Världsmästerskapen i segelflyg kom till som en ersättning för de utlovade segelflygtävlingarna i OS-programmet vid London OS 1948, redan till Helsingfors OS 1940 var segelflyg en sport som stod på det olympiska programmet för första gången. London kunde inte genomföra tävlingarna och i Helsingfors kom andra världskriget i vägen.

Internationaler Wettbewerb-Wasserkuppe 1937 i Wasserkuppe, Tyskland räknade deltagare från England, Schweiz, Österrike, Polen, Tjeckoslovakien, Jugoslavien och Tyskland. Tävlingen vanns av Heini Dittmar som tillsammans med landsmaninnan Hanna Reitsch och polacken Mynarski noterade de längsta flygningarna. Ibland räknar man denna tävling som den första VM-tävlingen trots att Fédération Aéronautique Internationale (FAI) gav tävlingarna officiell status först under 1950-talet.

Resultat 1937: 1 Heini Dittmar, Tyskland, Fafnir II, 1 662,5 poäng 2 Hofmann, Tyskland, Moazagotl, 1 427 poäng 3 Späte, Tyskland, Minimoa, 1 325 poäng

Utöver huvudtävlingen delades det ut några specialpriser: Priset för längsta flygning: Mynarski Polen, samt Reitsch och Dittmar Tyskland Priset för högsta höjd: Zabsky, Polen, 2 800 meter Priset för uthållighetsflygning: Frena, Österrike, 19.01 timme Hermann Göringpriset: Ludwig Hofmann, Tyskland General Milchs pris: Wolfgang Späte, Tyskland Priset från NSFK: Sandemeier, Schweiz Priset från Aero-Clubs von Deutschland: Kurt Schmidt, Tyskland Priset från den tyska flygindustrin: Hanna Reitsch, Tyskland

VM 1948, Samedan, Schweiz Vid tävlingarna deltog 26 tävlande från åtta nationer, från början var elva nationer anmälda. Tävlingarna omfattade bland annat höjdflygning, målflygning, hastighetsflygning på rak bana cirkelflygning i kombination med höjdflygning, detta är tävlingsformer som inte är aktuella idag.

Årens resultat Resultat VM 1948

1, Per-Axel Persson, Sverige, 27 086 poäng 2, Schachenmann, Schweiz, 26 258 poäng 3, Kuhn, Schweiz, 25 970 poäng 4, Arne Magnusson, Sverige, 22 319 poäng

VM 1950, Örebro, Sverige Sverige fick förtroendet att arrangera VM som en del av KSAKs 50-årsjubileum. Startlistan upptog 29 deltagare från 11 nationer. Tävlingarna omfattade nu de tre grenarna distansflygning i förening med höjdflygning, distansflygning mot valfritt mål och hastighetsflygning på rak bana. Tävlingen var egentligen det första världsmästerskapet med officiell status från FAI

Resultat VM 1950

1, Billy Nilsson, Sverige, 866,756 poäng 2, Paul McCready, USA, 842,989 poäng 3, Milan Borisek, Jugoslavien, 777,484 poäng 5, Arne Magnusson, Sverige, 740,608 poäng

VM 1952, Madrid, Spanien Till tävlingen infördes klassen tvåsitsiga flygplan, med samma grenar som vid VM 1950. Vid tävlingarna deltog 41 tävlande från 14 nationer i klassen ensitsiga flygplan och 17 par från 9 nationer i klassen tvåsitsiga flygplan.

