Nils Lilja

miniatyr|Nils Liljas namnteckning år 1865.

Nils Lilja, född 17 oktober 1808 i Röstånga församling, död 19 december 1870 i Lunds domkyrkoförsamling, var en svensk botanist, diktare, skriftställare, tidningsutgivare och klockare. 1865 utnämndes han till hedersdoktor av filosofiska institutionen vid universitetet i Göttingen.

International Plant Names Index listar 37 växtnamn publicerade av Lilja.

Biografi

Uppväxt Lilja föddes som son till jordbrukaren Hans Nilsson Lilja (1785-1856) och hans hustru Bengta Persdotter (1783-1852). Fadern var även skomakare, murare och timmerman och hade ett stort naturintresse som han bland annat omsatte i naturläkekonst. Familjen bodde i Blinkarp utanför Röstånga under Liljas uppväxt.

Skolgång År 1824 började Lilja sina studier vid Malmö Lärdoms- och apologistskola. M. E. Areskoug, som var elev under samma samma tid som Lilja, beskrev honom som "en ovanligt skicklig botanist".

År 1829 stod Lilja inskriven som student vid universitetet i Lund, där han tillhörde Skånska nationen. Han avsikt var att studera till präst, och läste därför inledningsvis teologi, och fick även privatlektioner av Peter Wieselgren. Wieselgren uppmanade Lilja att disputera, men på grund av behovet att försörja sig valde Lilja att arbeta hos befallningsman Kinberg i Sonnarp. Härifrån skrev han till Wieselgren och förklarade att han hade planer på att följa dennes goda råd, men att poesin alltmer tog överhanden över latinstudierna. I Sigfrid Wieselgrens levnadsteckning över fadern kom Lilja att kallas för dennes lärjunge.

Höstterminen 1830 avlade Lilja examen inför den teologiska fakulteten. Denna examen var obligatorisk och blev den enda som han avlade vid universitetet. De följande åren kantades av svag privatekonomi och sjukdom. År 1832 vårdades han på sjukhus för en ögonsjukdom, men genom stöd från bland andra Carl Georg Brunius och Sven Nilsson fick Lilja flera mindre stipendier, bland andra det Faltzburgska stipendiet. Då han återvände till studierna var dessa inte längre inriktade på prästyrket, utan istället läste han ämnen som botanik, geologi, kemi, vitterhet, stadskunskap och filosofi. 1843 lämnade han universitetsstudierna bakom sig, och det noterades att "klockarelägenhet ägdes".

Karriär Botanist År 1838 gav Lilja ut Skånes Flora, och i ny upplaga 1870. Detta kom alltså att bli det första och det sista facklitterära verk han gav ut under sin livstid. Denna kom att bli en av hans största framgångar, och den lovordades ännu nästan 30 år efter nyutgåvan.

Redan ett år senare gav han ut Flora öfver Sveriges odlade växter, och därefter Handbok i de odlade vexternas flora och deras kultur i två delar 1842–43. Avsikten med dessa två verk var att sprida kunskap till allmänheten om de mer eller mindre vanliga växterna som användes som krukväxter under denna tiden. Under samma tid startade Lilja en adress- och komissionsbyrå i Lund, vilken kom att efter bara några år utvecklas till en frö- och blomsterhandel. Verksamheten skulle komma att drivas från olika orter, i samband med Liljas adressändringar, med en mer eller mindre konstant annonsering under 1840–50-talen och ett par år in på 1860-talet. Annonseringen upphörde i samband med de mest produktiva åren av Liljas övriga verkande.

År 1840 ansökte Lilja hos professor Zetterstedt vid de botaniska plantagerna i Lund om att få bli amanuens utan ekonomisk ersättning. Istället menar han att det skulle ge hans botaniska arbete mer kredibilitet.Brev från N. Lilja till J. W. Zetterstedt daterat 25 maj 1840, ur Universitetsbibliotekets samlingar. Zetterstedt avslog Liljas ansökan, vilket kom att förbittra honom under en lång tid framöver.

Odlingen för fröskörd och plantuppdragning baserades dels på en trädgård anlagd i Lund, dels på trädgården invid Klockaregården i Billinge. Dessa ska båda ha varit väletablerade, bland annat byggde Lilja drivhus i båda dessa. För att ge en uppfattning om hur stor han verksamhet var, kan det nämnas att i samband med en av hans nedan beskrivna fester, anordnades en blomsterauktion. Inför 1844 års upplaga annonserades det om cirka 400 blommor i kruka som skulle säljas. Som mest annonseras det om knappt 500 frösorter och knappt 200 gergorinknölar, detta i en annons från år 1850.

