miniatyr|260px|Burundis placering i Afrika
Oroligheter i Burundi 2015 uppstod sedan den sittande presidenten Pierre Nkurunziza (CNDD-FDD) den 25 april 2015 accepterat nomineringen som kandidat till en tredje mandatperiod i presidentvalet, vilket av oppositionen och katolska kyrkan ansågs gå emot konstitutionen och Arusha Agreement.Arusha Agreement , Läst 13 maj 2015 Oroligheterna hade pågått sedan dess. Burundis regering gick den 18 juni 2015 i princip med på att acceptera militära observatörer från Afrikanska unionen, som övervakade valet. Vissa menar att den sittande presidenten Nkurunziza vill få konflikten att framstå som etnisk, medan oppositionen anser att den är rent politisk då det var både Hutu och Tutsi som demonstrerade mot hans kandidatur. Det har under oroligheterna rapporterats från flera håll om etnisk förföljelse, grov tortyr och gruppvåldtäkter i landet. Under februari 2016 kom även rapporter om matbrist. Situationen i landet har lugnat ner sig betydligt sedan oroligheterna utbröt; dock avråder fortfarande Utrikesdepartementet (april 2017) från resor till landet.
Bakgrund Åren 1993–2005 pågick ett inbördeskrig i Burundi; en väpnad konflikt som var ett resultat av motsättningarna mellan Hutu och Tutsi. Konflikten började efter de första flerpartivalen sedan självständigheten 1962, och anses formellt ha upphört i samband med att Pierre Nkurunziza blev president i augusti 2005. Omkring 300 000 personer dödades under kriget. Efter detta hade många känt rädsla att den etniska konflikten skulle blossa upp igen och över 100 000 personer hade flytt landet.
En annan bidragande orsak till oroligheterna är att Burundi är ett av världens fattigaste länder, något som den dåvarande president Nkurunziza misslyckats med att göra något åt.
Inledande händelseförlopp Inledande oroligheter Efter att Nkurunziza tillkännagivit sin kandidatur och oroligheterna uppstod började många oppositionella att fly landet, främst tutsi men även hutu. Många flydde till Rwanda dit hundratals flyktingar kom varje dag till flyktingläger. Ett flertal dödsfall inträffad redan de första dagarna efter att oroligheterna börjat. Radio, telekommunikation och tillgång till sociala medier (Facebook, Twitter, och Whatsapp) stängdes ned. Oppositionella greps och alla former av manifestationer förbjöds, förutom de som stödde regeringspartiet. USA fördömde presidentens kandidatur och varnade för att landet förlorar en historisk möjlighet att stärka sin demokrati.
300px|miniatyr|Poliser i sammandrabbning med demonstranter, april 2015.
Den 30 april stängdes ett universitet i Bujumbura efter att studenter där protesterat mot presidenten. Hundratals av dem tillbringade sedan natten utanför USA:s ambassad för att visa sitt missnöje. Den 30 april meddelade även FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) att 21 000 personer flytt från Burundi till grannlandet Rwanda de senaste veckorna. Många har även åkt till säkrare platser inom landet och lämnat huvudstaden, där stora demonstrationer har genomförts med kravet att den sittande presidenten skulle dra tillbaka sin kandidatur. Hundratals av dessa demonstranter arresterades.
Kenyas utrikesminister Karanja Kibicho besökte Bujumbura den 1 maj, och i samband med detta sa han att han hoppades att valet skulle gå fredligt och korrekt till samt också att Kenya inte tänkte ingripa på något sätt. Samma kväll (den 1 maj) dog två polismän och en civilist, av två separata granatattacker. Därutöver skadades att tiotal. Antalet som flytt till grannländerna Rwanda, Tanzania och Demokratiska Republiken Kongo var då uppe i 26 000 personer. Efter detta manade organisatörerna av demonstrationerna till två dagars paus av dessa, som då pågått i sex dagar. Efter detta meddelade landets försvarsminister, general Pontien Gaciyubwenge, att armén ställde sig neutral i den pågående konflikten mellan oppositionella och presidentens anhängare. Regeringen däremot anklagade oppositionen för att skydda terrorister och deklarerade att demonstranter efter detta skulle betraktas som brottslingar och statens fiender.