Resultat VM 1952

1, Philips Wills, Storbritannien, 4 333 poäng 2, Gerard Pierre, Frankrike, 4 048 poäng 3, Forbes, Storbritannien, 4 043 poäng 20, Billy Nilsson, Sverige, 2 623 poäng

Resultat VM 1952 tvåsitsiga flygplan 1, Luis Jues och Miguel Ara Spanien

VM 1954, Camp Hill, Great Hucklow, England Tävlingarna öppnades av Lord Brabazon of Tara i hällande ösregn, tävlingarna kom att gå till historien som de blötaste och mest hasardartade av alla segelflyg-VM. Som vid tävlingarna i Spanien 1952 tävlade man i klasserna en- och tvåsitsiga flygplan. I den ensitsiga klassen deltog 34 tävlande från 19 nationer

Resultat VM 1954

1, Gerard Pierre, Frankrike, 2 956 poäng 2, Philips Wills, Storbritannien, 2 855 poäng 3, A. Wiethüchter, Västtyskland, 2 817 poäng 6, Per-Axel Persson, Sverige, 2 118 poäng

Resultat VM 1954 tvåsitsiga flygplan

1, B. Komac och Z. Rain, Jugoslavien

VM 1956, Saint-Yan, Frankrike Tävlingen blev inte någon riktigt stor tävling eftersom det var svårfluget väder och därmed blev tävlingsuppgifterna komplicerade. Eftersom fotoförbud rådde från luften kontrollerades brytpunkterna med duksignaler på marken, knepigt nog gällde detta förbud endast fransmän, men övriga nationaliteter rekommenderades att inte visa upp brytpunktskameran för eventuellt uppdykande gendarmer. Vid tävlingsdagen den 6 juli havererade brasilianaren Da Dosa i bergen och bröt ett ben, och sista tävlingsdagen inträffade ett haveri som höll på att kosta amerikanen Bill Ivans livet.

Resultat VM 1956

1, Paul McCready, USA, i Bréguet 901, 4 891 poäng 2, Juez, Spanien, i Slingsby Sky, 3 806 poäng 3, Rorzelak, Polen, i Jaskolka 3 576 poäng 12, Per-Axel Persson, Sverige, Weihe, 2 887 poäng

Resultat VM 1956 tvåsitsiga flygplan

1, Nick Goodhart och Frank Foster, Storbritannien

VM 1958, Leszno, Polen Inför tävlingarna i Leszno infördes nya tävlingsbestämmelser samt tävlingsklasserna Standard och Open medan klassen tvåsitsiga flygplan togs bort. Samtidigt utarbetade Nils Söderberg en ny matematisk formel för poängberäkningen, med dessa ändringar skapades den mer moderna tävlingsform som fortfarande används. Till tävlingarna var 61 deltagare från 23 nationer anmälda. Organisationen av tävlingen var i stort sett bra, men språkproblemen tvingade tävlingsledningen att införa även engelska vid sidan av franska och polska som officiella språk. Under träningsveckan före tävlingen passade Irve Silesmo på att sätta nytt svenskt rekord på 200 och 300 km triangelbana.

Resultat VM 1958 Standardklassen

1, Adam Witek, Polen, i Mucha, 5 232 poäng 2, Per-Axel Persson, Sverige, i Zugvogel IV, 5 086 poäng 3, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 5 021 poäng 14, Irve Silesmo, Sverige, Zugvogel IV, 3 352 poäng

Resultat VM 1958 Open-klassen

1, Günter Haase, Västtyskland, i HKS-3, 5 651 poäng 2, Nic Goodhart, Storbritannien, i Skylark 3, 5 172 poäng 3, R. Mestan, Tjeckoslovakien, i Zugvogel 3, 5 124 poäng 15, Harry Molander, Sverige, Zugvogel 3, 3 937 poäng

VM 1960, Köln, Västtyskland Till tävlingarna var 55 piloter från 23 nationer anmälda. På grund av den täta flygtrafiken runt Köln var molnflygning inte tillåten.

