Ekolsunds slott är ett tidigare kungligt slott i Enköpings kommun, Uppsala län. Den välbevarade barockanläggningen med 1700-talskaraktär ligger intill Enköpingsvägen cirka tio kilometer öster om Enköping nära Ekolsundsviken. Slottsbygget fullbordades i etapper mellan 1600-talets mitt och 1700-talets mitt. Flera kända arkitekter satte sin prägel på slottet, bland dem Simon de la Vallée, Nicodemus Tessin d.ä., Carl Hårleman, Carl Fredrik Adelcrantz (interiör) och Jean Eric Rehn (interiör).

Ekolsund har anor från 1300-talet och ägts av bland annat släkterna Vasa, Oxenstierna samt Tott och var under 38 år Gustav III:s sommarresidens. Byggnaden är i privat ägo och blev i januari 1969 ett lagligt skyddat byggnadsminne.RAÄ:s bebyggelseregister: EKOLSUND 1:227 (lagskydd). I nära anslutning till slottsbyggnaden ligger Ekolsunds värdshus från 1770-talet som 1985 också förklarades som byggnadsminne.RAÄ:s bebyggelseregister: EKOLSUND 3:7 - husnr 1, EKOLSUNDS FD VÄRDSHUS (lagskydd).

Historik Medeltid miniatyr|Utsikt mot Ekolsund över platsen för medeltidsborgen, ur Ulrik Thersners "Fordna och närvarande Sverige". Namnet Ekoolesund finns första gången omnämnt i två brev från april 1307. Breven är skrivna på plats av hertigarna Erik och Valdemar. Om de ägde Ekolsund är osäker. Ekolsund var sätesgård sedan 1300-talets början. Den förste till namnet kände ägaren var riddaren Magnus Knutsson (Aspenäsätten), besläktad med folkungarna genom sin härstamning från Knut jarl. Han är omnämnd som riksråd 1351. I samband med arvskiftet efter honom 1373 tillföll Ekolsund tillsammans med alla hans gods hans dotter Catharina, gift med Finved Finvedsson cirka 1345–1383 (Frösviksätten).

Genom deras dotter Margareta, gift med riddaren Jöns Bengtsson (Oxenstierna) den äldre, kom egendomen i ätten Oxenstiernas ägo. Därefter innehades Ekolsund under första hälften av 1400-talet av Bengt Jönsson (Oxenstierna). Genom byte och köp kom det 1542 i Gustav Vasas ägo och beboddes sedan ofta av Vasafamiljens medlemmar. Det var bostad för Sofia Vasa mellan 1568 och 1611.

Släkten Totts tid miniatyr|Ekolsunds slott i färdigt skick enligt Fredrik Wilhelm Alexander Nay, 1881. På 1600-talet, då nuvarande slottet byggdes, ägdes godset av släkten Tott. Den förste i raden Tott var Åke Henriksson Tott som 1636 fick tillstånd att låta bygga en stor godsanläggning i området Härvesta. Till en början bodde han på den medeltida gården som han lät renovera. 1637 påbörjade han bygget under ledning av den franska arkitekten Simon de la Vallée. Han fick dock inte uppleva fullbordandet eftersom han blott 42-årig avled år 1640 på en resa i Finland.

Därefter gick gården och det påbörjade bygget till sonen riksrådet och greven Clas Tott (född på Ekolsund). 1652 tillträdde Magnus Gabriel De la Gardie som ny ägare till Ekolsund medan Clas Tott gottgjordes med andra gods och en penningsumma. Clas Tott skulle dock snart återkomma till Ekolsund som han 1654 fick i förläning av arvprinsen Karl Gustav (sedermera Karl X Gustav) vilken förvärvat godset samma år. Under Clas Tott började den stora utbyggnaden av slottet och parken.

Kronan tar över Genom reduktionen 1683 återgick Ekolsund till kronan. 1716 skänktes det till arvprins Fredrik av Hessen. Det återlöstes 1747 och gavs sedan som dopgåva till den nyfödde prins Gustav. Ekolsunds slott blev sedan Gustavs mest omtyckta uppehållsort under uppväxttiden och under hans första år som kung. Gustav III skapade julafton 1772 den så kallade Ekolsundsdräkten, som särskilt utvalda fick bära på Ekolsund och övriga kungsgårdar. Kungen kunde här ägna sig åt sina intressen och arrangerade fester och jakter. I augusti 1776 höll han ett praktfullt tornerspel. Några av tornerspelens rustningar finns bevarade i Livrustkammaren.Tornerspelet på Ekolsund 1776 (rustning). Till tornerspelet utfärdade han till och med ett tryckt blad: Ordning som skall i akt tagas vid Torner-spelet på Ekolsund. Gustav III disponerade den nyare södra flygeln medan den norra fungerade som kavaljersslott och köksdepartement.

