Dalälven

Dalälven är en älv i Mellansverige som bildas av mötet mellan Västerdalälven och Österdalälven i Djurås i Dalarna och rinner ut i Bottenhavet vid Skutskär. Dalälven är Sveriges näst längsta älv (källa SMHI), har i sitt avrinningsområde 41 vattenkraftverk och var förr en viktig flottled. Sjön Hovran, som bildats av en utvidgning av älven, är en viktig fågelsjö och i Avesta kan den gamla och torrlagda älvfåran Döda fallen beskådas. Älvens nedre del sammanfaller med den biologiska norrlandsgränsen och består till stor del av nationalparken Färnebofjärden.

Geografi

Dalälvens nordligaste källor ligger i trakten kring Stor-Våndsjön i Dalarnas nordvästligaste hörn, en sjö som delas mellan Sverige och Norge. Älven är 542 km lång från dessa till havet och gör älven till Sveriges tredje längsta. Västerdalälven och Österdalälven förenas till Dalälven vid Älvmötet i Djurås, Gagnefs kommun. Medelvattenföringen vid älvens mynning är i genomsnitt 379 m³/s, med ett högsta värde på 2 450 m³/s och ett lägsta värde på 40 m³/s. Avrinningsområdet är 28 954 km².

Innan senaste istiden flöt Dalälven från nuvarande Avesta söderut till Mälaren. Strax söder om Avesta fylldes den gamla fåran igen med sten från inlandsisen så att älven istället sökte sig åt nordost till sin nuvarande mynning i Gävlebukten. Så skapades det älvlandskap som idag finns nedströms Avesta, med selsjöar, fjärdar, deltalandskap och forsar. Under den geologiskt sett korta tid som älven haft sitt nya lopp har ingen älvfåra hunnit bildas. Istället är det uppbyggande processer av deltan som präglar älven. På så vis skiljer sig Dalälven från övriga stora älvar i Sverige där de eroderande krafterna dominerar.

Västerdalälven miniatyr|vänster|Floda Kyrkälvbro över Västerdalälven

Västerdalälven är bildad av Fulan och Görälven. Fulans avrinningsområde inkluderar många sjöar, såsom Övre, Mellre och Syndre Fulusjön, Öresjön och Öjsjön. Görälvens källor börjar främst vid Äventjärnen, Västra och Östra Lillingen samt Tangsjöarna i Älvdalens kommun, och rinner sedan genom Trysils kommun (där den kallas Ljøra), för att sedan ansluta till Fulan vid Fulunäs, där den börjar kallas Västerdalälven. Älven rinner sedan bland annat genom Sälen, Transtrand, Malungsfors, Malung och Äppelbo tills den kommer till Vansbro, där Vanån ansluter. Därefter går älven bland annat genom Järna, Nås, Björbo, Dala-Floda och Mockfjärd innan den mynnar ut i Älvmötet.

Österdalälven miniatyr|vänster|Oxbergsbron över Österdalälven

Österdalälven börjar där Storån och Sörälven flyter ihop vid Idre. Storån börjar vid Stor-Våndsjön på den svensk-norska gränsen och fylls främst på av Grövlan som kommer från Grövelsjön men också Hågåån, Foskan, Grundöjan och Buran bidarar till Storån. Sörälven börjar vid Flötningssjön (vilken dock fylls på av Tallån och Tollån), och fylls sedan på av bland annat Stora Härjån, Borgan, Skärvagan, Guttan och vid Hösthån slutligen av Stor-Tranan. Efter Idre passerar Österdalälven bland annat Särna, den stora Trängseldammen och Brunnsberg. I Rot ansluter Rotälven och älven fortsätter sedan genom Älvdalen. Strax innan Mora tätort ansluter Oreälven, vilken börjar i Oretjärnen i Härjedalen, innan älven mynnar ut i Siljan. Efter Siljans utlopp i Leksand fortsätter älven sedan genom fjärden Insjön, orten Insjön och Gagnef innan den når Djurås.

Mellan Åsens kraftverk och Västängsbron är Österdalälven naturreservat, kallat just Österdalälvens naturreservat.

