mini|Frank Zappa i gymnasiet 1958. Frank Vincent Zappa, född 21 december 1940 i Baltimore i Maryland, död 4 december 1993 i Hollywood Hills i Los Angeles, var en amerikansk kompositör, musiker, gitarrist, textförfattare, sångare, artist och debattör med en särpräglad och originell produktion. En av hans mest kända låtar för den stora allmänheten är Bobby Brown Goes Down, en satirisk låt han gjorde mest på skämt och som i huvudsak slog igenom framförallt i Europa inklusive Sverige.
Zappa etablerade sig under sin trettioåriga karriär som en produktiv och originell kompositör, elgitarrist och bandledare. Han arbetade inom många olika musikgenrer och skrev musik för rockband, jazzensembler, synthesizers och symfoniorkestrar, samt konkret musik uppbyggd av förinspelade, syntetiserade eller samplade källor. Förutom sina musikinspelningar skapade han lång- och kortfilmer, musikvideor och skivomslag.
Trots att han bara ibland uppnådde någon större kommersiell framgång fortsatte han under hela sin karriär att vara en mångsysslare. Hans arbete omfattade komponerande, inspelning, turnerande, producerande och försäljning av sin egen och andras musik. Zappa producerade själv nästan alla de mer än sextio album som han gav ut med Mothers of Invention eller som soloartist.
Politiskt sett var Zappa enligt egen utsago ”praktisk konservativ”. Han var också en högljudd kritiker av konventionell utbildning och organiserad religion. Zappa var en rättfram förespråkare för yttrandefrihet och avskaffande av censur, och hans verk förkroppsligade hans skeptiska syn på etablerade sociala och politiska processer och strukturer. Trots att vissa antog att han använde droger, som många musiker vid samma tid, var Zappa starkt emot användning av droger i avkopplingssyfte.Miles, 2004, Frank Zappa, s. 113–122.
Zappa var gift med Kathryn J. ”Kay” Sherman (1960–1964; inga barn), och sedan 1967 med Adelaide Gail Sloatman, som han levde med till sin död. De fick fyra barn: Moon Unit, Dweezil, Ahmet Emuukha Rodan och Diva Thin Muffin Pigeen. Zappa dog i prostatacancer den 4 december 1993, 17 dagar före sin 53-årsdag, i sitt hem med sin fru och sina barn vid sin sida. Vid en privat ceremoni dagen efter begravdes hans kropp i en grav på Westwood Village Memorial Park Cemetery i Los Angeles. Graven är omärkt. Den 6 december tillkännagav hans familj offentligt att "Kompositören Frank Zappa lämnade för sin sista turné strax före 18:00 på lördagen". Gail Zappa skötte sin avlidne makes affärer under bolagsnamnet Zappa Family Trust.
Uppväxt Zappa var äldsta barn till den sicilianska invandraren Francis Zappa och dennes fru Rose Marie (Rosie), som kom från en neapolitansk invandrarfamilj. Zappa hade tre syskon, bröderna Bobby och Carl samt systern Patrice (Candy). Zappas far arbetade på olika ställen för det amerikanska försvarsministeriet. Av denna anledning var familjen ofta tvungen att flytta. Under åren i Maryland led Zappa upprepade gånger av svåra förkylningar och astma. Detta fick föräldrarna att flytta till USA:s västkust i december 1951.Miles (2005) s.13–30