Den 4 maj protesterade tusentals människor på Bujumburas gator. Polisingripanden mot dessa ledde till att tre människor dog och 45 skadades, enligt Röda Korset. Samma dag uttryckte USA:s utrikesminister John Kerry att han var djupt oroad över att den sittande presidenten gick emot konstitutionen och ställde upp i ett tredje presidentval. Vice huvuddomaren av högsta domstolen, Sylvere Nimpagaritse, medgav sedan han flytt landet, att högsta domstolen varit under ett enormt tryck av icke namngivna personer i Burundis högsta ledning. De har bland annat mottagit dödshot för att de skulle godkänna Nkurunzizas omkandidatur, trots att de ansåg den vara okonstitutionell.
Den 6 maj gick en av oppositionsledarna, Agathon Rwasa, ut och krävde att valet skulle senareläggas. Samma dag meddelade Tanzanias utrikesminister att stats- och regeringscheferna i Östafrika skulle samlas den 13 maj i Tanzanias huvudstad Dar es-Salaam för att diskutera krisen i Burundi. Presidenten själv uttalade sig att enda lösningen på krisen var att folket i Burundi skulle lita på honom och välja honom till president ytterligare en gång. Han menade också att hans första ämbetsperiod inte valdes i demokratiska val, utan att han utsågs till president av lagstiftare och denna period inte borde räknas. På så vis ansåg han nu att han bara ställde upp i sitt andra val och inte bröt mot konstitutionen. Dock sa presidenten också att om han valdes till en tredje mandatperiod, att det skulle bli hans sista. Antalet personer som flytt landet var då uppe i nästan 40 000. Den 6 maj hölls även demonstrationer i Stockholm mot oroligheterna i Burundi. (Video klipp)
På kvällen den 8 maj tilltog sammandrabbningarna i huvudstaden, sedan den sittande presidenten formellt registrerat sin kandidatur. Sammanlagt hade då 19 personer dött och mer än 50 000 flytt landet. Den 11 maj avslog presidenten en vädjan från USA och EU att skjuta upp valet till ett senare tillfälle. Den 12 maj dog återigen ett flertal personer efter skottlossning och granatkastning. Dock hade våldet dittills i princip bara förekommit i huvudstaden med omnejd.
Toppmöte i Dar es-Salaam Den 13 maj hölls det utannonserade toppmötet i Dar es-Salaam, med bland andra Pierre Nkurunziza och Tanzanias president Jakaya Mrisho Kikwete.
Försök till statskupp Kuppförsök Samma dag som presidenten var på toppmötet i Dar es-Salaam (den 13 maj), gjordes ett kuppförsök mot honom i Bujumbura. I samband med detta sköt polis mot militär och demonstranter och minst två människor miste livet. Polisen stormade även ett sjukhus som vårdade tre personer från kuppmakarna som skadats och sköt dem på sjukhuset, varav en av dem skadades så illa att han omkom. Tusentals människor firade kuppförsöket i huvudstaden, och generalen Godefroid Niyombare hävdade att det nu var han som var landets president. Generalen stängde Bujumburas flygplats, för att förhindra att Nkurunziza återvände till landet. Skottlossningen fortsatte tidigt på morgonen den 14 maj. Lojalister till Nkurunziza som ansåg att kuppförsöket stoppats höll fortfarande kontrollen över presidentpalatset. Striderna mellan soldater lojala till Nkurunziza och soldater lojala till general Niyombare intensifierades under dagen och åtminstone fem soldater miste livet. Nkurunziza lyckades återvända till landet samma dag och på morgonen den 15 maj stod det klart att kuppförsöket misslyckats. Flera av ledarna för kuppförsöket arresterades. Dock ej ännu ledaren general Niyombare, även om han uttryckt till media att han skulle ge upp och hoppades att han inte skulle dödas. Antalet personer som flytt landet var då enligt FN fler än 105 000.
