Ranhammar var namnet på en förhistorisk boplats, i nuvarande stadsdelen Riksby i Bromma socken i Västerort i Stockholm.
Ranhammar låg på platsen där nu Bromma flygplats ligger. Gården Ranhammar etablerades under järnåldern och låg på en höjd ungefär 20 meter över havet. Under vikingatiden sträckte sig Bällstaviken upp till Bällsta strax norr om Bromma flygplats. Under äldre järnålder var flygfältet täckt av vatten.
Platsen för den medeltida och troligtvis även den förhistoriska gården har sedan 1940-talet till stora delar förstörts eller övertäckts i samband med att parkeringen vid flygplatsens infart anlades och utökades. Bromma flygplats hade invigts den 23 maj 1936 och under 1930- och 1940-talen uppfördes totalt fyra hangarer på flygplatsen. Hangar A samt stationsbyggnaden med flygledartornet ritades av Paul Hedqvist. Dessa anläggningar nyttjas fortfarande av flyget. Hangar A:s södra del omvandlades 1953 till utrikeshall.
Det var under yngre järnålder (cirka 550-1050 e.Kr), som Bromma alltmer bebyggdes. Gården Ranhammar låg då nära vatten, liksom gårdarna Norrby, Linta, Riksby, Nora, Ulvsunda och Ålsten. Även Bällsta låg då inte långt från en vattenled, vilket sannolikt är orsaken till Bällstas lokalisering.
De andra bosättningarna som vi känner till runt flygfältet under yngre järnålder (ca 550-1050 e.Kr.) är Glia by, Ekeby, Bällsta by, Linta by, Nora by och Riksby. Lite mer perifert ligger Ulvsunda by. Samtliga har fornlämningar från yngre järnålder. Glia och Linta har troligen de äldsta bosättningarna från vendeltid (cirka 550-800 e.Kr.). Endast ett fåtal gravar är utgrävda, men nya undersökningar kan visa äldre dateringar även för övriga gårdar.
På det forntida Ranhammars mark fanns en gång tre järnåldersgravfält. Två av dessa undersöktes och togs bort i samband med att flygfältet byggdes. Ett litet gravfält låg strax väster om Ranhammars gård. Ett större gravfält med närmare ett 40-tal gravar låg 160 m sydöst om Ranhammar. Det gravfältet undersöktes och borttogs åren 1933-1937 samt år 1943. Ett av gravfälten hade ett 50-tal gravar. Det låg strax öster om flygfältets nuvarande bilparkering. På höjden där idag flygledartornet ligger är ett litet gravfält kvar. Här finns bland annat en skeppsformig stensättning. Det är den enda kvarvarande synliga i Bromma. Den skeppsformiga stensättningen har en stenlagd yta, där "relingen" utgörs av kantkedjan och de var vanligast förekommande under folkvandringstid/vendeltid. Området nedanför höjden, alltså dalgången mot nuvarande köpcentret Bromma Blocks, var under yngre järnålder täckt av vatten. Närhet fanns till marker för slåtter och bete. Redan under vendeltid (ca 550-800 e.Kr.) kan gården ha etablerats. Ranhammar låg på ett strategiskt läge på en udde vid en vattenled.
Under äldre järnålder bestod bebyggelsen av utspridda, ensamliggande familjegårdar. De hade tillsammans med granngårdar del i ängs- och betesmark och de brukade 1-1,5 hektar åker. Jordbruket kombinerade således åkerbruk och boskapsskötsel. En av de äldre järnåldersbosättningarna i Bromma var Karsviks gård i Norra Ängby. Den gården undersöktes delvis av Stockholms universitet 2009. Gården dateras till folkvandringstid, 400-talet e.Kr. Ett sädeskorn påträffat under en sten i en stensträng intill bosättningen daterades till åren 50-220 e.Kr.
Den skeppsformiga stensättningen vid Ranhammar och skylten
Vid Ranhammar finns ett gravfält med fem gravar, varav en skeppsformig stensättning, två runda stensättningar, en stenpackning och en gravgömma. Den skeppsformiga stensättningen har en stenlagd yta, där "relingen" utgörs av kantkedjan. Däremot utgörs en skeppssättning av en "reling" uppbyggd av resta stenar.Nils Ringstedt, Bromma före historien, 2008, sidan 184. .
