mini|Karta över Abchazien. Abchazien, är en region i västra Kaukasien som de facto är ett självstyrande territorium understött av Rysslands militär, men som de jure, enligt de flesta länder i FN, är en del av Georgien sedan detta blev självständigt från Sovjetunionen 1991.Céline Francis (2011). Conflict Resolution and Status: The Case of Georgia and Abkhazia (1989-2008), Vubpress. Läst 16 december 2022.Georgia: Abkhazia, Uppsala Conflict Data Program (UCDP), Institutionen för freds- och konfliktforskning, Uppsala universitet. Läst 16 december 2022.
Abchazien ligger vid Svarta havets östra kust, söder om bergskedjan Stora Kaukasus. Det gränsar till Krasnodar kraj och Karatjajen-Tjerkessien i Ryssland i norr och nordväst, och provinsen Megrelien-Övre Svanetien i Georgien i syd och sydost. Abchaziens territorium täcker 8 660 km2 och har en befolkning på cirka 340 000 invånare. Dess huvudstad är Suchumi.
Abchaziens politiska status är omstridd, och dess erkännande är begränsat. Ryssland erkände republiken den 26 augusti 2008, och därefter Nicaragua, Venezuela och Nauru.http://www.nytimes.com/2009/12/16/world/europe/16georgia.html De andra FN-länderna betraktar Abchazien som en del av Georgien, inom vilket det har status som autonom republik under namnet Autonoma republiken Abchazien. Som resultat av kriget i Georgien 2008 saknar dock den georgiska regeringen auktoritet över regionen (fram till dess kontrollerades distriktet Övre Abchazien, cirka 17 procent av regionens yta, av den georgiska delrepubliksregeringen med säte i Tjchalta), och utbrytarrepubliken är därför de facto oavhängig Georgien och säkerhetsmässigt beroende av Ryssland.
Abchazien förklarade sig självständigt från Georgien 1992, vilket ledde till krig mellan parterna. Abchazerna lyckades trots sitt stora numerära underläge betvinga de georgiska styrkorna, något som kan förklaras av att rebellerna tros ha åtnjutit ryskt understöd. Vapenvila slöts i december 1993, men konflikten har ännu inte fått någon beständig lösning. Kriget medförde en massutvandring av georgier från området i vad som av Georgien kallats en etnisk rensning. Enligt folkräkningen 1989 fanns det 525 061 invånare i Abchazien, varav 45 procent var georgier och 17 procent abchazer, vilket kan jämföras med de cirka 162 400 invånarna, varav 45 procent abchazer, år 2004.
Politisk status Abchaziens regering, som de facto kontrollerar territoriet, har utropat landet som en suverän stat med namnet Republiken Abchazien,, och är erkänd som sådan av Ryssland, Venezuela, Nicaragua och Nauru.
Internationella organisationer såsom FN, EG, OSSE, NATO, WTO, EU och OSS samt de flesta suveräna stater erkänner Abchazien som en del av Georgien. FN uppmanar båda sidor att lösa konflikten med diplomatiska medel och ratificera Abchaziens slutliga status i den georgiska konstitutionen.Rapport sammanställd av Human Rights Watch. Human Rights Watch. "Georgia/Abkhazia. Violations of the laws of war and Russia's role in the conflict". Helsingfors, mars 1995.Tjervonnaja, Svetlana Michajlovna. "Conflict in the Caucasus: Georgia, Abkhazia, and the Russian Shadow." Gothic Image Publications, 1994. Internationella organisationer kräver av Abchazien att de omkring 250 000 georgiska flyktingarna ska tillåtas återvända och att internationell polis ska övervaka säkerheten hos alla etniska grupper i Abchazien."Abkhazia: Ways Forward, Europe Report N°179". 18 januari 2007
År 2005 erbjöd den georgiska regeringen Abchazien en hög grad av autonomi och öppnade för en möjlig federal lösning inom Georgiens gränser, något som dock avvisades från abchaziskt håll. Georgien anklagar de abchaziska separatisterna för att ha genomfört en överlagd etnisk rensning, en benämning som fått stöd av OSSE och många regeringar i västvärlden. FN:s säkerhetsråd har dock undvikit termen "etnisk rensning" och talar i stället om "oacceptabla demografiska förändringar som ett resultat av konflikten".Georgia-Abkhazia: Profiles . Accord: an international review of peace initiatives. Reconciliation Resources. Hämtad den 2 april 2007.
