Svartkronad siskaBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Spinus atriceps) är en fågel i familjen finkar inom ordningen tättingar.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01 Arten förekommer endast i bergstrakter i Guatemala och närliggande Mexiko.
Utseende och läte Svartkronad siska är en liten till medelstor (11–13 cm) gröngul fink med tunn näbb och grunt kluven stjärt. Fjäderdräkten är övervägande grönaktig, med svart hjässa och gula vingkanter. Den streckade ungfågeln liknar tallsiska, men har mörk olikt denna hjässa och spetsigare skäraktig näbb. Sången är dåligt känd, en blandning av gnissliga toner, kvitter, sträva elektriska ljud och drillar, påminnande om tallsiskans. Bland lätena hörs nasala "zwee", stigande sträva "zree-ee-ee" och torra "ch-ch-cht".
thumb|right
Utbredning och systematik Fågeln förekommer i barrskogar i södra Mexiko (Chiapas) och västra Guatemala. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Fågeln är nära släkt med tallsiskan (S. pinus) och hybridiserar där utbredningsområdena möts.Howell, S. N. G., and S. Webb (1995). A Guide to the Birds of Mexico and Northern Central America. Oxford University Press, New York, NY, USA.Van Rossem, A. J. (1938). Descriptions of twenty-one new races of Fringillidae and Icteridae from Mexico and Guatemala. Bulletin of the British Ornithologists' Club 58: 124–138.McCarthy, E. M. (2006). Handbook of Avian Hybrids of the World. Oxford University Press, Oxford, UK. Genetiskt står tallsiskans underart perplexus närmare svartkronad siska än övriga underarter, men det kan vara ett utslag av hybridiseringen snarare än att de är egentliga systertaxon.Arnaiz-Villena, A., V. Ruiz-del-Valle, J. Moscoso, J. I. Serrano-Vela and J. Zamora. (2007b). mtDNA phylogeny of North American Carduelis pinus group. Ardeola 54 (1):1-14.
Släktestillhörighet Svartkronad siska placerades tidigare i det stora släktet Carduelis, men genetiska studier visar att det är kraftigt parafyletiskt och att typarten steglitsen snarare är närmare släkt med vissa arter i Serinus. Numera bryts därför svartkronad siska liksom övriga amerikanska siskor samt den europeiska och asiatiska grönsiskan ut ur Carduelis och placeras tillsammans med den asiatiska himalayasiskan (tidigare i Serinus) istället till släktet Spinus.
Levnadssätt Svartkronad siska är sparsamt och lokalt förekommande i bergstrakter, vanligen ovan 2000 meters höjd, men ibland ner till 1500 meter över havet. Den föredrar skogar med tall, ek och al och tilliggande öppnare marker. Fågeln ses vanligen i småflockar, födosökande i träd på alkottar och andra träd som bär frukt, ibland även lågt i ogräsmarker, framför allt bland tistlar.Clement, P. (2020). Black-capped Siskin (Spinus atriceps), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.blcsis1.01
Status och hot Svartkronad siska har en rätt liten världspopulation bestående av mellan 20 000 och 50 000 vuxna individer. Den tros också minska i antal, dock inte tillräckligt för att anses vara hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar arten som livskraftig.
Referenser
Externa länkar
Läten på xeno-canto.org
Kategori:Finkar Kategori:Fåglar i neotropiska regionen