Älvenäs

Älvenäs är ett tidigare brukssamhälle i den västra delen av Karlstads kommun, beläget vid Norsälvens mynning i norra delen av Vänern. Älvenäs är en del av tätorten Vålberg.

Samhället är beläget cirka 20 kilometer väster om Karlstad och cirka fem kilometer öster om Grums. I Älvenäs absoluta närhet passerar två europavägar, E18 och E45.

Historia

Gravrösen vid Älvenäs och Norsälvens mynning i Vänern visar att människor befunnit sig i trakten sedan bronsåldern (1800–550 f.Kr.) och äldre järnåldern (500 f.Kr.). I Vålberg finns även ett gravröse från Vikingatiden (800–1060 e.Kr.). Norsälven mellan Nedre Fryken och Vänern fanns redan 5000 f.Kr. Först under 1800-talet utgjorde dock älven, som är segelbar till Edsvalla, en betydande kommunikationslänk.

Samhällets moderna historia kan sägas börja den 12 januari 1942 då det meddelades att ”AB Cellulls nya fabrik kommer att förläggas till Älvenäs vid Norsälvens utlopp i Vänern och kommer att sysselsätta 300 personer". Arbetet med att uppföra fabriken skulle sättas i gång omedelbart och fabriken väntades bli klar inom ett år, meddelade entreprenören Kooperativa Förbundet (KF). Till verkställande direktör utsågs civilingenjör Axel Olsson.

Under kommunens förmedling inköptes hemmanet Älvenäs av lantegendomsägaren Gottfrid Nilsson för 150 000 kronor den 1 april 1942 (motsvarar 3,9 miljoner 2025). Hemmanet bestod av 100 tunnland åker och 400 tunnland annan mark. Ett entreprenadkontrakt undertecknades med Svenska Entreprenad AB den 11 april 1942. En fabriksanläggning till en kostnad om cirka 12 miljoner kronor uppfördes och invigdes den 10 maj 1943 (motsvarar 312 miljoner 2025).

Fabriken etablerades för att tillgodose den stora efterfrågan på cellull som uppstod under kriget. Produktionen av rayonull kombinerades dock snart med produktion av rayonsilke. En fabrik för tillverkning av rayonsilke byggdes därför mitt emot cellullfabriken i slutet av 1940-talet. Antalet anställda växte snabbt under de första tio åren. Svenska Rayon AB hade cirka 1 200 anställda redan i mitten av 1950-talet.

Etableringen av cellullfabriken ledde till en omfattande samhällsbyggnation i Älvenäs. Flera bostadsområden anlades direkt vid fabrikens etablering. År 1957 invigdes sedan en affärslänga i Älvenäs centrum. Men även i andra delar av Vålberg ledde fabrikens etablering och fortsatta drift efter Andra världskriget till omfattande samhällsbyggnation.

Det stora antalet arbetare vid Svenska Rayon AB och den omfattande fackliga verksamheten gjorde att det blev aktuellt med ett nytt Folkets hus i Vålberg. Det nya Folkets hus byggdes i korsningen mellan Långgatan och Älvenäsvägen och stod klart år 1950. Svenska Rayon AB bidrog ekonomiskt till byggandet. En ny skola behövde också byggas. Den nya centralskolan stod klar år 1953. Skolan fick senare namnet Vålbergsskolan. År 1963 invigdes sedan ett nytt badhus med idrottshall norr om nya Folkets hus i Vålberg.

Fram till år 1971 ingick Älvenäs i Nors landskommun, tillsammans med Vålberg och Edsvalla. Nors landskommun inkorporerades i Karlstads kommun år 1971.

Svenska Rayon AB gick i konkurs under hösten 2003 och verksamheten avstannade. Fabriken lades slutligen ner i mars 2004. Fabriksområdet och de gamla fabrikslokalerna används idag av bland annat av Älvenäs Industrihotell som drivs av Pescator AB samt av Rölunda Produkter AB, som bedriver handel med jordprodukter och gödsel.

Fabriksområdets hamn öppnades för sjöfart efter rivningen av cellullfabriken år 2009 och drivs av företaget Älvenäs Hamn AB. Hamnen ansökte år 2019 om att få ta emot större fartyg. Hamnområdet är cirka 50 000 kvadratmeter stort och har en cirka 100 meter lång kaj.

Från fabriksområdets hamn löper ett äldre industrispår upp till Vålberg, parallellt med Älvenäsvägen. Industrispåret användes för transporter till och från Svenska Rayon AB. Karlstad kommun planerar en utbyggnad av järnvägsinfrastrukturen i Vålberg, för att utveckla Vålberg till en gods- och logistiknod. I framtiden kan det därför bli aktuellt att återigen öppna industrispåret ner till Älvenäs hamn.