I samband med frö- och blomsterhandeln började tidskriften Tidning för trädgårdsskötsel och allmän wextkultur utgivas. Denna gavs ut månatligen åren 1840–1843, och i fyra nummer 1845. I denna förmedlade Lilja, förutom listor på de fröer och georgier som fanns att tillgå i hans firma, odlingsråd och andra praktiska erfarenheter som kunde vara odlingsintresserade till gagn. Även en del översatta artiklar kom att publiceras, bland mer eller mindre irrelevanta ståndpunkter av personlig karaktär, något som tidskriften kom att kritiseras för. Bland annat riktar Lilja kritik mot Zetterstedt och hans ledning av trädgården.

Lilja förklarade i en insändare 1850 sina planer på att utföra en botanisk upptäcktsresa till nordvästra Förenta staterna. Syftet med insändaren var att samla in ekonomiska medel för att kunna genomföra resan, men någon sådan blev aldrig av.

När Lilja sökte tjänst som trädgårdsmästare vid någon större anläggning i början på 50-talet, infogade han de vitsord Elias Fries skrivit om honom 1845.

Klockare miniatyr|Nils Lilja, 1836I början av 1840-talet sökte Lilja och fick 1841 tjänst som klockare i Billinge församling. I tjänsten ingick tillträde till Klockaregården, Billinge nr. 7, vilken Lilja disponerade under hela sin tjänstgöring. Invid denna fanns mark att tillgå, och det var på denna som den ovan nämna trädgård anlades. Han anordnade fester på gården, som annonserades som "Skogsparti och Wauxhall med blomsterexposition, ekläring, fyrverkeri och bal hos N Lilja i Billinge". Efter ett par år av återkommande arrangerade utlovades dans hela natten till en musikkår inhämtad ifrån Malmö. I samband med 1845 års vauxhall utlovas Liljas georginsamling i sitt skönaste flor.

På våren 1847 söker Lilja efter en vikare som kan tjänstgöra i hans plats då det behövs. Enligt husförhörslängden står en P. N. Palmquist står skriven på samma adress som Lilja, och ska ha verkat som vikarie under åren fram till 1851. Efter det ansöker Lilja om och får en fyra år lång tjänstledighet beviljad, med avsikten att utföra den ovan nämnda Amerikaresan. 1855 var han tillbaka som klockare i Billinge, efter en vända till Malmö som redogörs nedan. Ur brevväxlingen går det att läsa om hur han vantrivs i sin tjänst, och att han vill komma bort ifrån prästväldet.

Avskedad, men återinrättad

År 1861 drogs Lilja in i en dispyt i församlingen. Då den dåvarande kyrkoherden avled, tillträdde nådeårspredikanten Olof Andrén. Han berömde den vackra naturen i Billinge, men underkände det sedliga livet på orten. Efter ett hårt arbete lyckades han vända trenden, men Liljas frispråkiga sinne krockade med Andréns ambitioner. Situationen blev till slut så spänd att Lilja på hösten 1861 ansökte om ett halvårs tjänstledighet, med sjukdom som skäl. Ansökan ledde dock till en diskussion, som slutade med att Lilja beviljades tjänstledighet livet ut.

I församlingen ställdes krav på Liljas avsked vid en kyrkostämma 3 maj 1863. Lilja påpekade att stämman inte hade laga rätt att godkänna tjänstledighet i mer än sex månader, varpå stämman istället valde att avskeda honom. Domen i maj 1863 lydde:

Lilja, som då uppehöll sig i Helsingborg, överklagade omgående till Domkapitlet. Han anklagade Andrén för att skapa sektliknande förhållanden i församlingen och att han utövade förföljelse mot Lilja. De anklagelser som hade framförts på kyrkostämman vid Liljas avsked, hade förvrängts av Andrén och stämde inte överens med verkligheten. Redan tidigare hade de båda kommit överens om bland annat att Liljas relation med Cecilia Persdotter inte skulle bli offentlig inför hela församlingen.

