Gustaf Johansson, född 10 januari 1844 i Ylivieska, död 24 juli 1930 i Åbo, var en finländsk teolog och kyrkoman. Han var professor i dogmatik och etik, biskop i Kuopio och Nyslott samt ärkebiskop i Åbo 1899–1930, och räknas som en av de mest inflytelserika kyrkliga gestalterna i Finlands historia under det tidiga 1900-talet. Han var farbror till Erkki och Elieser Kaila.

Biografi Gustaf Johansson växte upp i ett pietistiskt, finsksinnat prästhem; hans föräldrar var kyrkoherden Gustaf Johansson och Johanna Emilie Schalin. Fem av syskonen sökte sig till den prästerliga banan. Johansson gifte sig 1873 med Sofia Emilia Björkman.

Efter studentexamen från Vasa gymnasium 1861 studerade Johansson vid universitetet i Helsingfors, där han bland annat studerade grekisk och romersk litteratur, filosofi och teologi. Som filosofie kandidat företog han en längre studieresa till Tyskland och Schweiz med Tübingen som huvudmål. Där blev han lärjunge till teologen Johann Tobias Beck, som han kommit i kontakt med genom sin lärare A. W. Ingman. Becks syn på Bibeln som den teologiska kunskapens enda sanna källa och hans etiskt betonade trosuppfattning fick avgörande betydelse för Johanssons egen lärouppfattning, och de två blev nära vänner.

Han prästvigdes 1871 och blev teologie kandidat 1874. Johansson blev professor i dogmatik och etik i Helsingfors 1877 och utövade genom sin kraftfulla religiösa personlighet stort inflytande på studenterna. Åren 1885–1894 var han vice talman och 1897–1906 talman i prästeståndet. År 1885 blev han biskop i Kuopio stift, 1897 den förste biskopen i Nyslotts stift och 1899 ärkebiskop i Åbo, ett ämbete han skötte till 1930.

Johanssons beckianska teologi och konservativa lärouppfattning ställde honom i skarp motsättning till de nya kulturella och religiösa strömningarna under 1880-talet. Han fördömde den realistiska litteraturen, kvinnosaksrörelsen och absolutisterna inom nykterhetsrörelsen. I frisinnade kretsar kom han och det prästerskap som stödde honom att betraktas som en reaktionens "svarta mur". Karikatyrer av Johansson förekom i uppmärksammade pjäser av såväl Minna Canth som Gustaf von Numers. Med sin självständiga natur gick Johansson mången gång sina egna vägar och för friare strömningar inom teologin stod han främmande. Han genomförde trots detta några mer liberala reformer, bland annat avskaffandet av nattvardstvånget 1910.

Under ofärdsåren anslöt sig Johansson i huvudsak till gammalfinnarnas undfallenhetslinje. När han i ett rundbrev till landets prästerskap varnade för det passiva motståndet och stämplade det som religiöst opassande och politiskt oklokt, väckte detta stark ilska i konstitutionella kretsar. Han företog 1900–1901 tre resor till S:t Petersburg, där han tack vare sin ställning gavs möjlighet att diskutera Finlands särställning med högre styresmän.

På 1910-talet ställde sig Johansson avvisande till den så kallade ungkyrkorörelsens strävanden efter förnyelse och krävde att kyrkan skulle koncentrera sig på det andligt väsentliga i stället för vad han kallade "andligt fjäsk". Han ogillade skarpt alla ekumeniska strävanden och vägrade sända en officiell finländsk delegation till det stora ekumeniska mötet i Stockholm 1925, vilket begränsade den finska kyrkans kontakter med systerkyrkorna utomlands. På ålderns höst publicerade han sina gamla professorsföreläsningar i dogmatik och etik samt hågkomster av sin lärare Ingman, ett tecken på hans vilja att befästa den beckianska lärotradition han burit med sig genom hela livet.

Bibliografi

Pantheismens inflytande på de dogmatiska grundbegreppen i R. Rothes speculativa theologi (1875) Det kristliga samvetsbegreppet och dess historik (1876) Frälsningsarmén (1889) Mietteitä Suomen luterilaisen kirkon asemasta (1890) Laestadiolaisuus (1892) Muistutuksia vanhurskauttamisoppiin (1892) Uttalanden i några kyrkliga frågor (1895, fi. original Kirkollisia kysymyksiä, 1894) Pyhä uskomme (1897) Predikningar öfwer de årliga sön-, högtids- och helge-­dagarnes ewangelier I–III (1894–1895, 1907) Herran sana pysyy iankaikkisesti (1914–1916) Kristillinen uskon­oppi (1924) Kristillinen siveysoppi (1925) Muistelmia Antero Wilhelm Ingmanin elämästä (1927) Raamatullisia mietelmiä (1930; 2. uppl. 1933).

Utmärkelser

Se även Lista över Finlands ärkebiskopar Sankt Michels stift

Referenser

Noter

Källor

Externa länkar

Kategori:Ärkebiskopar i Åbo stift Kategori:Talmän Kategori:Prästeståndets lantdagsledamöter Kategori:Finländska professorer i teologi Kategori:Personer verksamma vid Helsingfors universitet Kategori:Finländska politiker under 1800-talet Kategori:Finländska politiker under 1900-talet Kategori:Personer från Ylivieska Kategori:Födda 1844 Kategori:Avlidna 1930 Kategori:Män