Bebyggelsestruktur Innan cellullfabrikens etablering fanns ingen större bebyggelse i Älvenäs förutom Älvenäs gård. Nors landskommun tog en mycket aktiv roll i förberedelserna för den nya fabriken. Nors landskommun och AB Cellull bildade tillsammans fastighetsbolaget Älvenäs Fastighetsaktiebolag den 21 augusti 1942. Parterna sköt till hälften var av bolagets aktiekapital om 250 000 kr. Bolagets uppgift var att bygga bostäder åt inflyttade arbetare vid cellullfabriken. AB Cellull skulle till en början anställa 300 arbetare och i en första etapp skulle 70 bostäder byggas i fabrikens närhet för arbetarna.

De första bostadsområdena i Älvenäs som byggdes med stöd av AB Celull var bostadsområdena Älvängen, "Grini" och Vinkelboda: Bostadsområdet Älvängen började att byggas år 1942. Bostadsområdet sträcker sig längsmed Norsälven, öster om Älvenäsvägen. Bostadsområdet består av enfamiljshus och radhus. I södra delen av Älvängen, mellan radhusen och det stora småhusområdet, uppfördes tvättstuga, bad och bastu. Älvängen har i folkmun kommit att kallas för "Stalingrad". Förutom arbetarbostäder uppfördes även fem tjänstemannavillor, inklusive en direktörsvilla, på stora naturtomter i en backsluttning med söderläge utmed Ingenjörsvägen. Tjänstemannavillorna uppfördes i två plan. Till skillnad från arbetarbostäderna fick tjänstemannavillorna ett mer individuellt utseende där villorna varierar i utseende. I samband med den första byggnadsfasen uppfördes en lunchrestaurang på en höjd söder om bostadshusen. Byggnaden inrymde självservering för arbetarna, en särskild matsal för tjänstemännen och en klubblokal. Restaurangbyggnaden finns kvar än idag. Så sent som år 2016 användes byggnaden av en kinesisk restaurang som besöktes av tusentals kinesiska turister på genomresa i Sverige. År 1945 tillkom det bostadsområde som har kommit att kallas för "Grini". Grini uppfördes väster om Älvenäsvägen och norr om Ingenjörsvägen. Bostadsområdet bestod av 32 friliggande enfamiljshus om två eller tre rum och kök. Området omfattar bland annat vägarna Grovullsvägen och Finullsvägen. År 1947–1949 uppfördes sedan bostadsområdet Vinkelboda. Vinkelboda ligger i Ingenjörsvägens västra del och består bland annat av en karaktäristisk radhuslänga. Vinkelboda ger uttryck för vad som var en modern bruksmiljö på 1940-talet.

Samhällsbygget i Älvenäs initierades och drevs av Kooperativa Förbundets Arkitekt- och Ingenjörsbyrå (KFAI). De nya bostadsområdena var i sin helhet planerade av industrin och husen var ritade av Kooperativa Förbundets arkitektkontor.

Med stöd av AB Celull skedde även egnahemsbyggande runt om i Våberg. I ett samarbete mellan Nors landskommun och AB Cellull gavs anställda vid fabriken möjlighet att bygga egnahem på kommunens mark. AB Cellull erbjöd de anställda räntefria lån som skrevs av efter en längre anställningstid och kommunen gav bland annat arrendestöd. Egnahemsbyggande skedde bland annat i bostadsområdena Lärkängen, Stora Bårum, Lilla Bårum, Åstorp och Sjösala i Vålberg.

Det sista större bostadsområde i Älvenäs som uppfördes med stöd av bolaget var bostadsområdet Gökhöjden. Gökhöjden uppfördes 1948–1949 för att tillgodose den fortsatt stora efterfrågan på bostäder till fabrikens arbetare. Gökhöjden bestod av 104 radhuslägenheter fördelat på nio olika hustyper omgärdade av grönytor. Bostadsområdet ligger på en höjd söder om bygdens centrum och är omgärdat av löv- och barrskog. Gökhöjdens byggnader ritades av Kooperativa Förbundets Arkitekt- och Ingenjörsbyrå (KFAI) under ledning av av arkitekten Haqvin Carlheim-Gyllensköld, som stod bakom flera av de byggnader som uppfördes under Älvenäs expansion. Svenska Rayon AB sålde sitt bestånd i Gökhöjden till Karlstads kommun år 1980. På senare år har Gökhöjdens kulturvärden uppmärksammats av bland annat Länsstyrelsen i Värmland och Värmlands museum. Gökhöjdens radhusbebyggelse är idag k-märkt.