Musikalisk utveckling Ungdomsåren Zappa fick sin första skiva i present på sin sjunde födelsedag: All I want for Christmas is my two front teeth av Spike Jones and his City Slickers. Detta sätt att kombinera humor med musik hade ett varaktigt inflytande, inte bara på Zappas kompositioner, utan även på hur han utformade sina konserter.Miles (2005) s. 33 Till Zappas tidiga musikaliska influenser hörde också arabisk musik. Han sade: ”Någonstans hörde jag det och blev genast hänförd.” I radio hörde han som 13-åring Gee av The Crows och I av The Velvets. Den första skiva som han köpte var Riot in Cell Block Number 9 av The Robins. Zappa själv nämnde den tidiga rhythm and blues-musiken som en ”huvudinfluens – och kanske det som verkligen öppnade öronen på mig”. Hans tycke för doo wop-musik från det tidiga 1950-talet återspeglas över hela hans verksamma tid i vissa kompositioner.Miles (2005) s. 35f
Ett viktigt möte med orkestermusik fick Zappa när han i början av 1950-talet köpte sin första LP-skiva. Han hade läst om skivan i en tidningsartikel och hade länge letat efter den: The Complete Works of Edgar Varèse, Vol. 1. Han tyckte särskilt mycket om ”Ionisation” – ett stycke för 13 slagverkare. Han var så förtjust i kompositionerna att han önskade sig ett telefonsamtal med Varèse till sin femtonårsdag.Miles (2005) s. 37ff I fotnoterna på omslaget till Varèse-skivan nämndes även kompositörerna Béla Bartók, Igor Stravinskij och Anton Webern. Zappa började omgående att se sig om efter skivor med verk av dessa företrädare för samtida musik.Miles (2005) s. 42
Ett viktigt incitament för den unge Zappa att själv komponera, men även en förklaring till stilen i vissa av hans kompositioner, fanns i ett utpräglat grafiskt intresse. Hans biograf Barry Miles citerar honom med orden: ”Jag tyckte helt enkelt om hur noter såg ut på papperet.” Och utvidgar detta uttalande med ett ytterligare citat, där Zappa sade om sina tidiga kompositioner: ”Jag hade inte den minsta aning om hur det skulle låta.”Miles (2005) s. 42f
Som gitarrist influerades Zappa av rhythm and blues-gitarrister som Johnny "Guitar" Watson, Clarence ”Gatemouth” Brown, Eddie Jones och Matt Murphy. I kommentartexten till sitt första album Freak Out! nämnde han dessutom, bland andra, Howlin’ Wolf och John Lee Hooker.
Första steg Utbildning Från 1951 lärde sig Zappa spela slagverk i skolan. Senare spelade han trummor i skolorkestern. Under en tävling vid Keith McKillop’s Monterey Summer Percussion School tillkom 1953 hans första komposition Mice – ett solo för virveltrumma. Från 1956 gick han på Antelope Valley High School i Lancaster. Till de första Zappa-kompositioner som någonsin uppfördes hörde styckena A Pound For A Brown (On The Bus) och Sleeping In A Jar, båda delar av en stråkkvartett som Zappa lät framföra 1958, då hans musiklärare tillät honom att dirigera Antelope Valley High School Big Band.FZ-Chronologie (9 december 2006) Stycket A Pound For A Brown (On The Bus) levde kvar under hela hans karriär och framfördes under nästan varje turné. A Pound For A Brown
I oktober 1958 bytte Zappa skola till Antelope Valley Junior College i Lancaster, där han lärde känna Donald Vliet alias Captain Beefheart. Ungefär vid denna tid lärde han sig själv att spela gitarr. Stycket Lost In A Whirlpool (utgivet först 1996 på albumet The Lost Episodes) spelades in på vintern 1958/59 i ett ledigt klassrum i colleget och är den första inspelning där Zappa kan höras som gitarrist.Lost in a Whirlpool (9 december 2006) För att studera harmonilära och komposition skrev Zappa på våren 1960 in sig på Chaffee Junior College i Alta Loma. Efter lite mer än en termin slutade han igen, då han enligt Barry Miles hade nått sitt mål: ”Han förstod nu musikens grundstenar.”Miles (2005) s. 76f Detta motsägs av att Zappa ännu en gång år 1961 deltog vid föreläsningar i ämnet komposition vid Pomona College i Claremont.