Nedströms Älvmötet Djurås – Husby miniatyr|Bullerforsen, en av de fyra Tunaforsarna. Efter Älvmötet i Djurås passerar älven bland annat Norr Amsberg innan den når Borlänge med de fyra Tunaforsarna. I Torsång fylls Dalälven på av Lillälven, som via sjön Runn främst får sitt vatten från vattendrag norr om Falun. Efter Långhags kraftstation i Solvarbo ansluter Ljusterån med sitt system av siltraviner (Säterdalen och Solvarboravinen). Efter Stora Skedvi kommer Skedvi kraftstation och innan älven nått Husby har Uppboån och Amungen anslutit.

Hovran – Avesta miniatyr|Hovran med Hällagölen närmast, samt öarna Stackharen och Brunnaön längre upp i bild. Utanför Hedemora vidgar sig älven och formar sjön Hovran. Området kring sjön, Hovranområdet, innefattar även Flinesjön, Svinesjön, Trollbosjön och delar av Amungen. Området klassades som Ramsarområde 1989 och utgör viktiga rast- och häckningsplatser för många fåglar. I Hovranområdet, som även är Natura 2000-område, ligger naturreservaten Kloster, Lilla Älvgången, Stackharen och Stadssjön, där de tre sistnämnda ligger i själva Hovran. När älven åter smalnar av vid Grådö och skär Badelundaåsen passerar älven resterna av de medeltida befästningarna Borgaholm och Grådö skans, liksom naturreservatet Grådöåsen.

I Avesta bildar älven de båda forsarna Storforsen och Lillforsen.Burman, sid. 44–45 I Storforsen ligger de båda kraftverken Avestaforsens kraftverk (vilket har ersatt Månsbo kraftverk) och Avesta Storfors, och i Lillforsen ligger Avesta Lillfors, vilket byggdes upp på samma ställe som en tidigare kraftstation med samma namn. I en av de äldre kraftverksbyggnaderna på gamla järnbruket finns museet Avestas gamla kraftstation.

Lillforsen bildades så sent som på 1500-talet, en av åtskilliga gånger älven har bytt lopp i Avesta. Den mest dramatiska är Döda fallen, bildade för cirka 7 000 år sedan, när älven bröt sig en ny sträckning och lämnade de torrlagda fallen, som idag är ett populärt turistmål.

De stora fjärdarna miniatyr|stående|Dalälvens förhållande till olika Norrlandsgränser. I södra Dalarna börjar Dalälven delvis sammanfalla med den biologiska norrlandsgränsen och efter Avesta börjar ett fjärdlandskap ta form. Sjön Bäsingen utgör vattenmagasin för Näs kraftverk, och tidigare Näs gamla kraftstation.

Dalälven har då på sin norra sida By socken, Avesta kommun, Dalarnas län. På den södra, motsatta sidan finns Möklinta socken i Sala kommun, Västmanlands län. Efter Bysjön och forsarna vid Tyttbo fortsätter Dalälven till Färnebofjärden inom Nora socken i Heby kommun, Uppsala län samt Österfärnebo socken med Gysinge i Sandvikens kommun. Nedströms Gysinge fortsätter Dalälven 25 km inom Hedesundafjärdarna och Hedesunda socken, Gävle kommun. De två sistnämnda kommunerna i Gävleborgs län, Norrland. Slutligen rinner Dalälven genom Söderfors socken i Tierps kommun samt via Untrafjärden och Marmafjärden nedför Älvkarlebyfallen och vidare till mynningen i Gävlebukten vid Skutskär i Älvkarleby kommun. De två sistnämnda kommunerna i Uppsala län, Svealand.

Färnebofjärden är Sveriges 26:e nationalpark. Hedesundafjärdarna delas i två större delar genom Hedesundaåsen och Hedesundas kulturplats Ön i Hedesunda socken, som numera har broförbindelse i båda ändarna. Därefter sträcker sig Hedesundafjärdarna vidare till forsarna vid Kågbo och Söderfors.

Nedre Dalälvsområdet Längs Färnebofjärdens nationalpark går det så kallade Nedre Dalälvsområdet. Området berör utkanter av fyra landskap och fyra län där älven är den faktor som förenar området naturgeografiskt, kulturellt och historiskt. Området är en glesbygd med utspridda byar och små samhällen. Historiskt har många av orterna inne i området haft en stor betydelse även för omkringliggande större samhällen. Jord- och skogsbruk har även idag en stark ställning i området vilket leder till öppna landskap omgivna av löv- och barrskogar.