Bebyggelsen i Älvenäs tog extra fart i och med silkesfabrikens etablering i början av 1950-talet. Silkesfabriken var mer personalkrävande än cellullfabriken. Antalet anställda vid Svenska Rayon AB sköt i höjden med silkesfabrikens produktionsstart år 1949 och bostadsbristen blev skriande. Ett antal lamellhus och ett stort ungkarlshotell uppfördes i början av av 1950-talet. Lamellhusen byggdes på Spinnaregatan och Tvinnaregatan och uppfördes i längor med lägenhetsradhus i två våningar. Ungkarlshotellet byggdes i korsningen mellan Cordvägen, Yllestigen och den numera nedlagda Spinnaregatan. Ungkarlshotellet gavs det officiella namnet Allégården, men kom i folkmun att kallas för "Sing Sing" på grund av sitt utseende. De boende i ungkarlshotellet hade tillgång till enkelrum med WC. I bottenvåningen fanns servering samt gemensamhetslokaler. Förutom bostäder, huserade ungkarlshotellet också industrins trädgårdsanläggning, som hade skötelansvaret för Älvenäs samtliga grönytor. Totalt hade cirka 500 bostäder uppförts år 1953. De flesta bostäderna hade uppförts i bolagets regi. Lamellhusen och ungkarlshotellet är numera rivna. Lamellhusen revs delvis på grund av att de var uppförda i blåbetong.

Bostadsbyggandet i Älvenäs fortsatte i etapper ända in på 1960-talet. För att ytterligare lindra bostadsbristen som uppstod under den expansiva utvecklingsfasen byggdes förutom ungkarlshotellet även enklare ungkarlsbaracker. Barackerna byggdes dels på södra sidan Älvenäsallén, dels inne på fabriksområdet. Barackområdet vid Älvenäsallén fick namnet Önstagårdarna. De boende i Önstagårdarna hade tillgång till ett rum om knappt 25 kvadratmeter. Fyra boende delade på en WC och ett handfat. I barackerna bodde mest ungkarlar, men även utsocknes familjefäder som reste hem på ledigheterna. År 1961 visade den ekonomiska planen sex baracker i Önstagårdarna och tre baracker inne på fabriksområdet. År 1964 visade en översiktsritning sju baracker i Önstagårdarna samt projektering för ytterligare två. Barackerna revs senare. Med början år 1957 uppförde uppförde HSB totalt fem flerbostadshus samt ett kombinerat flerbostads- och affärshus söder om bostadsområdet Grini. År 1957 byggdes en affärslänga vid Ingenjörsvägens östra ände samt två flerbostadshus. Därefter tillkom tre ytterligare flerbostadshus närmast Älvenäsallén år 1964.

Samhället Älvenäs utvecklades parallellt med Svenska Rayon AB:s utveckling. Bebyggelsen är en direkt spegling av bolagets produktion och sociala struktur. Gatunamnen har en tydlig anknytning till den verksamhetsinriktning som bolaget hade. Exempel på sådana gatunamn är: Ingenjörsvägen, Förmansgatan, Fabriksgatan, Verkstadsgatan, Cordvägen, Spinnaregatan, Tvinnaregatan, Vävargatan, Yllestigen, Silkesstigen, Grovullsvägen och Finullsvägen. Bebyggelsestrukturen representerar en tidstypisk brukssort med en tydligt uttalad statusstege, som syns såväl bland bostädernas storlek och vad gäller dess inbördes relativa placering. I samhället fanns bostäder för arbetare, tjänstemän och en direktörsvilla. Längs Ingenjörsvägens norra sida byggdes större villor i två plan för tjänstemännen på fabriken. Tjänstemannavillorna betjänades bland annat av trädgårdsmästare från bolaget som skötte om trädgårdarna. På Ingenjörsvägen 11 finns direktörsvillan om cirka 300 kvadratmeter fördelat på 11 rum, med tillhörande swimmingpool och dubbelgarage. De bostäder som byggdes för arbetarna på fabriken domineras istället av mindre fristående villor i ett plan samt olika typer av radhus. De mindre villorna för arbetarna hade boendeytor om cirka 70 kvadratmeter. De bostäder som byggdes på 1940-talet för fabrikens arbetare höll dock högsta standard för tiden. De första 70 arbetarbostäderna som Älvenäs Fastighetsaktiebolag uppförde i Älvenäs ansågs vara av ytterst kvalité. Särskilt vatten- och avloppsledningarna bidrog mycket till kvalitén, vilket inte var självklart i övriga delar av Vålberg.