Kalkugnarna vid Östra Torp uppfördes vid mitten av 1800-talet då det i området pågick en stor kalkutvinning. Redan 1701 anges på en karta över Östra Torps socken att greve Corfitz Ludvig Beck-Friis fick ”taga kalk på ägorna nr 1”. Detta är den äldsta kända uppgiften om kalkbrytning i detta område. I dag finns ett tiotal kalkugnar bevarade nordost om Östra Torps by. De äldsta är uppförda vid mitten av 1800-talet, de yngsta på 1930-talet.
Ugnarna är alla av så kallad kupoltyp. Genom ett hål i sidan byggde man inne i ugnen upp en ”charge”. Denna bestod av kalksten som varvades i olika lager med kol och den täckte hela kupolrummet. I golvet fanns en rist under vilken eldstaden var belägen. Vid bränningen var ingångshålet igenmurat och bränslet påfördes från kupolens baksida. Vid varje bränning åtgick 5-6 ton kol och den pågick omkring 40 timmar.
Kalkstenen upphettades till ca tusen grader och efter bränningen ”släcktes” den med vatten. Efter det att kalken var färdigbränd fylldes den i tunnor och bortforslades via en anlagd, smalspårig järnväg. Vid sekelskiftet 1900 var ett åttiotal man sysselsatta med dels brytningen av kalken, dels bränningen. 1938 var antalet 48 personer. Sista gången man brände kalk i Östra Torp var i en ugn 1951.
Området kring Smygehuk och Östra Torp idag Kalkindustrin är en del av historien kring Smygehuk, Sveriges sydligaste punkt, där man fortfarande kan se spår av kalkbrytningen. Kalkugnarna utgjorde under 1800-talet och fram till och med andra världskriget en omfattande kalkindustri.
En unik kulturmiljö finns bevarad i området runt Smygehamn. Kalkugnar finns i området vid Östra Torp nära Smygehamn och är rester från en stor kalkutvinning som startade 1701. Dessa kupolformade ugnar användes för att bränna kalksten med kol i lager, vilket krävde cirka 40 timmars bränning per omgång. Området vid Östra Torp har bevarat ett tiotal kalkugnar, med åldrar från mitten av 1800-talet till 1930-talet, som vittnar om den gamla kalkindustrin vid Smygehuk. Redan 1701 dokumenterades kalkbrytning på Östra Torps ägor, vilket markerar starten för den industriella verksamheten. Kalkugnarnas konstruktion är av så kallad kupoltyp, där kalksten blandad med kol (kalksten och kol i lager) fylldes genom ett hål i sidan. Denna "charge" fyllde hela kupolrummet. På 1800-talet brände man kalksten i området och i Östra Torp, norr om byn, i Trelleborgs kommun vittnar om denna lokala industrihistoria. Under bränningen, som varade cirka 40 timmar, förbrukades ungefär 5-6 ton kol. Ingångshålet murades igen under processen, och bränslet tillfördes från ugnens baksida. Flera kalkugnar finns bevarade nordost om Östra Torps by. Tidsperioden som ugnarna var igång, och då det var en omfattande kalkindustri, sträcker sig i tid från mitten av 1800-talet fram till 1930-talet.
I Smygehuk finns en skylt uppsatt angående Kalkugnen i Smygehuk, skyltens text är generell och gäller även för kalkugnarna vid Östra Torp. På skylten kan man läsa följande text:
Källor
Nedslag i Hemmesdynge och Östra Torp Skånska industriminnen. Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1978. Sid 40-42. Skånsk kulturbygd. Malmöhus län. Skånes Hembygdsförbunds årsbok 1983. Sid 280-281.
Kategori:Byggnader och anläggningar i Trelleborgs kommun