Släkten Setons tid Efter 38 år sålde Gustav III slottet 1785 till grosshandlaren och skeppsredaren George Seton. Han avled redan året efter förvärvet i England, 90 år gammal och barnlös. Ekolsund ärvdes då av systersonen Alexander Barron Seton (1737–1814) som bodde kvar på familjegodset Preston i Skottland och skickade sina söner att ta han om affärerna i Sverige. Ekolsund utarrenderades till översten Carl Gustaf Adlercreutz som var gift med en av Barron Setons sondöttrar. Adlercreutz vistades inte heller på Ekolsund utan på sitt gods Nynäs i Ösmo socken. Alexander Barron Seton skänkte Ekolsund till sin äldste son, hovjägmästaren Patrik Baron Seton (1765-1837). Familjen Seton bodde i slottets norra länga. Den kungliga, södra längan hade skadats av de militärtrupper som inkvarterades där 1809 och kom senare att användas som sädesmagasin. Efter Patrik Baron Setons dös sålde arvingarna egendomen till ett konsortium bestående av friherren Sigfrid Rålamb, hovjägmästare Gösta Tamm, generalkonsul Percy Tamm och bankdirektören Henric Tamm. Dessa styckade godset som bestod av 36 gårdar och sålde delarna. Huvudgården (slottet) gick till godsägaren Oscar Danielsson.

Dagens Ekolsund År 1917 köptes huvudbyggnaden och några kringliggande gårdar av direktör Carl Kempe. Åren 1928–1930 lät han restaurera och modernisera södra längan till bostad åt sin familj efter ritningar av arkitekten Vilhelm Bryde. Kempe överlät strax före sin död 1967 Ekolsund till sina döttrar i andra äktenskapet. Hans spegelmonogram smyckar fortfarande järngrinden vid södra infarten. Vid en fasadrenovering som utfördes 1974–1976 återställdes färgsättningen från Hårlemans ombyggnad med blågrå socklar och lister, mörkröd bottenvåning och i övrigt gula väggar med vita pilastrar och fönsteromfattningar. Restaureringsarkitekt var Ove Hidemark.RAÄ:s bebyggelseregister: EKOLSUND 1:227 - husnr 3, NORRA FLYGELN.

Sedan 2002 ägs slottet av direktör Raija Ohlin.Sveriges Radio: Stina med Raija - från fattigdom till slottsägande, publicerad 20 november 2016. Hon fortsatte restaureringen av södra längan. Exedran har blivit ombyggd från stall och garage till gästrum och lägenheter. Norra flygeln är ännu i skick som på den Setonska tiden. Denna flygel uppskattas av filmare för sin orörda miljö. Idag används slottet delvis till festligheter så som större bröllop och företagsevent samt filminspelningar. Bland annat har här spelats in den svenska versionen av Biggest Loser och Fröken Julie av Helena Bergström. Tidigare verksamhet med hälsoinriktning bedrivs nu i form av så kallade hälsocamps.

Slottet då och nu

Bebyggelsen Den äldsta kända bebyggelsen låg på en tidigare kringfluten holme i Hjälstaviken 1,6 kilometer österut och bestod av ett borgliknande stenhus med en oregelbunden gårdsbebyggelse av trähus samt ett utkiks- och klocktorn av korsvirke. Hur det medeltida Ekolsund såg ut är inte känt. År 1636 tillträdde Åke Henriksson Tott den före detta kungsgården och fick tillstånd för ett nybygge.