Efterspel till kuppförsöket Den 15 maj återvände president Nkurunziza till presidentpalatset och kuppmakarna erkände sig besegrade. Nkurunziza höll ett radiosänt tal där han sa att det nu var fred i landet, och han gav också löftet att de kuppmakare som gav upp frivilligt skulle förlåtas. Afrikachefen för Internationella krisgruppen (IGC), Thierry Vircoulon, ansåg dock inte att faran är över i Burundi och att det i var omöjligt att hålla de planerade valen. Den 17 maj gjorde presidenten sitt första officiella framträdande sedan kuppförsöket. Han nämnde då inte alls kuppförsöket; istället varnade han för hotet från den militanta gruppen Al-Shabab, på grund av närvaron av burundiska soldater i Somalia. En talesman för islamistgruppen uttalade sig att det var häpnadsväckande, och detta bara var ett sätt att ta fokus ifrån de verkliga problemen i landet. Den 18 maj avskedade presidenten försvars- och utrikesministrarna, för att stävja protesterna i huvudstaden.
Den 8 juni uttryckte en advokat som företrädde två av de ledande kuppmakarna att tonen mot dem har skärpts i fängelset sedan ett rykte om ett flyktförsök spridit sig. De mest tongivande som satt frihetsberövade var generalmajor Cyrille Ndayirukiye (före detta försvarsminister), general Prime Ngowenubusa, major Renovat Nduwayo och major Etienne Ntahomvuyike, vilka satt isolerade. Dock var ledaren för kuppförsöket, Godefroid Niyombare, vid denna tidpunkt fortfarande på fri fot.
Fortsatta oroligheter efter kuppförsöket I samband med demonstrationer den 20 maj sköts en soldat till döds av en polisman, i samband med att polisen sköt mot demonstranter. Enligt vittnen var det hela en olycka, men relationen mellan polis och militär hade varit ansträngd en tid då militären beskyllts för att ge sitt passiva stöd till demonstranterna. Den 21 maj dog ytterligare två personer vid sammandrabbningar i huvudstaden. Den 23 maj sköts ledaren för ett av de mindre oppositionspartierna (Union for Peace and Development (UPD)), Zedi Feruzi, till döds tillsammans med en polisman som agerade livvakt åt honom, utanför sitt hem i Bujumbura's Ngagara District. Den 29 maj skakades Bujumbura av två kraftiga explosioner, dock utan att några människor kom till skada.
Nytt toppmöte i Dar es-Salaam Den 31 maj höll ledarna för regionen ytterligare ett toppmöte i Dar es-Salaam, för att diskutera situationen i Burundi. Burundis president Pierre Nkurunziza meddelade i förväg att han inte skulle komma att närvara vid mötet, utan istället sända sin utrikesminister, eftersom han utsattes för en statskupp förra gången han lämnade landet. Förutom ministrar från Östafrikanska gemenskapen, deltog Sydafrikas president Jacob Zuma. Efter mötet uppmanade de Burundis styre att skjuta upp valet till ett senare tillfälle, åtminstone en månad senare.
Nya demonstrationer Efter det andra toppmötet, den 2 juni, fylldes gatorna med demonstranter. Polisen svarade med skottlossning och tårgas. Den 5 juni dödades återigen en demonstrant av polis. Den 18 juni skadades tre personer av en granatexplosion, och den 19 juni skadades 11 polismän vid granatattacker. Den 21 juni dödades återigen fyra personer vid en granatattack mot en bar i Ngozi. Den 25 juni upptäcktes det att vice-president Gervais Rufyikiri flytt landet, sedan han känt sig hotad.
Eldstrider nära gränsen mot Rwanda Den 11 juli bröt eldstrider ut 140 km norr om Bujumbura (nära Rugazi), nära gränsen mot Rwanda. Sammandrabbningarna var mellan presidentens män och de rebeller som låg bakom kuppförsöket i maj. Åtminstone 12 personer omkom i dessa strider.
Valet
Natten mot valdagen den 21 juli blev orolig, med skottlossning, granatexplosioner och ytterligare två döda. Dock gick valdagen lugnt till väga. Vallokalerna öppnade kl 06:00 lokal tid och president Nkurunziza själv cyklade till vallokalen i sin hemby Buye för att rösta. Pierre Nkurunziza vann valet, men oppositionskandidaterna Jean Minani och Agathon Rwasa fördömde valresultatet och krävde nyval.
Efter valet Vädjan till Barack Obama