miniatyr|Dagens Nyheters telegram till borgmästaren i Umeå 26 juni 1888 "Rykten här att Umeå brunnit inatt? Sant? Svar bedes fortast"Ett telegram (via engelskan, från grekiskan τῆλε, fjärran och γραμμα, skrift) är ett skriftligt meddelande avsett att befordras telegrafiskt till mottagaren. Telegrammet var under slutet av 1800-talet och stora delar av 1900-talet ett viktigt kommunikationsmedel för privatpersoner, företag och myndigheter och kännetecknades av att vara snabba (jämfört med posten) och samtidigt vara juridiskt giltiga. De användes också i stor utsträckning för gratulationshälsningar mellan privatpersoner, oftast i form av lyxtelegram. Numera är telegramtjänsten praktiskt taget utslocknad. I Sverige upphörde den 2002, men en privat tjänst för lyxtelegram finns fortfarande i landet.
Den som ville sända ett telegram kunde lämna in det över disk på en telegrafexpedition, ringa in det till telegramrummet eller sända in det via telex. Telegrammet överfördes sedan, i början med morsetelegrafi, senare med fjärrskrivmaskin via kabel (tråd), radio eller telefon till adressorten. Det avlämnades sedan till mottagaren med telegrambud, via telefon, per post eller via telex. Telegrammet betalades per ord.
Förmedling Inlämning Från början lämnades alla telegram in i lucka på telegrafexpeditionen. Avsändaren skrev ned telegrammet på en särskild blankett, en telegrafexpeditör tog emot telegrammet, taxerade det och tog emot avgiften. Med den tekniska utvecklingen kom andra inlämningssätt. Man kunde ringa in telegrammen till telegramrummet, och telexabonnenter kunde också telexa in sina telegram. I Sverige försvann inlämningen i lucka 1977, men de andra inlämningssätten fanns kvar ända tills tjänsten upphörde. Telegramrummet anropades på telefon 020-0020.
Telegrammen taxerades vanligen dels med en grundavgift, dels per ord. Avgiften erlades antingen i luckan eller debiterades på det telefon- eller telexabonnemang som uppgavs.
Befordran
När telegrammet tagits emot och taxerats, överfördes det per telegraf, telex eller per telefon till adresstationen. Många gånger behövde ett telegram passera en eller flera transitstationer på väg till adresstationen.
För överföringen följdes särskilda protokoll, som varierade beroende på vilket medium som användes. Vid gentexexpedition kunde ett telegram se ut som följer:
ZCZC LPA264 LGE906 PLG408 FRXX CO GBLG 020 LONDON/LG 20 26 1405
DUPONT 15 RUE DE LA REPUBLIQUE NANTES
JOHN AND SUE LEAVE BY ROAD TODAY EXPECTED TO ARRIVE EARLY TOMORROW DAD
NNNN
Första raden kallas numbering line. Den börjar alltid med texten ZCZC, som indikerar början på telegrammet. Därefter följer telegrammets löpnummer från avsändande station och från de stationer som passerats längs vägen för transiterade telegram.
Andra raden, pilot line, förekommer enbart när telegrammet hanterats i automatiska förmedlingssystem. Den börjar med telegrammets destinationsindikator enligt ITU-T:s rekommendation F.32. Destinationsindikatorns två första tecken visar land och operatör, de två senare kan användas för att ange en viss telegrafstation inom landet eller XX om det bara finns en station. Därefter följer en tvåställig kod som innehåller telegrammets prioritet och tariff. Nästa kod är avgångsstationens destionationsindikator enligt F.32, och slutligen följer antalet taxerade ord.
Tredje raden benämns preamble line och inleds med avgångsstationens namn. Därefter följer antalet ord i telegrammet samt datum och tid när telegrammet lämnades in.
Efter en blankrad följer telegrammets adress, själva texten och slutligen underskriften. Telegrammet avslutas alltid med NNNN, som visar att överföringen är klar.
Skedde överföringen i stället med remsskrivande fjärrskrivmaskin eller med morse kunde formateringen skilja sig åt, men principen var densamma. Telegram som hade samma inlämnings- och adressort kallades lokaltelegram och förmedlades till nedsatt taxa. Den trafiken rörde sig huvudsakligen om lyxtelegram.