Mot bakgrund av områdets förutsättningar bildade år 1986 större mark/vattenägare, logianläggningar samt nio berörda kommuner, två regionala organ och två organisationer Nedre Dalälvens Intresseförening.Nedre Dalälvens Intresseförening Syftet var att arbeta med områdets utveckling genom de positiva förutsättningar för bland annat turism, företagsetableringar och inflyttning som området erbjuder. Exempel på några av intresseföreningens större övergripande projekt är/var biologisk myggbekämpning, förstudie av förutsättningar för att bli biosfärområde, ett skogsprojekt, ett fiskenätverk och en fiskevårdsplan, Naturum Färnebofjärdens nationalpark, Top 10 Fishing Sweden och Centrum för byggnadsvård.

Vattenkraft I Dalälven med biflöden finns 41 aktiva kraftstationer och 13 större dammar, Siljan ej inräknad (2016). Älven började utforskas för kraftändamål i slutet av 1800-talet och 1922 reglerades Siljan.Zmijewski, N., Bottacin-Busolin, A. and Wörman, A. (2015). Incorporating Hydrologic Routing into Reservoir Operation Models: Implications for Hydropower Production Planning. Water Resources Management, 30(2), pp.623-640.

Den installerade effekten av vattenkraften i Dalälven är ca 1 155 MW (2012). Totalt producerar kraftverken i Dalälven 5,6 TWh per år (2014), och den största kraftstationen är Trängslet med en effekt på 300 MW.

Träindustri och flottning miniatyr|Flottlag i Hovran, cirka 1920. miniatyr|upright|Flottränna i Ämån, ett biflöde till Oreälven. Dalälven var tidigare en viktig flottled och flottning av timmer till sågverk och gruvor är belagt sedan 1600-talet på Dalälven, till stor del pådrivet av det kungliga förbudet från 1607 att avverka skog närmare än en mil från Falu koppargruva.Hellstrand, sid 18–23 Flottningens höjdpunkt nåddes 1952, då cirka 30 miljoner stockar flottades på Dalälven. Älven var då Sveriges flitigast nyttjade flottledssystem.Burman, sid 37 23 september 1971 anses vara den officiella slutdatumet för flottning i Dalälvens nedre delar, då de sista stockarna passerade Färnäs skiljeställe. Då det fanns timmerupplag kvar pågick dock flottning i nedre delar av älven som fortfarande fick användas som flottleder. I resten av älven upphörde flottningen 1970. 1973 avlystes de sista delarna av Dalälven,Hellstrand sid. 54 och 1977 var flottledssystemet helt avvecklat.Hellstrand sid. 44

Dalarna Den tidiga flottningen 1648 startades Wästerdals-Wede-Compagniet, vilket fick privilegium av Drottning Kristina året därpå att ensamt få köpa ved i Västerdalarna. Företaget slogs 1661 ihop med Österdalskompaniet, bildat 1659, för att bilda Vedkompaniet. Flottningen var dock relativt småskalig och sparsam fram till mitten av 1800-talet och var främst inriktad på att förse koppargruvan i Falun och sågen i Domnarvet med virke. På grund av misskötsel i affärerna och stora skulder exproprierade staten bolaget och överlät privilegier och inventarier till Bergslaget.

Dalarnas storsågar Sågverksrörelsen i Dalarna kom främst att domineras av tre bolag, kallade Trebolagen: Korsnäs Sågverks AB, Kopparbergs och Hofors Sågverks Bolag (Kopparfors – vilket dock först 1937 blev officiellt namn) och Bergslagets sågverk i Domnarvsforsen. En rad uppgörelser om flottningen kom att ske bolagen emellan och 1876–1889 sköttes flottningen uppströms gemensamt i den så kallade Trebolagsuppgörelsen.Hellstrand sid. 24–33 Dessa bolag hade intresse av att kontrollera flottlederna, bland annat för att minska allmogens husbehovsflottning. De bildade tillsammans med Skutskärs Trävaruaktiebolag samt minoritetsägarna Särna AB och Garpenberg–Avesta AB Dalelfvarnes-Torsångs Strömbyggnads AB 1878, vilket tog över efter det upplösta Ångbåtsbolaget på Siljan. Året därpå sålde Dalelfvarnes-Torsångs Strömbyggnadsförening, verksamt sedan 1860-talet, sina flottleder och tillgångar till bolaget. 1896 bytte strömbyggnadsbolaget namn till Dalelfvarnes Strömbyggnads AB och var verksamt till 1955.Hellstrand sid. 36–42