning var att hennes döttrar inte var i behov av undervisning i akademiska ämnen eftersom deras uppgift var att bli representativa furstegemåler, och hennes huvudinstruktion var att hennes döttrar skulle lära sig lydnad framför allt. De mottog i stort sett den bildning som var normen för överklassdöttrar vid denna tid och undervisades i musik, dans och konversation. I Marie-Antoinettes fall hade hon dessutom försummat även de studier hon trots allt fick, då hennes första guvernant, grevinnan Brandeis, ska ha skämt bort henne utan att tvinga henne att lära sig, möjligen för att undgå bannor från Maria Teresia. Då hennes äktenskap arrangerades, upptäcktes det att Marie-Antoinette knappt kunde skriva ens på tyska språket, och hon visade heller inget intresse för att lära sig mer. Hennes mor engagerade en rad förstklassiga lärare åt henne för att förbättra situationen; hon hade bland annat Metastasio till musiklärare och Christoph Willibald Gluck som sånglärare. Hennes lärare beskrev henne som i grunden intelligent och med förmågan att snabbt förstå de flesta ämnen, men förklarade att hon trots detta inte nådde någon framgång eftersom hon saknade intresse för studier, och hon ska under hela sitt liv ha saknat intresse för att läsa. Däremot lärde hon sig snabbt tala felfri franska, uppträda enligt etiketten och dansa och beskrevs som vacker och charmerande, egenskaper som ansågs viktigare vid det franska hovet än bildning, vilket gjorde att hennes brist på bildning inte ansågs vara ett problem.
Giftermål Marie-Antoinettes äktenskap arrangerades av modern som ett politiskt resonemangsparti. Det skulle symbolisera och befästa alliansen mellan Frankrike och Österrike som slöts i den så kallade Diplomatiska revolutionen från år 1756. Maria Teresia hade länge planer på att gifta bort sina döttrar med Bourbon-ättens dynastier i Frankrike, Neapel och Parma, och initialt hade det varit Marie-Antoinettes syster Maria Karolina som skulle gifta sig med Frankrikes kronprins (eftersom Ludvig XV var hennes gudfar), medan Maria Elisabeth skulle gifta sig med Ludvig XV själv och Maria Josefa med Ferdinand av Neapel. År 1767 avled dock Maria Josefa i smittkoppor, Maria Elisabet diskvalificerades när hennes hy förstördes av smittkopporna, Maria Karolina fick ta Maria Josefas plats som brud till kungen av Neapel medan Maria Amalia valdes ut till hertigen av Parma, och därmed återstod genom denna kedjereaktion plötsligt bara Maria Antonia som kandidat för det "Franska äktenskapet". År 1769 blev partiet slutgiltigt bestämt, och 7 februari 1770 framfördes ett formellt frieri av Frankrikes kung via hans ambassadör för hans sonson kronprinsens vägnar, och accepterades av Maria Teresa å hennes dotters vägnar. Själva bröllopet tog lång tid att arrangera på grund av att ceremonierna måste utformas på ett sätt som framställde båda riken som jämbördiga.
Den första vigselceremonin ägde rum 19 april 1770 i Augustinerkyrkan i Wien, före hennes avresa till Frankrike. I samband med det avsade hon sig formellt sin arvsrätt till sin mors tron. Den 7 maj vid Strasbourg överlämnades Marie-Antoinette i en högtidlig ceremoni till sin franska hovstat under ledning av greve de Noailles. Vid gränsen mellan det Tysk-romerska riket och Frankrike hade en tillfällig paviljong med tre salar uppförts på en ö i gränsfloden Rhen, där det mittersta rummet var neutralt territorium, medan ena rummet symboliserade Österrike, och det andra Frankrike. Marie-Antoinette skulle som en symbolisk gest till sitt byte av medborgarskap ta av sig sina österrikiska kläder i det första rummet, ta adjö av sitt österrikiska följe, och sedan gå naken över till det franska rummet, där hon fick möta sitt nya franska följe, och iklädas franska kläder. Den här scenen är berömd, och incidenten när Marie-Antoinette en stund ska ha tappat behärskningen, brustit i gråt och kastat sig i armarna på sin överhovmästarinna grevinnan de Noailles har ofta skildrats. Efter detta avreste hon med sitt nya franska följe in i Frankrike till skogen vid Compiègne, där hon 14 maj presenterades för den franska kungafamiljen, däribland sin blivande make kronprinsen. Hennes blivande makes farfar Ludvig XV ska ha blivit förtjust i henne vid deras första möte.
Den andra vigselceremonin ägde rum i slottet i Versailles den 16 maj 1770 med Frankrikes tronföljare, den blivande kung Ludvig XVI av Frankrike. Eftersom Frankrikes drottning Marie Leszczyńska redan var död, blev Marie-Antoinette som kronprinsessa, Dauphine, hovets "första dam" redan från början.
Kronprinsessa Marie-Antoinette beskrivs som söt, impulsiv och lekfull, och gjorde initialt succé med sin skönhet och charm. Hon stod i regelbunden brevkontakt med sin mor, och Österrikes sändebud Florimond Claude de Mercy-Argenteau fungerade på moderns önskan som hennes stöd och rådgivare. Mercy sände också regelbundna rapporter till Maria Teresia om hennes dotter och påverkade på hennes önskan Marie-Antoinette i enlighet med Österrikes behov och riktlinjer, något som under denna tid var ett normalt förfarande.
