En digitalkamera är en kamera där bilden exponeras på en digital bildsensor i stället för på en fotografisk film. Bilderna lagras sedan temporärt på ett elektroniskt minneskort i kameran. Vanligen har digitalkameror en inbyggd skärm som visar bilden omedelbart efter exponering. Det finns idag ett stort antal olika typer av digitalkameror.

Historik

År 2000 hade högupplösta digitalkameror nått en upplösning omkring 3 megapixel för en fullformat sensor. År 2016 hade utvecklingen nått 36 megapixel för en fullformat sensor som nu också utrustats med andra funktioner såsom kontrast-fokus såväl som fas-detekt-fokus och bild-stabilitet.

Mobiltelefonkamera De flesta mobiltelefoner har idag en inbyggd digitalkamera. Bildupplösning och bildkvalitet konkurrerar med de vanligaste digitalkamerorna och enkelheten att ha den med sig gör att mobiltelefonkameran har ersatt många av de tidigare vanliga kompaktkamerorna. En mobiltelefonkamera är i stort sett helt automatisk, men med val av speciella och artistiska effekter.

Den första mobiltelefonen med kamera inbyggd hette: Kyocera VP-210 Visual Phone (1999).

Point-and-shoot eller kompaktkamera

Den fortfarande billigaste och vanligaste formen av digitalkamera är en kompaktkamera. Som namnet Point-and-shoot anger kan den vara helt automatisk men erbjuder också manuell kontroll av bildskapandet i likhet med större, mer avancerade kameror. Utmärkande för en kompaktkamera av idag är en storlek på cirka 4 x 8 cm med en 7.5 x 5.5 mm CMOS bildsensor med mellan 12 och 24 megapixel upplösning. Kameran har en bildskärm på baksidan som visar vad kameran ser innan man tar bilden och avbildar resultatet omedelbart efter exponeringen. En kompaktkamera har oftast också inbyggd blixt och ibland en inbyggd GPS mottagare som skriver data till bildernas Exif-filer om var cameran befann sig när bilden togs. Nästan alla kompaktkameror är idag kapabla att spela in video.

DSLR

DSLR står för Digital Single Lens Reflex camera. Det svenska uttrycket enögd-spegel-reflex-kamera existerar men används sällan. DSLR-kameror har länge varit den typ av kamera som används av seriösa amatörer och professionella fotografer. Konstruktionen innehåller en rörlig spegel, ett fast prisma och en fast frostad skärm som tillåter att fotografen ser subjektet genom kameraobjektivet på samma sätt som bildsensorn gör. Spegeln måste alltså röra sig in i och ut ur vägen för bildsensorn varje gång kameran exponeras. DSLR-kameror finns idag i olika storlekar och prisklasser. Den utmärkande skillnaden är bildupplösningen och storleken på sensorn, och därav storlek, vikt och pris på kameran. En mindre DSLR är i storleksordningen 9 x 12 cm med en 23 x 15 mm cmos bildsensor och 18 till 36 megapixel upplösning. En professionell DSLR är i storleksordningen 10 x 15 cm med en 36 x 24 mm cmos bildsensor och 24 till 50 megapixel upplösning. En 36 x 24 mm bildsensor motsvarar en äldre 35 mm film standard och kallas ofta FF eller full format. DSLR konceptet utvecklades för kameror med film, där det inte fanns någon annan metod för att se vad filmen skulle komma att se. Den mekaniska konstruktionen av DSLR-kameror innebär emellertid komplexitet såväl som begränsningar i bildkvalitet. Dels så skapar spegelrörelsen vibrationer som begränsar den slutliga bildupplösningen, dels kan de separata fokussensorerna som ser objektet via en sekundär fokusspegel inte på ett pålitligt sätt hållas inom de toleranser och den noggrannhet som behövs för att stödja en riktigt högupplöst bildsensor. Förekomsten av electroniska bildsensorer kopplat med DSLR-konceptets begränsningar har lett till utvecklingen av en ny typ av spegellösa kameror med större, fullformat (FF), högupplösta bildsensorer där fokusautomatiken baseras på speciella pixlar kapabla till snabb fas-detekt-focus såväl som noggrann kontrast-fokus inbyggda i bildsensorn. Ett exempel på denna teknik är Sony RX1 med introduktion december 2012.