Den 18 oktober 2006 antog det abchaziska parlamentet en resolution som uppmanade Ryssland, internationella organisationer och det internationella samfundet i övrigt att erkänna Abchaziens självständighet på basis av att landet innehade alla egenskaper hos en självständig stat."Breakaway Abkhazia seeks recognition" , al-Jazeera, 18 oktober 2006. Den ryska duman manade då den ryska regeringen att ta de abchaziska kraven i beaktande"Abkhazia rallies for independence", BBC, 7 december 2006. och ryska medier har uttryckt stöd för den abchaziska regeringen. Amy McCallio, "Rise of Abkhaz Separatism", YATT Publications, 2004.
Under den väpnade georgisk-abchaziska konflikten bidrog ryska myndigheter och rysk militär med logistiskt och militärt understöd till separatisterna. Ryssland har ett fortsatt starkt politiskt och militärt inflytande över den abchaziska regeringen. Ryssland har även utfärdat pass till abchaziska medborgare sedan år 2000 (eftersom abchaziska pass inte kan användas för internationella resor) och senare även betalat pensioner och andra ekonomiska förmåner. Mer än 80 procent av den abchaziska befolkningen fick ryskt medborgarskap år 2006, men betalar inte rysk skatt, kan inte rösta i presidentvalet och kan inte tjänstgöra i den ryska armén.Abkhazia Today. The International Crisis Group Europe Report N°176, 15 September 2006, page 10. Hämtad den 30 maj 2007. (Kräver registrering.)Presskonferens med Abchaziens utrikesminister Sergej Sjamba i den ryska tidningen Moskovskij Komsomolets, 6 juli 2006 (ryska)
Eftersom den serbiska provinsen Kosovo erhållit visst internationellt erkännande för sin självständighetsförklaring, vilken utfärdades den 17 februari 2008, hävdar Ryssland att ett nytt folkrättsligt prejudikat skapats, enligt vilket även andra europeiska utbrytarstater, exempelvis Abchazien och Sydossetien, kunde hävda sin rätt till nationell självständighet. Den 16 april 2008 lät den ryske presidenten Vladimir Putin öppna officiella kontakter mellan ryska myndigheter och motsvarande institutioner i Sydossetien och Abchazien, något som fördömdes av den georgiska regeringen.
I samband med kriget mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008 framförde Abchaziens regering den 20 augusti återigen sin begäran, vilket fick gensvar den 26 augusti då Ryssland officiellt erkände Abchazien som suverän stat.
Uttalanden om Abchaziens självständighet: Ryssland har erkänthttps://web.archive.org/web/20080827153545/http://www.iht.com/articles/2008/08/27/europe/27russia.php Nicaragua har erkänthttps://web.archive.org/web/20080908020610/http://www.iht.com/articles/2008/09/04/america/georgia.php Venezuela har erkänt Nauru har erkänthttp://www.telegraph.co.uk/news/worldnews/australiaandthepacific/nauru/6813915/Nauru-recognises-South-Ossetia-and-Abkhazia.html Bolivia kan tänka sig att erkänna Abchazienhttp://www.arka.am/eng/politics/2008/09/03/10964.html Iran kan tänka sig att erkänna Abchazien Kina har uttryckt sin förståelse för Rysslands agerande i fråganhttp://www.rbcnews.com/free/20080828160920.shtml Kuba har ännu ej erkänt men stöder Ryssland i frågan Tadzjikistan har ännu ej erkänt men stöder Ryssland i frågan Belarus står i begrepp att erkänna Abchazienhttp://en.rian.ru/world/20080828/116357547.html Övriga länder har ej erkänt Abchaziens självständighet. Abchaziens parlament har röstat för Rysslands självständighetsförklaring.
Geografi miniatyr|Den abchaziska kusten miniatyr|Ritsasjön Abchazien utgör ett område på omkring 8 665 kvadratkilometer i Kaukasien. I norr och nordöst avgränsas Abchazien av Stora Kaukasus, som skiljer det från regionen Tjerkessien, numera Krasnodar kraj och Karatjajen-Tjerkessien i Ryssland. I nordväst skiljs Abchazien från den ryska Svartahavskusten av floden Psou. I öst gränsar det, vid floden Enguri, till Svanetien och i sydöst till Megrelien, administrativt den georgiska regionen Megrelien-Övre Svanetien (Samegrelo-Zemo Svaneti). I syd och sydväst avgränsas det av Svarta havet.