Avlämning Telegrammen avlämnades via post, telex, telefon eller gångbud som kallades telegrambärare eller stationsbiträden.Bo Bergström, Telegrambärarens historia Telegram levererade märkta med PA en förkortning för franska estafette payée innebar att gångbudet redan hade fått betalt.
Speciella typer av telegram
Ett telegram kunde åsättas olika beteckningar vilket påverkade pris och hur snabbt telegrammet kom fram till mottagaren. Genom åren har det funnits en mängd olika typer och benämningarna har varierat. Nedan följer de senast gällande.
Telegrammets klass beskrev innehållet och korrespondenterna.
SVH - telegram som avser skydda människoliv i sjö- eller luftfart SVH - telegram som avsåg skydda människoliv i fara till sjöss, på land, i luften eller i rymden samt, från WHO, angående epidemier. Dessa befordrades alltid före alla andra telegram ETATPRIORITE och ETAT - statstelegram med respektive utan företrädesrätt fick enbart sändas av statschefer, regeringschefer, överbefälhavare, diplomater och vissa FN:organ OBS, meteorologiska telegram RCT, telegram rörande personer som får skydd enligt genèvekonventionerna A, tjänstetelegram, som utväxlas mellan teleförvaltningarna För tjänstetelegram användes ofta en kodförteckning med femställiga koder, t.ex. NOVEF = felhört i telefon . POSTFIN, telegrampostanvisningar, ett slags telegrafisk betalningsförmedling där adressaten hämtade ut pengar på ett namngivet postkontor LT, brevtelegram, som var ett slags rabatterat telegram som kunde ta längre tid att komma fram LTF, statliga brevtelegram CONFERENCE, telegram med företrädesrätt i samband med ITU:s konferenser
Alla andra telegram kallades privata telegram.
Telegrammet kunde också befordras med särskilda extratjänster:
URGENT, iltelegram, som befordrades före andra telegram LX och LXDEUIL, lyxtelegram respektive lyxtelegram för kondoleans
TFx, telefonerades ut till telefonnummer x TLXx, telexades ut till telexnummer x FAXx, faxades ut till faxnummer x
Exempel på andra klasser och tjänster som funnits längre tillbaka: RP, svar betalt TC, kollationering begärd, vilket innebar att hela telegrammet telegraferades tillbaka för att säkerställa att det överförts korrekt PC, mottagningsbevis SEM, signaltelegram, överfördes till fartyg från en signalstation på land med hjälp av semaforalfabetet TR, télégraphe restante, en motsvarighet till poste restante som innebar att mottagaren fick hämta telegrammet på en telegrafstation MP, mains propres, påskrift på telegram som enligt avsändaren inte får lämnas till annan än adressaten personligen Nuit, avlämnas även nattetid Presse, presstelegram, användes för telegram till tidningar och nyhetsbyråer och avsågs publiceras i en tidning.
Historia Det första telegrammet mellan Europa och Amerika utväxlades 5 augusti 1858.
Sverige Uppbyggnad
miniatyr|Carl Fredrik Akrell införde telegrafen i SverigeI mitten av 1800-talet fanns i Sverige ett antal optiska telegraflinjer, vars största nackdel var att de krävde dagsljus och vackert väder för att fungera. 1835 togs de första initiativet till ett svenskt telegrafnät, när uppsalaastronomen Gustaf Svanberg köpte in apparatur för att bygga en linje mellan observatorierna i Stockholm och Uppsala. Linjen kom dock inte att byggas, dels av ekonomiska skäl, dels av rädsla för skadegörelse. 1846 demonstrerade Isak Fredrik von Heland och Anton Ludvig Fahnehjelm en egenkonstruerad telegrafapparat för Carl Akrell, dåvarande chef för optiska telegrafen. Apparaten kom senare också att förevisas för Oscar I och drottning Josefina. Inte heller detta projekt kom att realiseras. Från utlandet kom anbud, bland annat från en amerikansk entreprenör vid namn Robinson. Denne erbjöd sig 1849 bygga en linje mellan Göteborg och Stockholm men erbjudandet avböjdes, inte minst på grund av bristande intresse från handeln.