Mellanformatskameror Det finns också större och specialiserade DSLR-kameror för mer krävande fotografering i studio och andra sammanhang. Den svenska fabrikanten Hasselblad tillverkar till exempel en mellanformatskamera med en stor bildsensorer och bildupplösningar upp till 100 megapixel. Hasselblad såväl som Fujifilm har dessutom nyligen introducerat spegellösa mellanformatskameror med en sensorupplösning av 50 megapixel.

Spegellösa kameror De enklare kamerorna från mobiltelefonkameror till kompaktkameror är alla spegellösa. Vill man se vad bildsensorn ser så håller man ut kameran framför sig och tittar på bildskärmen på baksidan av kameran. Dessa kameror har ingen spegel och inga rörliga delar förutom eventuellt bländare och slutare. På grund av den snabba utvecklingen av framför allt CMOS bildsensorer (Complementary Metal Oxide Semiconductor) har bildkvaliteten på spegellösa kameror kommit ifatt kvaliteten på de vanligaste DSLR-kamerorna. Spegellösa kameror kan också utrustas med en EVF eller Electronic View Finder. En EVF är en mindre elektronisk bildskärm försedd med ett okular för direkt inspektion av vad sensorn ser. Spegellösa kameror finns idag med såväl fasta objektiv med eller utan zoom, som i systemutförande med utbytbara objektiv. Dessa kameror har även på senare tid blivit väldigt populära att använda som filmkameror i instegs-klassen.

Spegellösa systemkameror

En digital, spegellös systemkamera har utbytbara objektiv. En viktig komponent i de spegellösa systemkamerorna är sökaren. I enklare spegellösa kameror som till exempel kompaktkameror ersätts den optiska sökaren av bildskärmen på baksidan av kameran. För exakt och professionellt bruk är detta emellertid inte en tillfredsställande lösning. Nya spegellösa systemkameror levereras idag med en inbyggd Electronic View Finder (EVF). En EVF består av ett okular med diopter justering för synfel och en bildskärm. Genom okularet betraktar fotografen den högupplösta bildskärmen som visar exakt vad kamerans bildsensor ser. Fördelen med en EVF jämfört med en optisk sökare (OVF) är att fotografen ser inte bara bildram, motiv, fokus och skärpedjup utan också ser en ljus- och färgmässig återgivning av hur den slutliga bilden kommer att se ut som resultat av bländare, exponeringstid, ISO, fokus, placering och övriga inställningar. En EVF är alltså inte bara en sökare, utan visar också hur den slutliga bilden kommer att se ut.

Till skillnad från en spegelreflexkamera (SLR) för analog film, eller en digital spegelreflexkamera (DSLR), har en spegellös kamera inget spegelhus, ingen rörlig spegel och ingen optisk sökare (OVF), utan använder den digitala bildsensorn för att presentera en bild till en elektronisk sökare (EVF) som visar vad objektivet ser. Dessutom behöver en spegellös kamera ingen sekundär autofokusspegel, ingen autofokussensor och ingen separat ljusmätare. Spegellösa kameror är därför enklare, mindre och lättare än digitala spegelreflexkameror.

Spegellösa kameror har till nyligen haft två problem när det gäller att konkurrera med de bästa digitala spegelreflexkamerorna. Den ursprungliga utmaningen var att erbjuda en EVF med upplösning, tydlighet och snabbhet som motsvarar direkt optisk observation. Den andra utmaningen har varit att den kontrastdetekterande fokus (CDAF), som ursprungligen använts i spegellösa kameror, behöver dubbelt så lång tid för att hitta fokus jämfört med fasdetekterande fokus (PDAF). Professionella fotografer som fotograferar sport- och nyhetshändelser har därför varit bland de sista att gå över till spegellösa kameror.

Den senaste generationen spegellösa kameror har emellertid PDAF pixlar inbyggda i bildsensorn och erbjuder nu fullt konkurrenskraftig och exakt autofokus och många gånger snabbare serietagning med kontinuerlig autofokus än digitala systemkameror.