Landskapet är mycket bergigt (nära 75 procent klassas som bergsland), särskilt i öster, nära Svanetien, och bosättningar begränsas till kusten och dalarna. Från Stora Kaukasus i norr löper flera mindre bergskedjor, däribland Gagra, Bzipi och Kodori, tvärs genom Abchazien och delar upp området i ett antal djupa dalgångar med små men viktiga vattendrag. De högsta topparna i Abchazien, varav flera överstiger 4000 meter över havet, ligger i nordöst och öst (längs gränsen mot Svanetien); den högsta är Dombaj-Ulgen på 4046 meter över havet.
Kusten, som har en längd på mer än 210 kilometer, är i stort jämn, och består till stora delar av grusstränder. Området innanför kusten utgörs av ett smalt lågland.
De små floder som rinner upp i bergen och ut i Svarta havet gör Abchazien välbevattnat. De främsta av dessa floder är Kodori, Bzipi, Ghalidzga, Kelasuri och Gumista. Psoufloden utgör gränsen mot Ryssland i väster, och Engurifloden utgör gränsen mot Georgien i öster. Floderna är rika på vatten, som de får från nederbörden i bergen, vilket gör att vårfloder förekommer. Bland bergen finns flera periglaciala sjöar och kratersjöar; de viktigaste av dessa är Ritsa och Amtkjal.
Till följd av karstbildningar finns många grottor i regionen. Världens djupaste kända grotta, Verjovkinagrottan, ligger i Arabikamassivet i Gagrabergen i västra Abchazien. Den har en höjdskillnad på 2 212 meter.Bob Gulden, World's Deepest Caves, Geo2 Long & Deep Caves Web Site, National Speleological Society, 21 augusti 2022. Läst 10 januari 2023.
Jordmånen är i låglandet och bergsutlöparna främst en subtropisk våtmarkspodsol. I bergen till 1700 meters höjd dominerar brun skogsjord, medan det i de högre bergsängarna finns torv.
Fastän den komplexa topografiska miljön förhindrat mänsklig påverkan i större delen av området finns jordbruk i de bördiga dalarna. I kustregionen odlas te, vin, frukt och silke. Bland bergsutlöparna odlas tobak. Även tungträd, eukalyptus, bambu, vete och majs odlas. Bosättningar finns främst längs kusten och i dalgångarna. Större städer är Suchumi, Gagra, Bitjvinta, Tqvartjeli, Gudauta, Gali, Otjamtjire och Gulripsji. Abchazien uppdelas i sju historiska regioner: Sadzen, Bzyb, Guma, Abzjua, Samurzaqano, Dal-Tsabal och Pschuj-Aibga.
Natur Landskapet varierar från skogar (däribland endemiska tallskogar nära Bitjvinta) och citrusplantager vid kusten till ständigt snötäcke och glaciärer i norr. Omkring 70 procent av området är täckt av skog, främst ek, bok, al och valnöt. Abchazien är känt för det höga antalet endemiska arter, som antingen återfinns enbart i Kaukasien, enbart i Georgien eller enbart i Abchazien.
Kustvegetationen består till stor del av odlingar, främst frukt och sädesslag. Tidigare var även denna del täckt av skog, men denna har under senare tid huggits ned. Sydöstra Abchazien, som är en del av Kolchida (Kolchislåglandet), täcks av kolchisk lövskog, med träd såsom al, avenbok, ek och orientalisk bok, eller av citrus- och teplantager. I dalgångarna finns främst lövskog, med arter såsom avenbok, ek, kastanj och al. Bergsutlöparna, med en höjd på upp till 600 meter över havet, täcks av lövskog (med inslag av barrskog), med trädarter som ek, avenbok, bok och buxbom. Skogen som täcker höjder på mellan 600 och 1800 meter över havet är blandskog, där de vanligaste arterna är bok, orientalisk gran (kaukasisk gran) och nordmannsgran. Blandskogsregionen hyser några av de högsta träden i Europa; några exemplar av nordmannsgran (särskilt runt sjön Ritsa) har uppgått till över 70 meter. Zonen mellan 1800 och 2900 meter över havet utgörs av antingen subalpina skogar eller alpina ängar. Över 2900 meter råder övervägande ständig snö och glaciärer.
Fauna