1852 var dock tiden mogen för en utredning. Åt Carl Akrell uppdrogs att lämna förslag dels på framtida stambanor för järnvägen, dels för en framtida elektrisk telegraf. I utredningen framhöll Akrell nyttan för handeln såväl som för det militära och politiken. Han föreslog två huvudlinjer, en mellan Stockholm och Helsingborg via Uppsala, Västerås, Örebro, Mariestad och Göteborg, dels en mellan Stockholm och Karlskrona via Norrköping och Linköping. Vissa utgreningar skulle finnas på linjerna, och från Helsingborg planerades också en linje till Köpenhamn för att ansluta nätet till resten av Europa. I huvudsak skulle telegrafnätet samordnas med byggandet av stambanorna.
Som första steg anlades en försöksanläggning byggd på Morses system mellan Stockholm och Uppsala. Linjen restes våren och försommaren 1853 till en kostnad av 15 000 riksdaler och i Stockholm förlades telegrafstationen till Axel Oxenstiernas palats. Redan den 16 juli sändes det första testtelegrammet, och under hösten uppläts linjen för gratis trafik så att personalen kunde öva sig. Redan då utväxlades samhällsviktig trafik rörande den svåra koleraepidemin samma höst. Den 1 november 1853 öppnade linjen officiellt. Landshövding von Kræmer sände det första telegrammet till konung Oscar I. Telegrammet löd: .
För driften av nätet bildades Kongl. Electriska Telegraf-Werket med Akrell som chef. Efter den lyckade invigningen gjorde Akrell och von Heland en studieresa till Danmark och Tyskland för att lära sig mer om hur verksamheten kunde bedrivas och hur utlandstrafiken skulle kunna organiseras. Inte minst med anledning av Krimkriget, som också började 1853, sågs det viktigt att snarast få förbindelser med utlandet, så i mars 1854 påbörjades en fortsättning på Uppsalalinjen till Malmö och redan den 4 juli hade man nått Göteborg och den 1 januari 1855 anslöts linjen till det europeiska telegrafnätet via en sjökabel mellan Hildesborg och Vedbæk.
Nu skedde en snabb utbyggnad av nätet. 1856 hade det nått Gävle på vägen norröver, och 1858 fanns 66 telegrafstationer. En ny utlandsförbindelse öppnade 1860 mellan Haparanda och Torneå vidare mot Helsingfors och Ryssland. Parallellt med telegrafverkets byggnationer lade privata företag sjökablar, till exempel mot Ryssland och Storbritannien, där telegrafverket köpte in kapacitet. Det främsta av dessa företag var Det Store Nordiske Telegraf-Selskab, grundat 1869, som utöver sjökablarna också drev nät i flera andra länder. Telegrafverket hade ett långvarigt samarbete med Store Nordiske som varade till 1963. 1866 ansluts det europeiska nätet till USA med den första fungerande atlantkabeln, och 1870 stod linjen London-Calcutta färdig.
Konsolidering
I början av 1880-talet täckte telegrafnätet stora delar av världen och förband också en betydande andel av Sveriges städer. Utbyggnaden fortsatte men den tidiga försöksverksamheten var över och arbetet blev mer rutinbetonat. 1881 hade slutligen den optiska telegrafen spelat ut sin roll och stängdes. Under decenniet började också telefonen vinna mark i Sverige. Telegrafverket förhöll sig till en början avvaktande, men på de orter där privata telefonföreningar bildades kunde telegramtrafiken minska med upp till 60%, vilket sågs som allvarligt. I slutet av 1880-talet började man därför bygga telefonnät. I samband med detta konverterades ett antal telegrafstationer till rikstelefonstationer, vilket praktiskt innebar att telegrammen förmedlades per telefon till dessa stationer. Samtidigt som telefonen utgjorde en konkurrent till telegrafen, så gjorde den att telefonabonnenterna kunde ringa in sina telegram vilket i sin tur ökade telegramtrafiken.