Gregory Corso, född 26 mars 1930 i New York, död 17 januari 2001 i Robbinsdale i Minnesota, var en amerikansk poet och tillsammans med bland andra Jack Kerouac, Allen Ginsberg och William Burroughs en av ledarfigurerna i den så kallade beatgenerationen. Han publicerade 13 diktsamlingar, två dramer och flera samarbetsprojekt. Han översattes till svenska första gången 1960 av Reidar Ekner i diktantologin Helgon & Hetsporrar. Någon enskild volym av hans verk är däremot inte utgiven i Sverige (2023).
Biografi Gregory Corso var, likt många andra beatpoeter, känd för sina uppläsningar. Jämfört med Kerouac och Ginsberg ansågs han vara både mindre politisk och karismatisk, men ofta mer chockerande. Trots detta menar litteraturhistorikern Ann Douglas att många av hans dikter innehåller en tydlig samhällskritik, av bland annat äktenskapet som institution. Dessutom kom han att bli en förebild för nästa generations feminister.
Corsos föräldrar var båda tonåringar när han föddes, och skildes åt tidigt. Deras son bodde i flera olika fosterhem och ungdomsfängelser. High school gick han aldrig. Sin litterära bildning – med författare som Christopher Marlowe, Percy Bysshe Shelley, Dostojevskij och Stendhal – fick han i fängelse. Han konstaterade senare, att han där fick kännedom om mänsklighetens såväl bästa som sämsta sidor.
1950 lärde han känna Allen Ginsberg i Greenwich Village. Ginsberg gjorde honom intresserad av Walt Whitman och surrealism. 1954-1955 publicerades hans första dikter i tidskriften Harvard Advocate och pjäsen In This Hung-Up Age sattes upp av studenter vid Harvard. 1956 flyttade han till San Francisco, vid det laget betraktad som en viktig beatpoet. Tillsammans med Ginsberg skrev han manifestet The Literary Revolution in America.
Båda skulle återfinnas bland de 14 poeter som Reidar Ekner presenterade i sin diktantologi Helgon & Hetsporrar (1960), där Corso är den som får sätta prägel på boken genom att inleda med fyra dikter, varav tre ur hans andra diktsamling Gasoline (1958) och en ur The Happy Birthday of Death (1960).
Corso fick en gång frågan varför det var så få kvinnor i beatrörelsen. Han svarade:
Den gamla Protestantiska kyrkogården i Rom var stängd för nya begravningar från mitten av 1900-talet, men ett undantag gjordes våren 2001, då Corso på begäran begravdes här vid foten av den beundrade kollegan Shelleys grav. Corso var katolik, men ett undantag gjordes även för detta. Ingraverat på hans liggande sten finns en dikt av honom själv:
Spiritis Life it flows thruthe death of me endlesslylike a river unafraidof becoming the sea </poem> | <poem style="margin-left:2em;">Ande är Livden flyter genom min dödoändligt som en flodutan fruktan för att blihavet
Bibliografi (urval) Gasoline (San Francisco: City Lights Books, 1958) The Happy Birthday of Death (New York: New Directions, 1960) Antologibidrag på svenska Reidar Ekner (red.): Helgon & Hetsporrar: poesi från Beat Generation & San Franciscorenässansen (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1960) Gunnar Harding och Per Planhammar (red.): Beat! : poesi och prosa från beatgenerationen (Stockholm: Wahlström & Widstrand, 2006)
Referenser
Webbkällor
Externa länkar Böcker av och om Gregory Corso på svenska bibliotek. (libris.kb.se)
Kategori:Amerikanska poeter Kategori:Engelskspråkiga poeter Kategori:Beatförfattare Kategori:Författare från New York Kategori:Personer från Manhattan Kategori:Födda 1930 Kategori:Avlidna 2001 Kategori:Män Kategori:Autodidakter