Marie-Antoinette trivdes till en början mindre väl vid det franska hovet. Hon uppmanades av sin mor och dennas ambassadör Mercy att anpassa sig till kungens och det franska hovets krav, bete sig med värdighet och förbättra relationen med maken, krav som samtliga var svåra för henne att uppfylla. Hon tyckte illa om den strikta hovetiketten, som påtvingades henne av främst hennes Première dame d'honneur grevinnan de Noailles, som hon gav öknamnet "Madame Etiquette". Socialt gjorde hon succé och blev omtyckt av kungen och sin makens bröder och svägerskor, men hennes ohämmade uppträdande, då hon under den första tiden lekte barnlekar med makens bröder och även med barn tillhöriga hovpersonalen, kritiserades skarpt av "Madame Etiquette" såsom kränkande av en kronprinsessas ställning och värdighet.
Redan vid sin ankomst bemöttes hon av misstänksamhet från den anti-österrikiska falangen vid hovet, som hade ogillat den fransk-österrikiska alliansen och därmed även hennes äktenskap. Detta parti leddes inom makens familj av hans fastrar, kungens döttrar: Adélaïde, Victoire och Sophie.
År 1772 förorsakade hon en mindre diplomatisk kris mellan Frankrike och Österrike då hon, påverkad av sin makes fastrar, de så kallade mesdames Adélaïde, Victoire och Sophie, vägrade att hälsa på kungens mätress Madame du Barry, som av rangskäl inte kunde tilltala henne först. Detta togs mycket illa upp av Ludvig XV och var nära att förorsaka en allvarlig diplomatisk kris mellan Frankrike och Österrike, som just då behövde Frankrikes neutralitet under Polens första delning. Hon tvingades till slut av modern och Österrikes ambassadör att ge efter för diplomatins skull, och utväxla en fras med Madame du Barry. Marie-Antoinette bröt i samband med detta med makens fastrar.
Marie-Antoinette gjorde sitt första besök i Paris först 1773, tre år efter sin ankomst till Frankrike, och gjorde där en stormande succé när hon officiellt välkomnades av staden. Det hela förvandlades dock till en omtalad tragedi, när hundratals personer trampades till döds i trängseln.Joan Haslip (1991). Marie Antoinette. Stockholm: Norstedts Förlag AB.
Äktenskapligt samliv Hennes mest betydelsefulla problem var det äktenskapliga. Ludvig stod sina fastrar nära, vilka var kända för att ogilla hans påtvingade äktenskap med en österrikisk prinsessa. Han visade inget intresse för sin blivande gemål vid deras första möte och han fortsatte att bete sig reserverat mot henne under de första åren. Äktenskapet blev inte så kallat fullbordat under bröllopsnatten och heller inte under de första sju åren av hennes äktenskap. Detta ansågs inte vara en privatsak utan ett politiskt faktum som påverkade tronföljden och som därför inkluderades i de utländska sändebudens rapporter. Ett ofullbordat äktenskap innebar en avsaknad av tronarvinge, och dessutom var det enligt den tidens lag inte ett lagligt äktenskap utan ett som kunde upplösas. För både Ludvig XV och hennes mor Maria Teresia var frågan allvarlig, och med tiden utsattes hon för en allt hårdare press på grund av detta. Felet ansågs dock främst bero på hennes make. Olika teorier har lagts fram till vad som var orsaken, och den vanligaste är att Ludvig led av för trång förhud (phimosis), vilket gjorde det omöjligt för honom att genomföra samlag. Relationen mellan makarna ska dock efterhand ha mognat i en mer förtrolig vänskapsrelation.
Drottning miniatyr|vänster|250 px|Marie-Antoinette i kröningsdräkt, målning av Jean-Baptiste Gautier Dagoty 1775.
År 1774 avled Ludvig XV och efterträddes av Ludvig XVI, och Marie-Antoinette blev därmed Frankrikes drottning efter sin makes tronbestigning. Hon närvarade klädd i kröningsdräkt vid makens kröning i Reims, men blev själv inte krönt, eftersom drottningkröningar hade fallit ur bruk i Frankrike sedan kröningen av Maria av Medici år 1610.
Marie-Antoinette var initialt en populär drottning. Hon var under sin första tid relativt okänd för den stora allmänheten, och flera historier berättades om pittoreska scener som illustrerade hennes skönhet, omtänksamhet och tillgivenheten mellan kungaparet. Marie-Antoinette beskrivs som vacker och elegant, och med en naturlig värdighet och grace som gjorde ett imponerande intryck i offentliga sammanhang. I privata sammanhang beskrivs hon som livlig, lekfull och nöjeslysten, och med ett charmerande sätt mot de hon tyckte om. Hon beskrevs dock också som rastlös och lättsinnig, utan något intresse att läsa en bok till slut och med förmågan att stöta bort folk genom sitt sätt att visa reservation mot dem hon inte kände väl, något som ofta uppfattades som högfärd. Efter Halsbandsprocessen (1785) beskrivs hon oftare som allvarligt lagd.
Intressen