JavamajnaBirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter (Acridotheres javanicus) är en fågel i familjen starar inom ordningen tättingar, ursprungligt förekommande i Indonesien på öarna Java och Bali där den är fåtalig och minskar i antal. Den är dock införd i en rad länder och områden, främst i östra Asien, där den har etablerat frilevande populationer.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11 Det vilda beståndet anses vara utrotningshotat.

Utseende Javamajnan är en 21–25 cm stare, en typisk svartaktig majna med tydlig tofs i pannan och förlängda hjässfjädrar. Den är lik djungelmajnan, men är förutom svartaktig hjässa och örontäckare mörkt skiffergrå med kontrasterande vita understjärttäckare. I flykten syns svartare undre vingtäckare och bredare vit stjärtspets. Näbben är helgul.Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, Craig, A. & Feare, C. (2019). Javan Myna (Acridotheres javanicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/60869 1 februari 2019).

thumb|right|Javamajna fotograferad i Singapore.

Läte Lätena är mycket lika brunmajnans (A. tristis), men går att urskilja med övning.

Utbredning Javamajnans naturliga utbredningsområde är Java och Bali i Indonesien. Den är dock införd till södra Malackahalvön, Sumatra, Borneo, Flores, Sumba, Puerto Rico, Honshu (Japan) och Taiwan.

Systematik Tidigare betraktades javamajnan som en underart till tofsmajnan (A. grandis), men även tillhörande sulawesimajnan (A. grandis) och dessa två tillsammans del av djungelmajnan (A. fuscus) Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Levnadssätt Javamajnan hittas i stadsmiljöer, öppet landskap och jordbruksmarker. Den är en allätare som intar bland annat frukt, nektar, insekter och annat animaliskt material, men även avfall. Den häckar året runt i miljöer påverkade av människan, före 1940 på Java i april-maj och september. Fågeln bygger ett slarvigt bo som placeras i ett hål i ett träd, en vägg, en bro eller i en palmkrona. Däri lägger den två till fem ljusblå ägg.

thumb|right|Javamajnan lever i symbios med vattenbuffeln genom att plocka bort insekter på djurets rygg.

Status och hot Javamajnan i ursprungligt tillstånd minskar kraftigt i antal till följd av fångst för burfågelsindustrin. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som sårbar (VU). Världspopulationen av vilda populationer på Java och Bali uppskattas till högst 10.000 vuxna individer, Införda populationer är dock mycket större, med uppskattningsvis 160 000 individer i Singapore år 2000Yap, C.A.M. 2003. A study of the changes in the range sizes of White-vented Mynas in Singapore. Raffles Bull. Zool. 51(1): 159-163. Raffles Bull. Zool. 51(1): 159-163. och över 20 000 i Taiwan 1999Lin Rueyshing. 2001. The occurrence, distribution and relative abundance of exotic starlings and mynas in Taiwan. Endem. Spec. Res. 3(13-23.)..

Noter

Externa länkar

Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org

Kategori:Starar Kategori:Fåglar i orientaliska regionen Kategori:Fåglar i australiska regionen Kategori:Endemiska fågelarter i Indonesien