Japansk tekeramik avser kärl och tillbehör kopplade till te i Japan, både för vardagligt bruk och för den japanska teceremonin (chanoyu, 茶の湯). Begreppet omfattar såväl teskålar (chawan) som vatten- och tebehållare samt serveringskärl.
Tekeramik framställs över nästan hela Japan. Utseendemässigt skiljer sig keramiken tydligt åt i de olika geografiska områdena där keramiken utvecklats. Ursprungligen gick tillverkningen i arv inom familjen, vilket förekommer ännu i dag, och med arvet följde kunskapen att tillverka just släktens och ortens keramik. Under de sista 100 åren har emellertid skickliga keramiker lärt sig att tillverka flera av dessa olika keramiksorter. En av de mest framstående keramikerna är Shiro Tsujimura.The best of contemporary ceramics in Japan – Shiro Tsujimura. Toh-Vol.40. Kyotoshoin 1992. .
Äldre historia Teet och keramiken kom från Kina I Kina drack man te som medikament och på grund av dess smak redan på 600-700-talet, ofta med tillsats av ingefära och salt. En välutvecklad teceremoni med pulverte fanns på 1100-talet och en del av Kinas keramik hade då utvecklats inriktad på tedrickande.Soshitsu, Sen: The Urasenke tradition of Tea. Urasenke Foundation Print.
Här tillverkades under Sung-perioden (960-1279) teskålar i brun Temmoku (Chien yao), i svagt grönaktiga Celadon-glasyrer (Lung-chuan yao) och den duvblå Chun yao med ibland violetta fläckar.Gyllensvärd, Bo: Kinesiskt Porslin och dess förhistoria. ICA-förlaget 1977. .Lu Yaw et al: Song Ceramics. South Asian Ceramic Society 1983. . Denna tekeramik importerades till Japan under beteckningen Karamono (kinesiska föremål). Temmoku omnämndes för första gången i Kina av Ko Ku Yau Lin så sent som 1388 "svarta i färgen och våtblanka med fläckar som harens gula päls och vanligen med utvikt brätte, kommande från Fukien".
Namnet Temmoku eller Tenmoku kommer från berget Tian-mu i Zheijang, på vilket fanns ett Zen-kloster.Hayashiya, Seizo: Chanoyu: Japanese Tea Ceremony. Japan Society 1979 sid 155. .
Japanska munkar studerar i Kina Redan under Naraperioden (710-784) studerade japanska munkar Zen-buddism hos Chánsekten i Kina som hade vana att dricka te för att hålla sömnen borta under de långdragna andliga övningarna. Här kom japanerna i kontakt med teet som en stimulerande dryck. Teet dracks i tjockväggiga Temmokuskålar, vilket till en del hindrade den höga tevärmen att spridas för snabbt till handflatorna. Ibland användes en speciell träställning som skålen passade i, Temmoku Dai.Omotesenke.jp Det är från detta kloster som sedvänjan att dricka te sägs ha introducerats till Japan av munken Kukai under tidigt 800-tal. Tedrickandet i Japan höll sig inom hovaristokratin och klostren, eftersom tebladen var dyra på grund av den till en början begränsade importen och senare låga inhemska produktionen. Först på 1190-talet blev tedrickandet mer känt, då munken Eisai (1141–1215) återvänt till Kyoto från studier i Kina och publicerade en beskrivning om te. Eisais elev, Zen-prästen Dogen, återvände från sina Kinastudier 1227 och hade då med sig föremål nödvändiga för att tillaga och dricka te. Kato Shirozaemon Kagemasa hade följt med Dogen för att studerat keramik i södra Kina. Åter i Japan började Kato själv tillverka Temmoku i Seto-distriktet. I Japan delade man in de kinesiska Temmokuföremålen efter deras olika utseenden i glasyren.Hayashiya, Seizo: Chanoyu: Japanese Tea Ceremony. Japan Society 1979 sid 154,155. .
Taihisan: Djupbrun färg liknande sköldpaddsskal. Konsan: Otydliga röda harpälsstreck blandade med svart. Konisk form och liten fot (se bild Temmoku China Song). Yohen: Stora blå iridiserande fläckar på svart. Yuteki: Små silverfläckar täcker glasyren, så kallade ”oil spots”. Konoha: Har ett kiselhaltigt löv av hästkastanj fastbränt i glasyren på insidans botten.