I oktober 1863 beslöt Domkapitlet att stämmobeslutet angående Liljas uppsägning skulle upphävas. Några församlingsbor överklagade detta beslut till Kunglig Majestät, men detta avslogs. Till nyåret 1865 skrev Lilja några verser i Öresundsposten tillägnade kungen som för tack för hjälpen. Vid tillfället för Domkapitlets beslut om att upphäva Liljas uppsägning, hade Andrén redan lämnat Billinge för en utnämning till kyrkoherde i Asarum.

I Röstånga kyrka hänger en förteckning över församlingens klockare genom tiderna. Antecknat under Liljas namn går det bland annat att läsa "saknade sångröst".

Religiös författare Trots, eller rentav på grund av, Liljas nära samband med kyrkligheten genom sin tjänst som klockare, utvecklade han starka åsikter kring denna. Det var framförallt kyrkans dikterande av folket, som fick honom att ta till orda. I en strid ström gavs flera verk ut under 60-talet: Kristendomen 1860, Kristna läran och prestläran 1862, Biblisk historia 1865, Den fria församlingens kateches 1864, Om gudsriket i verlden 1864, Jordens utvecklingshistoria 1866, Kyrkans trosläror 1869, Kärleken 1869. Med underrubriker som "till folkupplysningens befrämjande", "efter nyaste forskningar utarbetad för folket" och "En skrift för den bildade och tänkande allmänheten" är det tveklöst vad han ville åstadkomma. Theodore Parker var en källa till inspiration för Lilja; hans bok Den fria församlingens kateches är en översättning av Parkers texter och var ett uppmanande till ett grundande av en unitarisk församling i Sverige.

Lika starka som de åsikter Lilja uttryckte, var kritiken. I Calmarposten gick det 1863 att läsaOm samma bok skrev Wäktaren miniatyr|En ögonblicksbild från 1865 som visar fyra av Liljas verk till salu vid samma tillfälle

Redaktör och krönikör Förutom redaktör för ovan nämnda Tidning för trädgårdsskötsel och allmän wextkultur, arbetade Lilja som redaktör under kortare perioder på flera Malmötidningar, främst under 1850-talet. Mellan oktober 1852 och februari 1853 ledde han Malmö tidning, och i oktober 1853 blev Nils Lilja engagerad av Johan Damm som skribent i dennes nystartade tidning Malmö nya Handels- och Sjöfartstidning. År 1854 ledde han Malmö nya allehanda. Som ensam redaktör arbetade han för den nystartade liberala tidningen Malmö handels- och sjöfartstidning mellan januari och maj 1866, vilket innebär att han tog över redaktionsarbetet efter bara två nummer utgivna.

Som krönikör och insändare av artiklar arbetade Lilja flitigt. Bland annat skickade han mer eller mindre regelbundet in material till tidningarna Folkets tidning, Öresundsposten, Friskytten, Snällposten och Göteborgs handels- och sjöfartstidning. Delar av Menniskan utkom som följetång redan 1857, i Öresundsposten.

Diktare och skriftställare Som diktare utmärkte sig Lilja redan under skoltiden, då han gjorde sig omtyckt som skald. Hans första större utgivningar var Sagan om Odensjön 1828, och Små dikter 1829, medan han gav ut en pamflett redan 1824. Den förra beskriver Odensjön, belägen utanför Röstånga, en dryg kilometer ifrån Liljas födelsegård. Sjön är mytomspunnen sedan lång tid tillbaka, som bland annat beskrivs som bottenlös. Om 60-talet var tiden för Liljas religiösa litteratur, så var 30-talet det för hans mer poetiska verk: Noveller. 1831, Celestinas fantasier 1832, Göm ringen, göm väl! 1834, Ruterdam 1834, Dikter 1836, Torups-Resan 1839. Utgivning av verk som kan anses vara av mer eller mindre poetisk natur fortsatte han att ge ut studom även under 40-talet.

På initiativ av Bernhard von Beskow ställde Lilja upp i Svenska Akademiens tävling 1836, i vilken hann vann "det mindre Priset i Skaldekonsten" för sitt verk En sång öfwer Menniskans eller Lifwets Åldrar, vilket lovordades av Tegnér för sin "älskvärdhet och naiv sorglöshet".

Verket Sång i öknen gavs ut i EOS 1839, men kanske var förstapubliceringen tidigare än så. Det återfinns också i antologin Vald samling af svenska skaldestycken III som gavs ut året därpå. Så sent som 1890 och så långt bort som i Boston gick det att se denna dikt ännu publicerad, då i den svensk-amerikanska tidningen Skandinavia.