Spegellösa systemkameror finns med en mängd olika sensorstorlekar, såsom mikro, fyra tredjedelar, APS-C, fullformat och mellanformat. Eftersom nu även mindre bildsensorer producerar bilder av hög kvalitet så har dagens fotografer ett bredare val. Som regel kräver studioobjekt, landskap eller arkitektur rika och realistiska bilder, där en kamera av fullformat eller mellanformat är att föredra. Objektiv som krävs för detta har ofta en brännvidd mellan 20 och 200 mm. Med samma krav på bildkvalitet kräver sport- och naturfotografering brännvidder från 600 till 800 mm eller mer. Tack vare den så kallade "beskärningsfaktorn" hos mindre sensorer så har spegellösa systemkameror med mindre men högupplösta sensorer fördelen att ge samma slutliga bildvinkel trots användande av ett mindre och lättare objektiv med kortare brännvidd. Detta förutsätter naturligtvis att den mindre sensorn har en tillräckligt hög pixeltäthet för att erbjuda en slutlig upplösning som är lika med eller bättre än vad som kan beskäras ur en bild från en större sensor som används med ett objektiv med samma, kortare brännvidd.

I dagens läge finns en rad spegellösa kamerasystem att välja emellan. I kronologisk ordning med tanke på introduktionsdatum och objektivfattning: Epson R-D1 med Leica M fattning; Olympus och Panasonic med mikro fyra tredjedelars fattning; Samsung med NX fattning; Sony med E fattning; Nikon 1 med 1 fattning; Pentax Q med Q fattning; Pentax digitala systemkameror med K fattning; Fujifilm med X fattning; Canon med EF fattning; Leica med L fattning, tidigare benämnt T fattning; Hasselblad med XCD fattning; och slutligen Sony med E fattning.

NY TEKNIK I SPEGELLÖSA SYSTEMKAMEROR

PEKSKÄRM

Pekskärmstekniken har nått kameraindustrin. Det är nu enklare att manövrera i menyer och mellan kommandon tack vare pekskärmsteknik liknande den på mobilkameror och datorplattor, och som nu tillämpas på LCD skärmar på spegellösa kameror.

FÖRBÄTTRAD IBIS

Bildstabiliserande teknik (IS), även kallad vibrationsreducering (VR), har funnits i objektiv med långa brännvidder under någon tid. Vissa spegellösa systemkameror erbjuder även bildstabilisering i kamerakroppen (IBIS). Bildsensorn förflyttas i detta fall inuti kameran för att hålla bilden stabil på bildsensorn och motverka vibrationer och skakningar av kameran under längre, handhållna exponeringar. Tillverkaren Olympus kombinerar detta med vibrationsreducering i objektivet för förbättrad effekt. Resultatet påstås möjliggöra skarpa och skakfria handhållna exponeringar upp till flera sekunder.

TYST SLUTARE

Elektroniska första och andra ridåslutare med en helt tyst, elektronisk exponering blir också allt vanligare. Med elektronisk avläsning av bildsensorn, idag möjlig under 1/60 av en sekund, är nu en helt tyst elektronisk slutare användbar även under korta exponeringar av motiv i viss rörelse utan att bilden förvrängs.

KONTINUERLIG AUTOFOKUS

Kontinuerlig autofokus (CA) innebär att kameran fortsätter att söka fokus tills fullständig avtryckning är utförd och exponeringen påbörjas. I tidigare spegellösa systemkameror med långsam fokusering men snabba bildsekvenser har detta inneburit att kameran haft svårt att hitta fokus mellan bilderna. Kontinuerlig autofokus inom snabba bildserier har fram till nyligen varit möjlig endast med dyra, digitala spegelreflexkameror, och även då, på grund av den begränsade hastigheten hos spegelmekanismen, har bildhastigheten varit begränsad till cirka ett halvt dussin bilder per sekund. Tack vare dagens väsentligt mycket snabbare spegellösa fokusering erbjuder nu flera tillverkare kontinuerlig fotografering med kontinuerlig omfokusering mellan exponeringarna i upp till 18 bilder per sekund med tyst, elektronisk slutare och upp till 10 bilder per sekund med mekanisk slutare.

HDR