Resultat VM 1960 Standardklassen thumb|Heinz Huth 1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 5 619,1 poäng 2, G Münch, Brasilien, i Ka 6, 5 237,8 poäng 3, Adam Witek, Polen, i Foka, 5 201,9 poäng 22, Per-Axel Persson, Sverige, i Zugvogel IV, 3 051,3 poäng

Resultat VM 1960 Open-klassen thumb|Rolf Hossinger 1, Rolf Hossinger, Argentina, i Skylark 3, 5 102,7 poäng 2, Edward Makula, Polen, i Zefir, 5 079,1 poäng 3, J. Popiel, Polen, i Zefir, 5 020,7 poäng 5, Sven "Fakiren" Jonsson, Sverige, Zugvogel IV, 4 443,6 poäng

VM 1963, Junin, Argentina Till tävlingarna i Junin var 23 nationer representerade med 38 deltagare anmälda i Standard och 25 deltagare i Open. Tävlingarna genomfördes på flygplatsen Laguna de Gomes. Under sista tävlingsdagen råkade holländaren Breunissen överskrida max tillåtna flyghastighet med sin Skylark III, som fick vingflutter och vingbrott varvid flygplanet singlade rakt ner mot startområdet. Breunissen lyckades ta sig ur flygplanet och tog sig ner med fallskärm medan flygplanet landade 50 meter från startplatsen.

Resultat VM 1963 Standardklassen

1, Heinz Huth, Västtyskland, i Ka 6, 6 221,0 poäng 2, Laciny, Frankrike, i Edelweiss, 5 356,5 poäng 3, Horma, Finland, i Vasama, 5 291,1 poäng 19, Sture Rodling, Sverige, Ka 6, 4 401,7 poäng

Resultat VM 1963 Open-klassen

1, Edward Makula, Polen, i Zefir, 6 107,1 poäng 2, J. Popiel, Polen, i Zefir, 5 638,4 poäng 3, Schreder, USA, i HP-II, 5 370,7 poäng

VM 1965, South Cerney, England Vid tävlingarna deltog 86 tävlande från 28 nationer. Samtidigt med tävlingarna genomfördes OSTIV-kongressen, som tilldelade Slingsby Sailplanes OSTIV-priset för fabrikens konstruktion av Dart 15

Resultat VM 1965 Standardklassen 1, Francois Henry, Frankrike, i Edelweiss, 4 945 poäng 2, M. Ritzi, Schweiz, i Elfe, 4 798 poäng 3, F. Kepka, Polen, i Foka 4, 4 627 poäng 17, Per-Axel Persson, Sverige, i Vasama, 3 830 poäng

Resultat VM 1965 Open-klassen

1, Jan Wroblewski, Polen, i Foka 4 5 263 poäng 2, R. Spänig, Västtyskland, i D-36, 5 164 poäng 3, R. Kuntz, Västtyskland, i SHK-1, 4 990 poäng 35, Irve Silesmo, Sverige, i Ka 6Cr, 2 138 poäng

VM 1968, Leszno, Polen Tävlingen kom att bli det största VM genom tiderna med 105 tävlande från 32 nationer.

Resultat VM 1968 Standardklassen 1, Andrew Smith, USA, i Elfe S-3, 5 595 poäng 2, Per-Axel Persson, Sverige, i Libelle, 5 459 poäng 3, Rudolf Lindner, Västtyskland, i Bölkow Phoebus, 5 444 poäng 13, Sture Rodling, Sverige, i Libelle, 4 626 poäng

Resultat VM 1968 Open-klassen 1, Harro Wödl, Österrike, i Cirrus 5 730 poäng 2, Göran Ax, Sverige, i Bölkow Phoebus, 5 699 poäng 3, Ruedi Seiler, Schweiz, i Diamant, 5 673 poäng 33, Göte Olsson, Sverige, i Bölkow Phoebus, 3 879 poäng

VM 1970, Marfa, Texas, USA vid tävlingarna deltog 79 tävlande från 24 nationer. Detta var det första VM där hastighetstävlingar på slutna banor dominerade. Tävlingen omfattade 9 deltävlingar varav 7 stycken var hastighetsflygningar.

