miniatyr|Sampos försvar av Akseli Gallen-Kallela, 1896 Den finländska konstens guldålder () är benämningen på perioden från 1800-talets senare hälft till omkring 1920, då den finländska konsten fick en nationell prägel. Perioden sammanfaller med det nationella uppvaknandet och förtrycksperioderna, och konstnärer, författare och tonsättare byggde under den upp en bild av Finland som en egen nation. Kärnan var den nationalromantikska perioden kring sekelskiftet 1900, då konst inom alla konstgrenar skapades med inspiration från nationella källor, framför allt Kalevala. Bland de ledande bildkonstnärerna märks Albert Edelfelt, Akseli Gallen-Kallela, Eero Järnefelt, Pekka Halonen, Hugo Simberg och Helene Schjerfbeck.
Bakgrund miniatyr|Ett barns likfärd av Albert Edelfelt, 1879 En verkligt inhemsk bildkonst började växa fram i Finland först från mitten av 1800-talet. Sedan friluftsmåleriet slagit igenom och det utländska inflytandet förskjutits från Düsseldorf till Paris vann Albert Edelfelt snabbt en ställning som landets främste målare genom att tillämpa sin franska skolning på finländska motiv. I hans fotspår följde en lång rad målare som fördes fram av den nationalistiska vågen inom hela den andliga odlingen. Edelfelts jämlike i konstnärlig bredd var Akseli Gallen-Kallela, som tog upp Kalevalamotiven och i jugendstilens anda skapade en nationell ornamentik.
Kontinentens ledande riktningar i början av 1890-talet var symbolism och nationalromantik, och de nordiska konstnärskolonierna i Berlin och Paris blev mötesplatser där idéerna till flera av Finlands nationella storverk uppstod. Författaren Juhani Aho och tonsättaren Jean Sibelius bildade tillsammans med en handfull bildkonstnärer stommen i den ungfinska kulturkrets som lyckades göra Kalevala levande för en bred publik. Många av dem var samtidigt naturdyrkare som gjorde pilgrimsfärder till Fjärrkarelen, så kallade karelianer. När konflikten med Ryssland om Finlands ställning blev öppen med Februarimanifestet 1899 och den första förtrycksperioden inleddes, fick nationella motiv ny aktualitet: Edelfelts illustrationer till Runebergs Fänrik Ståls sägner (1898–1900) och Gallen-Kallelas Kalevalaillustrationer och fresker till Finlands paviljong på världsutställningen i Paris 1900 hör till periodens mest kända verk. Efter omvälvningarna 1899–1905 fick de nationella motiven ge vika för nya strömningar i kulturlivet.
Perioden har blivit den mest älskade i finländsk konst. När Föreningen Finländska konststiftelser 2009 visade över 80 verk av 38 konstnärer från åren 1850–1920 på Prins Eugens Waldemarsudde i Stockholm presenterades den som "den finländska konstens guldålder".
Konstnärer under guldåldern i urval
Gunnar Berndtson 1854–1895 Väinö Blomstedt 1871–1947 Fanny Churberg 1845–1892 Elin Danielson-Gambogi 1861–1919 Albert Edelfelt 1854–1905 Magnus Enckell 1870–1925 Ellen Favorin 1853–1919 Alfred William Finch 1854–1930 Hanna Frosterus-Segerstråle 1867–1946 Akseli Gallen-Kallela 1865–1931 Pekka Halonen 1865–1933 Werner Holmberg 1830–1860 Edvard Isto 1865–1905 Eero Järnefelt 1863–1937 Oscar Kleineh 1846–1919 Berndt Lindholm 1841–1914 Amélie Lundahl 1850–1914 Hjalmar Munsterhjelm 1840–1905 Juho Rissanen 1873–1950 Eliel Saarinen 1873–1950 (arkitekt) Helene Schjerfbeck 1862–1946 Hugo Simberg 1873–1917 Venny Soldan-Brofeldt 1863–1945 Ellen Thesleff 1869–1954 Aukusti Uotila 1858–1886 Dora Wahlroos 1870–1947 Victor Westerholm 1860–1919 Helena Westermarck 1857–1938 Maria Wiik 1853–1928 Emil Wikström 1864–1942 (skulptör) Ferdinand von Wright 1822–1906
Bildgalleri
Se även Finländsk konst
Referenser
Kategori:Finländsk konst Kategori:Finland under 1800-talet Kategori:Finland under 1900-talet Kategori:Kultur i Finland