Trolös elektor, alternativt illojal elektor (engelska faithless elector) är en medlem av USA:s elektorskollegium som röstar på en annan kandidat än den elektorn har lovat rösta på eller avstår från att rösta i presidentvalet. Vanligast förekommer detta, när det kan förutses att elektorns partis presidentkandidat ändå kommer att förlora valet i elektorskollegiet. Fenomenet är reglerat i delstatslag och återkommande förbjudet, men anses aldrig ha påverkat ett presidentval.
Grunden för "trolösheten" ligger i att medlem i elektorskollegiet, fastän nominerad och vald under förevändning att representera en kandidat, röstar på en annan. Fenomenet har förekommit sedan det tidiga USA:s historia, då partiväsendet var väsentligt svagare, elektorernas roll var friare och kollegiets funktion var mer att dryfta kandidater efter egna premisser.
I presidentvalet 1836 ledde en större bojkott mot Demokraternas vicepresidentkandidat Richard M. Johnson till att majoritet inte uppnåddes, varpå valet (i enlighet med tolfte tillägget till konstitutionen överläts till senaten, som utsåg Johnson med stor majoritet. Till presidentposten har illojala eller avvikande elektorer endast haft en symbolisk och ibland något komisk effekt. I presidentvalet 1872 förekom 63 illojala elektorer till presidentposten, då det liberala republikanska partiets kandidat Horace Greeley avlidit före elektorskollegiet sammanträde, och det rådde oenighet om rimligheten i att rösta på en avliden person. Senast i presidentvalet 2016 röstade en relativt stor mängd elektorer, tio stycken, på Bernie Sanders (tre röster), John Kasich (två röster), Ron Paul, Colin Powell (tre röster) och indianaktivisten Faith Spotted Eagle som president. Av dessa ogiltigförklarades en röst på Kasich och två röster på Sanders under delstatslagar som syftar till att förhindra fenomenet illojala elektorer, alternativt bestraffa den enskilda elektorn. I valet 1808 avvek sex elektorer från att rösta på James Madison, vilken emellertid (liksom Ulysses S. Grant 1872) vann en jordskredsseger som vida översteg en sådan marginal.
I dagsläget presenteras elektorerna på valsedeln endast i sju delstater, vilket avspeglar den högst ceremoniella roll elektorerna fyller. Lagligheten för sådana krav godtogs i rättsfallet Ray v. Blair 1952. Domarna Robert H. Jackson och William O. Douglas, två av domstolens tyngsta namn, invände dock mot lagliga krav på elektorer att rösta på en given kandidat.
Förteckning över trolösa elektorer Följande är en förteckning över trolösa elektorer med den senaste först. Talet inom parentes anger antalet trolösa elektorer det året.
(10) 2016: 10 elektorer röstade på andra presidentkandidater än de förväntade, som mest tre röster för Bernie Sanders och tre för Colin Powell. Tre av dessa ogiltigförklarades emellertid under delstatslag. Uppgiften hämtad från engelskspråkig Wikipedias artikel om ämnet.
(1) 2004: En elektor från Minnesota som lovade att rösta på demokraternas John Kerry som president och John Edwards som vicepresident röstade på John Edwards som president och vice president. Namnet hade vidare skrivits "John Ewards", vilket gjorde hänsyftningen något oklar. Då varje elektor röstar två gånger, för vicepresident och president, föreföll samma person ha röstat på Edwards som vicepresident. Då Minnesotas elektorer röstar anonymt och var det oklart vem som stod för rösten och vad som avsågs med stavningen av efternamnet. Minnesota ändrade efter incidenten sina lagar i syfte att ogiltigförklara framtida sådana röster, vilket aktualiserades 2016 (ovan).
(1) 2000: Elektorn ifrån District of Columbia, Barbara Lett-Simmons, som hade lovat att rösta för demokraterna Al Gore och Joe Lieberman, röstade inte i protest mot att Washington D.C. inte är en delstat utan bara ett federalt distrikt och har ingen rösträtt till kongressen eller senaten. ”Kolonial status” som hon uttryckte det.
(1) 1988: Margaret Leach, elektor ifrån West Virginia, lovade att rösta för demokraterna Michael Dukakis och Lloyd Bentsen. Istället för att rösta på Dukakis som president och Bentsen som vicepresident röstade hon tvärtom. Leach har själv påstått att skiftet inte var en protest mot Dukakis utan mot majoritetsvalsystemet, där samtliga elektorer i delstaten tillfallit Dukakis/Bentsen oaktat hur många väljare som röstat på Bush/Quayle i detta val.
(0–1) 1984: Elektorerna i Illinois lovade att rösta på Ronald Reagan och George H.W. Bush. Omröstningen skedde anonymt. När delstatens elektorsröster var räknade hade en elektor röstat på demokraternas kandidat Geraldine Ferraro som vicepresident, den första kvinnan att nomineras till posten som vicepresident av ett större parti. Efter ett antal minuters förvirring röstade man igen. Då fick Bush alla rösterna och det var dessa som rapporterades till kongressen.
(1) 1972: I Virginia, som vunnits av Richard Nixon, röstade en republikansk elektor på det nygrundade Libertarianska partiets kandidater John Hospers och Theodora "Tonie" Nathan. Detta är första gången en kvinna, Nathan, vunnit en elektorsröst i ett amerikanskt presidentval (48 år före Kamala Harris valdes av elektorskollegiet till vicepresident).
Se även Politisk vilde
Kategori:Politik i USA