Resultat VM 1970 Standardklassen 1, Helmut Reichmann, Västtyskland, i LS-1, 8663 poäng 2, Jan Wroblewski, Polen, i Cobra 15, 8228 poäng 3, Franciszek Kepka, Polen, i Cobra 15, 8084 poäng 31, Walter Hansson, Sverige, i Libelle, 6847 poäng

Resultat VM 1970 Open-klassen 1, George Moffat, USA, i Nimbus 8323 poäng 2, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 12, 8036 poäng 3, Michel Mercier, Frankrike, i ASW 12, 7811 poäng 13, Åke Pettersson, Sverige, i Diamant, 7208 poäng

VM 1972, Vrsac, Jugoslavien 89 deltagare från 28 nationer deltog i tävlingarna. Tävlingen kom att bli de mest dramatiska med två dödsolyckor och två fallskärmsräddningar. Den fjärde tävlingsdagen kom ungraren Lajos Warkozi i en Cobra 15 troligen in i ett cumulonimbus moln och man drar den slutsatsen att flygplanet blev svårt nedisat och att det gått i spinn, huven var fastfrusen så att föraren inte kunnat öppna den för att genomföra ett nödhopp med fallskärm, fyra dagar senare kolliderade kanadensaren Wolfram Mix vid en lågflygning med en rullande lastbil, han ådrog sig mycket svåra skador och avled på ett sjukhus i Belgrad efter ett dygn. Sista tävlingsdagen rammades Åke Petterssons Nimbus 2 av delar från Guernsey-piloten David Innes LS-1 som brutits sönder i luften, båda piloterna räddade sig med fallskärm. Petterssons flygplan dalade sakta mot marken och hejdades i sista fasen av en träddunge, inte värre skadat än att det senare kunde repareras.

Resultat VM 1972 Standardklassen 1, Jan Wroblewski, Polen, i SZD-43 Orion, 5 529 poäng 2, Eugen Rudensky, Sovjetunionen, i ASW 15, 5 219 poäng 3, Franciszek Kepka, Polen, i SZD-43 Orion, 5 107 poäng 13, Gunnar Karlsson, Sverige, i Cirrus, 4 457 poäng

Resultat VM 1972 Open-klassen

1, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2 5 816 poäng 2, Matias Viitanen, Finland, i ASW 17, 5 779 poäng 3, Stanislav Kluk, Polen, i Jantar, 5 760 poäng 29, Åke Pettersson, Sverige, i Nimbus 2, 3 889 poäng

VM 1974, Waikerie, Australien Premiärminister Gough Whitlam invigde tävlingarna som samlat 67 deltagare från 22 nationer. Tävlingarna omfattade 11 tävlingsdagar, i standardklassen genomfördes nio hastighetsflygningar och i Openklassen genomfördes tio hastighetsflygningar. I Open och Standard flögs totalt en distans på 238 740 km vilket motsvarar nästan sex gånger jorden runt vid ekvatorn.

Resultat VM 1974 Standardklassen 1, Helmut Reichmann, Västtyskland, i LS-2, 9 325 poäng 2, Ingo Renner, Australien, i Cirrus, 9 296 poäng 3, Franciszek Kepka, Polen, i Jantar, 9 266 poäng 11, Göran Andersson, Sverige, i Cirrus, 8 367 poäng

Resultat VM 1974 Open-klassen 1, George Moffat, USA, i Nimbus 2 10 635 poäng 2, Bernt Zegels, Belgien, i Kestrel, 10 227 poäng 3, Hans-Werner Grosse, Västtyskland, i ASW 17, 10 059 poäng 7, Göran Ax, Sverige, i Nimbus 2, 9 245 poäng

VM 1976, Räyskälä, (Loppis), Finland lockade 85 deltagare från 24 nationer. Trots att briefing och väderinformationen sköttes mycket bra blev inte vädret vad meteorologerna och tävlingspiloterna önskade, varför vädret spelade en negativ roll för tävlingens genomförande.

Resultat VM 1976 Standardklassen