Vid den skeppsformiga stensättningen finns det en skylt uppsatt, RAÄ 89, gravfältet har tillhört den vikingatida gården i Ranhammar. Här har ytterligare fyra gravar påträffats, två runda stensättningar, en stenpackning och en gravgömma. Arkeologen Hans Hansson ansåg den vara Stockholms bäst bevarade och under hans ledning restaurerades den 1937. Idag är den enda synliga graven är denna skeppsformiga stensättning i sitt slag i Bromma. I samband med byggnationen i Ulvsunda industriområde togs två stycken bort 1959. Skeppssättningar och skeppsformiga stensättningar anses kunna ha samband med sjöfart. Gravtyperna sattes upp som minnesmärken över sjöfarare. De flesta gravar av denna typ i Bromma har legat nära dåtida stränder.
Den skeppsformiga stensättningen är en grav från yngre järnålder och 12 x 3 m stor. Den ligger på Ranhammars gårds gravfält RAÄ 89. Den ligger på sluttningen av en moränbunden bergsrygg strax öster om flygledartornet. En arkeologisk förundersökning av Stockholms stadsmuseum år 2000 påvisade rester av ett gravfält med fem gravar, varav den skeppsformiga stensättningen är en. Parkeringsplatsen nära flygledartornet överlagrar eventuella spår av sentida Ranhammars gård. Järnåldersgården låg troligen på samma plats på bergsryggen. Området nedanför bergsryggen var under yngre järnåldern täckt av vatten. Här gick vattenleden mot Spånga. Under äldre järnålder täckts även nuvarande Bromma flygfält med vatten. I det dåvarande landskapet låg Ranhammar på en udde. Gravfältet har hört till Ranhammars gård.Nils Ringstedt, Brommas skyltade kulturminnen – en kulturhistorisk vägvisare, Bromma Hembygdsförenings skrift nr 4, 2013, sidorna 55-57. .
Söder om flygplatsinfarten finns uppgift om vikingatida gravfält i Ranhammar. De tre kända gravfälten på Ranhammar var byagravfältet, de "jordblandade rösena" och stensättningarna. På platsen ska ha funnits ca 40 gravar av högar, stensättningar och "jordblandade rösen". Gravarna undersöktes på 1930-talet. Många var skelettgravar. Av de 40 gravar som undersökts och borttogs på 1930-talet var 8 brandgravar och 17 skelettgravar. Inte mindre än 14 stycken saknade spår efter någon verklig begravning, men i de flesta anträffades kol efter "minneseldar". Flera gravar var utan fynd men antogs vara kenotafer (uttalas [ke-] från grekiska: kenota'phion, av keno's: "tom" och ta'phos: "grav"), det vill säga minnesgravar över personer som dött långt från hemtrakten, och som omkommit under färder utanför hemtraktens råmärken. Liknande rester efter eldar har även iakttagits i samtliga skelettgravar vid Ranhammar. Äldst är fyra brandgravar i fältets norra del närmast 1600-talsbyn, en av dem är möjligen anlagd redan på 600-talet, de övriga troligen på 700-talet. Alla gravarna vid det nu bortsprängda berget i fältets södra och större del på och omkring berget torde vara anlagda under vikingatiden (800-1060 e.Kr.). Har låg samtliga kistgravar med skelett. En brandgrav i fältets norra del med en torshammarring överste i gravurnan tillhör troligen även den missionstiden. Samtliga minnesgravar anträffades på skilda ställen bland brand- och skelettgravarna i gravbackens södra under vikingatiden begagnade del.Hans Hansson, Bygd och vägar omkring Bällstaviken, Bromma Hembygdsförenings Årsskrift 1937, Årgång 8, sidan 45. Gravfältet har troligen tillhört Ranhammars gård. Platsen är nu använd för olika flygplatsarragemang.
Arkeologiska utgrävningar När flygfältet anlades på 1930-talet grävdes RAÄ 95 bort med ett femtiotal gravar. Det är inte mycket som återstår, som gör det möjligt att tolka tidig markanvändning och bebyggelse. 1934 karterades området. I gravar har påträffats järnkniv, pärla av glasfluss, spänne, dubbelknappar, broddar, torshammare av järn, skifferbryne förutom skärvor av lerkärl, kol och brända ben.
En yngre järnåldersgård låg vid en vattenled och med marker för slåtter och bete. Gården låg strategiskt och etablerades redan under vendeltid (ca 400-550 e.Kr.). Ytterligare en gård kan ha anlagts under 800- till 900-talet, enligt arkeolog Anders Broberg. Detta antagande stöds av de tre gravfälten, varav två nu är borttagna.