Tidiga band och projekt 1955 gick Zappa som trumspelare med i R&B-bandet The Ramblers vid highschool i San Diego. Hans föräldrar köpte hans första trumset åt honom.Miles (2005) s. 43Zappa–Occhiogrosso (1991) s. 31 Efter att hans familj hade flyttat två gånger grundade Zappa 1957 i Lancaster R&B-gruppen The Black-Outs, där bland andra Jim ”Motorhead” Sherwood medverkade. Efter att Zappa lämnat gruppen år 1958 kallade de sig The Omens.Zappa–Occhiogrosso (1991) s. 49Miles (2005) s. 80 Dessutom spelade han i Antelope Valley High School Big Band. På våren 1961 grundade Zappa kvartetten The Boogie Men, men upplöste den igen efter kort tid. På sommaren 1961 blåste Zappa nytt liv i Black-Outs, men spelade då gitarr i stället för trummor. För att tjäna pengar var han dessutom medlem i dansgruppen Joe Perrino & The Mellotones.Miles (2005) s. 79f
Från 1962 ägnade sig Zappa framför allt åt studioprojekt. Med Ray Collins gjorde han 1963 några framträdanden som Sin City Boys och som Loeb & Leopold. Dessutom grundade han den kortlivade gruppen The Soots, där bland andra Captain Beefheart medverkade. Studioarbetet gav inte den avkastning som han hade hoppats, och därför grundade Zappa 1964 dansbandet The Muthers. Dessutom var han medlem i husbandet på klubben The Village Inn.Obermanns (1982) s. 101
Zappa arbetade under de första åren inte bara som musiker, utan genomförde även andra projekt: 1959 skrev han musiken till lågbudgetfilmen Run Home, Slow. Musiken spelades dock in först 1963, och filmen själv hade biopremiär den 15 december 1965. Ett annat filmmusikprojekt, som Zappa engagerades för i juni 1961, var B-filmen The World’s Greatest Sinner, som hade premiär i januari 1963.Miles (2005) s. 91
I november 1961 började Zappa arbeta för Paul Buff i dennes Pal Studio i Cucamonga. Där arbetade han som studiomusiker, kompositör, ljudtekniker och producent tillsammans med några kända lokala konstnärer och utgav flera singlar. Då Buff på sommaren 1964 fick uppdraget att arbeta för en annan musikstudio köpte Zappa Pal Studio och döpte om den till Studio Z. I slutet av mars 1965 ägde ett intermezzo rum i Studio Z, som är av betydelse för förståelsen av vissa Zappatexter från senare tid. Zappa fick i uppdrag att göra en ”erotisk” inspelning för en svensexa. Han och hans dåvarande flickvän fejkade en sådan inspelning i studion. Några dagar senare blev båda gripna när de överlämnade inspelningen. Uppdragsgivaren var egentligen detektiv inom sedlighetspolisen. Zappa dömdes till sex månaders fängelse för pornografibrott. Han satt tio dagar i häkte och resten av straffet omvandlades till tre år villkorligt.Miles (2005) s. 82, 102, 106ff
I maj 1962 deltog Zappa i ett multimedia-experimentprojekt av Don Preston, som också hade samlat bland andra Bunk och Buzz Gardner omkring sig. Zappa medverkade som slagverkare och med några filmbidrag.
Zappas strävan att bli känd i musikbranschen visades i två händelser under året 1963. I mars uppträdde han som i gäst i TV-programmet Steve Allen Show och framförde där sin Concerto For Two Bicycles. Ungefär två månader senare gavs vid Mount St. Mary’s College i Los Angeles konserten The Experimental Music of Frank Zappa, där några verk av Zappa framfördes av studenter i collegeorkestern.Miles (2005) s. 90, 95
The Mothers of Invention Se även Uppsättningar av Frank Zappas band. 1963 sökte gruppen The Soul Giants en ny gitarrist. Zappa blev medlem och avancerade snabbt till bandledare. Gruppen, som bestod av sångaren Ray Collins, saxofonisten David Coronado, Roy Estrada som basist och trumspelaren Jimmy Carl Black – bytte namn flera gånger, först till Captain Glasspack & His Magic Mufflers, sedan på mors dag 1964 till The Mothers. Gitarristen Henry Vestine som under tiden hade anslutit sig ersattes på våren 1966 av Elliot Ingber. 1965 såg musikproducenten Tom Wilson bandet och såg till att de fick skriva skivkontrakt med Verve Records. Den 1 mars 1966 fick Mothers skivkontrakt och gick kort därefter in i studion för att spela in sitt första album Freak Out!. Innan detta kunde ges ut måste gruppen efter påtryckningar från skivbolaget byta namn till The Mothers of Invention.Zappa–Occhiogrosso (1991) s. 86Miles (2005) s. 134