Varianter av dessa Temmokuskålar kom senare att tillverkas i Japan. Den som mest liknade de kinesiska var Krysantemum Temmoku som gjordes i Seto i Owaridistriktet. I närliggande Shino gjordes den vita Shino Temmoku där två skålar är kända.Kuroda,Ryoji: Shino. Famous Ceramics of Japan 12. Kodansha International Ltd 1984 sid 11,19. .Jenyns, Soame: Japanese Pottery. Faber and Faber 1978 sid 152. . Som med många olika tidiga tekeramiktyper, tillverkas dessa skålar även i dag i samma stil både i Kina och i Japan. Senare forskning och experiment av keramikern Sokei Aoyama har emellertid övertygat att den vita temmokun "Shiro Tenmoku" bör ha tillverkats i Onada, Tajimi.Karlsson, Hans: Shiro Tenmoku. The first reproduction in 500 years. discovertajimi.com.
Japansk Temmoku Från mitten av 1500-talet finns en vit inhemsk Temmoku omtalad i japanska skrifter. Den kallas "Vit Ise temmoku". Den ansågs tidigare ha tillverkats i Mino-distriktet under Momoyamaperioden (1573–1614), och betraktas ibland som en tidig Shino-keramik, men anses numera att ha tillverkats i Onada, Tajimi. Shino anses vara Japans första egna, mer allmänt förekommande glaserade tekeramik.Fujioka, Ryoichi: Shino and Oribe Ceramics. Japanese Art Library. Kodansha International Ltd. 1981 sid 22,23,27. . Japanska Temmokuskålar från denna tid liknar till stor del de kinesiska i formen. Japansk vit tenmoku har dock en mycket lätt vinklad övre kant och därmed inte en helt jämn sfärisk sida. Den vita glaseringen har fina, delvis morrhårslånga krackeleringar som skiljer tenmokun från Shinoglasyren.
Begreppet Shino Temmoku omnämns första gången i Sen no Rikyus skrifterKyoto National Museum: Special Exhibition. Sen-no Rikyu the 400th memorial.1990. Dessutom beskrivs denna keramik i ”Sojim” 1620, vilken är den första tryckta texten i Japan som behandlar te:
De två först kända vita Temmokuskålarna ägdes först av temästaren Takeno Joo och ärvdes därefter av shogunen Oda Nobunaga samt shogunen Toyotomi Hideyoshi och dennes systerson Hidetsuga. Den ena skålen övertogs därefter av Owari-grenen av Tokugawa-klanen.Fujioka, Ryoichi: Shino and Oribe Ceramics. Japanese Art Library. Kodansha International Ltd. 1981 sid 22,38. 0-87011-284-8.Kuroda,Ryoji: Shino. Kodansha International Ltd 1984 sid 19. . Den andra vita skålen vandrade inom Maeda-familjen i Kaga-provinsen.Jenyns, Soame: Japanese Pottery. Faber and Faber 1978 planch 46 A. . En tredje vit Temmokuskål upptäcktes för några år sedan i Kanagawa. Alla dessa tre skålar har en guldfärgad metallskoning i överkanten.
I Mino-distriktet brändes Old Seto i form av järnglaserade Temmoku-teskålar parallellt med gulglaserade Old Seto-teskålar och sakeflaskor.Furukawa, Shosaku: Kiseto and Setoguro. Famous ceramics of Japan 10. Kodansha International Ltd. 1983 sid 9,14. . Formen och storleken på dessa skålar liknar påtagligt den klassiska kinesiska från Sung-perioden. Sydost om staden Toki, vid Mizunamiflodens källflöden, låg ugnarna i Gonoki, Owari, Mizukami, Tanso och Mashizume. Där tillverkades flera olika typer av Temmokuskålar, skålar med Kiseto-glasyr (Ki = gul) och koppargröna dekorationer, helt gula och vita, Shino temmokuskålar, Seto Temmokuskålar, skålar täckta av brun järnglasyr på insidan och vit Shinoglasyr på utsidan och så vidare. Under 1600- och 1700-talet tillverkades Temmokuföremål fortfarande i Mino vid ugnarna i Okaya, Ohira, Kujiri, Takane och Ofuke. Jenyns har en detaljerad beskrivning på flera kända föremål med Temmokuglasyr som är gjorda under 1600-talet fram till 1813. Han påpekar svårigheten att skilja 1700-talets Temmoku i Mino från de som samtidigt tillverkades i Seto. Mino-keramiken såldes i Nagoya.Jenyns, Soame: Japanese Pottery. Faber and Faber 1978 sid 148,149. .