Historia Ranhammar är skriftligt känd sedan 1319
Sedan 1319 är gården Ranhammar är skriftligen känd. Då donerade frälsemannen Håkan Galle mark till Sankta Klara kloster. År 1409 skrevs namnet Ragnhammar. Jöran Sahlgren menar att förleden är mångtydig och kanske är samma ord som fornsvenska stång. Efterleden hammarär vanlig och betyder tenig (skogs)backe, bergås Detta stämmer, då det forna Ranhammar låg på en stenig skogsbacke. Det är känt att Håkan Galle år 1319 donerade jord från ett antal gårdar i Solna socken och Bromma socken, däribland 4 örtugsland från Ranhammar.
Kronan tilldömdes skatt från två gårdar i Ranhammar 1409 miniatyr|höger|300px|Helgeandshuset skymt av Gråbrödraklostrets takryttare på Vädersolstavlan 1535. Kronan tilldömdes 1409 skatt från två gårdar i Ranhammar. Dessa gårdar innehades av Helgeandshuset i Stockholm. Helgeandshusets byggnad stod kvar till omkring 1604 och gav namnet till ön Helgeandsholmen. Kronan tilldömdes 1409 skatt från två gårdar i Ranhammar. Gårdarna innehades av Helgeandshuset i Stockholm. Vid Thord Bondes och upplandslagmannen Ture Benktssons räfsteting i Uppsala med allmogen i Sollentuna hundare 1409 tilldömdes kronan skatt dels av 14 örtugsland och dels av 7 örtugsland i Ragnhammar, sannolikt från två olika gårdar i byn, som innehafts av Helgeandshuset i Stockholm. Ett räfsteting (fornsvenska ræfsta þing, av ræfst, som betyder rannsakning eller straff) var från medeltiden ett av de ting i Sverige, där kungens domsrätt utövades.
På 1500-talet var Ranhammar hospitalhemman Jordeboken för 1539 upptar tre gårdar, var och en på 6 öresland, två av gårdarna var hospitalhemman under Danvikens hospital och en gård var kronohemman. Historiskt har ordet hospital varit benämning på olika typer av sjukhus. Kronohemmanet ägdes av Kronan (staten). Mellangården Ranhammar förlänades 1628 till "livbarberaren" (hovkirurgen) mäster Baltzar Salinus (1587-1660), som var född i Danzig (Gdańsk) i Polen och tjänstgjorde som livmedikus på slottet till Karl X Gustav. Han ägde tidigare två gårdar i Översundby.
På 1600-talet var Ranhammar berustat säteri miniatyr|Från början av 1630-talet var Ranhammar sätesgård och från 1690 blev det berustat säteri till Ulvsunda slott. Bild på Ulvsunda slott på Gripenhielms Mälarkarta från 1689.
Ranhammar omtalas som sätesgård i början av 1630-talet. År 1628 förlänades Mellangården i Ranhammar till livbarberaen (hovkirurgen) Balthazar Salinus (1587-1660), som år 1645 sålde gården till Åke Axelsson (Natt och Dag) på Åkeshov. Vid reduktionen indrogs Ranhammar 1690 till Kronan. Gården tilldelades kavalleriet och innehades av fältmarskalken, greve Lennart Torstensons (1603-1661) sons änka, Christina Stenbock som säteri med skyldighet att ställa upp ryttare med häst, så kallat berustat säteri. Lennart Torstenssons son, greve Anders Torstenson (1641-1686) hade gift om sig 1665 med den rika Christina Stenbock (1649-1719) och avancerat till överstelöjtnant. Han var riksråd och generalguvernör i Estland. Han moderniserade Ulvsunda slott för att ge det en mera klassisk prägel. Han lät riva slottets renässansgavlar och frontespisen redan på 1660-talet, då fasaderna fick en mer klassisk prägel. I manbyggnaden lät Anders Torstenson i översta gästrumsvåningen inreda en paradsängkammare i fransk barock med en rikt skulpterad alkovfasad och träbeklädd spis, vars konstfullt flätade monogram syftar på Christina Stenbock. Rummet kallades Drottning Kristinas sängkammare och var med sitt stora förmak redan under Lennart Torstensons tid den förnämsta gästrumssviten, där drottningen sannolikt logerat. Inredningsarbetena bör ha utförts på 1670-talet och Nicodemus Tessin den äldre var arkitekt. Grevinnan Christina Catharina Stenbock ägde Ulvsunda i 35 år, åren 1685-1720. Hennes make Anders Torstenson hade avlidit redan 1686, men änkan Christina Stenbock levde ända till 1719.