Slottsbygget under Simon de la Vallée Av olika skäl, främst de stora fälten som gav utrymme för en slottsmässig gårdsanläggning med lustpark och djurgård, planerades den nya huvudgården till området Härvesta. Den gamla gården fick förfalla och byggnadsmaterial togs successivt till den nya gårdsanläggningen. Tott avled redan 1640 och det är svårt att avgöra vad som byggdes under perioden 1635-1640. Enligt de påträffade fasaddekorationer i form av ristad och målad rustikkvaderdekoration som gjordes vid restaureringen 1974 på den norra flygelns gårdssidor har Ekolsund haft en mycket anspråksfull utsmyckning i renässansstil liknande den som arkitektdynastien Pahr använde vid de kungliga vasaslotten. Denna har endast blivit bevarad i Kalmar slott (1570-tal) samt i Nyköpings slotts portbyggnad (1610-tal). En förklaring till valet av denna på 1630-talet något föråldrade dekor är att byggherren Tott på mödernet var släkt med Vasadynastin. Redan efter 1650-talets mitt, då norra flygeln byggdes om och inreddes torde dessa utsmyckningar ha övermålats. Den bevarade vindflöjeln som nu sitter på en yngre ladugårdsbyggnad märkt A.T (Achatius Tott) 1636 har sannolikt utförts då den första byggnadsetappen var färdig.

Säkert är att arkitekten Simon de la Vallée var i Totts tjänst mellan 1637 och 1639 och förmodligen anpassades den redan påbörjade norra flygeln efter hans ritningar. Det höga trapptorn och burspråksutbygget åt väster som nu tillkom är inte i arkitektens stil men kan ha varit direktiv av byggherren. Sannolikt planerade denne även den södra vinkelbyggnaden och ett sammanbindande parti, en väldig ekonomigård samt en stor trädgårdsanläggning. Liknande anläggningar med dubbelpalats förekommer i den franska 1500-talsarkitekten Jean Baptiste Androuet du Cerceaus mönsterböcker. En viktigare förebild kan ha varit prinsen och ståthållaren Fredrik Henrik av Oraniens Huis ter Nieuburch utanför Rijswijk i Holland där Simon senast var verksam och där han ersatte byggmästaren Arendt van's Gravesande som assisterande arkitekt till chefsarkitekten Jacob van Campen. Huvudbyggnaden hade liksom Ekolsund två massiva hörnpaviljonger, och en mittpaviljong med trapphuset omgiven av förbindelselängor, ett franskt byggnadssätt som senare skulle återkomma i flera av den svenska barockklassicismens större byggnadsverk med Drottningholm i spetsen.

I Sueciaverket finns flera avbildningar upprättade av Erik Dahlbergh som visar slottet i olika byggskeden. På den ena illustrationen syns bakom och till vänster om norra vinkelbyggnaden enklare hus som fanns kvar vid Totts bortgång. På den andra framgår hela gårdsanläggningen i färdigt skick. Dahlberghs illustrationer graverades förts på 1690-talet, långt efter Tott, när Ekolsund ägdes av kronan.

Det existerar minst tre generalplaner för Ekolsund från 1600-talet. Den äldsta tillskrivs Jean de la Vallée, Simon de la Vallée son, och bär anteckningar av Magnus Gabriel De la Gardie som var slottsherre på Ekolsund mellan 1652 och 1654. Planen visar en storslagen trädgårds- och parkanläggning ett tredubbelt allésystem samt parterrer, kaskader och dammar. Själva slottsanläggningen består av två vinkelbyggda hus som sammanlänkas av en centralbyggnad. En reviderad plan utformades troligen vid denna tid till vilken en stor perspektivritning i Tessin Hårlemanssamlingen i Nationalmuseum (THC 469) hör. Under De la Gardies två år på Ekolsund fortsatte arbetena efter de la Jean de la Vallées ritningar med stora arbeten på trädgårdsanläggningen och nyinredningar i den norra slottsbyggnaden.

Slottsbygget under Nicodemus Tessin d.ä. Eftersom Tott inte var nöjd med Jean de la Vallées arbete kallades 1661 arkitekten Nicodemus Tessin d.ä. till Ekolsund. Med honom började den stora utbyggnaden av slottet och parken. Gällande parkanläggningen omarbetade Tessin den Valléeska generalplanen till barock stil med inspiration av André Le Nôtre. Tvillingsslottet (det södra kanske helt nybyggt) gestaltades i karolinsk stil med karnissvängda tak. Fullt så ståtligt som på Erik Dahberghs idealiserande illustration i Sueciaverket han dock Ekolsund inte bli under 1600-talet. Ändå blev parkanläggningen en av de praktfullaste i Sverige och Clas Tott investerade enorma summor på fullbordandet.

Slottsbygget under Carl Hårleman