Wabi-cha slår ut importen av kinesisk keramik Den kinesiska importen av tekeramik fick sig en avgörande knäck i och med Wabi-cha, vilket var en helt ny inhemsk stil att dricka te, introducerad av Murata Shuko (1421–1502). För att tedrickandet skulle kunna få bredd i Japan utvecklades inom klostren ”den enkla mannens tedrickande”. De mest anspråkslösa risskålar man hittat i Korea studerades och deras enkla skönhet upphöjdes till norm. Tehusen byggdes med halmtak och i den stil många fattiga bönder bodde i ute på landet. Ingången var en låg port eller trång lucka som besökaren måste huka för, eller krypa igenom. Hans elever och efterföljare, teceremonimästarna Takeno Joo (1504–1555) och Sen no Rikju (1522–1591), utvecklade Wabi-stilen, vilket ledde till att beställningar av tekeramik riktades till inhemska keramiker, ofta med noga utförda beskrivningar på önskat utseendet. Detta hade stor betydelse för tillverkningen i Mino och Seto, liksom för brännugnarna här. Temmokuskålarna fick konkurrens av Svart Seto år 1550, Gul Seto 1580 och Furuta Oribes beställningar under 1600-talets början.Faulkner, RFJ & Impey OR: Shino and Oribe Kiln Sites. Sawers R.G. Pub/Ashmolean Museum, Oxford 1981 sid 52. .
Te kan nu drickas av medelklassen När medelklassen i Japan började utvecklas i och med handelns och kulturens blomstring under Momoyama-perioden (1573–1614), så krävde det allt mer utbredda tedrickandet att även medelklassen hade god tillgång till glaserade kärl. Detta ledde först till att man importerade mer kinesisk keramik, framför allt Temmoku. Men importen var dyr och den ökade efterfrågan framkallade krav på en egen tillverkning. Förutom Temmokuskålarna som tillverkades i Seto, började man därför även använda kärl gjorda i Bizen och Shigaraki. De tidiga teceremonimästarna som Takeno-Joo tyckte mest om den egna keramiken och hans elev Sen no Rikyu drev hårt tesen att ”te skall alla kunna dricka i enkla skålar”. Han lät därför en taktegelslagare göra en enkel lågbränd teskål – den första Rakuskålen. Den accepterades av hans te-elev shogunen Toyotomi Hideyoshi, och därmed fanns möjligheten till en enkel, billig teskål för folket. Som alltid med mode, blev även dessa Rakuskålar så småningom dyra och högt eftertraktade av överklassen och samlare. Orsaken var en liten och strängt kontrollerad produktion som huvudsakligen riktade sig till hovet och adeln.Pitelka, Morgan: Handmade Culture: Raku Potters, Patrons, and Tea Practitioners in Japan. Honolulu, HI: University of Hawai'i Press, 2005. Ännu i dag tillverkas Rakuskålar i samma familj i Kyoto av Kichizaemon Raku XV och hans son.Wikipedia.en: Raku ware. History.http://www.raku-yaki.or.jp/e
Från mitten av 1500-talet utvecklades en mer figural glasyr i Mino-distriktet. Här kan särskilt nämnas den modernt djärva Oribe-glasyren, skapad under brinnande inbördeskrig av generalen och teceremonimästaren Furuta Oribe. Oribe-glasyren för närmast tanken till vår moderna konst. Detta var samurajernas tid och det var deras liv och känsla som kring sekelskiftet 1600 gjorde den japanska keramiken djärvt tilltalande. Den tillknycklade formen och vackra glasyren, som ofta kontrasterande i starka färger, har behållit sin popularitet och görs fortfarande i dag. Sammanfattar man var tekeramik tillverkades vid mitten av 1500-talet ser man:
I öster: Mino och Seto-föremål som glaserades. I Kyoto: Raku och dekorerad keramik. I väster: Koreansk keramik i Kyushu som ligger närmast Korea.
Tekeramiken i Hagi